I den vita terroristens fotspår följer alltid en hatkampanj mot psykiskt sjuka

Varje gång en vit person begår ett fruktansvärt brott (som inte är statligt sanktionerat vill säga) börjar man spekulera i, vilka psykiatriska diagnoser gärningsmannen kan ha haft. Var han ”psykiskt störd”, frågar folk. Och de menar då både riktiga psykiska sjukdomar och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (så när jag nu talar om ”psykiskt sjuka” menar jag även dessa kategorier, som den funkofoba allmänheten räknar in). Var han galen? Hade han aspergers? Och så vidare. Många som kritiserar sådana spekulationer, säger att det är att ursäkta  terrorhandlingarna. Men nej, det är inte alls vad det handlar om! Det är inte alls en fråga om, som vissa påstår, att lägga över ansvaret på individen. Det som händer är att hat mot en grupp marginaliserad grupp byts mot hat mot en annan marginaliserad grupp.

kickPsykisk sjukdom används alltid för att förklara våldsdåd, när förövaren är vit.

Det finns ett särskilt mönster som följs, varje gång ett högerextremt terrordåd begås. När gärningsmannen är okänd utgår en stor människoskara ifrån att förövaren är icke-vit invandrare, och antagligen muslim, trots att vem som helst som är mer begåvad än en mögelost kan lista ut, att det med all sannolikhet rör sig om en vit högerextremist. Detta gäller inte bara SD-troll, nationell media gör ofta samma sak. Minns massakern på Utöya, och hur ”experter” på allvar stod i TV och hävdade, att det antagligen var al Qaida som låg bakom. Till och med när det blev känt att gärningsmannen inte bara var en kritvit nazist, men såg ut som någon jävla antropomorfistisk representation av Vit Makt-ideologi, så fortsatte flera ”experter” envist att hävda, in i det sista, att han nog arbetade för al Qaida ändå. När det står bortom allt tvivel att gärningsmannen var vit och nazist börjar man i stället tala om, att han nog var ”psykiskt sjuk” (med vilket de även syftar på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som inte är sjukdomar). Varje gång en vit man utför ett vidrigt terrordåd ska han hobbydiagnosticeras med någon autismdiagnos, och det ska spekuleras i vilka ”psykiska sjukdomar”, som fått honom att begå brottet.

Detta handlar inte om att ”ursäkta” handlingen. ”Psykisk sjukdom” anses ju ofta inte vara en giltig ursäkt, ens för helt harmlösa beteenden som inte skadar någon alls. Att vara ”psykiskt sjuk” är inte ens en godtagbar ursäkt för att vara psykiskt sjuk. Så det är befängt att påstå, att någon skulle acceptera det som ursäkt för mord. Det som händer är att när gärningsmannen är vit, och det inte går att skylla på mörkhyade immigranter, då ger man sig på personer som kallas för ”psykiskt störda” i stället. Det handlar om att spela på fördomar om utsatta grupper, så att majoriteten kan fortsätta att se terrorhandlingarna som något som ”de där andra” håller på med.

Den vita majoriteten vill, att terroristen ska vara mörkhyad invandrare som heter Mohammed. När en av De Andra har begått en vidrig handling är allt i sin ordning. De Andra gör sånt där.  Gärningsmannen är en av dem, och vi vet ju hur varliga de är. Men när terroristen visar sig vara vit (vilket de ju oftast är), blir den vita majoriteten orolig. Var är det som händer? Är det en av oss som gjort det här? Men nej, det finns en annan förklaring! Gärningsmannen är ”psykiskt störd”. Han tillhör fortfarande De Andra. Han ser ut som en av oss, men han är fortfarande en av dem, och vi vet ju alla att de gör sånt.

