Autism, Theory of Mind och en socialpsykologi från 1700-talet

Jag har inte bloggat så mycket det senaste och detta beror på att jag varit upptagen av skolan. Det som tar min tid och energi är dels studierna i sig, och dels kampen mot skolan om min rätt att studera. Jag har en hel del saker jag vill blogga om, och som jag kommer att blogga om när jag har tid.

Jag håller på att läsa The Theory of Moral Sentiments av Adam Smith, och upptäckte till min förvåning att det är en fantastiskt bra bok. Och med det menar jag att den är nyttig och användbar. Författaren är mer känd för sitt verk The Wealth of Nations, där han förespråkar marknadsekonomi och frihandel (samt kritiserar privatisering av allmän egendom, fördömer europeisk kolonialism, och varnar för att den dag kapitalisterna tar kontroll över politiken går allt åt helvete, han är på många sätt bättre än sitt rykte).

harrymaEn jättegammal liberal professor i moralfilosofi?

The Theory of Moral Sentiments handlar om socialpsykologi och moralfilosofi. När jag först slog upp boken väntade jag mig att finna behaglig läsning (älskar engelskan från den tiden) och ett innehåll som kanske är av historiskt intresse. Jag väntade mig inte att finna en förklaring av mänskligt socialt beteende som hjälper mig att förstå saker som ingen kunnat förklara för mig tidigare. Men just det fann jag och därför är den här boken, åtminstone den första delen av den, en av mina favoritböcker. Jag kommer antagligen att citera och hänvisa till den i framtida blogginlägg. Ett exempel ger jag här, genom att jämföra Smiths teori med moderna psykologiska teorier.

En av människans mest grundläggande egenskaper, säger Smith, är medkänsla. Vi kan föreställa oss hur vi skulle känna i en annan människas situation, och anpassar våra känslor efter andras. Det sägs ofta att autister skulle ha brister i medkänsla och inlevelseförmåga. Vi påstås sakna något som kallas för Theory of Mind, som normala människor har. Följande citat från autismforum.se (varning, kan ge upphov till gnisslande tänder och kokande blod), illustrerar den vanliga synen på Theory of Mind:

Att ha en Theory of Mind (ToM) betyder att man har förmågan att förstå skillnaden mellan sitt eget och andra människors sätt att tänka, känna och handla. De flesta använder ToM hela tiden, utan att tänka på det. Med hjälp av ToM skapar man en föreställning om vad som ligger bakom andras reaktioner och handlingar. Det är också så vi kan förstå till exempel vita lögner, metaforer och ironi.

ToM-begreppet innehåller flera komponenter men mycket går ut på att förstå andra människors tankar och känslor. Autister sägs ha svårt att förstå att andra människor inte tänker och känner på samma sätt som de själva. Det sägs ibland att autister lider av ”mind-blindedness”:

Generally speaking, the ”Mind-blindness” Theory asserts that children with these conditions are delayed in developing a theory of mind, which normally allows developing children to put themselves ”into someone else’s shoes, to imagine their thoughts and feelings.” Thus, autistic children often cannot conceptualize, understand, or predict emotional states in other people

NT påstås däremot ha en instinktiv förmåga att förstå andra människors tankar och känslor. De är visserligen inte medvetna om hur sårande det är för autister att beskrivas som empatilösa, och om de vore det skulle de missa ironin, men ingen är perfekt. Men är det sant att normala människor har en sådan kuslig förmåga att leva sig in i andras tankar och känslor, även när dessa går emot hur de själva skulle känna och tänka i samma situation? Jag kan bekräfta att jag saknar den förmågan. Jag finner det väldigt svårt att sätta mig in tankegångarna hos normala människor. Men är detta en brist hos mig som beror på min autism? Enligt Adam Smith är denna ”brist” gemensam för alla människor:

As we have no immediate experience of what other men feel, we can form no idea of the manner in which they are affected, but by conceiving what we ourselves should feel in the like situation. Though our brother is upon the rack, as long as we ourselves are at our ease, our senses will never inform us of what he suffers. They never did, and never can, carry us beyond our own person, and it is by the imagination only that we can form any conception of what are his sensations. Neither can that faculty help us to this any other way, than by representing to us what would be our own, if we were in his case. It is the impressions of our own senses only, not those of his, which our imaginations copy.

Det är självklart men det är underbart att se det formuleras så tydligt. Vi lever oss in i andras tankar och känslor genom att föreställa oss hur vi själva skulle uppleva samma situation. Det är därför lätt att leva sig in i tankar och känslor hos andra som liknar oss själva, men ju mer vi avviker från varandra ju svårare blir det att föreställa oss  varandras känslor. Att sätta sig in i hur NT tänker och känner är lättare för den som själv är NT, men att sätta sig in hur autister tänker och känner är lättare för den som själv är autist. Idén om att autister skulle saknar inlevelseförmåga beror på att det enda som betyder något är att förstå neurotyper. Att förstå hur autister tänker och känner har alltid betraktas som den mest irrelevanta bland sociala förmågor. Att autister förstår varandra betraktas aldrig som ett exempel på inlevelseförmåga, att neurotyper inte förstår oss betraktas aldrig som en brist. NT har en skrämmande förmåga att se sig själva som de enda människor vars känslor och tankar har någon relevans för resten av mänskligheten och, vad värre är, vi autister övertygas ofta om att anamma denna för oss så skadliga världsbild.

monogatari-7-9Diskutera gärna i små grupper.

