Hur samhället kan bli mer tillgängligt för personer som lider av ljudkänslighet

Jag fick en kommentar på mitt tidigare inlägg om ljudkänslighet där jag ombads skriva mer om vad som kan göras för att göra livet lättare för de som lider av hyperakusi. Det är något jag tänkt att jag tänkt att jag ska skriva om ett tag. Ljudkänslighet, och hyperkänslighet för intryck rent allmänt, har en stor påverkan på mitt liv och begränsar vad jag kan göra eller var jag kan vistas. Sensorisk hyperkänslighet är väldigt vanligt bland autister och till skillnad från vad många av illvillig okunnighet hävdar går sådan känslighet inte att träna bort. För att samhället ska vara tillgängligt och för att ljudkänsliga personer ska kunna må bra måste samhället ta ansvar för att göra rimliga anpassningar. Jag tänker skriva dels om vad samhället kan och borde göra för att anpassa samhället för de som lever med ljudkänslighet, dels om vad enskilda personer kan göra för att hjälpa, eller åtminstone undvika att skada, ljudkänsliga individer omkring dem. I det här inlägget diskuterar jag vad samhället kan göra. Det andra skriver jag om nästa gång.

Kollektivtrafiken.

baccano3Kollektivtrafiken kunde med fördel göras mer uthärdlig.

För den som är överkänslig för ljud och andra intryck är kollektivtrafiken ofta en plåga, men det finns mycket som kunde göra det mindre besvärligt.

Tystare bussar. Bussresor kan vara väldigt jobbiga, och detta av flera skäl. Mendet är väldigt stor skillnad på bullernivån i olika bussar. En del bussar är så bullriga att en blir helt utmattad efter en resa, även om det i övrigt är lugnt och tyst på bussen. Andra bussar är mycket bättre så att om det är en bra dag, och bussen inte är full av högljudda människor, är bussresan inte alls särskilt besvärlig utan kan till och med vara avslappnande. Så stor skillnad gör det om det är en bullrig eller tyst buss. Det borde därför vara en angelägenhet för samhället att se över bussbeståndet och anpassa eller byta ut de bussar som är alltför bullriga. Ibland kan en buss bli ännu bullrigare på grund av något tekniskt fel eller delar som sitter löst. Detta borde ses som ett problem att åtgärda så snart som möjligt efter att det upptäcks.

Obligatorisk tyst avdelning i tåg. En tågresa kan vara någorlunda behaglig eller ett rent helvete. Detta beror på hur många medresenärer det är och hur högljudda dessa är. När det finns en tyst avdelning kan detta vara räddningen. Visserligen är det inte alltid som tyst avdelning respekteras av de som reser i den, men överlag är det ändå mycket bättre att resa i den. Men många tåg har inte ens en tyst avdelning. Så om jag åker tåg mellan Norrköping och Stockholm kan jag välja tyst avdelning på snabbtågen men inte på regionaltågen. Och snabbtågen kostar ungefär 100 kronor mer. Så tyst avdelning kostar en hel del. Men det finns ingen anledning till att inte göra det obligatoriskt att ha en tyst avdelning på varje tåg, eller till och med varje vagn. Det enda som behövs är ju att sätta upp en dörr och en skylt som säger ”tyst avdelning”. Det vore möjligt att göra tågresor mycket mer uthärdliga till ingen kostnad alls.

Baccano02Ja kanske lite MEN ÄR DET SÅ KONSTIGT!?

En annan jobbig grej med tåg: att råka sätta sig på sätet som är precis under den där högtalaren där tågpersonalen ropar ut meddelanden i är inte kul alls. Jag förbannar mitt öde varje gång det händer. De borde ha någon varningsskylt vid de där jävla högtalarna. Eller sätta upp dem så de inte är precis över ett passagerarsäte. Men det är en annan grej som lätt kunde åtgärdas om de som bestämde var det minsta intresserade.

Anpassning av bostäder.

