Varför är icke-binär social interaktion så mycket bättre?

stevonnie.png

Häromdagen talade jag känner annorlunda inför social interaktion med icke-binära, jämfört med social interaktion med binära kvinnor eller män. Nu vill jag spekulera lite i hur och varför. Varför upplever jag att det är så mycket lättare socialisera med andra enbies? Vad är annorlunda?

Jag har flera teorier.

Vårt samhälle har väldigt tydligt definierade gränser för hur män respektive kvinnor ska vara. Det kallas för könsroller. Män förväntas bete sig på ett sätt, kvinnor har andra förväntningar. Men det finns inga uttalade förväntningar på icke-binära personer. Det binärsexistiska samhället erkänner inte vår existens och det finns inga icke-binära könsroller. Vi får lära oss att vi måste vara pojkar eller flickor, och vi får lära oss hur pojkar och flickor ska vara. Men vi får aldrig lära oss hur vi ska vara om vi är något annat.

Om könsroller påverkar tjejer och killar i hur de socialiserar (vilket de gör) så måste även bristen på könsroller påverka icke-binära personer.

Det kan också vara så att det helt enkelt är en viss sorts personer som är icke-binära, och att vi tenderar att komma bättre överens med andra som liknar oss själva. Till att börja med är enbies inte cis. Det är inte alla som identifierar sig som trans, men det är svårt att vara icke-binär och cis. Och jag känner mig i allmänhet mycket mer bekväm med transpersoner än med cispersoner. Cispersoner är obehagliga och en blir utmattad av att ha att göra med dem, så det är klart en undviker dem om en kan. Men om någon är icke-binär så är de ju inte cis och detta är en enorm fördel.

Det är också väldigt vanligt att enbies är autistiska eller snarlikt neurodivergenta. Det är väldigt många transpersoner som är autistiska, och det är nog väldigt få som är NT. Men jag tror att det i synnerhet är vanligt att autister är icke-binära. Och jag kommer bättre överens med andra autister. Om enbies ofta är autister eller i alla fall har autistiska drag, så är det ju inte konstigt att jag har så mycket lättare att socialisera med andra enbies. Fast autister som är cis har ju fortfarande nackdelen att de är cis.

Social interaktion underlättas när en liknar varandra och har saker gemensamt. Därför är nästan alla mina vänner numera icke-binära autister. Men jag tror att det finns ännu en anledning till att det känns lättast att interagera med icke-binära personer.

Jag kan vanligtvis räkna med att de accepterar min identitet.

Cispersoner, och även många binära transpersoner, brukar vara väldigt misstänksamma mot icke-binära könsidentiteter. De förstår inte hur en kan vara icke-binär, eller vad det betyder, eller varför det är viktigt. Även om de försöker respektera ens identitet så kan de inte riktigt acceptera att en är något annat än antingen tjej eller kille. Det märks, och det är påfrestande. Det tär verkligen på en relation när någon inte ser en så viktig del av vem jag är, utan i stället ser mig som något jag inte är. Många cispersoner tänker att jag måste vara kille eftersom det är mitt tilldelade kön. En del mer sofistikerade cispersoner, och även en del binära transpersoner, tänker att jag måste vara tjej, baserat på att jag är transfeminin och gillar klänningar och tar östrogen och så vidare.

Med andra enbies kan jag vara ganska säker på att de erkänner existensen av icke-binära kön, och att de ser mig som vad jag är och inget annat. Jag behöver inte hela tiden oroa mig för att de tänker på mig som en tjej eller kille som de måste komma ihåg att kalla för hen för att jag inte ska bli ledsen. Jag behöver inte oroa mig för att allt jag gör eller säger kan komma att tolkas som ”bevis” för att jag egentligen är tjej eller kille.

Jag behöver inte oroa mig för att en så viktig del av vem jag är ska avfärdas som ett påhitt eller en oviktig detalj.

Icke-binära personer brukar förstå betydelsen av att använda rätt pronomen. De tar för givet att en alltid ska tänka på hur en talar med eller om en person. De vett att anpassa hur de interagerar med andra för att undvika att framkalla dysfori. Och när de gör misstag så följer de inte upp med ett försvarstal om hur svårt det är för dem. Jag behöver inte ta hand om deras känslor.

Självklart är detta en generalisering med många undantag. Det är inte som att alla enbies på jorden är bra personer som jag tycker om. Men jag talar ju nu om varför jag upplever att icke-binära som grupp är mycket lättare att umgås med och ha relationer till.

Det är så mycket osäkerhet och rädslor som försvinner när en har att göra med personer som inte har några problem med att acceptera vem en är.

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Teorier om kön, trans och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s