Här är den andra och sista delen av gårdagens inlägg om saker de inte berättar om autism. Från början skrev jag att det var 18 punkter men det visade sig att jag hade två stycken punkt 12. Så har rättat till det nu. Första delen hittar ni här.
9. Autister tillåts inte undvika ansvar genom att hänvisa till diagnosen.
Vad de säger: Autister skyller ifrån sig på sin diagnos. De beter sig illa och kommer undan med det, bara för att de är autister. De tror att de kan bete sig hur som helst.
Vad de inte berättar: Det är i stort sett omöjligt att komma undan med något genom att skylla på sin autism. Om någon tycks komma undan med att bete sig illa genom att skylla på autism, vilket är väldigt ovanligt, då är det oftast någon som hade kommit undan med att bete sig illa ändå. För annars är det lönlöst att försöka använda autism som ursäkt:
För jag lovar, det finns nästan inga situationer då en kan använda sin autismdiagnos som ursäkt för något alls. Och nu syftar jag inte ens på situationer då en gjort något fel eller sårat någon. Autism är inte ens en giltig ursäkt för fullkomligt harmlöst autistiskt beteende. Det enda sättet som autism alls kan användas som ursäkt är om en verkligen trampar på sig själv. ”Jag är hemskt ledsen att jag gjorde *harmlös autistisk grej*. Jag kan inte hjälpa det för jag är autist och förstår inte vad jag håller på med. Jag är en fruktansvärd, patetisk, misslyckad varelse rakt igenom, jag skäms och ångrar mig så men jag kan inte hjälpa det och därför hoppas jag att ni visar barmhärtighet och förlåter mig för detta som egentligen är oförlåtligt.” Om en går ner på knä och verkligen framhäver hur misslyckad en är som gjorde vad det nu var, då kanske en kan bli förlåten för brottet att vara autist, men det är ingen en kan räkna med.
10. Autister har inte ”extremt maskulina hjärnor”.
Vad de säger: Autister har mer maskulina hjärnor än andra. Det finns många bevis på detta. Autister har ju mindre empatiska, har svårare att visa känslor, är mer rationella och logiska, är raka och tydliga i sin kommunikation. Ytterligare bevis för att autism och maskulinitet hör ihop är att autism är så mycket vanligare bland män.
Vad de inte säger: Att autism är vanligare bland män är antagligen en myt. Det är svårare för kvinnor att få diagnos, men det betyder inte att autism är ovanligare, bara att kvinnors autism inte uppfattas på samma sätt pga patriarkatet. Och när det gäller de där egenskaperna som sägs vara typiska för både autister och män, så handlar det inte om att autister har maskulina hjärnor så mycket som att snubbar påstår sig ha autistiska drag som de inte har (för autister är coola och snubbar tror för bra om sig själva).
Det är ju för det första inte alls sant att män uttrycker sig rakt och tydligt. NT-personer är ju i allmänhet urusla på att vara tydliga, men NT-män är ändå värst. Män är vana vid att andra (kvinnor) ska anstränga sig till det yttersta för att förstå vad de försöker säga. Därför kan de leva i en illusion av att de är tydliga i sin kommunikation (det faktum att NT-personer i allmänhet är experter på att intala sig att de förstår varandra underlättar nog också). De tror att de säger vad de menar, och om missförstånd uppstår måste det vara någon annans fel. Män säger väldigt ofta saker men menar något helt annat. Kvinnor gör det också såklart, men snubbar verkar vara ännu mer omedvetna om att de gör det.
Snubbig kommunikation och autistisk kommunikation har verkligen inget gemensamt.
11. Autismforskningen är ingen objektiv vetenskap utan full av funkofobi.
Vad de säger: De enda som vet mer om autism än föräldrar och pedagoger är antagligen experterna inom den psykologiska och medicinska forskningen. Autismforskningen vilar på strikt vetenskaplig grund och beskriver bara verkligheten på ett objektivt sätt.
