Internet är på riktigt. Vänner på internet är värdefulla.

friend

Trots att vi använder internet varje dag, är det fortfarande många som tror att internet inte är riktigt på riktigt. Den fysiska verkligheten kallas för IRL, i motsats till det som sker på internet som jag antar är det overkliga livet. Såväl hat som kärlek och vänskap anses vara mindre verkligt när det sker via internet. Onlinevänner är inte riktiga vänner och onlineaktivism är meningslöst. När jag växte upp brukade min mor skälla på mig för att jag satt för mycket vid datorn. Hon sa åt mig att gå ut och träffa ”riktiga människor”. Riktiga människor var visserligen barn som mobbade mig, men bättre det än att ha meningsfull social interaction via nätet. Internet är inte riktigt på riktigt trots allt.

Tanken om att internet inte är på riktigt är problematisk av flera skäl. Men framför allt bygger det på väldigt djupt rotad ableism. Det finns väldigt snäva ramar för vilka former av sociala och politiska aktiviteter som anses värdefulla. Du ska socialisera och engagera dig på sätt som kräver väldigt specifika sociala och kognitiva förmågor, annars är det inte värt något. Du ska kunna ta dig ut. Du ska kommunicera verbalt och följa alla protokoll för ögonkontakt och kroppsspråk. Du ska kunna hantera intryck och konversera i realtid. Du ska ha resurser och kapacitet att resa. Detta betyder också att du ska umgås med andra som har dessa möjligheter och förmågor.

För många funkisar bidrar detta synsätt till social isolering. Många av oss har begränsade eller inga möjligheter att delta i konventionella sociala sammanhang. Att träffa folk i den fysiska världen. Internet är för många ett förträffligt alternativ. Men vi höra att vi inte kan skapa värdefulla sociala band via internet. Att vänskap med människor som inte är på samma plats inte kan vara mer än ett innehållslöst substitut till äkta vänskap. Vi får lära oss att vi alltid kommer vara ensamma, oavsett vilka kontakter vi har, så länge vi inte umgås i den fysiska världen.

Vi internaliserar ableistiska ideal som uppmanar oss att vara ensamma.

Och det är fel. Så väldigt fel. Jag har äntligen börjat inse hur väldigt fel det är. För jag har lärt känna väldigt många fantastiska människor via internet. Jag hittade min partner och bästa vän av ett väldigt osannolikt sammanträffande via nätet, och vi blev ett par innan vi ens hade träffat varandra. Vi lärde känna varandra genom att chatta på Facebook. Väldigt mycket. Och det är inte alls sant att en inte lär känna andra på riktigt för att en kommunicerar över internet. Tvärtom, för oss var skriftlig kommunikation ett väldigt bra sätt att lära känna varandra. Efter tre veckor var vi ett par och nu har vi varit tillsammans i över tre år och det är det bästa som någonsin har hänt mig.

Och i övrigt har jag hela mitt sociala liv på internet numera. Min vänkrets består i princip uteslutande av autister på twitter. Min lilla autistiska twitterbubbla är det bästa sociala sammanhang jag har varit del av. Jag har vänner i flera olika länder. Att jag inte träffat dem betyder inte att de inte är riktiga vänner. De är mer riktiga än några av de vänner som jag lärde känna ”IRL”. För ärligt talat, de flesta av mina ”IRL”-bekantskaper var väldigt ytliga. Det är hos min vänskapskrets på nätet som jag kan få meningsfullt stöd, och det är där jag kan diskutera viktiga saker och känna mig hemma i största allmänhet. Därför kan jag verkligen inte relatera till att det skulle vara bättre att hitta sitt sociala umgänge i offline-världen. Men länge trodde jag nog att det var så, att sociala relation bara räknas om en befinner sig på samma plats ibland. Och så var jag länge väldigt ensam.

Online och offline båda är delar av samma verklighet. Det ena är inte mer på riktigt än det andra. Att socialisera via twitter eller mail eller att sitta vid samma bord, inget sätt är i grunden bättre än något annat. En kan ha nära relationer med personer som en aldrig har träffat, precis som att en kan ha ytliga och meningslösa relationer till personer som en träffar varje dag. Underskatta aldrig internet.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Samhälle och politik, Sociala relationer och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s