Ett ljus i mörkret

You+fill+me+with+even+more+desire+to+live+_00dc71ebdb49c4f47b5ca49a4bab82b4

Jag har som sagt varit mindre aktiv med bloggandet på sistone. Det beror nog delvis på att det går i perioder hur mycket jag klarar av att fokusera på att skriva. Men jag tror också att det påverkas av att nästan all min sociala medier användning numera sker på engelska.

Jag är väldigt aktiv på Twitter sedan innan jag började blogga. Då var det svenska funkis-vänster-feminism-twitter jag försökte komma överens med. Och mina bloggtexter var ofta antingen reaktioner på debatter som jag blev uppmärksam på på twitter, eller också använde jag någon egen twittertråd som manus. Men nu är de jag följer och interagerar med mest personer som skriver på engelska. På något sätt gör det att avståndet blir större till bloggandet, som är på svenska.

På sätt och vis hade det nog varit lättare att blogga om jag gjorde det på engelska. Inte för att jag behärskar språket bättre (det gör jag inte), utan för att det just skulle göra avståndet mellan twitter och blogg mindre.

Jag kommer dock inte att byta språk på den här bloggen. En poäng är ju just att jag skriver om saker som det annars finns väldigt lite om som är skrivet på svenska. Att engelska blivit mitt twitterspråk är för att internationella-autistisk-trans-och-enby-twitter mer eller mindre utgör hela mitt sociala nätverk.

Men min blogg är viktig eftersom det finns ett stort behov av anarkoautistiskt bloggande på svenska. Sen är det ju lite tråkigt att jag inte fått så mycket bloggande gjort på sista tiden, men förhoppningsvis blir det lättare igen framöver.

De senaste månaderna har jag mest skrivit om trans-relaterade ämnen. Det är liksom där jag befinner mig mentalt nu. Och det är viktiga saker att skriva om. Men jag vill även skriva mer om autistisk identitet och kultur och frihet och rättvisa för alla autister. Det finns nämligen ett väldigt stort behov av detta.

Det är svårt för mig att helt greppa detta men jag vet att den här lilla bloggen är väldigt viktig för många autister. Folk har tackat mig och berättat hur min blogg har hjälpt dem på olika sätt. Att förstå sig själva, att stå upp för sig själva, att inte hata sig själva. Flera har använt metaforen ”ett ljus i mörkret” om min blogg.

Att mina ord har en sådan betydelse gör mig både glad och sorgsen. Det gör mig glad, för självklart känns det bra att det finns något som jag kan göra för att hjälpa andra människor. Jag är glad att jag med min begränsade kapacitet kan göra något som hjälper och stärker andra människor. Jag kan göra det lite lättare för andra autister att överleva, och det är väldigt stort.

Samtidigt är det så hemskt sorgligt autister är så svältfödda på perspektiv som inte uppmuntrar oss att hata oss själva, att en enda blogg som säger att vi är bra som vi är kan få en sådan betydelse.

En del har liksom aldrig tidigare hört talas om att det går att tycka att autister är bra som vi är och inte behöver förändras. Att en funktionsnedsättning inte måste vara något dåligt, utan kan vara en identitet att vara stolt över. Att det inte är vårt fel att vi utsätts för systematiskt förtryck, och att vi förtjänar bättre.

Om jag kan tända ett aldrig så litet ljus i detta mörker så gör det mig hemskt glad och stolt. Det är bara så sorgligt att mörkret är så omfattande, och ljuskällorna är så långt ifrån varandra, att en del autister aldrig ens sett ett ljus tidigare.

Jag är glad över att kunna göra något positivt för autister i Sverige, men jag är också sorgsen över att det finns så mycket hat mot autister att icke-ableistiska autistbloggar blir som livbojar i ett hav av ableistiskt hat.

Till alla autister, enbies, och personer tillhörande andra marginaliserade identiteter, som följer den här bloggen och känner att den varit viktig för er: Tack för att ni läser och delar bloggen. Ni är bäst och jag är bara hemskt glad att den här lilla bloggen är till hjälp.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Om bloggen och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s