Autistisk kultur

neurodiversity_logo

Den regnbågsfärgade oändligheten är en symbol för autistisk kultur och för neurodiversitet.

På senare tid har jag tänkt mycket på begreppet autistisk kultur, vad det innebär och varför det är viktigt.

”Finns det något som en autistisk kultur?” kanske någon undrar. Svaret är ja, och det är något väldigt viktigt. Men för den som ser autism som en individuell medicinsk avvikelse kan det konceptet vara svårt att ta till sig.

Kultur betyder att man inom en viss social grupp har gemensamma föreställningar och tanke- och handlingsmönster. Alltså att hur en person tänker och agerar influeras av att hen är del av en social grupp och har tagit till sig normer från denna grupp.

En kultur kan innebära gemensamma seder, normer, idéer, ord, symboler, traditioner, berättelser osv. En autistisk kultur innebär då att autister har gemensamma kulturyttringar som skiljer sig från mainstreamkulturen. Att autister kan tänka och göra på sätt som avviker från den dominerande kulturen, på grund av att en tillhör gruppen autister. Detta är inte samma sak som att autister tänker och beter sig på vissa sätt, som en direkt följd av en autistisk neurologi.

Att vara autistisk betyder att en tänker och fungerar på ett annat sätt än neurotyper, för att våra hjärnor fungerar annorlunda (även om forskarna inte vet exakt varför så är det uppenbart att det måste vara någon skillnad i hjärnan). Men enligt den dominerande kulturen är detta något vi bör skämmas för, och något att dölja och försöka träna bort. Och den som främst hämtar sina intryck från NT-kulturen, kommer agera utifrån detta.

För det märks en stor skillnad på autistiska personer hanterar sitt eget sätt att fungera, beroende på om och i vilken grad de är medvetna om, och ser sig som en del av, den autistiska kulturen eller den dominerande NT-kulturen. Autistiska personer som är isolerade från andra autister och som främst verkar inom den neurotypa världen, är mer benägna att skämmas för sig själva och att anstränga sig för att leva upp till neurotypa och ableistiska ideal. Om de har en diagnos är de ofta noga med att ta avstånd från den, och från sina autistiska drag som de ser som en del av diagnosen. De kan också se ”positiva sidor” av att vara autistisk, men endast då de autistiska dragen medför att personen blir bra på något som värderas högt i den ableistiska kulturen. Många ”lyckas” också ganska bra med att passera som NT, även om det är till priset av utmattning och ohälsa.

Autistiska personer som interagerar med andra autister, och ser sig som del av en autistisk grupptillhörighet, är mer benägna att se sina autistiska drag som något positivt, och som en del av en själv (i stället för något separat att ta avstånd ifrån). ta avstånd från sina autistiska egenskaper. Att anpassa sig efter NT-kulturens krav anses inte vara eftersträvansvärt i sig, utan kan i stället ses som orimliga krav som en bör göra motstånd emot. När en det det som eftersträvansvärt att bli bättre på att vara autistisk, i stället för att vara så lite märkbart autistisk som möjligt, påverkar det väldigt mycket hur en agerar i olika situationer. Den autistiska kulturen är det som låter oss ha gemensamma värderingar som inte säger att det vi är är fel och dåligt. Det är stor skillnad på att vara ensam och isolerad i en värld som anser att ens själva sätt att vara är sjukligt och fel, och att tillhöra en minoritet i en främmande förtryckande kultur. Inget av dem är en rolig position att vara i, men det senare ger oss möjlighet att försvara oss och göra motstånd.

Autistisk kultur är ung, och den finns och utvecklas till stor del på internet. Eftersom autister är utspridda, ofta har begränsad möjlighet att förflytta sig och träffa folk, och också många gånger föredrar skriftlig kommunikation framför muntlig, har internet väldigt stor betydelse, ännu större än för många andra grupper. För internet är numera en viktig del i de flestas liv, men för autister har det möjliggjort uppkomsten av en ny kultur och social gemenskap som inte alls fanns tidigare.

Jag vill nu tala om vad jag ser som viktiga aspekter av den autistiska kulturen. Funkisfeministen skrev nyligen om att bejaka funkiskultur, om att anpassa aktiviteter och kommunikation och alla aspekter av tillvaron, efter att sina behov som funkis, och inte efter vad samhället anser är rätt. Och att uppmuntra neurodivergenta beteenden, i stället för att försöka tränga undan dem. Detta är också en viktig del av det som jag tänker ingår i begreppet autistisk kultur. Stimleksaker som görs av och för autister, är en konstform i sig (här är en lista på butiker som driva av autister och som säljer stimleksaker och smycken).

