När en är asexuell och inte förstår varför alla låtsas som att allt en gör är sexuellt

idk

Snart är det nytt år och jag kan säga att 2017 har överlag varit ett bra år för mig. Visserligen har jag varit deprimerad och jag lever under fattigdomsgränsen, men jag har också gjort många framsteg. Jag har lärt mycket om mig själv och min identitet.

På senare tid har jag lärt mig mycket om asexualitet och det har verkligen hjälpt mig att förstå mig själv bättre. Jag har mycket tankar kring det och jag hoppas kunna formulera något vettigt blogginlägg om det. Just nu tänker jag på hur jag ofta är rädd för att folk ska tillskriva mig sexuella motiv som jag inte har.

Jag är asexuell och förstår knappt innebörden av begreppet ”sexuell” men allting och vad som helst tycks ha sexuell innebörd och jag vill inte att det jag säger och gör ska misstolkas. Jag försöker att inte oroa mig alltför mycket för detta, men det är svårt.

Det finns en hel del djupt rotad ångest kring detta. För folk har valt att tolka mitt beteende som sexuellt, eller som att jag visat intresse för sex, ända sedan jag var barn.

Det var både jämnåriga och vuxna som gjorde detta. Även min mor gjorde det, vilket såhär i efterhand ju är riktigt obehagligt.

Jag minns ett sådant tillfälle när jag såg någon film på TV med familjen. Filmen var inte så intressant (eller också var den obehaglig på något sätt) så jag tittade inte på TV:n. Tror jag låg ner på golvet eller nåt.

Hur det än var så kom det en sexscen. Och familjemedlemmar reagerade på detta, tror jag. Jag blev i alla fall uppmärksammad på att något hände i filmen. Så jag tittade upp.

Och min mor sa ”jaha NU är [hen] intresserad. Hormonerna kokar haha.”

Det låter ju som att hon säger att sexscenen gjorde mig upphetsad för annars vet jag inte hur jag ska tolka det.

Det kändes förnedrande på något sätt som jag inte riktigt kunde sätta ord på.

Jag var inte ens särskilt intresserad av den där sexscenen, jag tittade bara upp för att jag märkte att Något Hände.

Inte för att det vore fel om jag hade tittat upp för att jag var intresserad av att se sex på TV. Det hade väl också varit normalt och jag tycker nog fortfarande att det var extremt olämpligt av min mor att kommentera på det.

Men faktum var att jag inte var upphetsad över att de visade sex på TV och att min mor valde att tolka det så var väldigt obehagligt. Även om det inte hade varit min mor så avskydde jag bara hur alla skulle tillskriva mig sexuella motiv hela tiden.

Allt jag gjorde var att titta upp för en sekund för att något hände på TV:n och detta var tillräckligt för att dra slutsatsen att detta hade att göra med sex.

Det hände hela tiden. Klasskamrater och släktingar tolkade allt möjligt till att handla om sex. Jag visste aldrig när det skulle hända. Jag hade verkligen ingen koll på den allosexuella heterokulturen. Det finns så många saker som kan anspela på sex. Så många fraser och metaforer och eufemismer och anspelningar och allosexuella internskämt. Någon gång använde jag ordet ”bakifrån” på ett sätt som tydligen fick det att låta som sex. Det är ju ett så vardagligt ord och det var uppenbart i sammanhanget vad jag talade om men regeln verkar vara att om något KAN tolkas som sexuellt i något sammanhang så ska det tolkas som sexuellt oavsett sammanhang.

Samhället sexualiserar allt möjligt och jag avskyr det. Jag lärde mig att hela tiden vara ängslig och rädd över att säga något som ska tolkas som en sexuell anspelning. Och eftersom jag är transfeminin och allmänt queer så vet jag att hela min identitet sexualiseras utav bara den. Många tror liksom att en transpersoner som vill ändra på våra kroppar motiveras av att vi går igång sexuellt på det.

Nu vill jag säga att många transpersoner så klart har sexuella känslor kring sin kropp. Det har många cispersoner också. Det betyder inte att det är en sexuell fetisch att vara cis.

Och det är inte fel eller dåligt att vara sexuell. Det viktiga är att en tillåts ha kontroll över sin egen sexualitet. När samhället tillskriver sexuell innebörd i en persons ord, handlingar eller identitet, så fråntas hen rätten att definiera sin egen sexualitet.

Att vara asexuell enby är för övrigt intressant för det gör det så tydligt hur samhället både kräver att vi ska vara sexuella och samtidigt skambelägger det.

Varje gång någon insisterar på att jag sagt eller gjort något sexuellt, eller att hela min existens är sexuell, så nekas jag rätten att inte vara sexuell. Men om jag vore sexuell så skulle samhället skambelägga detta också. Endast straighta cispojkar tillåts vara sexuella. Allt annat sexualiseras.

Resten av oss tillåts inte vara sexuella men vi tillåts inte heller att inte vara det.

Vi ska vara sexuella men vi ska känna skam och skuld över det. Som asexuell kan en både känna sig dålig över att en inte är tillräckligt sexuell, och samtidigt skämmas över all sexualitet som omgivningen tillskriver en.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Feminism, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s