Barn mår inte bra av att slita ut sig genom påtvingade fritidsaktiviteter

training

Häromdagen fick jag en kommentar från en läsare som bad mig att analysera en text. Det är en text som beskriver en fritidsverksamhet som har målet att pressa funktionsnedsatta barn att delta i fritidsaktiviteter som de inte skulle delta i om de fick bestämma själva. Det är en hemskt ableistisk och skadlig syn på barn som framkommer, och jag kände att det fanns anledning att prata mer om detta.

I textens inledande stycke beskrivs fritidsverksamheten:

Korttidstillsyn/fritids för barn över 12 år har som mål att ge ungdomar möjlighet att hitta lämpliga fritidsaktiviteter genom att ges möjligheter att prova på olika aktiviteter. Tanken är att skapa intressen som ungdomen senare i livet kan ha glädje av.

Redan här är det nog många autistiska läsare som anar oråd. Till att börja med vet vi ju att de ”intressen” som omgivningen vill att vi ska ha, sällan har något att göra med vad vi själva vill. Autistiska intressen är starkt begränsade och abnorma. Så när någon nu ska ”skapa intressen” för oss så kan vi vara säkra på att det inte kommer vara till för att vi ska ”ha glädje av det”.

I nästa stycke förklarar man att funkisungdomar måste pressas att påbörja aktiviteter som de inte skulle vilja ägna sig åt om de själva fick bestämma:

Ungdomar generellt, tar i regel dessa steg själva. Tillsammans med kompisar eller på egen hand söker de sig utåt och provar på olika aktiviteter. Barn med funktionshinder har oftast inte den förmågan eller möjligheten. De behöver mera ”puffar” på väg mot vuxenblivandet. Att vara kvar i barnverksamheter kan bli ett hinder för individen och bromsa tonårsutvecklingen.

Det är självklart inte sant att funkisar i allmänhet inte saknar en särskild förmåga att ”prova på olika aktiviteter”. Det är inte så funktionsnedsättningar fungerar. Det är inte det som funktionsnedsättning betyder.

Detta uppenbart osanna påstående är inte annat än förevändningen som ska rättfärdiga målet, att få ungdomar att göra saker de inte vill. Funkisar förstår inte sitt eget bästa och de måste pressas att göra saker de inte vill, annars stannar deras utveckling av. Detta är en vanlig föreställning som också är hemskt ableistisk och skadlig.

Jag vet nu inte exakt vad det är för ”barnverksamheter” som åsyftas, men attityden är bekant. Funkisar anses inte vara riktigt vuxna människor. Detta gäller inte minst autister, som betraktas som barn för evigt. Jag minns väl dessa attityder från när jag var barn. Jag var intresserad av saker som egentligen var till för ”yngre barn”, och detta var dåligt. Jag borde ha samma intressen som mina jämnåriga, annars skulle jag stanna i utvecklingen. Eller nåt. Nu har de ju inte alls definierat vad ”tonårsutveckling” betyder. Min gissning är: ”Funkisar måste göra samma saker som alla andra annars kan vi inte betrakta dem som fullt kompletta människor”.

Det är rent vidrigt hur man talar om funktionsnedsatta barn och ungdomar som att de inte är individer kapabla att göra egna beslut. Det borde vara självklart att om någon inte vill delta i en viss aktivitet så ha personen en anledning. För funktionsnedsatta barn kan det finnas många skäl att inte delta i aktiviteter som är populära hos andra barn. Kanske är aktiviteten inte tillgänglig. Kanske blir barnet mobbat av andra barn (eller vuxna) på aktiviteten. Kanske har barnet bara andra intressen. Kanske vill barnet bara inte bli tvingat att delta i aktiviteter mot sin vilja, även om hen hade kunnat få idén senare på egen hand. Kanske vet inte barnet själv varför, men hen vet att hen inte vill. Det är viktigt att respektera barns rätt att själv bestämma. Om en nu verkligen vill att funktionsnedsatta barn ska ”utvecklas till självständiga individer” så borde det vara självklart att lära barnet att hen har rätt att just bestämma själv vad hen vill göra.

Det är inte okej att tvinga barn in i aktiviteter. Detta gäller även om barnet senare skulle upptäcka att hen faktiskt uppskattar aktiviteten som hen pressats att börja med. Att hen senare kommer att gillar det ändrar inte på det faktum att hen fått sin vilja överkörd. Det är att lära barnet att hen inte har rätt att sätta gränser. Dessutom är det nog vanligt att barn låtsas att de uppskattar aktiviteter som de tvingats in i, för att de vet att föräldrarna vill att de ska säga att det är bra. Jag har egen erfarenhet av detta. Jag tvingades eller övertalades att delta i en aktivitet som jag inte alls mådde bra av. Jag kanske skriver mer om detta en annan gång. Men vad som hände var i alla fall, att varje gång det var dags så protesterade jag och sa att jag inte ville. Men efteråt berättade om roliga saker som vi hade gjort och det lät som att jag hade haft kul ändå. Ändå protesterade jag när det var dags igen.