En annan viktig del av den autistiska kulturen är att uppmuntra varandra i så kallade ”specialintressen” (det kallas ”specialintressen” men det är vanliga intressen, av någon anledning kallas det för ”special” när en autist är intresserad av något). I DSM-kriterierna för autism står det att autister ”endast i begränsad utsträckning delar intressen” med andra, vilket är ironiskt när just att dela intressen och uppmuntra till infodumping har en viktig plats i den autistiska kulturen.

På tal om ironi, det finns en vanlig föreställning om att autister inte förstår sarkasm (jag har också sagt det någon gång, men nu skulle jag uttrycka det annorlunda). I själva verket förstår autister inte bara sarkasm. Vi behärskar även ironi och vi är även bra på, tro det eller ej, satir.  Att NT-personer tror att vi inte förstår sånt är kanske lika bra, för jag vet inte om de kan hantera sanningen. Att ironisera och satirisera över neurotyper är en viktig autistisk kulturtradition.

Det finns autistisk litteratur och autistisk konst, och autister har gemensamma symboler.En känd symbol är oändlighetssymbolen (som jag använder som ikon för den här bloggen). Den ursprungliga autistiska oändlighetssymbolen var regnbågsfärgad och representerar mångfald inom den autistiska gemenskapen. Därför används den även som symbol för neurodiversitet i allmänhet. Men som så mycket annat inom neurodiversitet, har den sitt ursprung i den autistiska kulturen, och det är fortfarande där som den i första hand används.

Autistisk Partygiraff är en annan autistisk symbol. En symbol för autistiskt självbestämmande och rätten för oss att definiera oss själva och våra erfarenheter. Och jag skulle även säga att det är ett exempel på autistisk satir.

party-giraffe

Autistisk Partygiraff

En sammanfattning om historien bakom Partygiraffen kan läsas här. En kortversion: Någon asig musiker gjorde en sång som framställde autister som mentalt isolerade och utan känslor. Autister blev såklart väldigt arga över detta. Det ledde till en konversation om hur icke-autister tar sig rätten att definiera vad det innebär att vara autistisk, utan att ens lyssna på autistiska personer. Någon invände med en kommentar i stil med ”så du menar att jag inte får måla en giraff om jag inte är en giraff”. Och snart föddes Autistisk Partygiraff, i en konversation som var väldigt typiskt autistisk (lampskärmen är där eftersom någon som inte är en lampa inte heller ska skriva om hur det är att vara en lampa). Den regnbågsfärgade oändligheten, Partygiraffen, och några andra autistiska symboler, beskrivs i det här blogginlägg, som även beskriver hur organiserade icke-autister försöker och ibland lyckas att stjäla autistiska symboler.

Pusselbiten, som så ofta ses som symbolen för autism, är inte en autistisk symbol. Den har aldrig varit det. Pusselbiten är vald av icke-autister och symboliserar att det ”saknas en bit”, att autister inte är hela människor. Därför betraktas den som en symbol för hat mot autister. Det är inte vår symbol, men det är en symbol som används av organisationer som låtsas representera oss. Som Autism och Aspergerförbundet. Att de använder pusselbiten som symbol (och även delar ut utmärkelsen ”årets pusselbit”) visar att de inte är till för oss, och inte ser oss som hela människor. För det är bokstavligen vad deras logotyp betyder. De hade kunnat välja en symbol med någon sorts förankring i autistisk kultur, fast det hade inte gjort saken bättre när de fortfarande är samma organisation. Men de kunde ju välja broccoli eller en geometrisk form eller vad som helst som inte är en etablerad hatsymbol.

Fast nu var det autistisk kultur jag ville prata om. Och inte Autism och Aspergerförbundets bristande respekt och förståelse för autistisk kultur.

Autistisk kultur är grunden för en viktig gemenskap som stärker autister och låter oss stötta varandra i att göra motstånd mot förtryck och mot den dominerande kulturens försök att göra oss till underlägsna icke-människor. Autistisk kultur betyder att kunna vara stolt över hur en är, och att på riktigt hylla olikheter på ett sätt, som ytliga kampanjer om att ”vi är alla individer som gillar olika” inte kan jämföras med. Autistisk kultur betyder att våra olika autistiska sätt att vara på inte bara accepteras, men också uppmuntras. Autistisk kultur innebär med nödvändighet motstånd, för bara att den existerar står i motsättning mot den dominerande kulturen. Autistisk kultur innebär att ha en plats, även när resten av samhället säger att det inte finns någon plats för oss. Den tillhörigheten betyder väldigt mycket. Och det är därför autistisk kultur är så väldigt viktigt.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Autistisk kultur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Autistisk kultur

  1. Så bra inlägg👍

    Liked by 1 person

  2. neurodiversiv skriver:

    Din blogg var en av de första jag hittade på svenska. Läste Gunilla Gerlands bok. Hade hittat ASAN och Ametyst Schaber på youtube. På den vägen har jag hittat andra bloggar. Kunskap och igenkänning. Tack.

