Cisfolkets skrämmande seder och bruk

malefemale

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om cispersoner som frågar främlingar om deras kön. Idag fick jag en reaktion från en läsare, som anser att jag uttryckt mig elakt och fördomsfullt om cispersoner. Hen skriver:

Du som skriver att Du vill att alla skall vara snälla mot varandra och talar om hur vi bör bete oss mot andra – varför skriver Du en så’n sak som ”Cisfolk är läskiga”? Testa gärna att vända på det och säg ”Transfolk är läskiga”. Hur kul lät det?

Detta är inget annat än grovt förtal! Jag har då ingenting emot någon som är cis, och det vill jag vara mycket tydlig med! Jag är har inga fördomar mot cispersoner. Jag har minsann vänner som är cis. De säger att det är okej att säga att cisfolk är läskiga. Dessutom har vi yttrandefrihet i det här landet. Hatar du yttrandefrihet? För det låter lite som att du hatar yttrandefrihet!

Jag står upp för allas lika värde och jag ser alla människor som individer. Jag ser individer, inte kön. Men man måste ju få tala om att en del cispersoner är läskiga. Jag vill återigen påpeka att jag har vänner som är cis. Min mamma är cis. Hon är också väldigt läskig. Så jag vet vad jag talar om. Men jag har inget emot de som är cis, så länge de anstränger sig för att bete sig normalt. Dock har jag levt bland cisfolket i många år och därför vet jag hur de är. Jag är faktiskt en expert på cisfolket seder och bruk. Och många av dem är läskiga, och det är viktigt att vi vågar tala öppet om detta ämne.

Jag har som sagt levt med cisfolk i många år. Och det jag har problem med är alla cispersoner som bara måste trycka upp sin cishet i ansiktet på allt och alla. De är ofta väldigt obehagliga. Visste ni att de tilldelar små barn könstillhörighet utifrån storleken på deras könsorgan? Det är sant! De tittar på det nyfödda barnet, och så mäter de könsorganet och sedan bestämmer de att barnet är pojke eller flicka utifrån detta. Och en del bebisar påtvingas kirurgi för att passa in i cissamhällets mallar. De opererar könsorganen på små barn för att de ska se mer cis ut. Säg inte att detta inte är läskigt.

När de bestämt att barnet ska vara pojke eller flicka (och det finns bara två kön, påstår dem) så väntar de sig att detta ska forma hela barnets liv. De mäter barns könsorgan för att förutspå barnets framtid. En väldigt konstig och obehaglig vidskepelse, om ni frågar mig.

Bland cisföräldrar anses det vara väldigt viktigt att alla känner till barnets anatomi. Föräldrarna försöker gissa vilken sorts anatomi andras barn har. Att gissa fel ses som väldigt genant, både för den som gissar fel och ibland även för den vars barn har utsatts för en felaktig gissning. För att undvika pinsamheter är det en sedvänja att färgkoda barnets kläder. Små barn kläs antingen i rosa eller blått. Färgen signalerar till omgivningen vilken sorts könsorgan barnet har. Det är mycket viktigt att alla, även förbipasserande främlingar, är medveten om barnets anatomi. Många cispersoner blir upprörda om de ser ett barn utan färgkodade kläder, då de blir tvungna att undra över barnets könsorgan. De flesta cisföräldrar följer även sedvänjan att ge barnen olika namn beroende på könsorganets form. Inom ciskulturen associeras nämligen de flesta namn med ett kön.

gender-reveal-cake

Bakverk som del av cisfolkens ritualer. Bilden visar en tårta dekorerad med blå och rosa prickar och texten ”We’re Here for the Sex!”. Runtomkring tårtan ligger mindre muffinliknande bakverk utspridda. De är dekorerade med antingen en blå eller rosa figur. Den rosa figuren är formad för att antyda att den är klädd i kjol.

En sedvänja som började hos ciskönade bosättare i Nordamerika, men som spridit sig till vårt land, är Köns-Avslöjande-Fest (Gender Reveal Party). Detta går till så, att när ett kommande barn ännu är i fosterstadiet, så går den gravida modern (ty hos cisfolket är det alltid modern som blir gravid och föder barn) till en doktor som använder instrument för att ta bilder på fostrets könsorgan. Modern och fadern (ty hos cisfolket är den andra föräldern nästan alltid en fader) anordnar därefter en fest för familj och vänner. Festens höjdpunkt är en ceremoni under vilken föräldrarna avslöjar vilken sorts anatomi deras framtida barn kommer födas med.

