Frågor som inte är frågor

Ett fenomen som autister ofta har svårt med är frågor ofta inte är frågor. Detta är en av många saker som gör att det ofta blir så svårt att kommunicera med NT-personer. För att reda ut skillnaden mellan frågor och olika sorters icke-frågor började jag skriva det här inlägget. Det blev ganska långt så jag delar upp det i två delar. Den första handlar om vanliga frågor och sociala frågor. Nästa inlägg kommer handla om retoriska frågor.

Vad är en fråga?

Enligt Wikipedia är en fråga ”normalt en språkhandling avsedd att frambringa information”. Om jag till exempel frågar ”vill du ha mjölk i kaffet?” ber jag dig berätta om du föredrar att ha mjölk i kaffet eller inte och jag kan anpassa kaffet utifrån hur du svarar. Om jag frågar ”var kan jag köpa en sladdlös golvmopp?” hoppas jag att du vet var jag kan köpa en sladdlös golvmopp och att du vill dela med dig av denna information. Och det är så vi ofta tänker oss frågor, att en ställer frågor för att lära sig något.

Detta är inte sant. De här genuina frågorna utgör bara en liten del av alla yttranden som har formen av en fråga. Detta är en källa till väldigt mycket förvirring för många autister. För mig tog det väldigt lång tid innan jag lärde mig att de flesta frågor i själva verket inte alls är frågor i den vanliga betydelsen. Många ”frågor” är i själva verket sociala ritualer, uppmaningar, påståenden eller retoriska frågor. Jag har fortfarande en hel del problem med att hantera alla frågor som inte är genuina frågor, trots att jag i teorin har lärt mig detta. Det är väldigt svårt att låta bli att svara på alla icke-frågor. Min hjärna har liksom väldigt svårt att acceptera att folk ställer frågor när de inte är det minsta intresserade av svaret.

03072011143618-2Nu börjar det låta komplicerat

För att försöka bringa klarhet i vad jag menar ska jag här förklara några vanliga sorters frågor som inte kan beskrivas som ”språkhandlingar avsedda att frambringa information”. Först beskriver jag beskriver rituella frågor och uppmaningar i form av frågor. Båda dessa frågetyper hör till det vardagliga sociala livet. I nästa inlägg diskuterar jag påståenden som är formulerade som frågor och retoriska frågor. Dessa frågor är retoriska knep som ofta används i politiska diskussioner eller anföranden i syfte att vilseleda motståndaren och/eller åhörarna.

Rituella frågor

”Hur mår du?” är en av de vanligaste frågorna. Tidigare när jag fick frågan brukade jag fundera en stund innan jag allvarligt besvarade frågan. ”Jag har har sovit dåligt och mår dåligt av allergier jag mår inte så bra faktiskt”, kunde jag säga. Sen sa jag inget mer, visste inte att jag skulle ställa samma fråga tillbaka. Jag tror att det var under tredje året i gymnasiet som jag först insåg att folk inte frågar av intresse utan för att det är en del i en social ritual som går ut på att en frågar och svarar efter ett förutbestämt mönster.

A:”Hur mår du?”

B: ”Jag mår bra, hur mår du?”

A: ”Jag mår bra.”

imfine

Det känns fortfarande fel att svara att jag mår bra, när jag egentligen inte gör det. Och jag försöker komma ihåg att svara med motfrågan. Jag glömmer lätt att göra detta eftersom jag egentligen vill reservera frågan ”hur mår du?” till situationer då jag faktiskt är uppriktigt intresserad. Att bara fråga på slentrian känns falskt på något sätt. Jag vet egentligen att det bara är en ritual och att jag inte borde tänkte så mycket på vad orden faktiskt betyder, men det går helt emot hur jag fungerar. Förresten, har ni hört talas om det där att autister skulle vara särskilt inlåsta i ritualer?

Uppmaningar som ser ut som frågor

Det här är sånt som ”kan du skicka saltet?” Den som frågar undrar vanligtvis inte om du har tillfälle eller möjlighet att skicka saltet. Frågan betyder egentligen ”jag vill ha saltet och jag tror att det enklaste sättet att få tag på det är om du flyttar hit det så jag vill att du gör det”. Att det ställs som en fråga är antagligen för att det låter otrevligt att bara säga ”skicka saltet”.

tumblr_mkcc82R76r1s7rwlyo1_1280Stämningen som kan uppstå när en inte förstår vad andra ber om

I just det här exemplet har jag inga svårigheter med att förstå vad frågan betyder (att jag ska skicka saltet) men det finns andra situationer då jag inte förstår att en fråga egentligen är en uppmaning. Det kan till exempel vara när jag inte tycker att det är självklart om jag kan göra någon frågar om, eller att det är något som borde göras just i den stunden.