Det finns dessutom en annan psykologisk teori som säger att autister inte bara saknar förmåga att förstå andras tankar och känslor, men även har stora svårigheter med att förstå sina egna. Att neurotypers tolkningar av autisters tankar och känslor skiljer sig från våra egna upplevelser av dessa, beror alltså på att vi autister inte förstår oss själva eller varandra hälften så bra som NT gör. Men det är uppenbart för vem som helst att sådana partiska teorier endast finns till för att få oss att beundra neurotyper för talanger de inte har, och förakta autister för brister som vi, i den mån vi har dem, har gemensamt med alla människor på jorden. En 250 år gammal bok skriven av en liberal moralfilosof har mer att säga oss om mänsklig social psykologi än någonting vår tids NT-normativa, funkofoba psykologiforskning någonsin producerat. Jag kommer att skriva mer om detta en annan gång. Och jag kommer fortsätta att skriva om den skeva världsbild som neurotyper ständigt försöker, och alltför ofta lyckas, påtvinga resten av världen.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Autistisk, forskning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Autism, Theory of Mind och en socialpsykologi från 1700-talet

  1. Ping: Det obegripliga | Patientperspektiv

  2. Ping: Insikten | allt i en pannkaksmet

  3. Ina skriver:

    Jag har aldrig känt att jag skulle ha bristande Theory of Mind, Det var en av de sakerna jag reagerade starkt på när de kom fram till min diagnos.
    Jag är väldigt empatisk. Jag har mycket lätt för att hitta något att relatera till, när det gäller snart sagt ALLT som andra upplever.
    Jag är också långt mycket mer intresserad av att hitta något jag har gemensamt med andra, än vad jag är av att hitta skillnader.

    Jag kan inte relatera mer till någon bara för att den också är autist. Jag kan inte förstå någon bättre bara för att vi har samma etikett i våra papper.
    Jag känner nog gemenskap med andra baserat på hela andra saker.
    Att människor är inrutade i Sitt och oförmögna att se utanför det, att de är ologiska och hycklar mest hela tiden, ja, det är generellt. Det är mänskligt, det är inte bara neurotypiskt.
    Jag tror det handlar mer om lidande. Om man utstått lidande blir man i allmänhet mer ödmjuk, mer öppensinnad, har mer förståelse för andra som också lider. Mina närmaste vänner, är inte autister. De är däremot människor som vet vad det är att leva med ett ok, på ett eller annat sätt.

    Och du gör en mycket bra poäng där, att NT så otroligt ofta invaliderar människor med diverse ”funktionshinder” och visar jävligt lite empati med dem.
    Hela grejen med just funktionshinder, handikapp, är ju att de inte skulle existera om bara det normalstyrda övriga samhället bara kunde anpassa sig efter alla sina invånare, inte bara de som passar in i normen. ”Autism” skulle inte funnits, om det inte fanns ett behov att ringa in människor efter olika egenskaper, och då allra helst egenskaper som inte delas av de med makt och inflytande.

    Jag brukar ifrågasätta det där så ofta jag får en chans, när psykologer och läkare och hela den fadderullan börjar tugga om ”bristande inlevelseförmåga i andras känslor och tankar”.
    Att det inte är någon som är telepatisk, det finns ingen som VERKLIGEN kan veta vad någon annan känner eller tänker, så att dravla om detta som ett symptom på autism anser jag bara vara nedvärderande, förtryckande.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Nu menar jag inte heller att jag förstår någon annan bara för att den är autist. Men däremot att jag lättare kan sätta mig in i andras situation om de har något gemensamt med mig, och för mig är det ofta autister. Men även andra människor som är i situationer som jag kan relatera till. Sen kan jag så klart även känna empati för människor som lider i situationer som jag själv inte kan föreställa mig hur det är. Jag kan till exempel inte föreställa mig hur det känns att fly från krig. Jag förstår att det är hemskt och jag känner empati för de som är i den situationen. Jag bryr mig om det. Men jag kan inte föreställa mig vad de verkligen går igenom. Det beror så klart inte på om de som flyr är autister eller inte, men på att jag inte har upplevt något som kan liknas vid att fly från krig. Mina upplevelser präglas mycket av att jag är autist, och därför kan jag ofta sätta mig in i andra autisters upplevelser. Men det är så klart inte en fråga om att jag förstår andra automatiskt för att de är autister, eller inte kan förstå icke-autister. Det handlar snarare om att det är lättare att förstå någon som är i en situation som jag kan förställa mig, och som påverkas på ett sätt som liknar hur jag skulle påverkas.

      Gilla

      • Ina skriver:

        Nej, nej, jag menade heller inte att jag trodde att du menade så 🙂 Jag ville bara belysa extra mycket, hur detta med empati fungerar. Just för att folk i allmänhet verkar anse att det är någon form av supergåva som bara ”normalt” kopplade människor kan inneha.

        Liked by 1 person

  4. Ping: Universitetens mästare är i alla tider ovilliga att erkänna hur värdelösa de ofta är | anarkoautism

  5. Ping: Universitetens mästare är i alla tider ovilliga att erkänna hur värdelösa de är | anarkoautism

  6. Ping: 18 saker de inte berättar om autism. Del 1 (sak 1-8). | anarkoautism

  7. Ping: 18 saker de inte berättar om autism (del 1/2) | anarkoautism

  8. Ping: Adam Smith och den nästan Marxistiska marknadsliberalismen | anarkoautism

  9. Ping: Hur förhindrar vi Samspelskonflikter hos neurotyper som inte förstår autism? | anarkoautism

  10. Ping: 106 år senare och dressyr av autister och andra ”sinnesslöa” är lika populärt som alltid | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s