Hat och förtryck är inga fobier

znt_10_7

Det finns en ironi i att begreppet ”funkofobi” används för att beskriva hat och förtryck mot funkisar. För om funkofobi är ett ord så är det i sig ”funkofobt”. Ordet kopplar hat och förtryck till psykisk ohälsa, i enlighet med en lång tradition av att tala om ondska som psykisk sjukdom och funktionsnedsättningar. Varje gång en terrorist visar sig vara vit (och det inte är bekvämt att förklara handlingen med hans etnicitet eller religion) så är det en ensam galning, och sedan spekulerar man i om gärningsmannen var autistisk. Vi kanske rentav får veta att autistiskt beteende främjar terrorism. Sverigedemokrater och andra inbitna rasister hånas som ointelligenta, obildade och dåliga på att stava.  Och Donald Trump har väl vid det här laget blivit diagnosticerad med varje tillstånd som finns beskrivet i DSM. Samtidigt som han för en politik som kommer att kosta många livet för många psykiskt sjuka (och funkisar i allmänhet).

Att hat och förtryck ständigt kopplas samman med psykisk sjukdom är ett problem. Det finns en utbredd uppfattning om att psykiskt sjuka personer är farliga och våldsamma, trots att verkligheten är att psykiskt sjuka utsätts för våldsbrott mycket oftare än de utför dem. Och uppfattningar om att psykisk sjukdom och funktionsnedsättning gör människor farliga, används för att rättfärdiga våld och förtryck mot neurodivergenta personer. Till exempel sker det i Sverige idag skolpersonal utsätter autistiska lågstadieelever för brutalt våld, och kommer undan med detta genom att hävda att de agerade i nödvärn. Så farliga är autister, att en vuxen man kan behöva trycka ner en åttaårig autist i marken för att denna kastat en legobit eller viftat med armarna.

Jag önskar att det nu vore uppenbart varför det inte är lämpligt att beskriva allt detta med ett ord, som kopplar detta våld och förtryck till psykisk ohälsa. Det är dessvärre många som skulle kalla allt detta för ”funkofobi” och inte alls se något problem. Så låt mig nu förklara vari problemet ligger.

Enligt diagnosmanualerna klassas fobier som ångestsyndrom, som en en typ av psykiska störningar. Det finns olika typer av fobier, inklusive ”social fobi” (en diagnos som i sig har en del problem, se Autistiska Manifestet om social fobi). Fobier innebär att individen upplever en stark rädsla för ett objekt, en rädsla som inte vilar på någon rationell grund. En fobi gör att en känner ångest och rädsla inför något som alls inte är farligt. I vissa fall kanske en får stark ångest bara av att se en skugga eller en tecknad bild som liknar det som en har fobi för. En fobi är alltså en form av ångestsyndrom som innebär att en har en massa irrationell rädsla och ångest inför något.

Ordet ”fobi” har även kommit att användas för att beskriva hat mot utsatta grupper. Homofobi, transfobi, islamofobi och även funkofobi. Jag skulle kunna göra en lång lista på alla olika ”fobier” jag sett men dessa räcker som exempel. Och i samtliga fall har vi samma problem: Hat och förtryck beskrivs som en form av psykisk ohälsa.

Här vill nog många invända att ”fobi” i bemärkelsen förtryck inte alls är en referens till ”fobi” i bemärkelsen psykisk ohälsa. Men den som hävdar att det inte finns en sådan koppling är okunnig i ämnet om hen inte ljuger medvetet. För ända sedan man började använda ”fobi” för att tala om förtryck, har det varit menat att föra tankarna till fobier i den klassiska psykiatriska bemärkelsen. Det började i slutet av 60-talet då George Weinberg introducerade begreppet ”homofobi”. Weinberg själv förklarade att medan han inte tänkte sig att ”homofobi” skulle ta plats i diagnosmanualerna, så ansåg han att ”homofobi” var en fobi av samma slag som en person lider av, om hen till exempel har en fobi mot ormar. Homofoben och ormfobens reaktioner var mer eller mindre samma sak, enligt Weinberg.

