Om bloggen
Den här bloggen handlar om feminism, nationalekonomi, funkispolitik, autism och samhället. Jag skriver ur mitt perspektiv som autist, trans och anarkist. Det mesta jag skriver är politiskt, men jag skriver även en del om att vara autist och saker som är bra att veta om det. Jag illustrerar mina blogginlägg med bilder från anime, av ingen annan anledning än att jag gillar anime.
Ett viktigt mål för mig mig med den här bloggen är att jag vill att den ska vara tillgänglig för alla som är intresserade av det jag skriver. Det betyder att jag vill att det jag skriver ska vara lätt att läsa och förstå. Så om det är något som är svårt att förstå så får ni gärna säga till och ställa frågor. Och om det är något jag kan göra för att göra bloggen mer tillgänglig så får ni gärna säga till så ska jag göra vad jag kan. Det finns de som säger att om en inte förstår vad de skriver så är det ens eget fel för att en är dum eller okunnig. Detta tror jag inte alls på. Kan en inte förklara så andra förstår är det nog en själv som inte förstår. Och det finns mycket jag inte förstår men när jag vet något som andra kan ha nytta av så vill jag också kunna förklara det på ett sätt som så många som möjligt kan förstå. Så var inte rädda för att fråga om något är oklart.
Om mig
Jag är en autist, ickebinär transperson, anarkist och funkisfeminist. Jag gillar att skriva, därför är det kul med blogg. Andra saker jag gillar är böcker, spel, kreativa sysslor som att sy och teckna, och att läsa om saker som intresserar mig. Jag studerar på masterprogrammet i statsvetenskap men jag har inte så mycket till övers för det akademiska i allmänhet. Jag älskar att lära mig saker, jag gillar bara inte att plugga och den akademiska världen är full av upplåst självgodhet. Så då har jag sagt det.
Politiskt är jag nog vad en del skulle beskriva som ”extremvänster”. Jag har inget emot den bedömningen men som jag ser det är det de flesta andra som är för mycket höger. Jag har inte heller någon ideologi. Jag är emot förtryck, typ. Och det är, sorgligt nog, väldigt radikalt. Jag kallar mig för anarkist men det är inte en ideologi för mig. Det betyder bara att jag är emot alla maktordningar, och anser att ingen bör härska över någon annan. För det vore mycket trevligare så. Det borde vara sunt förnuft.
anarkoautism 
Hej! Skulle man kunna få använda din text ”Några råd till föräldrar som lever med barn som lever med autism” om man har med en källhänvisning?
Jag som undrar arbetar i Uddevalla Kommun.
GillaGilla
Använda hur? Om det är i ett gott syfte och inte är kommersiellt så har jag nog inga invändningar, men jag vill inte svara på en fråga utan att förstå sammanhanget.
GillaGilla
Min unga vuxna Niklas har lindring autism ( 23 år) var bra att läsa det.. han klara inte gymnasium fick ej tillräckligt stöd. Gå på Komvux och kämpa på…han älskar musik, dator, elektroniska saker o är kuriös på Samhällsfrågor … livet handla om att kämpar men ibland inte lätt 0ch finns oförståelsen– De fina människor vi träffat här och på vardagsliv kan fyller ut vars tomheten..det skulle vara om den fungerar i verkligheten.
GillaGilla
Tack för en fantastiskt bra blogg! Är det några andra bloggar av vuxna autister du rekommenderar?
En annan fråga. På Barnkanalen går det för tillfället ett program (Kollokungen) där en av karaktärerna är 15 år och har autism. När min 7-åring tittade på programmet frågade hon sen mig vad autism är. Jag började svara, men tänkte sen att det skulle vara bra att höra hur en autist skulle besvara frågan. Så därför frågar jag dig. Hur skulle du svara en 7-åring på den frågan?
GillaGillad av 1 person
Hej,
Om du vill veta vilka bloggar jag rekommenderar kan du kolla sidan med länkar. Alla bloggar jag länkar till är inte skrivna av autister, men de flesta är det, och de är alla rekommenderade.
Så till din andra fråga. Jag har nu inte sett det där barnprogrammet så funderar bara på hur jag skulle förklara autism för ett barn som inte vet något om det sen tidigare. Det är inte helt lätt. Jag menar, jag vet inte hur jag skulle beskriva det för en vuxen heller. Och ovanpå det är jag inte så van vid att prata med barn. Om jag själv pratar med någon kan jag ju svara på frågor och då blir det lite lättare att veta vad jag behöver förklara. Men jag försöker besvara din fråga, och du är välkommen att ställa följdfrågor om du vill.
