Intensiv beteendeterapi – en effektiv metod för dressyr av autistiska barn

Det är många barn med autism som fallit offer för den brutala behandling som går under beteckningen ”intensiv beteendeterapi”. Jag har läst en del om detta de senaste dagarna och kan bara säga att läsningen är skrämmande. Men viktig. För det är en vanlig behandlingsform som rekommenderas av många så kallade experter, trots att idéerna som ligger till grund för den inte kan beskrivas som annat än pseudovetenskap. Men även om det är pseudovetenskap så är det inte fråga om något relativt harmlöst kvacksalveri. Det är en effektiv metod för att tvinga autister till lydnad.

boingo”Imitation” är ett viktigt koncept. Det autistiska barnet ska lära sig imitera den vuxnes trams.

Intensiv beteendeterapi (IBT) är en form av ”terapi” som grundar sig på den behavioristiska psykologin. Enligt den behavioristiska läran kan människa beteende ses som respons på stimuli, och det är genom betingning som vi lär oss hur vi ska agera. Betingning innebär att önskvärda beteenden belönas och icke önskvärda beteenden bestraffas, och det är så vi lär oss hur vi ska bete oss. Behaviorismen som psykologisk teori har sedan länge avslöjats som ovetenskaplig och som beskrivning av mänsklig psykologi är den värdelös, men det hindrar inte att den fortfarande har ett stort inflytande. IBT är ett praktexempel på detta.

IBT ska pågå 30-40 timmar i veckan enligt rekommendationer. Det är alltså ett heltidsjobb för barnet. Syftet med IBT brukar beskrivas som att träna upp barnets sociala förmågor, språkförståelse, kommunikativa färdigheter, anpassningsförmåga samt att komma till rätta med ”problembeteenden”. ”Problembeteenden” innebär vanligtvis helt harmlösa beteenden som är vanliga hos autistiska barn men inte förekommer hos barn utan autism. ”Problembeteenden” som inte är harmlösa är ofta helt rimliga reaktioner på problem som på inget vis är det autistiska barnets fel. Att ”komma tillrätta med problembeteenden” betyder inget annat än att lära barnen lydnad, och att träna det att uppföra sig så att det inte märks att det är autistiskt. Barnet får lära sig att det inte är tillåtet att visa upp harmlösa autistiska beteenden, och anstränger sig till det yttersta för att undvika att göra omgivningen besviken. Det får också lära sig att oavsett hur påfrestande eller skadlig omgivningen är för det så får det inte visa upp några negativa reaktioner.

Men detta är inte den enda delen av IBT som bakom alla fina ord egentligen inte handlar om något annat än att lära barnet att lyda. Hela poängen är att kontrollera barnets beteende så att det märks så lite som möjligt att det är autistiskt. Det är därför det kallas ”beteende”-terapi. Vem som helst begriper att behavioristiskt inspirerad apdressyr inte har något att göra med hur människor utvecklar sociala färdigheter eller språklig förmåga. Jag har svårt att tro att det är möjligt att bli social genom träning. Det går att lära sig sociala färdigheter, vilka beteenden är önskvärda i en viss social miljö. Människor är sociala av naturen och detta gäller även autister. Om det autistiska barnet inte visar att det är intresserat av andra människor så kan det bero på att människorna i dess omgivning inte är intressanta, eller att den sociala miljön är för påfrestande.

shinoby”Social kompetens” fördärvar den autistiska ungdomen.

Att beteendeterapi skulle vara gynnsamt för språkinlärningen är en absurd idé. Ett inslag i IBT är övningar där tränaren säger åt barnet att peka på något och barnet får en belöning om det gör rätt. Och detta sägs hjälpa barnets språkutveckling men jag kan inte tro annat än att det skadar det. Språk funkar helt enkelt inte så. För den som vill lära sig om hur språk fungerar rekommenderar jag att kolla upp vad Noam Chomsky (mycket klok person och språkexpert) har sagt om ämnet (finns många bra intervjuer och föreläsningar på Youtube). Hur barn lär sig språk är lite av ett mysterium men det har inget att göra med betingning och förstärkning. Barn lär sig sitt språk automatiskt och det finns inte mycket vuxna kan göra vare sig för att påskynda eller förhindra det. Att tvinga barnet att peka på olika saker 40 timmar i veckan kan däremot knappast vara nyttigt.