Mina föräldrar tolkade detta som att jag egentligen gillade den där aktiviteten, men att jag bara inte förstod mitt eget bästa och därför måste pressas till att vara med igen. Sanningen var dock att jag visste mycket väl att jag inte ville. Men jag såg inga skäl att protestera i efterhand när det var över. Då försökte jag i stället se det positiva och lyfta fram det positiva med aktiviteten. Mina föräldrar tyckte mer om att höra om det som var roligt, än om att jag mådde dåligt. Och jag tyckte också bättre om att tänka på det som var roligt. Men när det var dags igen så protesterade jag, för jag ville inte tvingas att göra det igen. Att ett barn säger efteråt att något var roligt betyder inte att det var rätt att tvinga barnet till något när hen sa att hen inte ville.

Det är också hemskt motsägelsefullt att tala om att göra individer självständiga, samtidigt som man förklarar att man inte kan respektera deras egna viljor. Bli självständig genom att göra som vi säger och delta i de aktiviteter som vi vill att du ska delta i:

Vi utgår från varje individs behov och önskemål. Det kan vara aktiviteter i huset, men även utanför huset där vi söker upp aktiviteter som finns i samhället. Syftet är hela tiden att sträva mot självständighet och att ungdomen ska kunna lära känna hela aktiviteten, från tanke till genomförd aktivitet. Det betyder att vi lägger mycket fokus på även det som är kring, hur tar jag mig dit, vad förväntas av mig vilka ”koder” gäller, vad behöver jag ha med mig osv. Exempel på aktiviteter är föreningslivets verksamheter, fritidsgården och biblioteket, simhallen, bowling, ridning, tennis, friluftsliv, idrott av olika slag mm.”

Det är konstigt att tala om att ”utgå ifrån varje individs behov och önskemål” när hela premissen för alltihop är att funkisar inte förstår sitt eget bästa utan måste ”puffas”. Att sträva efter att en funktionsnedsatt ungdom ska ägna sig åt aktiviteter hela tiden är också ett problem då funkisar ofta har fullt upp med att överleva skolan. Många funkisar behöver så mycket tid för återhämtning och vila de bara kan få. Låt dem vara självständiga individer och göra vad de vill, även om det verkar som att de inte gör något alls.

Jag blir stressad bara av att läsa det där stycket. Får nästan panik när jag tänker mig att det är 13-åriga jag som efter att jag redan är helt utmattad efter ännu en dag i skolan, ska ha pressen att behöva lära mig en massa aktiviteter också. Sånt gjorde mig bara ännu mer utbränd. När jag var på fritids i mellanstadiet ville jag mest bara sitta för mig själv och rita eller se på barnprogram på TV.

Det vore ju kul om fler såg det motsägelsefulla i att göra en ”självständig individ” av någon genom att tvinga personen till aktiviteter och ignorera personens egen vilja. Men så är ju ”självständighet” bara kod för att tvinga funkisar att göra samma saker som icke-funkisar, för att de ska bli så ”normala” som möjligt. Strunt samma vilka konsekvenser det sen får för individen.

Jag tar ofta upp att många autister blir traumatiserade och utbrända innan de ens tagit sig igenom grundskolan. Vad en behöver i den situationen är inte ännu fler krav från vuxenvärlden. Många funkisar har helt enkelt fullt upp med att överleva. Den ”tonårsutveckling” som man här försöker tvinga på funktionsnedsatta barn låter mer som ett recept på att göra barnets uppväxt så skadlig och nedbrytande som det alls går.

Låt funkisar andas.

För helvete.

Detta inlägg publicerades i ableism, Autism, Okategoriserade och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Barn mår inte bra av att slita ut sig genom påtvingade fritidsaktiviteter

  1. Morsan skriver:

    Så förbannat bra och angelägen text!!
    Jag är mamma till underbar autist, 13 år och jag tvingas strida massor mot omgivningens råd/tips/krav på bl.a ”meningsfull” fritid.
    Skulle kunna skriva mycket om det här, men har varken tiden eller energin just nu.
    Måste bara upprepa din fantastiska avslutning på inlägget…

    Låt funkisar få andas.

    För helvete.

    Gillad av 2 personer

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s