Kommentarsregler

För några dagar sedan publicerade jag ett inlägg med en kommentarspolicy. Denna sida är en något omarbetad version av det inlägget. Inlägg som bryter mot kommentarspolicyn kan antingen raderas eller i undantagsfall redigeras (om så sker är jag tydlig med vad som redigerats). Kom ihåg, när du kommenterar så skickar du en text till mig som du vill att jag ska granska och publicera på min blogg. Sannolikheten att jag kommer publicera det du skrivit minskar avsevärt om:

  1. Innehållet i kommentaren är anstötligt, hatiskt, nedvärderande eller förolämpande. Då menar jag främst mot marginaliserade grupper eller mot enskilda personer. Ableism, sexism, rasism och andra äckligheter undanbes. Hat mot autister är särskilt förbjudet. Och nej, det är inte okej att nedvärdera oss för att den eller den experten gjort det först.
  2. Du vill informera mig om hur dåliga autister är och/eller att ditt barn minsann inte är autistiskt. Relaterat till föregående punkt. Ja, det är en grej att föräldrar apropå ingenting vill informera mig om att deras barn inte är som jag. Om det inte är relevant bakgrundsinformation är det hemskt oförskämt, så jag tänker inte tillåta det.
  3. Du inte verkar ha läst inlägget du kommenterar på. Jag är trött på att behöva läsa igenom kommentarer som inte verkar ha någon som helst koppling till det jag skrivit. Om du inte förstår något kan du fråga. Frågor är okej, om det är riktiga frågor och inte härskartekniker. Men försök läsa ordentligt igenom det du kommenterar först.
  4. Du påstår att jag sagt saker jag inte sagt. Detta är relaterat till föregående punkt. Varför skulle jag publicera lögner och missvisande påståenden på min blogg?
  5. Det är kritik som är så vag att den inte går att bemöta. Det är en sak att säga att jag har fel, men då vill jag veta vad det är du tycker är fel. Vaga omdömen som ”du säger massa saker som är fel”. Om du säger vad som är fel, och kritiken passerar föregående punkter, kommer jag antagligen att bemöta den.
  6. Jag inte fattar vad fan du är ute efter. En del kommentarer kräver mycket tankeenergi för att uttyda meningen i, och det är energi jag hellre spenderar på annat. Om du är osäker på din förmåga att uttrycka dig i skrift råder jag dig att försöka fatta det kort. Jag är inte ute efter att ställa några särskilda krav på språklig förmåga, men jag är inte heller intresserad av att spendera eftermiddagen åt att göra en textanalys av en lång arg kommentar av någon autismförälder som inte har något emot autister men…
  7. Jag av något annat skäl ogillar kommentaren. Detta är min blogg och jag väljer vad som ska publiceras här. När du skriver en kommentar på den här bloggen, betyder det att du ber mig att posta din text på min blogg. Jag vill inte publicera text som kan vara avskräckande för andra.

Om jag bedömer att något bryter mot den kan jag antingen kasta kommentaren i papperskorgen, eller redigera kommentaren så att den slutar vara provocerande och energikrävande men andemeningen samtidigt blir kvar. En lång och aggressiv kommentar som anklagar mig för saker jag aldrig påstått kan till exempel ändras till: ”Jag har inte läst ditt inlägg men jag är mycket upprörd”. Så blir det lättare för folk att förstå vad du är ute efter. Varsågod!

Om du känner dig osäker på om din kommentar följer dessa regler eller inte, kan du ta hjälp av följande tumregel: om du gillar det jag skriver är det antagligen ömsesidigt, och om du tycker att det jag skriver är en jävla smörja så tycker jag detsamma om det du skriver. Jag har också som ambition att vara ännu strängare mot kommentarer som är svar på någon annan läsares kommentar. Detta eftersom personen då själv inte kan välja om hen ska utsättas för kommentarer eller inte. Jag vill verkligen inte att någon ska utsättas för skit för att de kommenterat på min blogg.

Om du tycker att jag har fel, och du känner att du väldigt gärna vill diskutera det på min blogg, då är du välkommen att göra det om och endast om du följer kommentarsreglerna och beter dig civiliserat. Kom ihåg, detta är min blogg, jag har inga skyldigheter att bemöta något du säger. Förutom de regler jag redan satt upp, bör du följa dessa riktlinjer (överlappar till stor del med tidigare uppsatta regler):

  1. Förklara vad du anser är fel. Innehållslösa påståenden som ”du har fel” eller ”du saknar kunskap om det här” är meningslösa. Det enda det säger är att du inte håller med mig. Jag vet redan att det finns många som inte håller med mig. Så, säg vad det är i det jag skrivit som du anser är fel och varför. Och gör det utan att förolämpa min intelligens. Tack.
  2. Låt bli retoriska frågor. Retoriska frågor är en härskarteknik.
  3. Försök fatta dig kort och koncist. Tänk på att jag (och andra) ska orka läsa det. Om du skriver onödigt långt blir det bara svårt att förstå vad som är din poäng.
  4. Läs igenom inlägget och tidigare kommentarer för att se om din kritik redan har besvarats. Om din synpunkt redan har bemötts behöver du inte posta det igen. Du kanske tycker att det verkar som en bra idé att posta samma sak igen och igen tills jag kapitulerar och håller med dig. Men det funkar inte så. Jag tycker likadant som förra gången du eller någon annan sa exakt samma sak.
  5. Nej, att du formulerar dig med nya ord eller använder ett nytt jättelångt exempel hjälper inte om du säger exakt samma sak.
  6. Kom ihåg: Att jag inte håller med dig beror med största sannolikhet INTE på att jag inte förstått din poäng. Att jag inte håller med beror på att jag tycker att du har fel. Om du har uttryckt dig otydligt kanske jag inte har förstått exakt vad du ville säga, men det betyder inte att jag hade hållit med dig om jag förstod vad fan du ville säga.

Så där har ni det, min kommentarspolicy. De flesta behöver nog inte tänka på det, men om du är upprörd över något jag skriver eller vill förklara varför jag har fel, bör du verkligen läsa igenom kommentarsreglerna först. Jag vill inte att min blogg ska bli forum för all möjlig giftig skit. Ibland råkar jag ändå släppa igenom någon skit, för att jag tänker att det finns någon sorts poäng med att bemöta den (detta kan mycket väl vara en felbedömning). Men jag försöker vara försiktig. Jag vill att alla ska känna sig välkomna här (bortsett från de som uttrycker värderingar som jag inte välkomnar), och då duger det inte att låta kommentars-fälten bli forum för människor som blir provocerade av att få sina ableistiska värderingar ifrågasatta, eller som känner sig kränkta av existensen av självständiga autister i allmänhet.