När världen där ute är så påfrestande är det viktigt att kunna vila ut hemma i sin bostad. Tyvärr är det inte så enkelt, för om du inte bor i en enslig stuga ute i skogen kommer du bombaderas av ljudintryck även när du är ensam hemma, eftersom du har grannar som inte bryr sig ett skit om ditt mående. Men detta måste gå att åtgärda, och med tanke på hur mycket tid den genomsnittlige ljudöverkänslige autisten tillbringar i hemmet (det är trots allt bättre än något alternativ) borde detta vara av högsta prioritet i ett humant samhälle.

Bättre isolering. Jag vet inget om konsten att bygga lägenheter men tänker mig att det inte är omöjligt att konstruera hus där en inte hör varje nysning från en granne. Och måste det låta som ett skyfall varje gång grannen ovan pissar? Inte för att det är just dessa ljud som på något sätt är jobbigast, men jag tycker bara att det känns så konstigt att jag ska tvingas lyssna på grannens toalettbesök. Det måste gå att ljudisolera bättre.

Åtgärda störningar. Detta är extremt viktigt. Min dag kan bli förstörd av att jag till exempel tvingas lyssna på grannar som spelar musik på hög volym (och om jag hör det är det för högt). Jag förstår inte varför det ens ska vara tillåtet. Jag förstår att man ibland behöver göra saker som låter förfärligt, till exempel om en slår i en spik eller borrar eller nåt. Det kan inte hjälpas. Men ingen måste spela musik på hög volym. Det är säkert trevligt för den som gör det men det skadar andra. Jag blir utmattad och mår dåligt av att tvingas lyssna på det, och att inte veta när det kommer ta slut. Jag tvingas avbryta vad jag håller på med eftersom jag inte kan koncentrera mig på någonting. Jag kanske skulle laga mat eller plugga eller skriva ett blogginlägg, men jag hindras från att göra något av detta. Och eftersom det stjäl min energi kan jag kanske inte ens återuppta mina planer efter att de tystnat. Det är hemskt frustrerande.

mhMinst sagt.

Det är förbjudet att inte städa efter sig i tvättstugan men det är tillåtet att för nöjes skull terrorisera andra med outhärdligt oväsen. Efter klockan 22 är det inte längre tillåtet men innan det får de göra vad de vill. Varför är deras rätt att lyssna på musik på vilken volym de vill viktigare än min rätt att ha ett fungerande liv? Men om de nu känner att deras oljud är så viktigt har jag ett förslag till en lösning som borde göra alla glada till ingen kostnad alls. Varför inte införa en motsvarighet till tyst avdelning fast för bostadsområden? Så de som vill ha det tyst omkring sig, eller bara inte själva känner något behov av att väsnas, kan bo i en tyst lägenhet, där de som bor försöker undvika att störa varandra. Och de som gillar oljud och skrik och så vidare kan bo i ett område där detta är tillåtet. Jag tänker inte ens att det skulle vara hela områden nödvändigtvis.

Ytterligare en grej. Den där lilla gräsmattan där ute. Den måste faktiskt inte trimmas flera gånger i veckan. Det är inte en jävla golfbana. Det är gräs och några träd. Ingen bryr sig om den skulle växa sig några millimeter längre innan ni klipper den med den eländiga maskingräsklipparen.

Anpassningar av skolan.

skola…jag vet även att du vill mörda dina klasskamrater och det är okej.

Skolan är en väldigt påfrestande plats. I synnerhet när en är barn, och inte har något annat val än att vistas i helvetet fem dagar i veckan. Sensorisk hyperkänslighet är långt ifrån det enda problemet i den miljön, men det är en viktig orsak till att skolan är outhärdlig för så mång autister. Det är inte alls förvånande att många autister hoppas av innan de är färdiga med gymnasiet, eller i vissa fall inte ens klarar sig igenom grundskolan. Att jag tagit mig igenom både gymnasium och grundläggande högskoleutbildning beror på en kombination av stor tur och vissa akademiska förmågor som jag har, och som i viss mån kompenserat för att allt runtomkring varit så påfrestande. Om jag ”bara” varit normalbegåvad, samtidigt som jag haft samma svårigheter som nu, tror jag aldrig att jag skulle klarat mig igenom skolan. Ljudkänslighet är som sagt långt ifrån det enda problemet, men det är ett problem och det borde gå att åtgärda.