Om autister verkligen saknade den språkliga kapacitet som är gemensam för alla andra människor skulle det vara lönlöst att försöka ändra på detta genom träning. Men om vi har samma grundläggande språkliga förmågor som resten av mänsklighet så finns det ingen risk att vi inte kommer lära oss språk. Det sägs att autister ofta är sena i språkutvecklingen men jag känner inte till om det finns några egentliga bevis för detta. Det är sant att autister många gånger är sena i att använda språk för att kommunicera men detta betyder inte att språkutvecklingen i sig är sen, vad det betyder är att autister har svårt att externalisera det. Om det bara är en fråga om att barnet börjar tala när det är fyra år i stället för när det är två är detta inget problem, även om många föräldrar till autistiska barn ser det som så (antagligen för att de skäms över att barnet är onormalt). Men om autisten har fortsatta problem med att uttrycka sig i språk finns det behov av hjälp och stöd. Först måste vi förstå varför autisten inte pratar. Om autisten lider av en påfrestande miljö eller outhärdligt stressfull situation kan detta vara problemet (även autister som annars är fullt verbala förlorar ofta talförmågan i pressade situationer). Det kan också handlar om svårigheter med att bearbeta information eller så kan det röra sig om motoriska svårigheter. Det är viktigt att komma ihåg att språk inte måste vara ljudbaserat, och att det för vissa kan vara lättare att använda tecken eller bilder eller nåt annat (många autister föredrar skriftlig kommunikation, fast det är så klart inte ett alternativ för ett yngre barn).

Många rapporter hävdar att IBT är effektiv och ofta uppvisar mycket goda resultat. Och jag har inte svårt att tro på detta. Jag är övertygad om att IBT är effektivt, som en metod att få det autistiska barnet att lyda och att kontrollera dess autistiska beteenden. Barnen blir lydiga, de gör som de blir tillsagda, slutar uppvisa ”problembeteenden”, de framstår som mindre autistiska. Barnets långsiktiga mående kan knappast gynnas av detta, men det har heller aldrig varit målet. Målet är det som jag beskrivit, och IBT uppnår det. Så jag tror på forskningsrapporterna som säger att behandlingen är effektiv. IBT kränker autisters mänskliga rättigheter och reducerar dem till djur som ska dresseras men det sker med imponerande effektivitet.

jojo-dio-poseBullshit. vem som helst kan se att det är hela poängen.
Detta inlägg publicerades i Autism, Föräldrar och anhöriga, NT-professionella och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Intensiv beteendeterapi – en effektiv metod för dressyr av autistiska barn

  1. marid skriver:

    Tack för det här inlägget! Jag håller helt med – IBT fokuserar ju på HELT andra behov än autistens – i min dotters fall så var det t.ex. uppenbart redan från början att hennes största bekymmer var motoriken och den visuella perceptionen, men habiliteringen fokuserade helt på språk och det som kallas ADL. Tänk att begära att dottern skulle kunna t.ex. klä av och på sig själv innan hon kunde använda händerna ens gång! Och skylla på att hon var ”ointresserad” när det var HELT klart att hon inte kunde styra sina ögonrörelser… De brydde sig inte ett dugg om att hon hade kramp i så gott som alla muskler hela tiden och inte kunde hålla balansen själv ens en gång.
    Motorisk träning fick vi stå för själva och allt annat med förresten. Det är förfärligt att det här ”sociala” tänket ska överskugga allting annat…

    Gillad av 1 person

  2. Pingback: Jag blir ”förstärkt” av att anklaga behavioristisk inlärningsteori för att vara pseudovetenskap | anarkoautism

  3. Talking Back skriver:

    Det som har varit slående i min kontakt med IBT och TBA (tillämpad beteendeanalys som används när det inte är lika intentsiva program men samma teoretiska utgångspunkter) är att så lite fokus ligger på att förstå människors olika perception. Utgångspunkten och förståelsen för olika beteenden bygger på väldigt neurotypa föreställningar. Om man tror på förstärkare, teckenekonomier osv (vilket jag inte gör) hade man ju kunnat använda förstärkare för att främja beteenden där personen tar hand om sig själv, t ex stimmar för att hantera en stressig situation men det är inte så det verkar användas.

    Gillad av 1 person

    • Kristina skriver:

      Precis så! om man verkligen förstod beteendenas funktion (vilket man inom TBA utger sig för att göra) så skulle stimming uppmuntras. Men det är den värsta med TBA att man fortfarande motverkar stimming aktivt och säger ”händer still” och liknande. Man vill arbeta bort beteenden som påstås motverka inlärning, trots att de flesta autister kan vittna om att stimming är det som hjälper för att kunna/orka koncentrera sig.

      Gilla

  4. Ina skriver:

    Detta syns ju tyvärr i hela samhället – samhället vill gärna nöta och skava på ALLA så att de passar in i den där oerhört populära normen. Samhället gör detta både direkt och indirekt. Många år av hjärntvätt av människor har ju fått de flesta att anse att normen är eftersträvansvärd, så de anpassar sig frivilligt – indirekt beteendeterapi.
    De som som vill gå sin egen väg och inte alls tycker att normen är eftersträvansvärd, blir ju mer direkt påhoppade. Föräldrar, kompisar, lärare, läkare, arbetsgivare etc, hjälps alla åt för att slipa ner även dessa personer så att de ska slinka in genom det lilla normhålet.
    Antingen ger en upp och beblandar sig med normen och försöker göra det bästa av det, eller så får man hela sin kärna krossad och går kanske under med tiden, eller så pekar man finger, borstar av sig och fortsätter gå sin egen väg.