Vad de inte säger: Forskarna på det här området är inte objektiva experter:
Autismforskningen är inte värdeneutral. Den är så långt ifrån värdeneutralitet som det är möjligt att vara. Forskarnas inställning till autism får Påvens inställning till religion att framstå som ett föredöme i opartiskhet. Forskningen beskriver autister i termer av försämringar och problem, med utgångspunkten att den neurotypiska hjärnan är den enda önskvärda och att avvikelser från det som anses normalt måste korrigeras med alla tillgängliga medel.
12. Autister är ofta väldigt bra på ironi.
Vad de säger: Autister förstår inte ironi. Deras bokstavstolkande hjärnor kan inte förstå något så avancerat. NT är däremot jättebra på ironi, alltid.
Vad de inte säger: För det första, har ni läst den här bloggen? Det är så klart väldigt individuellt hur lätt en har att förstå sånt som ironi. Och det är inte en antingen-eller-fråga. En kan förstå ironi i vissa sammanhang men inte i andra. Men att autister skulle vara allmänt dåliga på ironi är långt ifrån sanningen. Min ovetenskapliga uppfattning är att många autister använder sig väldigt mycket av ironi. Ironi är inte helt enkelt att definiera. Jag skrev en text för ett tag sedan som handlade om att autister är bra på ironi, fast jag är inte helt säker på att jag använde begreppet på rätt sätt (ironiskt nog?):
En sorts ironi som jag som många andra autister använder är att använda samma typ av patologiserande och förminskande språkbruk som NT brukar använda för att beskriva autister, och vända det åt andra hållet. Jag skriver om att neurotyper har svårigheter när det gäller kommunikation, empati, anpassningsförmåga och så vidare, och även att de inte förstår ironi. Och detta uttrycker någon sorts ironi men jag menar inte något annat än det jag säger. Tvärtom så menar jag i princip varje ord. Ironin beror på att det går emot vad en nästan alltid hör annars.
13. Autister tvingas ta ansvar för neurotypa kommunikationssvårigheter.
Vad de säger: Autister har svårt att förstå vad man säger till dem. De saknar den neurotypa förmågan att förstå med en gång vad andra menar. När en ska förklara något för en autist är det viktigt att upprepa vad en säger många gånger tills de förstår.
Vad de inte säger: NT förstår inte varandra så bra som de själva tror. Däremot har de en förmåga att hela tiden utgå ifrån att de förstår varandra bättre än de faktiskt gör. Det är inte ovanligt att en grupp NT talar om flera olika saker på en gång samtidigt som alla tror att de pratar om samma sak. För många autister är det däremot väldigt svårt att delta i en konversation där en inte förstår vad andra pratar om.
”Problemet är att det inte är inte socialt accepterat att vilja förstå. Det är okej att inte förstå, det är det ju ingen som gör, men en ska inte visa det. Att vara öppen med att en inte förstår drar uppmärksamhet till den pinsamma omständigheten att ingen annan heller gör det. Om en påpekar att något kan betyda flera saker blir en ofta anklagad för att vara pedantisk eller spela dum. Ibland när en säger till någon att en inte förstår svarar personen med att helt enkelt säga exakt samma sak väldigt många gånger. Som att problemet var att en inte hörde.”
14. Intensiv beteendeterapi och liknande behandlingar gör stor skada för autister.
Vad de säger: Intensiv beteendeträning är toppen. Terapin bör sättas in så tidigt som möjligt för att hjälpa barn med autism i utvecklingen. Beteendeterapi bygger på vetenskapliga metoder och de positiva effekterna är dokumenterade.