    Liked by 2 people

  3. Ping: Du är autistisk | anarkoautism

  4. supermamsen skriver:

    Tack för ett mycket bra inlägg!
    Precis så vill jag att min autistiska 14-åring ska känna! Att hen är bra precis som hen är och absolut inte ska spela en roll och sträva efter att vara NT på bekostnad av sig själv. Tänk om världen kunde acceptera allas olikheter och låta alla vara unika.

    Sen undrar jag lite över att du är så anti Autism- och aspergerförbundet? Jag har inte så bra koll på dem men jag trodde att det skulle vara en stöttande och informerande organisation. Utveckla gärna!

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Angående Autism och Aspergerförbundet. En anledning är ju det jag tar upp här, bara det att de använder en symbol som i autistiska kretsar ses som ett symbol för hat är illa nog i sig. Några andra anledningar:

      1. De är en förening för föräldrar och anhöriga i första hand, inte för autister själva. Jag har också hört (fast jag har ingen källa på detta) att de tidigare till och med hade formella regler som sa att en majoritet av styrelsen skulle vara anhöriga. De har däremot inga regler om autistisk representation (detta är jag ganska säker på för jag letade noga).

      2. De förespråkar albeistiska ”funkislajv” trots att sådant kritiseras av autister och funkisrättsaktivister. Skriver om detta i följande inlägg:
      https://anarkoautism.wordpress.com/2015/11/16/funkofobt-funkislajvande/

      3. Fram till för ca två år sedan stödde de Autism Speaks hatkampanj ”Light it up Blue”. De har aldrig tagit avstånd från detta. De har heller aldrig tagit ställning för eller, så vitt jag vet, ens omnämnt kampanjen ”Red Instead”, som är en motkampanj lanserad av autister själva.

      4. De har helt ett medicinskt individualiserat perspektiv på autism. I deras informationsmaterial finns många dåliga beskrivningar av autism som bygger helt på den medicinska modellen, inte på autistiska erfarenheter.

      5. De insisterar på att använda ”person first language” (person med autism ist för autistisk person) utan att visa någon medvetenhet om varför så många autister inte gillar detta.

      6. De verkar vara helt ointresserade av att tänka själva tänka på tillgänglighet. Jag vet inte så mycket om detta, men har sett personer med funktionsnedsättningar klaga över bristande tillgänglighet i deras anordnade evenemang. Detta är oacceptabelt för en funktionshindersorganisation. Har även sett att de anordnar tillställningar för anhöriga som är, i deras egna ord, ”ej specialanpassade”. Med andra ord, de bryr sig inte om ifall autister kan vara med.

      7. De är inte alls mottagliga för kritik. Det är min erfarenhet i alla fall. När jag skrev det om funkislajvandet, och flera andra autister också sa till dem att det var problematiskt, svarade de med inget annat än ett nedlåtande klapp på huvudet-svar. De bemödade sig inte att faktiskt bemöta själva kritiken, inte en enda punkt av den. Och jag vill återigen påpeka att det inte bara kom från mig, de här grejerna har kritiserats hårt av funkisaktivister världen över. Finns mycket skrivet om det (jag gav dem några hänvisningar som de ignorerade). Sedan dess har de ignorerat alla mina försöka att komma med synpunkter eller ställa frågor. All min övrig kontakt med personer involverade i förbundet har varit folk som sagt åt mig att jag ska sluta gnälla och att jag är för kritisk mot förbundet osv.

      8. De använder pusselbiten. Alltså det är verkligen en skam i sig, okej.

      Det är inte ens en uttömmande lista men där har du några exempel på varför jag är ”anti” det förbundet.

      Liked by 1 person

  5. Jessica Dyrnes skriver:

    Så bra skrivet och intressant. Lärde mej mycket och önskar att jag, som väntar på återgivning av utredning, och min son kan få leva mer såhär nu. Hade även jag tänkt att fråga om autism och Aspergerförbundet, men såg svaret här ovan. Autism speaks hade jag koll på och har väl funderat på detta med pusselbiten även om min tolkning är att få alla livspusselbitar på plats. 😜

    Gilla

  6. Ping: Giraffkonst | anarkoautism

  7. Ping: Autistisk gemenskap – neurodiversiv

  8. Ping: Autistisk historia | anarkoautism

  9. Ping: Trans och autism är en bättre jämförelse | anarkoautism

  10. Ping: Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Bristande förmåga till social ömsesidighet”. | anarkoautism

  11. Ping: Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Starkt begränsade, fixerade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering”. | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s