Jag tror att jag skulle säga att det är ett annorlunda sätt att fungera. Att vi har svårare för saker som andra har lätt för. Jag kanske skulle ta upp något vanligt exempel, som att många med autism tycker att det är jobbigt med ögonkontakt. Förklara att vi hör och ser saker som andra inte lägger märke till. Vanliga ljud och ljus kan vi känna så mycket att det gör ont. Därför blir det jobbigt när det händer mycket på en gång.
Jag skulle säga något om att eftersom vi tänker och fungerar lite annorlunda, så behöver vi ofta göra saker på vårt eget sätt. Och jag skulle vara noga med att förklara att det inte är något fel eller dåligt med det, och att det är viktigt att alla får vara på sitt sätt. och det är inget fel med det. Jag skulle nog berätta om att barn med autism ofta blir mobbade och dåligt behandlade av både barn och vuxna, och det är väldigt fel,
Jag vet inte till hur mycket hjälp det är. Jag tycker som sagt att det är en väldigt svår uppgift.
GillaGilla
Tack så jättemycket! Ditt svar är till stor hjälp och skriven på ett så tydligt och enkelt sätt att min dotter själv kan läsa det och förstå det. När jag läser ditt svar och din blogg är det mesta så självklart så jag undrar varför det inte varit det för mig tidigare. Du har helt och hållet förändrat min syn på autism och autister och jag är väldigt glad för det. Tack!
GillaGillad av 1 person
Så bra! Jag är glad att jag kan hjälpa till och bidra till bättre kunskap och förståelse.
GillaGilla
Hej! Vill först och främst säga att jag uppskattar din blogg! Jag heter Hanna, läser till socionom i Stockholm. Jag och min studiekamrat Simon är i fas att skriva C-uppsats. Vi kommer skriva om transpersoner som har autismdiagnos. Det finns ju en hel del studier som visar på samvarationen mellan dessa två ”variablar” och även en del förklaringsmodeller… Däremot finns det inga kvalitativa studier där målgruppens egna erfarenheter, tankar och upplevelser lyfts upp. Uppsatsen kommer utgå från queer/feminsim/transektionalitet-teori och syftet är att undersöka målgruppens erfarenheter och upplevelser av att vara just transperson med autism. Vi tycker det känns viktigt att belysa detta perspektiv på ett empiriskt sätt. Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig eftersom du tillhör vår målgrupp. Du får gärna skicka ett mail till mig så berättar jag mer: hanna.wistrom@gmail.com Allt gott! /Hanna
GillaGillad av 1 person
Hej,
Kul att ni valt det ämnet. Jag skickar ett mail
GillaGilla
Fortsatt all Lycka till med Dina värv !
GillaGilla
Hej! Bra blogg. Jag är sjukt trött på att jämt få höra. Men du kan ju sååå mycket ändå.
Särskilt smärtan är svårast att förklara och att få vederbörande att fatta att mediciner, operationer och terapier inte gör mig mer normal för det. Säg ordet piller, så lovar jag att jag skriker.
Det tysta skriket. Som det heter i fantasy. Visst jag spelar schack på datorn gillar rockn roll och Beethoven. Sörjer min katt som dog i våras. Får jämt höra. Jamen du har ju den andre kvar?!
Jamen , han är inte nummer ett. Hon var unik graciös ,med klös om ni fattar.
Hälsningar Annika Svan ( Anicasso)
GillaGilla
Hej,
Jag undrar om du vill läsa artikeln i länken nedan och dela med dig av dina tankar kring den? Jag funderar bl a över om autister verkligen har inlärningssvårigheter eller om det bara handlar om att de lär sig andra saker än det nuvarande forskning väljer att mäta? Om autister saknar motivation för att imitera andra människor är det då ett problem? Vad är syftet med att de ska imitera? Och vad tänker du om behandlingen som föreslås, att imitera barnet?
http://www.specialnest.se/forskning/imitation-kan-oppna-den-sociala-varlden
GillaGilla
Hej. Jag läste den där artikeln för ett tag sedan, men tror bara jag skrev om det på twitter sen. Orkar inte göra någon ingående analys av det, men ska försöka svara kort för att ge min syn på det du funderar över.
Har autister inlärningssvårigheter? Många har säkert det, beroende på hur vi nu väljer att definiera begreppet. Å andra sidan har många autister också väldigt lätt för att lära vissa saker, så att säga att vi skulle ha svårt med inlärning i allmänhet låter ju fullkomligt orimligt. Men det är ett citat som jag tycker är intressant i artikeln:
”– Barn med autism imiterar, men i något lägre grad. Vi ser också att barn med autism har svårare för att imitera när de blir uppmanade att göra det, det vill säga när det finns sociala krav,”
Så den allmänna graden av imitation (vad det nu innebär) är något lägre, men det är i synnerhet att imitera på kommando som autister har svårt för. Detta stämmer ju överens både med viss annan forskning och med vad många autister själva berättar. Det finns till exempel forskning som visar (orkar inte leta fram referenser så hämtar bara ur minnet nu) som visar att autistiska barn är ungefär lika bra på att imitera ”beteenden”/handlingar som har ett syfte, men däremot är betydligt sämre på att imitera poänglösa beteenden.