Alla som har erfarenhet av fobier och av förtryck vet nu att detta inte alls stämmet. Visserligen kan det sägas att i varje förtryckande maktordning så finns det ett inslag att förtryckare visar en sorts rädsla för de som de förtrycker. Men det är inte en rädsla som har något gemensamt med det som den upplever, som lider av en riktig fobi. Förtryckaren fruktar att förlora den makt och de privilegier som bygger på förtryck av den underordnade gruppen, och hen reagerar våldsamt när hen upplever sig hotad. Den som lider av en fobi vill ha så lite att göra med det som den har fobi mot. Fobier är ofrivilliga och skadar individen, medan de som utövar förtryck kan välja att inte göra det, men väljer att försvara de maktordningar som gynnar dem.

Någon kanske nu ändå säger att ”fobi” inte alls är menat att syfta på en fobi i psykiatrisk bemärkelse. En fråga som kan ställas då är, menat av vem? Den som myntade begreppet homofobi menade det i alla fall just så. Och det finns fortfarande många som direkt jämför dessa ”fobier” med riktiga psykiatriska fobier. Dessutom är det ingen slump att så många ord som används för att beskriva ondska och förtryck är referenser till psykisk sjukdom och mentala funktionsnedsättningar. Galenskap, låg intelligens, empatibrist, personlighetsstörningar, autism och andra funktionsnedsättningar, används både förklaring och som metaforer för förtryck och hat. Allt för att undvika att tala om förtryck i termer av strukturer, ideologi, värderingar, materiella intressen, hat och så vidare. Det är ingen slump att folk automatiskt använder funktionsnedsättningar på det här sättet. Och bruket av ”fobi” för att beskriva hat och förtryck är inget undantag.

Det är inte heller så att det saknas alternativ till ”fobi”. När det gäller förtryck mot funkisar finns till exempel ordet ableism, eller den försvenskade varianten habilism. Om en inte måste säga allt i ett ord kan en tala om förtryck, hat eller fientlighet mot funktionsnedsatta personer, beroende på vad som passar för tillfället. Och som direkt substitut för ändelsen ”-fobi” kan en möjligen använda hat eller fientlighet. Det går nog att komma på många andra varianter. Är det svårt kan en ju nöja sig med att bara säga just funkishat eller funkisfientlighet i stället för funkofobi, för även om det inte är optimalt så är det på alla sätt en förbättring.

Jag vet att det finns de som nu vill invända att ”fobi” inte betyder samma sak som till exempel ”hat”, och att hat vore en mindre korrekt beskrivning. Den första delen av denna invändning är helt riktig, hat betyder inte samma sak som fobi. Jag hoppas att jag varit tillräckligt tydlig med detta i det här inlägget. Men att försvara ”fobi” med att det bättre skulle vara en mer rättvisande beskrivning av fenomenet är bara löjligt. För en kan visserligen säga att ”hat” ofta inte är optimalt för att beskriva hur negativa attityder mot funkisar (eller andra grupper) tar sig i uttryck. Men på den punkten har ordet ”fobi” inga fördelar. För ordet fobi betecknar en irrationell och överdriven rädsla som är ofrivillig och leder till ångest och svårigheter för den enskilde. Detta har inget gemensamt med strukturellt förtryck, diskriminering eller förtryckande ideologier. Det finns inga fördelar med att tala om hat och förtryck som fobier. Det finns många anledningar till att inte göra det. Och det finns många alternativ, som inte kopplar ihop hat och förtryck med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i ableism, funkisfeminism, Funkispolitik och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hat och förtryck är inga fobier

  1. Mattias Lindström skriver:

    Borde inte ordet förtryck fungera som ändelse då? Det är väl ändå det som menas. Funkisförtryck, homoförtryck, islamförtryck. Jag misstänker att det folk som använder ordet fobi kopplat till en minoritets förtryckande menar att det är en irrationell rädsla och därför korrekt, men jag tycker att du i ditt blogginlägg förklarat att så inte är fallet.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Jo ordet förtryck kan absolut användas på det sättet. Jag har nog använt den varianten ibland på den här bloggen. Tänkte bara inte på det när jag skrev nu. Men som sagt, det finns många fungerande alternativ som inte anspelar på psykisk ohälsa.

      Gilla

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s