Solidaritet och språk

Språk är viktigt. Hur vi använder språket har konsekvenser. Om jag till exempel använder ett litteraturvetenskapligt språk och fyller det här inlägget med obegripliga formuleringar som ”lingvistiska konstruktioner formar det metanarrativa referenssystemets parallella subjektpositionering” så får det konsekvensen att ingen förstår vad jag försöker säga (inte ens jag själv). Och om jag använder ett kränkande språk eller diskriminerande språk får det negativa konsekvenser för mina medmänniskors mående, så jag försöker undvika det. Jag lärde mig till exempel nyligen att ordet ”funkofobi” (eller andra liknande -fobi) är dåligt eftersom en riktig fobi är en psykisk sjukdom. Eftersom det inte finns några särskilda skäl att använda det ordet bestämde jag mig för att inte använda det mer. Alla situationer är inte så okomplicerade, men grundprincipen är enkel. Om en får höra att en inte borde säga en sak, så får en försöka förstå varför och fundera över om en verkligen måste säga vad det nu är. Om du är likgiltig inför detta är du antagligen inte någon som har något av värde att säga.

thinkJag säger det i all välmening.

Att tänka på vad en säger är viktigt för att alla ska känna sig trygga och välkomna. Jag tycker att detta är svårt att argumentera emot, men det finns de som har rakt motsatt åsikt. Det anses liksom lite töntigt och onödigt. Detta är väl inte så förvånande i sig, det finns ju väldigt asiga människor, men en variant på detta som jag tycker är desto märkligare, är när en del säger att det är ”osolidariskt” och ”elitiskt” att förvänta sig att andra ska tänka på vad de säger. Resonemanget brukar gå ungefär så här: att tänka på hur man talar kräver väldigt hög utbildning. Till exempel att använda pronomen som hen när någon ber om det. Så avancerade ord kan inte vem som helst använda. Eller att berätta att en kvinna som är trans inte är en man, och att en aldrig ska kalla henne för man. Sådant är ju lätt att förstå om en har en akademisk examen, men för personer utan utbildning är det omöjligt att acceptera en sådan sak.

Detta låter kanske absurt, men det är ofta på den nivån. Det där med att lågutbildade inte kan säga ”hen” är något jag faktiskt sett flera gånger. Ofta handlar det om att någon kanske vill bli kallad ”den” eller ”hin” i stället och då blir det så mycket att hålla reda på att den lågutbildade hjärnan exploderar. Jag vet inte riktigt vad de tror om personer som inte har högskoleutbildning men det behöver knappast sägas att de som säger sånt här aldrig talar om sig själva. Jag har aldrig sett någon säga ”för mig som inte gått högskolan är det så jobbigt att kalla andra för hen”. Det finns gott om människor som oavsett utbildning hatar pronomenet hen, men det är alltid på cissexistiska grunder, aldrig för att det skulle vara för komplicerat.

Det är ganska tydligt att de som säger att det är ”osolidariskt” eller ”elitiskt” att sträva efter att använda ett inkluderande språk, själva är de som mer än någon annan gör sig skyldig till både elitism och bristande solidaritet. Det är mitt intryck att det handlar om ungefär samma människor som säger åt andra att organisera sig men blir upprörda när marginaliserade grupper kräver plats i organiserade sammanhang. Jag är ganska säker på att det är samma grupp människor som beklagar sig över ”identitetspolitik” när olika marginaliserade grupper försöker göra sina röster hörda. Jag tror till och med att det ofta är samma personer som säger att det är elitistiskt att förvänta sig att använda rätt pronomen, som säger att det elitistiskt och antifeministiskt att tycka att feminismen inte ska använda sig av onödigt komplicerade teorier, eftersom det antyder att outbildade kvinnor är för ointelligenta för att förstå sofistikerad akademisk teori.

När vi nu är inne på elitism så tycker jag att det ändå måste ses som rätt elitistiskt att tro att personer med högskoleutbildning i allmänhet skulle vara bättre på att använda ett inkluderande och icke-kränkande språk. Jag känner då inte till några belägg för det. Om något tycker jag att akademiker i regel verkar vara de som är minst flexibla. Men de som inte vill anpassa sig efter andra, försöker gärna projicera sin ovilja. ”Visst jag kan väl säga hen om det nu ska vara så viktigt men tänk på vilka krav du ställer på alla stackars människor som inte är lika begåvade och bildade som jag.” Försök inte, det är du som tycker det är skitjobbigt och skyll inte på andra.

nutbladder_kaiji_s2_-_03_81e952e7-mkv_snapshot_06-33_2011-05-02_22-18-01Slutsats.

För de är ofta öppna med att de tycker att det är onödigt krångligt och komplicerat att försöka tänka på hur deras ord påverkar andra. De försöker låtsas att det främst är andra som är mindre privilegierade som drabbas värst, men det är ju tydligt att de själva är besvärade av det. För det är väldigt svårt och jobbigt att hela tiden behöva tänka på vad en säger. Och detta kommer alltså i huvudsak från personer som själva inte har en neuro-psykiatrisk diagnos som bland annat innebär att en konstant råkar säga saker som gör andra upprörda. Och när en bryter mot neurotypa sociala regler är det ingen som förklarar vad som blev fel, allt som händer är att en får veta (med besked) hur fel en gjort. Då är det mycket lättare att anpassa sitt språk för att inte kränka eller diskriminera andra. Folk diskuterar de här sakerna väldigt ingående, en får pedagogiska förklaringar om varför en inte bör säga vissa saker och om en råkar göra fel så har folk ofta överseende med det.

Jag antar att när en är van att aldrig behöva tänka på vad en säger så känns det fruktansvärt jobbigt att alls behöva anpassa språket av hänsyn till andra? 

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Funkispolitik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Solidaritet och språk

  1. Nathalie skriver:

    Tack för denna text!<3

    Liked by 1 person

  2. Ping: Grundkurs i att undvika ableism i vardagen | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s