Det finns ingen moralisk skyldighet att arbeta i ett samhälle där arbete saknar mening

I vårt samhälle finns det en syn på arbete som något som en har en moralisk skyldighet att ägna sig åt (i alla fall om en inte är rik.) Den som arbetar ”bidrar till samhället”. En förväntas jobba heltid om en kan, och om en inte kan så ska en skämmas för det. Den enda godtagbara ursäkten för att inte jobba är att en verkligen inte klarar av det. En ska önska att kunde göra det, en ska vilja ”dra sitt strå till staken” och ”bidra till samhället”, och vara ledsen över att en inte kan det. Då är en duktig funkis/sjuk, och har en tur kan samhället förlåta en för att en inte klarar av att ”göra sin plikt”. Att inte vilja arbeta anses däremot inte vara okej. Då är en lat och ansvarslös och lever på andras bekostnad. Det är en väldigt obehaglig arbetsmoral, och det är inte rätt på något sätt.

Den arbetsmoralen ger jag ingenting för

En uppenbar fråga är nu varför det är önskvärt för samhället att alla ska arbeta. Varför är det ett ”bidrag till samhället” att jobba? Att en del jobb bidrar till samhället är uppenbart. De som arbetar inom vård och omsorg gör livet bättre och trevligare för människor. Bagare, cykelreparatörer, städare och optiker är alla exempel på yrkesutövare som är till nytta för människor. Å andra sidan finns det gott om yrken som inte bidrar till samhället. Telefonförsäljare, nationalekonomer, biljettkontrollanter och PR-konsulter är bara några exempel på yrken som i bästa fall är meningslösa och i värsta fall skadliga.

Det är uppenbart att det finns många jobb som inte tillför någonting. Ändå anses det av många vara ”bättre” att arbeta än att inte göra det, oavsett vad en jobbar med. Det finns någon sorts bild av att de som jobbar ”klarar sig själva” medan de som inte jobbar ”är samhället till last”. De som ”arbetar och betalar skatt” bär upp samhället och försörjer de som inte kan jobba. Men detta är inte sant, skattepengar försörjer inte någon alls. Det enda värdet som arbetet har (förutom att det kan vara givande för individen) ligger i vad det producerar. Det enda arbete som tillför någonting är sådant arbete som uppfyller våra behov, som producerar något som någon har glädje av. Arbete som inte tillför något av värde är också värdelöst, och arbete som har skadliga effekter är skadligt.

När en talar om ”värde” kan en göra skillnad på bruksvärde och bytesvärde. Bytesvärdet är det en får för något. Arbetets bytesvärde är den ersättning arbetaren får. I den bemärkelsen har allt betalt arbete värde, och mer värde ju högre ersättningen är. Men bytesvärdet berör bara säljare och köpare. Det enda värde som är relevant ur en samhällsekonomisk synvinkel är bruksvärdet, alltså vad arbetet faktiskt åstadkommer.

Värdet av att baka bröd är att någon får äta bröd, värdet av att bygga en bostad är att någon kan bo där, värdet av att måla en tavla är att tavlor är fina att titta på, värdet av att skriva en bok är att andra kan läsa den, värdet av att ringa upp en autist och väldigt hetsigt försöka lura hen att teckna ett elavtal är att det framkallar känslor av panik och ångest hos offret (eventuellt nyligen upplevt). Det enda rimliga sätt att se på nyttan med arbete är att se på vad det producerar. Det gör detsamma vilken lön den som utför arbetet får, hur mycket vinst hen genererar eller hur mycket skatt hen betalar. Det är såklart viktigt av andra skäl men har inget att göra med värdet arbetet har för samhället.

De som har ett jobb, de som inte har ett jobb, vi är alla beroende av försörjning från samhället. Det enda som försörjer sig själva är de som odlar sin egen mat och hugger sin egen ved. Den som lever på sjukersättning eller liknande är inte en större börda för samhället än exempelvis en mäklare som tjänar absurt mycket pengar på att sälja samma bostäder om och om igen till allt högre priser. Tvärtom, de är en mycket större belastning, eftersom de har mycket mer pengar och därför konsumerar mer.

Den som inte har pengar kan inte konsumera, så en måste lämna mer kvar åt de som har pengar.

Om vi hade ett samhälle där nödvändigt arbete var jämt fördelat, då skulle en kanske kunna tala om en allmän plikt att bidra till samhället om en kan (och annars är det såklart inget fel med det). Och om det var så hade var och ens arbetsbörda varit mycket mindre till att börja med. Men i vårt samhälle är arbete ofta inte något som gagnar samhället. Därför finns det heller inget som helst moraliskt värde i att arbeta, eller något fel i att inte göra det. En ska inte känna skuld för att en inte arbetar för även om en kunde arbeta så finns det ingen anledning att tro att det hade varit till någon nytta för samhället. Oavsett hur samhället ser ut ska det såklart inte vara någon skam att inte kunna arbeta, men i vårt samhälle finns det inte ens någon anledning att vilja göra det.