Östrogen

muminrund.jpg

Det är nu cirka ett år sedan jag började med hormonbehandling. Det betyder att jag får medicin som tillför östrogen, och annan medicin som blockerar testosteron. För jag hade alldeles för lite av det tidigare och för mycket av det senare och det mådde jag inte alls bra av. I det här inlägget tänkte jag skriva lite om de effekter jag upplevt av de bättre hormoner jag haft det senaste året.

Jag tvekade först lite om jag skulle skriva om detta. Det finns ju ett fenomen att folk är alldeles för nyfikna över transpersoners kroppar. Och kanske ställer väldigt närgångna frågor och anser sig ha rätt till väldigt privat information. Jag gillar inte alls tanken på att någon eventuellt skulle läsa en sån här text av någon sorts pervers nyfikenhet. Men jag tänker att det kanske kan hjälpa andra att höra om mina erfarenheter. I synnerhet andra transpersoner som funderar på att genomgå liknande behandling. Dessutom vill jag ju kunna prata om det här på mina villkor. Så jag kommer att berätta om det som jag är bekväm med att berätta, och utelämna sådant som är för privat.

Det som jag fick höra mest om innan jag började med hormonerna, var hur kroppen skulle förändras. Att fett skulle lägga sig på andra ställen och att en får bröst och så vidare. Det är faktiskt väldigt mycket fokus på just effekter, antagligen för att det är något som syns utanpå. Läkare och psykolog berättade även om hur jag kunde förvänta mig att genitalier skulle fungera annorlunda. Jag tänker inte gå in på några detaljer om det, och verkligen inte säga något om eller hur det påverkats för mig. Sådant är väldigt personligt för mig, och det var hemskt obehagligt när psykologen (som jag var tvungen att träffa) insisterade på att jag skulle berätta om dessa saker för hen.

Så låt oss bortse från alltför privata detaljer som ingen har något med att göra. När det gäller sådana kroppsliga förändringar som syns utanpå så har effekten nog varit vad jag skulle kunna förvänta mig. Och jag gillar det. Allt blir rundare och mjukare och trevligare. Och jag gillar att ha bröst. Fast jag är försiktig med hur mycket jag skriver om det, för jag vet ju att folk har en tendens att sexualisera bröst på ett sätt som jag finner väldigt obehagligt. Men de kroppsliga förändringarna är trevliga. Min hy har blivit finare också och dessutom har jag fått snyggare hår (och slipper oroa mig för att allt ska ramla av i framtiden). En blir väldigt mycket snyggare av östrogen, enligt min subjektiva bedömning.

Det viktigaste är att det hjälper med min dysfori. Så det är en rad psykologiska effekter som följer med det. Och jag har dagar då jag kan se mig själv i spegeln och inte må dåligt över det.

Men hormoner har fler effekter som också är väldigt viktiga, även om de inte alls fokuserar så mycket på dessa i transvården.

Bland annat har jag upplevt vissa sensoriska förändring. En väldigt oväntad effekt är att jag inte längre är kittlig. Jag hade verkligen ingen aning om att östrogen kunde bota kittlighet, men det verkar så. Och jag tror att jag blivit mindre känslig för saker som, kläder som sitter åt på obehagliga sätt. Sömmar och lappar och sånt. Jag är fortfarande känslig för det och det är en autistisk grej. Och på andra sätt har min känsel blivit känsligare. Fast jag kan inte komma på något sätt att beskriva det utan att det känns för personligt så jag går vidare nu.

En väldigt bra förändring är hur hormonerna påverkar hur jag upplever känslor. Det är lite svårt att beskriva, särskilt som jag är rädd att det ska misstolkas i och med vanliga sexistiska uppfattningar om kön och känslomässighet. Men jag ska försöka beskriva så gott jag kan. Och många som genomgått samma sorts behandling vittnar om liknande effekter.

Jag upplever känslor starkare. Eller klarare. Mer färg, tycker min synestesi. Som att emotionella upplevelser numera visas i hög upplösning. Och jag har fler spontana känslouttryck. Jag skrattar lättare och gråter lättare, och jag stimmar mer. Mer trevliga autistiska ljud och rörelser. Eftersom jag känner mer får jag också fler impulser att uttrycka känslor på olika sätt. Och jag tycker om detta.

Jag vill dock inte att detta ska misstolkas. För det finns ju många stereotyper och könsroller som har att göra med hur vi förväntas uppleva och uttrycka känslor. Som att män inte kan hantera känslor alls. Eller att kvinnor skulle vara känslostyrda i motsats till män som är rationella. Och det är inte svårt att se att det verkar finnas betydande generella skillnader i hur män och kvinnor beter sig och uttrycker känslor och så vidare. Det finns mycket att säga om detta. Men låt mig bara konstatera att sådana skillnader beror på kultur och könsroller och sånt och har inget med biologi att göra.

Det är liksom inte som att min personlighet har förändrats. Eller att jag skulle vara mer ”känslostyrd” än tidigare. Jag har alltid varit en känslosam person. Och liksom många andra autister har jag hyperempati och det har jag också alltid haft. Men jag upplever känslor starkare och klarare och mer intensivt än tidigare. Och jag går ofta omkring med en känsla som jag inte kan beskriva och inte har något ord för, men det är en trevlig känsla.

En annan positiv förändring som jag bara tänker nämna för att det är bra att känna till, är att jag slipper få automatiska tankar om sex hela tiden som jag aldrig har bett om. Det är hemskt förvirrande och ganska obehagligt när en samtidigt är asexuell och inte alls har någon lust att tänka på sådana saker.

Det jag beskrivit nu är såklart bara mina personliga erfarenheter (även om jag vet många andra som har liknande upplevelser). Men jag hoppas att det är till nytta för någon annan. Det känns som att det är mycket med det här som man inte får höra allt för mycket om. Det var till exempel ingen som berättade för mig att östrogen kan få autister att stimma mer. Väldigt viktig information tycker jag. Hormoner kan motverka dysfori och förstärka autistiska beteenden. Win-win.

Detta inlägg publicerades i Personligt och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Östrogen

  1. Pingback: Planer för bloggen framöver: Jättemycket trans. | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s