Till exempel: någon vuxen visade små barn hur man skulle öppna en burk som innehöll en belöning eller nåt. Innan de öppnade burken knackade de först en gång ovanpå (en poänglös handling som inte hade något med burköppnandet att göra). Resultatet av experimentet visade att de autistiska barnen ofta hoppade över det helt meningslösa burk-knackandet, och gick direkt till själva öppnandet, till skillnad från de icke-autistiska barnen som imiterade de meningslösa ritualerna med mycket större entusiasm. De forskarna kom också fram till att detta var en brist hos de autistiska barnen, nånting med att det visade på bristande social motivation eller något i den stilen. Men man kan dra helt andra slutsatser från det också… Men att autister är mindre motiverade att imitera andra finns det ju en del som talar för, däremot har jag svårt att se varför det skulle tyda på lägre inlärningskapacitet. Finns verkligen inga vettiga skäl att se det som ett problem att autistiska spädbarn är dåliga på att imitera poänglösa sociala ritualer.
Vad är syftet med att de ska imitera? Om du menar vad deras syfte är med att försöka få autistiska barn att göra poänglösa imitationer på kommando, så handlar det nog som alltid om att försöka hitta sätt att få autistiska barn att framstå som så neurotypiska ut som möjligt. Det är är ju (det ofta uttalade) syftet med de flesta former av ”behandling” som autister utsätts för.
När det gäller behandlingen som föreslås så tänker jag så här: Den har ett dåligt syfte och bygger på felaktiga premisser, och de som hittat på den har verkligen ingen förståelse för vad autism innebär (nästan varje uttalande om ”vad autism är” i artikeln är felaktigt och grovt missvisande). Sen är jag ingen bebisexpert, så om själva grejen att härma allt bebisar gör är bra eller dåligt för barnets utveckling kan jag inte uttala mig om. Men det har ju inte heller något med autism att göra då
GillaGilla
Meningslösa saker kan ha en social mening för andra eftersom det visar på likhet dvs att man hör ihop i det sociala spelet . Själv är jag mer den rationella sorten som inte uppskattar smalltalk lika mycket som en del andra jag känner och det gör mig olik dem vilket gör att jag inte ingår i gruppen lika mycket .
GillaGilla
Hej! Jobbar som lärare/forskare på Malmö högskola. Framförallt undervisar jag på en utbildning i socialpedagogiskt arbete på funktionshinderområdet. Själv forskar jag framförallt om hjälpmedel utifrån sociala och personliga aspekter utifrån ett disability studies-perspektiv. Anyway, efter att jag sett din magisteruppsats inser jag att det finns en hel del av detta som borde förmedlas till studenterna. Därför tänkte jag fråga om uppsatsens referens, dvs författare, högskola/universitet, osv. eftersom det annars blir svårt att använda. Om du har möjlighet att skicka ett mail till mig om detta så skulle det vara väldigt uppskattat! Jag kan gärna skicka mer information via mail eller annat och beskriva hur jag tänker kring detta. /OK
GillaGilla
Jag svarar här dels utifall att någon annan undrar samma sak, och dels för att jag blir mer stressad av att kommunicera via mail. Jag är försiktig med att sprida mer personliga uppgifter än nödvändigt, och jag förstår inte i det här fallet vad du har för nytta av den informationen. Jag är ingen viktig person, och att veta vad jag heter eller vilket lärosäte jag studerade på kan väl inte vara särskilt intressant för någon? Jag förstår inte varför du vill ha denna information.
GillaGilla
Helt okej att du svarar här! Att jag frågade om uppgifterna var för att kunna ange en korrekt referens, vilket brukar vara ett krav t ex i en referenslista eller litteraturlista. Det handlar alltså inte om vem författaren är i fråga om personlig identitet eller liknande, utan enbart om själva referensen. Men, naturligtvis respekterar jag din uppfattning när det gäller att inte lämna ut personlig information, vilket är betydligt viktigare än en referens! Eftersom jag själv har en s.k. ”förvärvad funktionsnedsättning”, dvs enligt den repressiva byråkratins terminologi, så vet jag åtminstone hur mycket mitt eget privatliv är värt, och även om det inte går att jämställa så är det alltid det egna jaget som lämnas ut. Tack för svaret! /OK
GillaGillad av 1 person
Jag ber om ursäkt för den här kommentaren. Valtrois här, jag fick nog av ableism och råkade starta en egen dålig blogg, så det här är visst mitt nya namn. Jag frågar dig eftersom du har bra koll och jag får ut mycket av att höra dina tankar om autism, ableism och allt möjligt. Jag hittade inget nyare inlägg där min kommentar passar in, så här är den.