När barnen blir äldre blir det ännu viktigare att klä dem i klädsel som är lämpad för barnets kön. I synnerhet är det viktigt att de som utsetts till ”pojkar” inte bär kläder som är ämnade för ”flickor”. Detta då det inom ciskulturen anses sämre att vara flicka än att vara pojke. Det också vanligt att barnen har olika hår beroende på tilldelat kön. Många föräldrar låter håret växa på de som är flickor, medan de noga ser till att hålla pojkarnas hår kort. Långt hår anses i allmänhet vara ett sätt att visa att ett barn tillhör kategorin ”flicka”, och det vore därför skamligt för en ”pojke” att ha långt hår.

Barnen får tidigt lära sig att pojkar och flickor ska bete sig på olika sätt. Ciskulturen är varierad och därför förekommer det vissa variationer, men generellt sett gäller det att pojkar lär sig att ta mer plats och visa mindre hänsyn. Pojkar ska vara starka och obarmhärtiga krigare. Det anses skamligt för en pojke att gråta, ty detta ses som ett tecken på svaghet och omanlighet. Flickor ska däremot vara snälla och hänsynstagande, och gärna ta hand om pojkarna. De får också lära sig att personer av samma kön är kamrater, medan personer av det andra könet endast bör ses som potentiella sexuella partners. Alla dessa saker får barnen lära sig genom både direkta uppmaningar från de vuxna, men också genom sedelärande sagor och filmer. På så vis tränas barnen inför de könsroller de förväntas leva utefter i framtiden.

Det är i regel förbjudet att vilja vara något annat än sitt tilldelade kön. Om en pojke har tilldelats könet flicka, eller en flicka har tilldelats könet pojke, så förväntas hen låtsas vara sitt tilldelade kön i stället för sitt riktiga. Detsamma gäller självklart icke-binära individer, som ju aldrig tilldelas rätt kön vid födseln. Den som inte accepterar sin tilldelade roll straffas ofta hårt. I synnerhet flickor som utsetts till pojkar utsätts för sträng bestraffning. Det anses nämligen vara en stor skam att inte vilja vara en pojke, som ju betraktas som det förnämaste könet. De som vägrar acceptera sin påtvingade könsroll kallas för ”trans” och de utesluts ur ciskulturen. De möter våld och diskriminering och social uteslutning. I vissa länder är det olagligt för de som inte är cis att använda offentliga toaletter, och många cispersoner tror att det skulle innebära stor olycka, om normala individer använde deras toaletter.

Ciscollage.png

Ciskultur: Ett collage. Bokmärken för pojkar och flickor, ”women earbuds”,  barnkläder med texten ”I’m super” (blå för pojkar) och ”I hate my thighs” (rosa för flickor), ”Men’s Pocky Bitter Chocolate”, ”The Bronut, Snack Like a Man”, ”Lady Hammer Pink”, ”the Big Book of Girl/Boy Stuff”, ”Boys Sprinkles och Pretty Pink sprinkles”. Samtliga exempel hämtade från Buzzfeed.

Cisfolket tillskriver sina två kön inte bara andra människor eller djur, utan även alla möjliga föremål. Nästan alla kläder är märkta med orden ”man” eller ”kvinna”, och det är förbjudet för någon att bära kläder som är märkta med fel kön. Men även andra föremål könas i ciskulturen. Rakhyvlar och hygienprodukter har nästan alltid ett kön, och det anses skamligt att använda en produkt med fel könsmärkning. Även andra saker könas ibland. Det finns öronproppar, te, kosttillskott, leksaker, vapen, energidrycker, och mycket mer, som är ämnat endast för det ena könet.

Cispersoner blir ofta nervösa när de inte tror sig kunna avgöra vilket könsorgan en person har, genom att titta på personen. De anser att de har rätt att veta detta. När en cisperson ser någon, vars könstillhörighet inte lätt låter sig avläsas utifrån personens yttre, kan cispersonen gå fram och kräva att personen med oklar könsidentitet förklarar sig. Jag har själv varit med om detta, vilket jag beskriver i den text som jag hänvisar till i det inledande stycket. Den som besöker cissamhället bör vara beredd att få frågor om hur deras könsorgan ser ut, ty cisfolket betraktar inte detta som privat information, utan tvärtom något som även en helt främmande människa har rätt till.

Cisfolket tror att deras ciskultur delas av hela världen. Detta har antagligen ett samband med att den dominerande ciskulturen är överväldigande vit. En viktig vit kulturell praktik är att göra allt för att förneka att andra kulturer existerar. Många cispersoner tror att deras egen föreställning om att det endast finns två kön skulle delas av alla eller de flesta andra kulturer.

Detta var endast en kort inblick i den fascinerande men också väldigt skrämmande värld som är cisfolkets kultur. Så när jag säger att cisfolk är läskiga, är detta inte någon fördom utan det är ren fakta. Vi måste våga tala om de problematiska inslagen i cisfolkets kultur.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Feminism, trans och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s