Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Insisterar på att inget ska förändras i vardagen”.

Det blir uppenbart gång på gång att diagnoskriterierna för autism säger mycket mer om neurotypiska värderingar än om autister. Den andra punkten på listan över ”begränsade, repetitiva mönster i beteende”, handlar om autisters påstådda aversioner mot förändringar, och om rigida ritualer och tankemönster:

Insisterar på att inget ska förändras i vardagen, oflexibel fixering vid rutiner eller ritualiserade mönster i verbala eller icke-verbala beteenden (t ex extremt upprörd vid små förändringar, svårigheter med omställningar, rigida tankemönster, speciella hälsningsritualer, tar samma vägar eller äter samma mat varje dag).

Autister ”insisterar på att inget ska förändras i vardagen”. Detta ska antagligen inte tolkas bokstavligen, för det är väl ingen som verkligen insisterar på att inget ska förändras i vardagen. Men autister insisterar nog på att inte behöva göra förändringar som de inte vill göra. Vilket är helt naturligt, för det finns många förändringar som inte är önskvärda. Men det är anmärkningsvärt att autister just måste insistera på det.

Formuleringen ”insisterar” är intressant. Det hade kunnat stå att autister inte vill att något ska förändras i vardagen. ”Insisterar” antyder dock att de försöker övertyga någon annan. Att det finns någon som försöker tvinga på autisten förändringar som inte är önskvärda. Om du själv har kontroll över din vardag behöver du inte insistera på att inget ska förändras, det är bara att låta bli att förändra saker. Och om du är i en situation där du måste göra en förändring som du inte gillar, så är det fortfarande du som bestämmer. Men om vi utgår ifrån att autister inte har rätt till makt över sitt eget liv, att autistiska liv ska styras och kontrolleras utifrån, de blir det begripligt varför man talar om att autister ”insisterar” på att inget ska förändras. För hen måste förhandla om rätten att bestämma över sitt eget liv. Formuleringen att autister ”insisterar” på att saker inte ska förändras säger mycket mer om autisters situation än om autister själva. Det anses vara ett problem att autister har egna åsikter om hur deras liv ska utformas.

Med ingen respekt eller förståelse för att autister kan förstå sina egna behov är det lätt att säga att autister har en ”oflexibel fixering vid rutiner”. Det är nog många autister som har stort behov av att hålla fast vid sina rutiner, men att kalla det för ”oflexibel fixering” är nedvärderande och förminskande. Om en har behov av rutiner är det inte en fixering utan det är ett behov. Så autister kan ha behov av rutiner och det kanske till och med kan beskrivas som ett ”oflexibelt” behov, men det är inte desto mindre ett behov. Att kalla det för ”fixering” får det att låta som något irrationellt som inte behöver respekteras, och på så vis rättfärdigar man de påtvingade förändringar som autisten sen måste ”insistera” på att få slippa undan. Diagnoskriterierna formuleras på ett sätt som infantiliserar autister och berövar oss rätten till självbestämmande.

Att sedan tala om att autister har ”ritualiserade mönster i verbala eller icke-verbala beteenden” är väl mest ironiskt, med tanke på hur extremt ritualiserat detta är hos neurotyper. Som alla dessa scriptade sociala ritualer där en ska säga samma sak varje gång. Som jag skrev om för över ett år sedan, sociala frågor som inte är frågor utan förutbestämda sociala ritualer. Och det finns en mängd andra ritualiserade mönster i såväl verbalt som icke-verbalt beteende hos NT-personer. Man kastar metaforiskt sten i glashus.

Jag var inte säker på vad de ritualiserade mönstren innebär hos autister, men som tur är får vi en lista på exempel. Först är det ”extremt upprörd vid små förändringar”. Det är återigen ironiskt för NT-personer blir själva jätteupprörda om en ber dem att göra en liten förändring som skulle göra livet lättare för autister i deras omgivning. Dessutom, det är knappast autister som står för merparten av all upprördhet kring könsneutrala pronomen eller förändringar i alladinasken, eller borttagandet av några sekunders rasistiska stereotyper i Kalle Anka på julafton. Att bli extremt upprörd vid små förändringar är verkligen inte en specifikt autistisk grej.

Vi har ju redan konstaterat att autister har ”svårigheter med omställningar”, i synnerhet sådana som påtvingas utifrån. Å andra sidan har NT-personer också hemskt svårt med omställningar. Testa att komma ut som trans och be dem använda ett annat namn och pronomen än tidigare. Då är det plötsligt JÄTTESVÅRT att ställa om. De kommer berätta hur väldigt svårt detta är för dem, och många kommer rent av att insistera på att inget ska förändras. Det är lite lustigt, när jag gjorde min utredning för att få transdiagnos, och även i de uppföljningar jag nu går på, så vill de tala väldigt mycket om hur svårt det måste vara för min omgivning att ställa om. De verkar bry sig om mer om det är svårt för min omgivning, än om det är svårt för mig. Jag blir informerad om att för de flesta är det väldigt svårt att ställa om när de får veta att något de känner är trans. När detta är en vanlig grej ska ni kanske inte anklaga just autister för att ha ”svårigheter med omställningar”.

Med detta i åtanke blir ju även påståendet om ”rigida tankemönster” helt absurt. Detta kommer alltså från den grupp som insisterar på att binära kön är en fullkomligt rimlig idé. Visste ni att en majoritet av NT anser sig vara både hetero OCH cis. Det är inte naturligt, men det är en konsekvens av extremt rigida tankemönster kring kön och sexualitet. Inget mer behöver sägas på den punkten. Jag skrattar föraktfullt åt att NT kallar autisters tankemönster för rigida.

Och när det gäller ”speciella hälsningsritualer”… Jag kommer inte ens på något mer att säga. Hur lyckas de skriva de här sakerna utan att uppfatta ironin? NT blir ju jättearga på autister som inte följer deras neurotypa hälsningsritualer. Om autister har egna hälsningsritualer så låt dem vara, okej?

Den sista punkten är att autister ”tar samma vägar eller äter samma mat varje dag”. Detta är så märkligt. Till att börja med, att ta samma vägar varje dag är väl… fullkomligt rimligt? Om du ska till samma ställe varje dag så tar du den bekvämaste vägen. Jag tar alltid samma väg när jag går till bussen eller till affären. Jag skulle kunna ta andra vägar som bara vore lite mindre effektiva men VARFÖR skulle jag göra det? Om det verkligen är en typiskt autistisk grej att ”ta samma vägar” så antyder väl det om något att NT har oflexibla fixeringar vid variation, om de nu tar mindre praktiska vägar bara för att det inte ska vara samma. Inte för att det är något fel med att variera sig om en nu gillar det, men det är knappast mer funktionellt än att ta samma väg varje dag.

Det gäller ju även för det med att samma mat varje dag. Om jag för en gångs skull orkat laga mat, så äter jag samma mat dag efter dag tills den tar slut. Att äta olika maträtter bara för att låter ju väldigt opraktiskt. Sen finns det de som inte ens kan äta samma mat till både lunch och middag. Det är ett hemskt oflexibelt beteende. Jag äter också samma frukost och mellanmål varje dag men jag vet inte om detta räknas som att ”äta samma mat varje dag”. Eller ja, självklart betyder det att jag äter samma mat varje dag, men jag har hört att NT också ofta äter samma frukost varje dag. Och om NT gör det så räknas det inte, enligt diagnosmanualens orimliga logik.