Grundkurs i att undvika ableism i vardagen

För ett tag sedan skrev jag om konsten att inte vara ett as, och att låta bli att säga asiga grejer. Ni vet att tänka på vad man säger och inte okritiskt sprida förtryckande ideologier och sånt. Nu tänkte jag ge en kort lektion i att inte sprida ableism. Folk är verkligen jättedåliga på det här att inte värdera människor utifrån funktionsförmåga, och att inte se ner på funkisar och sånt. För att underlätta för er som inte vill vara asiga har jag gjort en lista på vanliga ableistiska saker folk säger. Många av dessa grejer är dåliga även på andra sätt (misogyni och klassförakt till exempel) men jag fokuserar nu på funkisperspektivet. Så här har ni en ej uttömmande lista på vardaglig ableism att undvika. Och du har antagligen gjort dig skyldig till flera av dessa saker. Jag vet att jag har gjort det. Det är okej, du behöver inte känna dig dålig för det. Vi lever i ett ableistiskt samhälle. Det viktiga är att en aktivt försöker bättra sig och vågar konfrontera sin internaliserade ableism.

Använd inte nedsättande uttryck som anspelar på funktionsnedsättning.

Detta är väl det mest grundläggande. Använd inte uttryck som: ”störd”, ”sinnessjuk”, ”hysterisk” (både misogynt och ableistiskt), ”sjuk i huvudet” etc.

Obs: andra regler gäller när en använder sådana uttryck om sig själv. Där går det inte att säga att något är alltid rätt eller fel, utan det beror på person och situation.

Använd inte låg intelligens som en förolämpning.

Använd inte nedsättande ord som syftar på människors intelligens. Exempel: Idiot, idiotisk, idioti, imbecill (dessa ord har en historia), IQ-befriad, svagbegåvad, korkad etc. Att värdera människor utifrån intellektuella förmågor är ableism och inte okej alls.

Spotta inte på andras språkliga svårigheter.

Människor har olika svårt för att stava och använda korrekt grammatik. Det finns verkligen ingen anledning att håna eller skälla på människor för att de stavar fel, särskriver eller inte kan skilja på de och dem. Att skriva läsligt för hand kan också vara jättesvårt om en har nedsatt motorisk förmåga. Om språkliga fel eller dålig handstil gör en text otillgänglig för dig behöver du inte läsa den. Men låt bli att värdera människor utifrån språklig förmåga.

Säg till exempel inte: ”Vad är det för fel på folk? Hur jävla svårt ska det vara att inte särskriva?” (Svar: det kan vara jävligt svårt och det är inget fel med det så håll käften).

”Haha, rasistägget som säger vidriga saker kan inte ens stava ordentligt, rasister är då dåliga för de kan inte stava!” (Rasism är lika dåligt oavsett hur vackert rasisten skriver.)

Värdera inte människor utifrån deras utbildningsnivå.

Alla har inte samma möjligheter att ta en akademisk examen. Vi har ett utbildningssystem som systematiskt missgynnar funkisar.  Låt bli att nedvärdera personer som inte har en viss utbildning, eller som inte behärskar någon viss akademisk terminologi.

Värdera inte människor utifrån arbetsförmåga.

Det är inget fel att inte kunna arbeta. Det är inget fel att vara långtidssjukskriven. Det spelar ingen roll vem det är, oavsett vad en person har gjort för fel så är det inte fel att hen inte kan arbeta.

Använd inte ”psykisk sjukdom” för att förklara hemska handlingar.

Varje gång en vit person begår ett terrorbrott, så börjar spekulationerna om vilken psykisk diagnos förövaren måste haft. Mer generellt så säger folk ofta, att det fruktansvärda handlingar endast begås av personer som är psykiskt sjuka. Detta bidrar till stigmatisering av psykiskt sjuka. Att begå onda handlingar är ingen psykiatrisk diagnos, och i verkligheten är psykiskt sjuka och funktionshindrade överrepresenterade bland offer för grovt våld, inte bland förövare.

Säg inte ”sjukdom” om funktionsnedsättningar som inte är sjukdomstillstånd.

Kalla till exempel aldrig autism för en sjukdom. Aldrig. Inga undantag. Och säg aldrig att det är ett ”fel” eller på annat sätt antyda att funkisar är underlägsna. Detta gäller även många andra funktionsnedsättningar.