Anpassa lokalerna. Lokalernas utformning är väldigt viktiga. På universitetet där jag går nu finns det lokaler där jag endast kan vistas i några minuter innan det blir direkt outhärdligt smärtsamt. Det finns andra lokaler där jag kan stanna i flera timmar utan att det blir plågsamt, även om jag fortfarande blir utmattad av det. Det som gör skillnad är många gånger akustiken. Jag har noterat att i de salar som fungerar ganska bra är väggarna täckta av något ljuddämpande material. Att inreda fler klassrum på liknande sätt hade gjort stor skillnad. På alla platser där många människor vistas på en gång borde det vara obligatoriskt att se till att omgivningen är anpassad, för att minska buller. Matsalar är särskilt plågsamma. Nu när jag studerar på högskola äter jag aldrig lunch i skolans matställen, då det vore outhärdligt. Men i grundskolan och gymnasiet har en inget val. Därför är det viktigt att göra anpassningar för att minska buller. En möjlighet är att ha flera mindre rum där de som vill kan gå in och sätta sig. När det gäller grundskolan och gymnasiet hade nog många saker blivit bättre om klasserna var mindre. Det förutsätter så klart att fler lärare anställs, men det är något samhället borde ta tag i.

Anpassning av andra offentliga byggnader och platser

pokecDet finns så många andra delar av samhället som inte är tillgängliga för den som lider av känslig hörsel. Jag tänker bara ge några exempel men det finns mycket mer. Många offentliga byggnader är konstruerade utan en tanke på att ljudmiljön ska vara bra. Vi har helt idiotiska ”planlösning” som gör livet surt för oss med ljudkänslighet. Jag kommer att tänka på stadsbiblioteket i Göteborg. Det var länge sedan jag var där nu (över fem år sedan) men då var det en underlig konstruktion. Det är ett stort bibliotek med många våningar, men det finns inget golv i mitten utan varje våning är som en balkong. Oavsett vilken våning du är på kan du ställa dig och titta ner på bottenplanet. Detta betyder att oavsett var du är så hör du ljud inte bara från samma våning eller ens från våningen under, utan du hör ljud från alla våningar. Och bottenplanet där människor kommer och går och det finns en liten butik och kafeteria, det är såklart där det låter mest. Biblioteket är stort så om de hade haft vanliga jävla golv skulle en kunna sätta sig i ett hörn på någon av våningarna för att läsa i lugn och ro, men den värdelösa konstruktionen innebär att en alltid hör stojet och stimmet från bottenplan.

Sluta spela musik i varuhus! En annan viktig del av samhället där jag inte har tillträde är vanliga butiker där de spelar varuhusmusik. Jag klarar av att göra mina vardagliga inköp, handla mat på Konsum och så, även om det också är jobbigt. Jag kan däremot inte köpa kläder på egen hand, även om klädaffären är helt folktom. Anledningen är musiken som ofta är väldigt hög och gör att jag inte kan koncentrera mig på att välja vad jag ska köpa. Att köpa kläder är ju något som kräver att en koncentrerar sig på att välja något som en kan bli nöjd med, så det kräver mer energi och tankeverksamhet än att handla mat efter en inköpslista. Detsamma gäller i de flesta butiker där en gör annat än väldigt vardagliga inköp. Det finns andra saker som gör det svårt men det är deras musik som gör att jag inte klarar av det alls, eller ens orkar vistas där. Om varuhusen inte fick spela sin musik skulle jag kunna handla där om jag vill, eller bara vistas där utan att plågas.