När ett terrordåd förklaras med att gärningsmannen var muslim (oavsett om detta stämmer eller inte), innebär inte det att någon ser ”islam” som en ursäkt för dådet, utan det handlar om att bekräfta fördomar om att De Andra är våldsamma och farliga, samtidigt som majoriteten kan känna sig trygg med att ingen bland dem skulle göra något sådant. På samma sätt är det, när dådet förklaras med att gärningsmannen är psykiskt sjuk. Det är inte att psykisk sjukdom ses som en ursäkt, utan det handlar om att bekräfta fördomar om att De Andra är farliga och våldsamma, samtidigt som majoriteten kan känna sig trygg med att ingen bland dem skulle göra något sådant. Det handlar hela tiden om att sprida hat och fördomar mot utsatta grupper. Att skylla på psykiskt sjuka är inte mindre hatiskt eller fördomsfullt, än att skylla på muslimer eller invandrare. Det är inte heller mindre politiskt.

Det finns mycket hat och fördomar mot de som betraktas som ”psykiskt störda”. De anses vara farliga, opålitliga och knappt mänskliga. Många anser att psykiskt sjuka borde kontrolleras mer. Att de borde låsas in, eller åtminstone inte tillåtas bo i närheten av dem själva. Folk protesterar mot anläggandet av LSS-boenden i deras bostadsområde, eftersom de inte vill bo i närheten av ”såna där psykiskt störda”. Det är samma personer, skulle jag tro, som vill utvisa alla icke-vita invandrare, som gärna vill att ”psykiskt störda” ska tvångsomhändertas och låsas in någonstans långt bort.

Det är nu många som säger, att det är fel att spekulera i om gärningsmannen är psykiskt sjuk, eftersom det tar fokus från det faktum att han var en nazist och terrorist. Men det är inte alls lika många som tar upp problemet i att utmåla psykiskt sjuka som farliga våldsverkare. Problemet enligt många är inte att det spär på hat och fördomar mot psykiskt sjuka, men att det tar fokus från viktigare frågor. Jag har sett folk säga saker i stil med ”det är inte relevant att spekulera i hans psykiska ohälsa, eftersom alla terrorister är psykiskt sjuka.” Verkligen? Ni som inte ser problemet med det synsättet är inte bättre än nazistsympatisörerna.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i ableism, Funkispolitik och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till I den vita terroristens fotspår följer alltid en hatkampanj mot psykiskt sjuka

  1. gnarrw skriver:

    Helt rätt! Har försökt få folk i min omgivning att förstå det här, men de säger saker i stil med ”men den här gången sa de ju inte såå mycket om psykisk sjukdom”. Nähä, tänker jag då, men de sa det fortfarande och de fortsätter fortfarande att säga det. Ännu värre är när just det som lyfts fram i ditt inlägg beskrivs som något slags derailande (”vi måste fokusera på att han var/är nazist nu, det där med att inte utmåla människor med psykisk ohälsa som farliga våldsverkare är bara något slags minoritetsintresse”), trots att den diskussionen bara är ett svar på saker som redan sagts.

    PS. Du är min nya bloggidol, för du skriver alltid så intressant, relevant och välformulerat.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Detta ”men den här gången sa de ju inte såå mycket om psykisk sjukdom” bekräftar ju egentligen bara att du har rätt. Om det anmärkningsvärda är att de ”inte sa så mycket” så bekräftar det att mönstret är att de säger ännu mer. Om problemet inte existerade det så hade de invänt med att ”det här var ett undantagsfall, de BRUKAR inte säga så mycket”. Men nu erkänner de att det brukar vara ännu mycket värre.

      Och tack så mycket, jag är glad att du gillar det jag skriver!

      Gilla

  2. Ping: Men jag mördar inte folk | Om folk och fä

  3. Ping: Grundkurs i att undvika ableism i vardagen | anarkoautism

  4. Ping: När undvikande av ögonkontakt och ovilja till småprat anklagas för att främja terrorism | anarkoautism

  5. Ping: Hat och förtryck är inga fobier | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s