    Det blir bara så äckligt tydligt när det gäller barn, med redan så kallat försvagande omständigheter omkring sig, som ju inte kan analysera och se igenom det hela.

    Gillad av 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Ja, jag undrar ofta om det inte är så att det handlar om mer än att kontrollera och forma autister. Att samhället är så måna att från tidig ålder ”rätta till” de som mest uppenbart avviker, för att inte andra ska få för sig att det är okej att vara lite annorlunda. Att om autister tilläts vara autister och andra som avviker mycket från normen tilläts göra det, skulle det kanske bli svårare att kontrollera resten av befolkningen? Tror att det ligger något i det.

      Gillad av 3 personer

  5. Pingback: Propinqua: exekutiva funktioner och dåliga råd | anarkoautism

  6. Pingback: 19 saker de inte berättar om autism (del 2/2) | anarkoautism

  7. Kristina skriver:

    Hej
    Jag håller med. Jag vill i princip starta krig mot användning TBA/IBT utan individens samtycke. Finns det mer jag kan göra och hur frågar jag mig ofta.

    För att belysa vad som är så fel så har jag hittat på en jämförelse med om SFI tillämpade samma principer. Då skulle man neka hemspråksundervisning och kanske förbjuda personen att tala det egna språket (jämför med vanliga autistiska beteenden som är en form av kommunikation och att vi vill tala när vi vill o.s.v.). Sedan skulle man nöta in hälsningsfraser där läraren talade om rätt och fel. Läraren skulle inte förklara varför, inte ens på en direkt fråga. Framgång skulle mätas i antalet gånger eleven gav rätt svar på en standardiserad fråga.
    Ingen hänsyn skulle tas till om eleven sedan hade ett ickefungerande språk och kanske har svårare att tala sitt ursprungliga språk. Kanske har man också fått eleven att känna att den ska skämmas ör sitt ursprung och sitt modersmål. Om detta skulle leda till en djup frustration hos eleven skulle det ses som ett beteendeproblem som behöver angripas så att beteendet inte uppkom igen.

    Gillad av 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Det är en bra jämförelse. Jag har förstått det som att något liknande har varit vanligt att utsätta döva barn för (tror det är mindre vanligt nu). Att döva har förbjudits att lära sig teckenspråk, eftersom de ska lära sig att ”bli normala” och kommunicera på samma sätt som hörande. Det är verkligen fruktansvärt.

      Gilla

  8. Kristina skriver:

    Får jag tipsa dig om Andrew Solomins bok Far from the tree? Den handlar om barn som är extra olika sina föräldrar. Det är allt från transpersoner, kortväxta, döva, ”underbarn”, DS-personer och autister med. Han framför teorin om vertikala och horisontella identiteter.

    De horisontella har du oftast genensamt med dina föräldrar t.ex. etnicitet, språk och religion. Horisontella identiteter försöker man idag som regel inte motverka och normalisera menar Solomon.

    De vertikala identiteterna är sådant som ofta gemensamt dina föräldrar, vissa sexuella läggningar, dövhet, NPF. Dessa identiteter får du själv söka likasinnade inom i tonåren eller vuxenlivet. Här finns en större tendens till att vilja rätta till och normalisera.
    Ett större mönster av utanförskap genom olikhet växer fram, man anar gemensamma nämnare mellan grupper och olikheten kan förena.

    Gillad av 1 person

  9. Kristina skriver:

    Jag har själv inte läst hela… om man inte orkar (som jag) så kan man kolla på youtube istället 🙂
    https://www.youtube.com/watch?v=KPLudnTXExE , lång presentation av Andrew så tips är att börja titta vid 7:30.

    Gillad av 1 person

  10. Pingback: KBT, Autism och makt | Propinqua

  11. Pingback: KBT står för Kontroll av Beteende och Tankar | anarkoautism

  12. Pingback: 106 år senare och dressyr av autister och andra ”sinnesslöa” är lika populärt som alltid | anarkoautism

  13. Pingback: Habiliteringen och konsten att bryta ner autister | anarkoautism

  14. Pingback: Empatistörning | anarkoautism

  15. Pingback: Varför särbegåvade barn bör utredas för NPF | anarkoautism

  16. Pingback: KBT, Autism och makt – Autistiska manifestet

  17. Pingback: Att tala om att Bota Autism är att uppmana till våld mot autister | anarkoautism

Lämna ett svar till Kristina Avbryt svar