Jag är med i en kamratcirkel för och av aspies / autister i mitt närområde, Det är jättekul att den finns och arbetar med att sprida kunskap om AST och dessutom ordnar med aktiviteter. Problemet är att jag tycker att kamratcirkeln är rätt så ableistisk och att mycket okunskap frodas. Man delar upp Asperger och vad man verkar tro är ‘högfungerande’ autism och ‘lågfungerande’ autism’ (och jag som trodde vi avslutat det sorgliga kapitlet), nåde den som skulle kalla en medlem som fått diagnosen Asperger för autistisk. Det är också populärt att tro att de själva och andra med AST saknar theory of mind. Materialet vi tar del av är också ofta ableistiskt och experterna som kommer till tals är psykologer, forskare, Autism och Aspergerförbundet mm (en av ledarna länkade glatt Helles dåliga forkningsrapport).
En av de som startat gruppen har en tydlig aversion till att placera människor i fack vilka är farliga då man inte ser människan bakom. Något han berättar för vårdpersonal, föräldrar och värst av allt: autister. Ingen utopisk autism här alltså. Ska jag gå och le på träffarna och sen sura några dagar, ska jag försöka dela mina åsikter på att neutralt sätt (jag sitter mest tyst, jag har svårt att delta i gruppdiskussioner), eller ska jag ta upp det jag finner problematiskt på riktigt? Eller ska jag bara ignorera det de säger, gå dit för den sociala biten och sedan gå hem och leka radikal SJW på nätet?
GillaGilla
Hej. Jag förstår dilemmat men har tyvärr ingen aning om hur en ska göra. Jag har inte själv varit i riktigt den situationen och för mig vore det nu inte värt att delta i ett sådant socialt sammanhang alls. Att säga ifrån låter som att det kan vara väldigt jobbigt och att inte säga något låter också hemskt jobbigt. Men det handlar ju egentligen om vad som känns bäst för dig. Jag har inga bra svar. Önskar dig all lycka till oavsett hur du väljer att hantera det
GillaGilla
Tack för svar! Jag får fundera på vad jag ska göra. För min egen hälsa skulle det vara bäst att inte göra något egentligen, men jag avskyr verkligen okunskap och ignorans och känner att det kommer skada mig och andra i längden. Jag kanske ska hålla mig på någorlunda avstånd irl och sedan grassroot-a neurodiversitet, anti-ableism och socialt perspektiv etc på Facebook.
GillaGillad av 2 personer
Hej, jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig. Jag uppskattar mycket din blogg och dina tankar. Tycker att de är mycket viktiga och intressanta. Jag jobbar med autism och främst på temat arbete. Jag är själv autistisk. Skulle gärna vilja ha en direkt mejl-kontakt med dig så att vi kan diskutera.
GillaGilla
Hej. Tack för att du läser bloggen. Det är roligt att du gillar den. Nu är det så att jag inte vill ha några privata diskussioner via mail. Om du vill diskutera något så är du välkommen att kommentera på bloggen, förutsätt att du respekterar kommentarspolicyn. Jag kommer dock endast att publicera och svara på sådana kommentarer så länge jag anser att det tillför något.
GillaGilla
Hej! Jag såg nu att andra redan kommenterat detta inlägg om medverkan i en C-uppsats för ett par år sen, så jag ber om ursäkt på förhand om du på något sätt känner att jag tränger mig på.
Vi, Josefin, Johanna och Felicia, pluggar socionomprogrammet vid Umeå Universitet, och ska under våren skriva vår kandidatuppsats. Vi har upptäckt en stor kunskapslucka gällande hur transpersoner inom autismspektrat upplever bemötandet från kuratorer, och vill göra dessa röster hörda för att i förlängningen kunna påverka kuratorers bemötande i positiv riktning.
Medverkan kan ske på olika sätt, kanske genom en intervju över skype/telefon, genom frågor i ett frågeformulär, eller genom att fritt få skriva ner sina upplevelser, alla sätt är möjliga.
Hör gärna av dig till mig på blau@live.se, om du har funderingar eller är intresserad av att delta. Ha det bra! /Josefin
GillaGilla
Ni verkar ju vettigare och betydligt mer respektfulla än de som tidigare kom till mig med en förfrågan tidigare.
Jag tänkte svara på det här tidigare men jag är så hyperfokuserad på andra saker nu att jag glömde bort det.
Men nu publicerar jag kommentaren här så kan ju eventuella läsare också kontakta er.
GillaGilla