Vad de inte säger: Det finns tvivel kring om behandlingarna verkligen är så effektiva som ibland påstås, men detta är av sekundär betydelse. Intensiv beteendeträning, liksom andra behavioristiska träningsprogram, bygger på en skadlig föreställning om att autistiskt beteende bör korrigeras. Förutom att målet är fel så är metoden brutal och människorättsvidrig. Det handlar om att dressera autistiska barn och inget annat:
Hela poängen är att kontrollera barnets beteende så att det märks så lite som möjligt att det är autistiskt. Det är därför det kallas ”beteende”-terapi. Vem som helst begriper att behavioristiskt inspirerad apdressyr inte har något att göra med hur människor utvecklar sociala färdigheter eller språklig förmåga. Jag har svårt att tro att det är möjligt att bli social genom träning. Det går att lära sig sociala färdigheter, vilka beteenden är önskvärda i en viss social miljö. Människor är sociala av naturen och detta gäller även autister. Om det autistiska barnet inte visar att det är intresserat av andra människor så kan det bero på att människorna i dess omgivning inte är intressanta, eller att den sociala miljön är för påfrestande.
Intensiv beteendeterapi – en effektiv metod för dressyr av autistiska barn.
15. Autister är, på det stora hela, könsöverskridande som in i helvete.
Vad de säger: Autister har väldigt maskulina hjärnor. I princip alla autister är antingen nördiga killar eller grönsaker.
Vad de inte säger: Autismkollektivet må ha sin beskärda del av misogyna snubbkräk, och visst finns det gott om autister som är mer eller mindre cisheteor. Men förvånansvärt många av oss framstår mer som något som skapats i provrör i transmaffians hemliga laboratorium under ett regnbågsfärgat hendagis (eller för att citera en annan autistisk bloggare: ”on the whole, autistic people are queer as fuck”).
Det finns en del forskning som visar på att det finns ett samband mellan autism och avvikande könsidentitet, autism är vanligare bland transpersoner jämfört med befolkningen i stort. Olika studier uppskattar att autism är mellan fem till tio gånger så vanligt bland transpersoner, och somliga menar att siffran är ännu högre eftersom autister kan ha kommunikations-svårigheter som gör att deras problem inte uppmärksammas.
16. Samhället måste göras tillgängligt för intryckskänsliga autister.
Vad de säger: De intryck som autister utsätts för är av naturen givna. Att autister är känsliga för intryck är ett problem som måste lösas på individnivå. Autister behöver hjälpmedel för att underlätta hantering av intryck, och om det inte går är det bara för autisten att bita ihop och lära sig att stå ut.
Vad de inte säger: Överkänslighet för ljud och andra intryck kan inte tränas bort, och de få hjälpmedel som finns är helt otillräckliga. Det som måste till för att autister ska kunna må så bra som möjligt, och delta i samhället på lika villkor, är att vi börjar utforma samhället i enlighet med autisters behov. Vi måste se autisters behov som samhällets ansvar, inte individens problem. De goda nyheterna är att sådana anpassningar, som skulle göra livet mycket lättare för autister, inte på något sätt måste ske på bekostnad av någon annan:
Att göra det obligatoriskt med tyst avdelning på tåg skulle inte skada de som vill prata och väsnas i den icke-tysta avdelningen, att inreda skolsalar med ljuddämpande material skulle inte vara dåligt för någon och att stänga av musiken på varuhus skulle inte hindra någon som tycker om musik från att handla där. Att göra sådana anpassningar vore att öppna dörrar för mig och andra som mig, utan att stänga dem för någon annan. Att dessa anpassningar inte görs beror på att det i vårt samhälle inte anses värt besväret att ens fundera över hur autister påverkas.
Hur samhället kan bli mer tillgängligt för personer som lider av ljudkänslighet
17. Icke-autister har ingen rätt att bestämma vad som är ”fördelar” med autism.
Vad de säger: Autism är inte bara negativt. Visst är autister dåliga på många sätt, men de har även positiva sidor. Det är viktigt att belysa fördelarna mer, så att vi inte bara talar om de negativa sidorna av autism. Autister känner sig dessutom mer uppskattade, om vi berättar för dem att de har egenskaper som vi godkänner.
