Ett funkisfeministiskt perspektiv – hur autism kan hjälpa oss att förstå kön

Kön är inte en vetenskaplig term. I vardagligt tal kan det betyda många saker som är mer eller mindre relaterade till varandra. Om vi försöker konstruera en teori kring kön blir det viktigare att vara så tydlig som möjligt, med vad vi talar om. Och om en teori handlar om en begränsad aspekt av kön är det kanske bättre att använda en mer begränsad term för att undvika oklarheter. När jag skriver kön utan närmare specifikation menar mer eller mindre allt som en vanligtvis menar med ordet (könsidentitet, undermedvetet kön, socialt kön, politiskt kön och så vidare). Jag hoppas att det utifrån sammanhanget framgår vad jag menar. Om jag är ute efter att begränsa min analys till en viss aspekt, till exempel könsidentitet, försöker jag göra detta tydligt genom att säga det jag menar, en ofta underskattad teknik som jag rekommenderar starkt. Jag hoppas att jag därmed kan undvika att förvirra läsaren, men om det i något sammanhang är oklart vad jag talar om så får ni gärna fråga.

monogatari-7-6-ononoki

Anledningen till att jag säger detta är att jag tänkte tala lite mer om genusteori, och den essentiella frågan om vad kön är, som jag så ofta har anledning att återkomma till. Det handlar om den eviga frågan, om kön är endast en sociopolitisk konstruktion, eller om kön även kan ses som en inre egenskap hos individen (jag tänker inte ödsla tid på att diskutera den tredje, cispatriarkala, positionen). Mitt mål är att bevisa det senare, utifrån ett funkisfeministiskt perspektiv (jag kallar det för det funkisfeministiska perspektivet men allt jag menar är att det är mitt).

Julia Serano, en av de få teoretiker jag känner till som tar kön på allvar, och som konstruerar vettiga och intressanta teorier, påpekar att existensen av transpersoner i sig visar att kön inte kan vara en fråga om socialisering enbart. Transpersoner lever ju i och socialiseras i samma sociala kontext som cispersoner. Och det cissexistiska, patriarkala samhälle vi lever i är väldigt strängt när det kommer till att tvinga oss in i den cispatriarkala mallen för kön.

En vanlig åsikt är att i ett postpatriarkalt samhälle där alla är jämlika och får vara som de vill, skulle det inte finnas något behov av olika kategorier för kön, och detta, anser somliga, bevisar att kön egentligen inte finns. Jag ser jag ingen anledning att utan vidare acceptera att kön per automatik skulle bli irrelevant, om det upphörde att vara grunden för en maktordning, även om det vore tänkbart. Vi kan bara spekulera i hur en postpatriarkal utopi skulle se ut, men även om det skulle visa sig att alla kategorier skulle bli irrelevanta, så säger det oss inte mer än att själva kategoriseringen inte är given av naturen (något som ju ändå ingen vettig människa tror på).

Något som kan sägas tala för att folk skulle definiera sig utefter kön, även om könets politiska betydelse avskaffades, är den kreativa energi som människor lägger i att uppfinna nya ord och kategorier att beskriva deras identiteter. Ni vet, ord som genderqueer, agender, genderfluid, demigirl, bigender, etc. Det är överlappande, vagt definierade kategorier som fångar olika nyanser av vad som kan kallas för ickebinäritet. Det är inte att alla dessa olika identiteter representerar unika positioner i patriarkatet. Men det är mer än bara synonymer, och för många är det väldigt viktigt att välja det ord som de känner bäst beskriver deras egna upplevelser. Denna språkliga kreativitet och utvecklandet av nya kategorier och identiteter, vars variationsrikedom inte är något som samhället i övrigt bryr sig särskilt mycket om, tycks fylla ett behov hos många.

