”Skattefinansiering” är en myt och ”skattebetalarnas pengar” finansierar inte något alls

De flesta tänker sig att staten fungerar som ett hushåll eller ett företag, som måste tjäna in pengar innan den kan använda det till olika saker. Det sägs att välfärden är skattefinansierad. Först måste vi betala in pengar i skatt, så att staten kan använda dessa pengar för bekosta olika saker som sjukhus, skolor, polisbrutalitet osv. Staten kritiseras ofta för att använda skattepengar till fel saker. ”Dessa dumheter kostar skattebetalarna så och så mycket pengar.” I den politiska debatten säger högerpolitiker att vi inte kan ge mer pengar till välfärden utan att först höja skatten, och vänstern svarar med att vi måste höja skatten, för att kunna ge mer pengar till välfärden.

Det finns två problem med att tala om ”skattebetalarnas pengar” på det här sättet. För det första antyder att det bara är de som betalar skatt som har rätt att tycka något om hur staten använder sina pengar. Och för det andra är det helt enkelt inte sant. Statens utgifter finansieras inte av skattepengar. Skatt fyller tre huvudsakliga funktioner. Att styra konsumtion, att omfördela inkomster och att reglera den totala mängden pengar i ekonomin.

moneyI vårt ekonomiska system skapas pengar av banker. Staten har en egen bank, Riksbanken, som kan förse staten med hur mycket pengar som helst. Det finns olika lagar och regler som begränsar hur mycket pengar staten kan spendera, men det är politiska beslut. Staten skulle om den ville kunna slopa alla skatter och ge en triljon kronor till varje svensk medborgare. Det vore nog ingen bra idé, men staten kan fortfarande göra det. Det finns ingen gräns för hur mycket pengar Riksbanken kan trolla fram.

När staten spenderar pengar ökar penningmängden i ekonomin. Offentligt anställda får lön och leverantörer får betalt för sina varor och tjänster. Om penningmängden ökar mycket kan det leda till högre inflation. Det är här skatt kommer in i bilden. Skatt gör så att vi har mindre pengar igen. Staten tar ut skatt för att penningmängden inte ska öka för mycket.

Ett sätt att förstå hur detta fungerar är att se ekonomin som ett badkar. Det var inte jag som kom på den metaforen men jag tycker att den är bra så jag ritade ett diagram för att illustrera. Kranen är riksbanken. Staten kan vrida på kranen och få så mycket pengar den vill, på samma sätt som en fungerande vattenkran har obegränsat med vatten. En kan fylla badkaret med hur mycket vatten som helst men om det blir överfullt kan det svämma över. För att undvika detta drar en ut proppen och låter vatten rinna ut. Så skatten är pengarna som rinner ut. Det försvinner, vi ser det inte igen. Det som kommer ur kranen är nytt vattnet, det är inte samma vatten som det som rinner ut även om det sker samtidigt.

badkarsekonomiNär någon påstår att vi måste höja skatterna för att finansiera ökade utgifter är detta lika befängt som att säga att det bara finns så mycket vatten i kranen som vi först låter rinna ur badkaret. Väldigt nyligen bestämde politikerna sig för att avskaffa målet om överskott i de offentliga finanserna. ”Överskottsmålet” infördes efter krisen på 90-talet, då politikerna utnyttjade kristillståndet för att få igenom alla möjliga dumheter. Det innebar att staten skulle ta in mer pengar i skatt än den spenderade varje år. Eller för att använda badkarsliknelsen, det skulle rinna undan mer vatten än vad som kom nytt ut kranen. En ”balanserad budget” betyder att exakt lika mycket vatten ska rinna ut som kommer nytt. Politiker kallar detta för ”ordning och reda i statsfinanserna” och ”att ta ansvar för Sveriges ekonomi”. I själva verket innebär det att den offentliga sektorn är kroniskt underfinansierad, eftersom det alltid råder brist på pengar.

Min illustration är förenklad. Den bortser från den extremt viktiga detaljen att de privata bankerna har sina egna penningkranar. Och dessa rinner för fullt, fast det mesta av pengarna hamnar inte i badkaret utan i på fastighetsmarknaden och finansmarknaden. Det enda sättet att fylla det metaforiska badkaret när politikerna ”tar ansvar” är att fylla det med pengar från den privata banksektorn. Detta innebär att privatpersoner och företag blir allt mer skuldsatta. Bankerna tycker såklart att detta är toppen. De får bestämma vad de nya pengarna ska användas till och tjänar hutlöst med pengar. För alla andra är det ett jävligt drygt system. Som att gå till affären och köpa jättedyrt vatten på flaska för att fylla på badkaret, för att det vore slösaktigt och ansvarslöst att vrida på kranen.

För att sammanfatta: offentliga utgifter är inte skattefinansierade. Skatt är till för att reglera mängden pengar i ekonomin. Staten bör göra av med mer pengar än den får in. Staten har aldrig brist på pengar. Den enda relevanta begränsningen för statens utgifter är om det finns något vettigt att spendera pengar på. Skatt är till för att de som betalar skatt ska ha mindre pengar. Rika människor bör betala mycket skatt, eftersom de inte borde vara rika. Men vi behöver inte deras pengar för att finansiera något.

Sådär, nu har jag försökt reda ut denna vanliga missuppfattning kring penningpolitik. Fråga gärna om nu undrar något, eller om det är något som är oklart.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i pengar, Politisk ekonomi och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till ”Skattefinansiering” är en myt och ”skattebetalarnas pengar” finansierar inte något alls

  1. Ping: Kapitalism samverkar med funkisförtryck men är inte roten till det | anarkoautism

  2. Ping: Banker lånar inte ut pengar – var pengar kommer ifrån | anarkoautism

  3. Ping: Det finns ingen moralisk skyldighet att arbeta i ett samhälle där arbete saknar mening | anarkoautism

  4. Ping: Vad beskattning egentligen är till för | anarkoautism

  5. Ping: När staten går med vinst stjäl den våra pengar | anarkoautism

  6. Ping: En oavsiktligt komiskt krönika om kapitalism | anarkoautism

  7. Ping: Flyktingmottagandet, falska dilemman och myten om den sinande statskassan | anarkoautism

  8. Ping: Ekonomisk politik, ojämlikhet och möjliga lösningar | anarkoautism

  9. Pina skriver:

    Underbart inlägg! Pedagogiskt och bra. Jag tror att denna missuppfattning, att ifall skatten höjs så får staten mer pengar, är extremt vanlig! Tänkte ju själv på det sättet, ouch! Känner mig som en oupplyst människa… nu mer upplyst. För övrigt får jag tacka för en väldigt intressant blogg

    Liked by 1 person

  10. Ping: Jag besvarar fler frågor från sökmotorer | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s