Vad de inte säger: Autister är bra på många sätt, men att icke-autister tar sig rätten att bestämma vad som är bra med oss är respektlöst och äckligt. Det stärker inte, det förminskar. På inget sätt hjälper det autister att någon NT-person skrivit en lista på godkända autistiska egenskaper:
Det grundläggande budskapet att även om funkisar är defekta så har även de värdefulla egenskaper, det vill säga egenskaper som författaren tycker är bra. Och det antyder att om en har en av dessa diagnoser så bör en också ha flera egenskaper på listan, annars är en mest bara dålig. Det är också viktigt att komma ihåg vad som inte sägs. Autistiska egenskaper som inte står med på listan, egenskaper som inte har NT-världens ”stamp of approval”, de är inte något att ha.
18. Det är synd att vaccin inte kan ge autism.
Vad de säger: Att vaccin skulle orsaka autism är som ni alla vet en konspirationsteori. Och tur är väl det. För det vore ju hemskt om vaccin orsakade autism. Att bli autist vore ju ett fruktansvärt öde (till skillnad från att bli NT, som ju måste vara alla autisters dröm).
Vad de inte säger: Vaccin orsakar inte autism, och det är synd.
Vaccin orsakar inte autism, men det finns andra skäl att vaccinera sig. Och om ni känner er osäkra och tänker att kanske, kanske en ändå blir autistisk av vaccin, ja för all del, det skadar ju inte att testa. Vaccinera dig då! Vaccinera dig mot varenda sjukdom du kommer på. Samla ihop ett gäng och ordna ett vaccinmaraton. Vaccinera er tills ni har fler hål i huden än myten om sambandet mellan autism och vaccin. Kanske hittar du till slut det utlovade mirakelmedlet som ska bota ditt eländiga tillstånd. Sluta aldrig hoppas! Och om inte annat kommer du ju vara skyddade mot alla möjliga exotiska sjukdomar.
19. Autism behöver inte certifieras.
Vad de säger: För att vara riktig autist måste en ha ett läkarintyg. Autism är ju en sjukdom, eller något i den stilen, och läkare vet ju alltid bäst när det gäller sånt. Självdiagnosticerade autister ska inte tas på allvar.
Vad de inte säger: Läkare är inte nödvändigtvis de experter som många tror. Dessutom självdiagnosticerar vi oss hela tiden när det gäller vanliga åkommor (eller frågar du en läkare varje gång innan du vågar säga att du har huvudvärk eller feber?) Och autism är mycket mer än en funktionsnedsättning, och det är över huvud taget inte en sjukdom. Det finns många anledningar för autister att inte vilja göra en läkarutredning om saken, och de blir inte mindre autistiska för det. Dessutom vet läkarna inte ens vad autism är:
De som ska vara experter med fin utbildning och femtio diplom, de vet inte någonting alls om autism. Det spelar ingen roll hur många års utbildning eller praktisk erfarenhet de har, de vet ingenting. Och detta är inte alls konstigt. Utbildningen sköts ju av andra som inte heller vet någonting och praktisk erfarenhet betyder ingenting om de inte lyssnar på sina patienter. Och kunskapen kring trans tycks vara ungefär lika bedrövlig.
Vi bör göra oss av med den absurda föreställningen att läkare är objektiva och alltid vet bäst.
anarkoautism 
Pingback: Bloggtips: Anarkoautism | Hypertunneln
Hej!
Jag har en ide om att varje vårdenhet/sjukhus/habilitering och rektorsområde borde anställa minst en vuxen autist som stödjare och tolk. Tänk vad bra för föräldrar med NPF barn att direkt får råd från ett inifrån perspektiv. Skolan skulle få bättre idéer om hur anpassningar kan utformas. I vården skulle patienten få välja att ha ”tolk” med sig.
GillaGillad av 2 personer
Och så får jag säga TACK för den här delen också. Jag har tänkt på den där rädslan att ens unge ska bli autistisk av vaccin: det är klart att det är en skitläskig tanke när man inte ser autister som människor! 😀 Hurra osv
GillaGilla