Används inte funktionsnedsättning som metafor.

Använd inte ”blind”, ”döv”, ”bipolär”, ”autistisk”, ”handikappad” etc. som metaforer och liknelser. Dessa metaforer används uteslutande negativt. Det är aldrig som det används i syfte att visa på att något är bra. Inte för att sådana metaforer ska användas om något positivt heller. Funkisar existerar inte för att du ska göra en billig retorisk poäng.

Säg inte att något är ”allmänmänskligt” om det inte gäller alla människor.

Det finns saker som alla människor har gemensamt, Men ofta används sådana uttryck om egenskaper som inte är gemensamma för alla människor och då är det avhumaniserande. När det bara sker någon enstaka gång kanske det inte verkar så farligt, men det för de som ofta får sin mänsklighet ifrågasatt är sådant ett riktigt problem.

Kritisera inte människor pga udda beteende.

Tänk dig att du ser någon som beter sig konstigt. Inte är elakt eller skadar någon, eller utsätter sig själv för risker eller nåt. Men rör sig eller pratar på ett underligt sätt. Tänk dig nu att du av någon anledning blir väldigt provocerad av detta. Okej, håll det för dig själv.

Håna inte personer som har ovanligt kroppsspråk eller stimmar.

Det är inte fel att vara märkbart udda.

Kritisera inte udda intressen, eller personer som talar om sina specialintressen. Så länge intresset i sig är harmlöst finns det ingen anledning att klaga.

Utgå inte för att alla klarar av samma saker

Säg till exempel inte ”alla kan…” för vad du än tänkte säga är det antagligen inte sant att alla kan det. Säg inte att en är lat om en inte gör något som du tycker är lätt.

Säg inte: ”Unga människor som inte reser sig på bussen för äldre är dåliga”. (Även unga människor kan ha funktionsnedsättningar som gör att de behöver sittplats. Det måste inte synas utanpå).

Kräv inte att alla ska kunna efterleva ableistiska sociala koder

Relaterat till föregående punkt. Detta betyder så klart inte att en inte får kritisera personer som är elaka och beter sig dåligt mot andra. Men det är en stor skillnad på att behandla andra illa, och att inte leva upp till den neurotypiska sociala regler. Kritisera inte människor för att de inte klarar av att ha reglera kroppsspråk och tonfall.

Säg inte att det är dåligt att undvika ögonkontakt, inte hälsa eller skaka hand etc. Obs: om någon selektivt bryter mot sociala koder och till exempel väljer att vara oartig mot transpersoner så är det en hel annan sak. Fritt fram att kritisera det.

Säg inte åt någon att ”le och se glad ut”. Alla kan inte le och se glada ut, och hur som helst har du ingen rätt att kräva det.

Besvara inte frågor med uppmaningar om att ”googla det”

Detta är ett exempel på hur folk utgår ifrån att alla har samma förmågor. Den som ställer en fråga eller ber om en förklaring av något får ofta svaret att de ska ”googla det”. Men att förutsätta att alla kan lära sig vad det nu är genom att googla är ableism. Du har ingen skyldighet att undervisa andra eller svara på frågor, och om någon kräver att du ska göra det så har du all rätt att be dem dra åt helvete. Men det är inte okej att utgå ifrån att alla har möjlighet att få sin fråga besvarad genom att googla. Och säg för helvete inte åt någon att de ska läsa en bok eller nåt, alla kan inte läsa en bok och så är det med det.

Skuldbelägg inte personer som inte kan delta i organiserad politisk aktivism.

Detta är tyvärr ganska vanligt inom aktivistkretsar, att kategoriskt kritisera alla som inte organiserar sig politiskt. Den som inte är aktiv politisk aktivist ute på gatan och deltar i demonstrationer och vad det nu är, utmålas som lat och oengagerad. Det spelar ingen roll att politiska organisationer är fruktansvärt otillgängliga. Hacka inte på andra för att de inte har samma förutsättningar som du.

Säg inte: ”Kom och delta i vår antinazistiska demonstration annars är ni lata, odugliga och historien kommer minnas er som de som såg på och Lät Det Ske.” Om ni har något historiskt minne bör ni veta att funkisar inte hade någon bekväm åskådarplats senast skit gick åt helvete.