Men om vi nu lämnar frågan om vad som skulle hända med dessa kategorier i en hypotetisk framtida utopi, vilket är en helt poänglös sak att spekulera i, och går tillbaka till frågan om sambandet mellan kön och biologi, eller kön och genetisk programmering. Det finns många saker som talar emot hypotesen, att kön inte skulle vara något annat än en social konstruktion. Men det finns något som talar väldigt starkt för att genetiskt programmerade neurologiska variationer spelar en viktig roll, som så vitt jag vet inte diskuterats mycket, nämligen autism. Jag ska förklara hur jag tänker.

samon7Darra i galoscherna, ty vi har förberett ett briljant resonemang här!

Autism är genetiskt. Allt talar för det och ingen som vet det minsta om autism hävdar något annat. Autism beror inte på uppfostran och det är inte en konsekvens av vaccin eller något annat i miljön. Autism är medfödda, genetiskt betingade variationer i hur hjärnan fungerar. Det är viktigt att vara medveten om att autism inte är en grej som påverkar neurologin, autism är neurologin, eller de delar av autistens neurologi, som vi godtyckligt valt att benämna som autism.

Autism är medfött men har långtgående sociala konsekvenser för individen. Autism påverkar hur du formas av den sociala miljön. Så om vi ser kön som helt och hållet en produkt av socialisering, så måste autism fortfarande påverka kön. Detta visar att det inte alltid är helt lätt att skilja på socialisering och biologi. I ett tidigare inlägg om sambandet mellan autism och kön skriver jag:

”Vi har svårt att lära oss hur vi ska bete oss för att passera för normala. Det handlar dels om att förstå grundläggande sociala regler men också ännu mer subtila förväntningar på hur en ska bete sig för att framstå som normal. Och inom denna obegripliga härva av oskrivna regler och normer för vad som är normalt beteende ingår också alla regler för hur tjejer och killar ska bete sig. När en inte ens förstår de mest grundläggande reglerna för hur en ska bete sig är det där med ”kön” väldigt mycket överkurs.”

Enligt teorin om undermedvetet kön har människor olika ”undermedvetna identiteter”, som påverkar vilka människor i vår omgivning vi tar intryck av. En transkvinna som först i vuxen ålder medvetet identifierar sig som kvinna, kanske redan som barn var mer benägen att identifiera sig med, och ta intryck från, flickor eller kvinnor runtom henne. Om det finns något inom oss, som kan beskrivas som ett undermedvetet kön, då är det ju inte alls orimligt att tänka sig, att detta skulle fungera annorlunda hos autister, som ju har en avvikande neurologi. Jag tror verkligen att något i den stilen är riktigt. Men vad som verkligen inte går att förneka är att:

  • Autistisk neurologi är medfödd och genetisk.
  • Könsöverskridande upplevelser, uttryck och identiteter är oproportionerligt vanliga bland autister. Att autister ofta är trans är dokumenterat. Många autister anser själva att deras könsidentitet hänger ihop med deras autism. Kort sagt allt som kan sägas ha med kön att göra (social position, beteende, självbild, identitet) är starkt färgat av vår neurologi, och kanske omöjligt att skilja från det.
  • Således, autism och kön hör ihop. Detta betyder att genetik är en viktig faktor i formandet av autisters könsidentitet.
  • Om sambandet gäller för autister måste det gälla i lika hög grad för icke-autister (detta är en logisk nödvändighet).
  • Slutsats: genetiskt betingade neurologiska variationer är viktiga faktorer i formandet av individens könsidentitet såväl som sociala och politiska könsposition.

Därför är autism ytterligare ett faktum som talar för, att kön inte är enbart en sociopolitisk konstruktion, utan att medfödda och biologiska faktorer också är av stor betydelse. Vilket skulle bevisas.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism och kön, Feminism, funkisfeminism, Teorier om kön och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ett funkisfeministiskt perspektiv – hur autism kan hjälpa oss att förstå kön

  1. Ping: Funkisfeminism och lästips | Patientperspektiv

  2. Ping: Autism och sexualitet | anarkoautism

  3. Ping: Varför tror cisfeminister att ickebinära autister lever i en utopi? | anarkoautism

  4. Ping: Varför funkisfeminism? – Funkisfeministen

  5. Ping: Neurodivergent-Exkluderande Radikalfeminister | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s