Vi är inte så sällsynta som ni tror

wanderingson-3-1

Det verkar som att många cispersoner allvarligt underskattar hur många som inte är cis. De talar om transpersoner som att vi är jättesällsynta exotiska varelser som det finns kanske max ett par dussin av i hela världen. Sanningen är nog snarare att vi många av oss helst har att göra med andra transpersoner.

Visst är vi i minoritet men vi är inte alls så sällsynta som folk verkar tro. De tycker att vi är så märkliga att vi också måste vara extremt sällsynta. Och om de sen inser att det finns fler transpersoner än de trodde, så får de för sig att trans måste vara en trend nu.

Det verkar som att många cispersoner tror att de aldrig träffat någon som är trans. De har kanske inte ens träffat någon som är trans, någonsin. De kan med säkerhet säga att de inte känner någon som är trans.

Jag är ganska säker på att jag har känt många cispersoner som aldrig träffat någon som är trans.

Sedan jag kom ut som trans har jag dock börjat undvika folk som jag kände innan. Kanske skulle de fortfarande säga att de inte känner någon som är trans. Även om de egentligen vet att jag kommit ut som trans. Men visst, det är ju sant att de inte känner mig.

En anledning till att vi verkar vara färre än vi verkligen är, ur cispersoners perspektiv, tror jag är att vi gärna håller oss borta från dem. Särskilt när en väl är ute som trans blir det snart outhärdligt att interagera med cispersoner.

Det första som händer när en kommer ut som trans, är att alla cispersoner en känner måste bekänna hur väldigt svårt det kommer att vara för dem att anpassa sig, hur en måste ha överseende med att de kommer felköna och dödnamna. Och de har ingen förståelse alls för att dödnamn är tabu. Att bli dödnamnad är bokstavligen en mardröm. Det är ingen liten sak. Men det förstår inte cisfolket. Även om de använder rätt namn kan en ofta höra hur det tar emot för dem.

Så det kanske är jättesvårt för dem. För mig är det svårt att umgås med människor som ber mig att ha förståelse för att de inte kan komma ihåg att inte göra saker som framkallar omedelbar ångest. Jag föredrar helt enkelt att umgås med personer som jag kan ha ett samtal med utan att de framkallar en existentiell kris och ovanpå allt förväntar sig att jag ska ta hand om deras känslor och försäkra dem om att det inte är någon fara.

Och sen är det ju all cissexism och oförståelse och ifrågasättande. Innan jag riktigt förstod att jag var trans så umgicks jag med människor som gärna förklarade att de var emot könsneutrala pronomen eller att det bara finns två kön och den som tror något annat lever i en drömvärld. Eller som säger att vara trans är som att tro att en är en lemur. Eller använder t-ordet. Och så vidare. Det var väldigt obehagligt redan då och jag sa ofta ifrån, men när jag nu vet att jag själv är trans så känns det olustigt att vara i samma rum som en del av de där människorna jag kände tidigare.

Och de har så skrämmande seder och bruk.

Att komma ut som trans innebär ofta att förlora tidigare sociala kontakter. Så är det för mig och för många andra. Det är alls inte konstigt att vi tenderar att hålla oss till varandra, i vänskapsrelationer och i kärlek och så vidare.

Så om du är cis och alla dina vänner så vitt du vet är cis, så är det inte ett tecken på att transpersoner är extremt sällsynta. Det är bara ert cisgäng inte är en trygg plats att vara trans på.

Jag skulle kunna påstå att jag inte känner en enda person som är cis, och det vore bara en liten överdrift. Men jag vet ändå att de existerar. Jag önskar att de kunde låta mig glömma men det gör de aldrig. De gör sig jämnt och ständigt påminda. Men för tillfället försöker jag att så mycket som möjligt hålla mitt sociala liv till min autistiska trans/enby-bubbla.

Och om du aldrig träffar någon transperson så är det för att vi håller oss gömda.

Annonser
Det här inlägget postades i trans och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vi är inte så sällsynta som ni tror

  1. leastardust skriver:

    Vilken fantastisk blogg du har! ❤

    Gillad av 1 person

  2. Ping: Varför är icke-binär social interaktion så mycket bättre? | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s