Jag är autist och autism är ingen mutantsnigel som kryper in i örat på oskyldiga barn – vad autistiska barn verkligen önskar att du förstod

Såg den här listan med ”10 saker varje barn med autism önskar att du visste”, baserat på en bok med samma namn. Jag har flera invändningar mot den här listan. För det första är den där boken inte skriven av en autist, utan en förälder till barn med autism (om hon sen själv skulle visa sig vara autist är irrelevant, hon beskrivs som förälder och det är föräldraperspektivet som dominerar). Jag är så trött på att det alltid är Föräldrar Till Barn Med Autism som ska förklara vad autism är. Förlåt men ni vet ingenting. En NT-förälder (för allt vi vet) skriver en bok om vad autister tänker. ALLA autister till och med. Eller alla autistiska barn i alla fall, men det finns ju inga vuxna autister.

Hej, bry er inte om mig, jag är bara någons hjärnspöke.

Om vi ser till innehållet i sig så är det en lista med tio punkter. Det är en ganska värdelös lista. En del av punkterna är direkt fel och skadliga. Andra är mer eller mindre korrekta men de är för vaga för att ge någon vägledning. Punkt 7 lyder till exempel ”[f]okusera och bygg på mina starka sidor i stället för mina svaga”. Det låter ju bra men vad betyder det? Varför är det något alla autistiska barn önskar att deras föräldrar (som jag antar är målgruppen) borde veta? Men jag ska inte uppehålla mig med de innehållslösa punkterna.

För det allvarliga är innehållet.Det finns flera saker som jag vänder mig emot i listan, men i det här inlägget kommer jag hålla mig till var jag anser vara den allra viktigaste frågan, hur dessa till synes upplysta råd i själva verket handlar om att autister borde hata sig själva. Detta är väldigt tydligt i både den första och den sista punkten. Det hypotetiska autistiska barnet som representerar alla autistiska barn (men egentligen representerar ”autismföräldrar”) förklarar för läsaren, att autism är något skamligt och dåligt, men inget barnet själv kan rå för. Autism är en ond parasit som bitit sig fast i barnet, det är inte en del av det. Internaliserad ableism lanseras som en viktig förutsättning för att ha en bra uppväxt!

Under punk 1 får vi veta att:

”Autism är något jag har, det är inte vad jag är.”

Detta låter kanske upplyst och fint, men det är i själva verket en livsfarlig ideologi. För nej, autism är inte ”en sak”, som författaren påstår. Autism är en samling egenskaper, personlighetsdrag och funktionssätt. Det som går under beteckningen ”autism” är viktiga delar av ens personlighet. Det går inte att separera autisten från sin autism. Om jag inte vore autist vore jag inte jag. Autist är inte allt jag är men jag är autist.

”Du är inte din autism” betyder i själva verket ”de här delarna av din person är inte du”. Det autistiska barnet får tidigt lära sig att ta avstånd från sig själv. ”Jag är egentligen som alla andra, jag har bara den här parasiten som kallas autism som förstör mig”. Föräldrar som säger att deras barn inte är autister, utan bara råkar ha autism, är ofta föräldrar som sörjer att de inte fick ett NT-barn. De ser autism som en elak hjärnsnigel som fördärvar deras barn, och deras högsta önskan är att barnet återigen ska bli det normala barn som aldrig existerat utanför fantasier. Och de lär sina barn att hata sig själva, och att distansera sig från viktiga delar av sin person.

Hjälp, jag har fått en autism!

Jag kan inte och vill inte skilja mig själv från ”min autism”. Jag är som jag är, och det kallas för autism. Om jag var tvungen att välja ett ord för att beskriva mig skulle det vara autist. Även om jag är många andra saker också. Men att autist är något en är betyder självklart inte att alla autister är likadana. En kan vara kvinna, grek eller socialist, det betyder ju inte att det beskriver hela ens person. För övrigt är det inte jag som skrivit en lista som jag påstår gälla för ”alla barn med autism”

Den tionde och sista punkten på listan väljer jag att citera i sin helhet:

”10. Älska mig villkorslöst
Kasta bort tankarna ”om du bara kunde…” eller ”varför kan du inte bara…” Du uppfyllde inte heller alla förväntningar dina föräldrar hade på dig, och du skulle inte vilja bli påmind om det hela tiden. Jag valde inte att ha autism. Utan ditt stöd är mina chanser att växa upp som en självständig individ och lyckas i livet väldigt små. Vi måste leva efter tre ord: Tålamod. Tålamod. Tålamod.”

Detta låter kanske tolerant och upplyst och fint, men det utgår återigen ifrån perspektivet att autism ses som något dåligt. Det autistiska barnet är en besvikelse för sina föräldrar, men eftersom det inte kan hjälpa det är det onödigt att hela tiden påpeka det. ”Jag valde inte att ha autism”, med andra ord, ”om jag kunde välja skulle jag självklart bli ett normalt barn så du slapp vara besviken över mig, men jag kan inte hjälpa att den här hjärnparasiten som kallas autism har bitit sig fast på mig.”

Om du säger att en ska förlåta autistiska barn för sin autism eftersom de inte valde det själva, då säger du att autism är dåligt och om de kunde välja att bli NT så borde de göra det. Okej vet ni vad, jag skulle inte välja att förlora min autism för allt i världen. Jag överdriver inte när jag säger att jag har svårt att förställa mig ett värre öde än att bli NT. Om det var möjligt att göra mig till NT skulle jag kämpa för mitt liv för att undvika det. Jag överdriver inte här, inte över huvud taget.

Jag valde inte att ha autism men vad har det med saken att göra? Autister är awesome. Vi är ingen jävla tragedi. Det är inte synd om dig som har ett autistiskt barn. Det är synd om det autistiska barnet som har dig. Och det är synd att autister tvingas växa upp i och leva i ett så ogästvänligt samhälle. Autister lider men inte av autism. Vi lever i en ogästvänlig och otillgänglig värld, och om inte det vore nog får vi lära oss att hata oss själva. Artikeln talar om ”villkorslös kärlek” men om du ser autister som hälften NT hälften parasit-alien har du ingen kärlek alls. Och vadå tålamod, för vi är så jävla jobbiga eller va?

Men förlåt, det är min autism som talar.

Det här var inte de enda invändningarna jag hade mot denna lista, men jag sparar resten till ett annat inlägg. Jag funderade på att kontra genom att sätta ihop min egen lista. Jag skulle aldrig vara arrogant nog att försöka tala för varenda autist, men även om jag utgår ifrån mina egna erfarenheter så skulle det ha relevans för många fler än jag. Fast jag tror inte att okunskap är det stora problemet. Det är inte okunskap som gör att autistiska barn inte ses som människor. Men jag kanske har fel. Så okej, här har ni en kort lista, och jag tror faktiskt att jag talar för alla autistiska barn nu:

Tre saker som alla autistiska barn önskar att du visste.

1. Jag är människa.
2. Ingen del av mig är en alien-parasit.
3. Autister är bäst.

Okej nu vet ni!

Med det sagt, jag kommer att fortsätta skriva saker som ni verkligen borde veta om autism. Stay tuned!