Detta är exempel på hur samhället kunde anpassas för att göra det mer uthärdlig för mig. Nästan samtliga av mina förslag till anpassningar är sådana, att de inte skulle komma på bekostnad av någon annan. Att göra det obligatoriskt med tyst avdelning på tåg skulle inte skada de som vill prata och väsnas i den icke-tysta avdelningen, att inreda skolsalar med ljuddämpande material skulle inte vara dåligt för någon och att stänga av musiken på varuhus skulle inte hindra någon som tycker om musik från att handla där. Att göra sådana anpassningar vore att öppna dörrar för mig och andra som mig, utan att stänga dem för någon annan. Att dessa anpassningar inte görs beror på att det i vårt samhälle inte anses värt besväret att ens fundera över hur autister påverkas.

Detta blogginlägg handlade om vad samhället kan och borde göra. I ett kommande inlägg tänker jag skriva mer om vad enskilda kan göra för att hjälpa, och inte skada, ljudkänsliga personer i deras omgivning.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, tillgänglighet och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Hur samhället kan bli mer tillgängligt för personer som lider av ljudkänslighet

  1. Ina skriver:

    Bra sammanfattning av åtgärder. Jag kommer dock äta mina skor om det någonsin genomförs.

    Jag är oerhört glad över att bo där jag bor just nu. Ett 5-våningshus, som är känt som ”Tysta huset” i stan, har jag fått veta.
    Och det är verkligen tyst. Jag har bott i både fasansfullt lyhörda lägenheter och normallyhörda, och den här lägenheten är den bästa någonsin ljudmässigt.
    Så visst fan går det att bygga så att man inte hör grannen vare sig nysa eller pissa, det är en fråga om intresse och kostnad, enbart.

    Det där med tysta bostäder har jag varit inne på flera gånger. Har tagit upp det i vardagssamtal flera gånger, men folk fattar verkligen inte behovet. Folk i allmänhet har absolut noll inblick i att det finns människor som inte kan hantera, sålla, och stänga av ljud, och andra intryck.
    Just det där med att människor måste få ha ett tryggt och säkert och vilsamt HEM borde ju verkligen vara en mänsklig rättighet.

    Någon slängde även ur sig något i still med ”fast segregation vill vi ju inte ha mer av i samhället”.
    1. Som om det vore en jävla LYXgrej, att jag vill slippa gå sönder av att vara i mitt eget hem! Det är en fråga om att slippa tortyr, inte om att vara snobbig eller sur och inte tåla att andra också vill leva sina liv.
    2. Man behöver inte göra hela kvarter tysta. Det räcker med ett hus per gård, i de områden som är utformade så. Eller kanske bara ett trapphus här och var i områden, förutsatt att det är välisolerat mot det andra trapphuset för att inte de som bor vägg i vägg med den ska drabbas ändå.
    3. Som om folk i allmänhet socialiserar så där jättemycket hyreshusgrannar emellen? Jo jag vet, i somliga områden/hus är det så. Men det är ju knappast tvång. Vill man inte umgås så behöver man inte det, vare sig man bor i ljudliga områden eller ljuddämpade.

    Om det fanns ljuddämpade hyreshus så skulle en sådan som jag kunna acceptera tanken på att behöva bo mitt bland människor i resten av mitt liv, utan att känna att döden vore att föredra.
    Och att människor kan få slippa vilja dö, i sina egna hem, borde verkligen vara intressant för samhället.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      ”Man behöver inte göra hela kvarter tysta. Det räcker med ett hus per gård, i de områden som är utformade så. Eller kanske bara ett trapphus här och var i områden, förutsatt att det är välisolerat mot det andra trapphuset för att inte de som bor vägg i vägg med den ska drabbas ändå.”

      Detta är precis min tanke. I huset där jag bor finns det 18 lägenheter (tror jag). Sen finns det många i princip likadana hus i området. En skulle ju kunna göra så att ett av dem är tyst. Lätt ordnat, ingen segregering. Och det borde finnas ett sådant bygge i varje bostadsområde (eller de flesta i alla fall).

      Gilla

  2. Ping: 19 saker de inte berättar om autism (del 2/2) | anarkoautism

  3. Ping: Kan ljudkänslighet vara en fas? | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s