Att vara autistisk i jultider

santasd

Snart är det jul. För de av oss som växt upp i den här sekulärt kristna kulturen är julen en väldigt viktig högtid. Julen ska man fira med släkt och vänner. Sjunga sånger och äta jättemycket mat och titta på Kalle Anka och ge varandra presenter. Och trevligt ska det vara.

De flesta vet nog att julen ofta är långt ifrån så idyllisk som vi gärna vill föreställa oss. Det är mycket stress och jobbiga släktingar och är en fattig så ska en försätta sig i större fattigdom för att hänga med i den obligatoriska julkonsumtionen.

Även om en gillar julen i allmänhet så finns det säkert vissa aspekter av den som en hellre hade varit utan. Men för den som är autistisk är dessa firanden ofta en plåga. Och det är svårt att slippa undan, för pressen är enorm. Du SKA fira jul med släkt och familj även om det är asjobbigt, och du ska gilla det.

Det finns ett par saker som gör det traditionella julfirandet med släkt och familj till ett helvete för många autister. För det första är själva julfirandet ofta väldigt rörigt och sensoriskt påfrestande. För det andra har de flesta av oss familjerelaterade trauman.

Sedan några år tillbaka firar jag inte längre jul eller nyår med släkten. I stället firar jag jul med min partner och vi tar det lugnt och gör saker i vår egen takt, och köper inte några julklappar för det vore stressigt och vi kan ge varandra presenter när vi vill. Det är väldigt skönt, och jag är väldigt glad att jag slipper fira med släkten numera.

För det blev bara svårare för varje år. Dels var det mycket folk och rörigt och högljutt. Jag minns att jag flera år i rad sa att jag kan nog inte vara med i år, för det var så jobbigt förra året och det klarar jag inte av igen. På detta svarade min mormor (för det var hos henne de stora släktträffarna brukade vara) att i år kommer det nog gå bra, det kommer vara lugnt och trevligt.

Så jag lät mig övertalas att komma dit, och sen gömde jag mig någonstans och grät för jag stod inte ut i det sensoriska helvete som var julfirandet. Och det var ingen som brydde sig om detta, inte tillräckligt mycket för att anpassa sig efter mina behov så att jag kunde vara med. Jag vet inte varför de var så måna av att jag skulle ”vara med” när de inte alls brydde sig om att de hindrade mig från att faktiskt vara med.

Något annat som också var jobbigt sen jag flyttade hemifrån, var att dessa tillställningar tvingade mig att träffa modern, en människa som jag ger mig ångest bara av att tänka på.

Det är väldigt vanligt att autister har traumatiska erfarenheter av våld och misshandel från familj och släkt. Jag tror inte jag känner någon autist som inte har traumatiserats under sin uppväxt. Om du är autistisk är sannolikheten väldigt stor att åtminstone en av dina föräldrar givit dig PTSD i en eller annan form.

Och julen är en tid då vi känner att vi är tvungna att vara med människor som skadat oss. Och därför ser jag hur många autister mår dåligt under den här tiden på året. Julen är inte alls en glädjens högtid för alla.

Därför är det så viktigt att säga: Nej, du har ingen skyldighet att träffa din familj under julen eller någon annan högtid. Okej att det inte är så värst kul att vara ensam under julen heller, men om det är alternativen så är det ändå upp till dig att bestämma vad som är minst dåligt: Att träffa familjen eller att inte träffa familjen.

Din familj har aldrig någon rätt till din närvaro.

I synnerhet inte när de inte bryr sig om att anpassa julfirandet efter dina behov (se även Autistiska Manifestet om släktingar som inte värdesätter ditt umgänge). Och i synnerhet inte när julfirandet involverar människor som har skadat dig och som du mår dåligt av att umgås med.

Det är okej att inte vilja vara med på släktträffar och högtidsfiranden. Och om din familj inte accepterar detta så är det de som gör fel. De vill inte att du ska ha det bra under högtiden, utan de vill att du ska offra dig och lida för att de ska slippa tänka på varför du inte vill vara med vid dessa tillfällen.

Det är okej att vara ensam på julen, eller att till exempel fira jul med vänner. Kanske borde vi autister börja ordna autist-vänliga högtidsfiranden tillsammans med andra autister i vår närhet?

Vi kan hjälpa varandra att frigöra oss från familjesammanhang som vi inte mår bra av och dessutom ha det trevligt på kuppen.

Okej jag fick den här tanken precis nu men det känns som en så självklar grej egentligen. Vi är ju många som mest förknippar högtidsfiranden med ångest och lidande, så att autistiskt julfirande med egen vald autistisk familj känns som något som verkligen borde finnas.

Kan vi göra autistisk jul till en grej? För det borde vara en grej.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Autistisk och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s