Använd inte fobi om saker som inte är fobier.

Okej jag har själv gjort detta många gånger innan jag blev tillsagd att det inte är bra. Ni behöver inte gå särskilt långt bak i bloggen för att se det. Men nu vet jag bättre så jag låter bli att göra det.

Det var en grundkurs i ableism. Jag vet att jag missat många saker och om ni har förslag på hur jag kan komplettera listan får ni gärna lämna en kommentar. Diskutera gärna och kom med synpunkter.

Detta inlägg publicerades i Funkispolitik och märktes , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Grundkurs i att undvika ableism i vardagen

  1. Pingback: Vem är egentligen experten på hur det är att vara kort? – Funkisfeministen

  2. carlgylling skriver:

    En sak jag funderat över i samband med detta: Vissa saker finns det i princip inga ord för, som *inte* är metaforer för funktionsnedsättning eller psykisk sjukdom av ngt slag. Jag tänker framför allt på sammanhang där man använder ”det är stört/sjukt”, ”idiot” osv. men även ”blind” kanske hör dit… Det säger en hel del om hurdan människosyn som funnits i Sverige under de senaste århundradena. Tyvärr är det ett problem för den som vill ha flyt i sin text. Det blir svårt att veta vad man ska använda för ord istället. ”Befängt” och ”bisarrt” tycker jag är bra som ersättning för ”stört” m.m.

    Jag använder själv inte ”blind” längre och reagerar när jag läser det, men när det gäller ord som glidit i betydelse och inte längre syftar på funktonshinder (ex. vis ”idiot” – som f.ö. betydde ”person som inte engagerar sig i politik” från allra första början) så vet jag inte om jag håller med dig. Jag tycker att det finns en gräns för hur språkligt pedantisk det är rimligt att vara. (Ordet ”hen” behövdes, men att ersätta ”man” med ”en” ser jag som overkill; även om det syftade på en man från början, så gör det inte längre det.) Jag ser inget fel i att andra vill vara så noga, så länge det inte blir ett samtalsklimat där man anklagar folk för all möjlig ondska för att de råkat säga eller skriva något ord med rasistisk/sexistisk/ableistisk etc. historia, som de flesta inte är medvetna om.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Jag känner till vad ordet idiot betydde från allra första början men jag tycker inte det är så relevant i sammanhanget. Den moderna användningen däremot. Men det viktiga är inte orden i sig (de är bara exempel) men att det fortfarande ses som legitimt att förminska och håna och värdera människor för att deras intellektuella förmågor.
      När det gäller vilka ord en ska använda i stället… det beror ju på vad en vill säga. Om en är ute efter att visa att en ser ner på en person på grund av personens lägre intellektuella förmåga, så finns det inget bra ord. Det är budskapet i sig som är problemet.

      När det gäller att använda ”en” eller ”man” så har jag över huvud taget inte sagt något om hur någon borde göra. Man får göra som man vill med det liksom (jag är inkonsekvent och det är också okej). Sen tycker jag nog att jag var ganska tydlig med att jag inte tycker att någon är en dålig person, för att de använder ableistiska uttryck eller så. Och jag tycker över huvud taget att en bör vara väldigt försiktig med att säga åt enskilda personer att de gör fel. Därför skriver jag detta inlägg som är riktat till alla och ingen särskild. Jag går inte inte in och klagar på folk varje gång jag ser någon använda ordet ”idiot”.

      Gilla

      • carlgylling skriver:

        Min kommentar var inte menad som kritik mot dig, utan som reflektioner kring innehållet. Jag menade inte att just du dömer ut folk för att använda fel ord. Och jo, jag instämmer i att se ner på folk pga deras intellekt är jättefel.

        Gilla

  3. Sofia skriver:

    Detta är sååå vanligt förekommande i personalrum i skolor och inom sjukvården!! Riktigt läskigt! Tack för din klargörande text!

    Gillad av 1 person

  4. Sofia skriver:

    Misssde kryssa i rutan längst ner….

    Gilla

  5. Conny Hernö skriver:

    Bra skriven artikel om vett och etikett. Jag måste tänka mer på mitt beteende.

    Gilla

  6. Går detta att dela! Jättebra skrivit!!!!

    Gilla

Kommentera (kommentarer granskas)