Om du brukar använda frågor som egentligen inte är frågor är det viktigt (gäller i synnerhet NT) att du är medveten om vad du gör och inte bara tar för givet att andra förstår dig. Fråga gärna hur andra mår men bli då inte förvånad när någon besvarar din fråga. ”Som man frågar får man svar” heter det och om du får svar som du frågar och är missnöjd över det så är det antagligen din fråga som är problemet.

I nästa inlägg ska jag skriva om en mindre godartad typ av icke-frågor, nämligen de som används som retoriska knep för att luras och vilseleda.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, kommunikation och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Frågor som inte är frågor

  1. Ping: Retoriska frågor | anarkoautism

  2. Ina skriver:

    ah detta.
    jag är språkligt begåvad och har aldrig haft problem så sett med icke-frågor.
    däremot sitter jag ofta och gör mig lustig över dem, eftersom jag helt enkelt roas av människors bakvända sociala beteende rent generellt.
    jag är också en väldigt rak och uppriktig person, så just frågan ”hur mår du?” – som jag vet bara är en hälsningsfras och inte en genuin omtänksam fråga – blir oerhört provocerande för mig. jag besvarar den enligt adekvata NT-regler, men jag hånler invändigt.

    Liked by 1 person

  3. Ping: Symbolik, metaforer och att tolka saker bokstavlig (bildligt talat) | anarkoautism

  4. carlgylling skriver:

    Det allra svåraste tycker jag är att komma ihåg att SJÄLV ställa den där typen av icke-frågor och ytliga sociala frågor till folk. Hur mår du, hur går det, var bor du, åker du buss hit osv. Var en människa bor t.ex. är helt ointressant för mig om jag inte behöver hitta hem till personen. Samma sak gäller alla andra liknande saker som folk brukar fråga mig. Det är först på senare tid jag börjat inse att de kanske väntar sig att jag ska fråga dem sådant tillbaka. Det är svårt att komma på frågor om saker som man faktiskt inte undrar över.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Jo precis. Det är extremt svårt. Det är ju inte som att jag bryr mig om andra människor mindre för att jag inte frågar om saker jag inte vill veta (de är ju inte heller intresserade av det, skillnaden är att de ändå frågar), men folk kan tolka det så. Jag löser det numera genom att inte bry mig om det. Jag har ändå begränsad energi att umgås med folk. Ser min oförmåga att korrekt följa alla sociala ritualer som en utmärkt mekanism för att sålla bort personer som inte är värt besväret. De som blir kvar är människor som uppskattar mig som jag är och inte förväntar sig att jag ska spela NT.

      Liked by 1 person

  5. Cilla Lundström skriver:

    Jag ogillar frågor från vuxenvärlden till barn som inte är frågor. ”Ska vi gå och lägga oss nu?”, ”Ska vi gå och äta nu?”. Brukar efterföljas av rätt hårda krav och ibland skuldbelägganden ”Jag har ju sagt att du ska lägga dig!” och ”Nu håller matrasten på att ta slut och du har inte ens gått till matsalen!”.
    Bättre att vuxenvärlden är tydlig från början: Nu är det läggdags, eller Nu är det läggdags om 10 minuter. Nu är det dags att äta.

    Liked by 2 people

    • Anarkoautism skriver:

      Usch ja, så oärligt att ”fråga” när det är en befallning egentligen. Så en annan otrevlig grej idag. En förälder med ett barn (ca 3 år gammal kanske?). Frågade något om barnet behövde äta och vad hen ville äta. Barnet gav olika förslag men föräldern bara dissade förslagen. ”Korv? Men KORV åt du ju igår.” Jaha men barnet ville visst ha korv igen inget konstigt med det. Så taskigt. Tyckte synd om barnet då.

      Gilla

  6. Ping: Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Insisterar på att inget ska förändras i vardagen”. | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s