Simon Baron-Cohen har upptäckt neurodiversitet (och missförstår allt)

autism pigeon

Ni kanske känner till Simon Baron Cohen. Eller så gör ni inte det. Han är en autismforskare som har gjort sig känd för sin sexistiska och ableistiska autismforskning (det är han som hittade på ”Extreme Male Brain”-hypotesen) och för att vara okunnig om ungefär allt han talar om. Många icke-autister ser honom som en expert på autism, även om hans enda meriter är dålig forskning och att själv inte vara autistisk. Bland autistiska feminister är han inte lika väl ansedd, då hans teorier anklagas (med rätta) för att osynliggöra autistiska kvinnor och icke-binära.

Anledningen till att jag talar om Simon Baron Cohen är att han nu upptäckt neurodiversitet och verkar ha bestämt sig för att stjäla neurodiversitet. I en artikel i tidskriften The Journal of Child Psychology beskriver SBC neurodiversitet som ett ”revolutionerande perspektiv”. Nu har ju neurodiversitetsrörelsen funnits i ett par decennier redan, men nu har Baron Cohen upptäckt det och då är det revolution.

Det hela är väldigt pinsamt.

SBC talar om neurodiversitet men ignorerar helt och hållet allt som det perspektivet har bidragit med.

Simon Baron Cohen inleder med att berätta att ”autism är nu 73 år gammal”. Grattis på födelsedagen?

SBC’s artikel handlar om huruvida han och hans kollegor ska fortsätta att kalla autism för en störning eller ska de anamma neurodiversitets-perspektivet (han verkar tolka kärnan av ”neurodiversitet” som att inte kalla autism för en störning).

Denna frågeställning är ett tydligt exempel på Baron Cohens förhållningssätt gentemot autister, autism och neurodiversitet. För det är inte autister som tillfrågas när forskarna diskuterar huruvida de ska kalla oss för störda eller inte. Det är forskarna som bedömer om autism är en störning eller inte, och de är forskarna som nu ska avgöra om neurodiversitet är ett värdefullt perspektiv eller inte. Den viktiga frågan för SBC är om han kan ”bevisa” med hjälp av forskning att autism inte är dåligt. Det är inte autister som får avgöra detta, utan det är upp till forskningen att definiera.

SBC förklarar att ”störning” är menat att vara en beskrivande term. Han ser dock att ordet även kan ses som värderande:

”But it could rightly be argued that the term ‘disorder’ is not just descriptive. The term ‘disorder’ implies the natural order has gone awry and that the individual’s underlying cognition and neurobiology is dysfunctional is some way – even if for environmental reasons. But when we examine the cognition and biology of autism, arguably what we see is not evidence of dysfunction but rather evidence of difference.”

Det är helt sant att ”störning” för tankarna till något som är fel och dåligt. Det är därför många autister inte accepterar det begreppet. Baron-Cohen är dock inte intresserad av hur autister värderar sig själva, utan om forskningen ska tolkas som att autism är en ”dysfunction” eller en ”difference”.

Det är viktigt att förstå att forskningen omöjligen kan avgöra den frågan. Anledningen är att begrepp som ”störning” är, precis som Baron-Cohen själv säger, värderande. Om vi anser att autism är något positivt eller negativt är en fråga om värderingar. Det finns ingen vetenskaplig metod för att avgöra vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel. Forskningen kan inte säga om ”autism” (och autism betyder autister) är bra eller dåligt. Den kan bara säga hur ”autism” förhåller sig till forskarnas värderingar om vad som är bra och vad som är dåligt. Baron-Cohens analys säger inte om autism är bra eller dåligt, men den säger däremot väldigt mycket om på vilka grunder Baron-Cohen bedömer vad som är bra och vad som är dåligt.

Baron-Cohen börjar sin analys med att tala om gener som forskningen kopplar till autism. Därmed lär vi oss att han anser att gener påverkar om autister är bra eller dåliga. Han menar att de flesta autister inte har ”sällsynta genetiska mutationer” och att det därför inte finns några bevis på genetisk nivå för att autism skulle vara en störning. Det är nog inte så många autister som bryr sig särskilt mycket om huruvida de är autistiska på grund av en genetisk mutation eller inte. Jag har aldrig tänkt tanken att jag skulle värdera mitt autistiska jag annorlunda om jag fick veta att jag hade en genetisk mutation. Men Baron-Cohen anser att denna fråga är relevant för att bedöma om autism är en ”störning” eller inte.

Baron-Cohen går vidare att fråga sig om autism kan betraktas som en störning på neurologisk nivå. Han noterar att autistiska hjärnor utvecklas annorlunda än typiska hjärnor, men säger (helt riktigt) att detta endast bevisar att autistiska hjärnor är annorlunda, och inte avgör om det ska betraktas som en störning eller inte. SBC menar att den neurologiska forskningen kan tolkas som bevis för att autism innebär en ”skillnader” och ”funktionsnedsättning” men inte några tydliga bevis för att det rör sig om en ”störning”. Nu är visserligen funktionsnedsättning inte ett fysiologiskt faktum utan en social kategori och denna neurologiska forskning säger nog mindre än Baron-Cohen själv förstår.

På beteendemässig och kognitiv nivå säger Baron-Cohen återigen att forskningen visar på att autism är en variation och en funktionsnedsättning, men inte en störning. Jag kan ju för övrigt säga här att han har rätt i en sak: Autism är en form av neurodivergens och det är en funktionsnedsättning, och det är inte en störning. Baron-Cohen beskriver skillnaden på störning och funktionsnedsättning som att en ”störning” är något som bör botas eller behandlas, medan funktionsnedsättning kräver stöd, anpassningar och social acceptans.

Något som enligt Baron-Cohen är avgörande för vilken kategori som autism bör placeras i, är huruvida autister har några unika talanger eller inte. Han påpekar att många autister uppvisar imponerande ”kognitiva talanger” och hävdar att detta är oförenligt med att se på autism som en ”störning”. Med andra ord, eftersom (en del) autister har användbara förmågor så är autism en funktionsnedsättning och autister förtjänar stöd, anpassningar och samhällelig acceptans. Om vi inte hade haft några speciella talanger, hade vi varit mer som en störning som borde botas. Detta är så klart ett väldigt ableistiskt synsätt, då det säger att autisters värde beror på våra förmågor (motargument: vi behöver inga superkrafter).

Baron-Cohen frågar sig om ”neurodiversitet” är ett användbart perspektiv för att förstå autism, då vissa autisters kognitiva förmågor inte är kompatibla med synen på autism som en ”störning”.  Men neurodiversitet är i sig inte kompatibelt med det medicinska perspektiv på autism som Baron-Cohen utgår ifrån. Att värdera människors hjärnor utifrån om de kommer med ”kognitiva talanger” går emot själva poängen med neurodiversitet.

Baron-Cohen säger att begreppet neurodiversitet är högt förenligt med minoriteters kamp för ”accepteras med respekt och värdighet, och att inte bli patologiserade”. Vilket inte bara är helt sant, men närmast en underdrift då neurodiversitetsrörelsen är just en rättighetsrörelse för minoriteter som möter förtryck och diskriminering. Det är liksom det som är poängen med begreppet. Baron-Cohen verkar dock inte förstå det här med att neurodiversitet är ett perspektiv som förespråkats och utvecklats av autister och andra neurodivergenta sedan decennier tillbaka. När han säger att ”begreppet neurodiversitet utmanar huruvida personer med autism [sic!] automatiskt ska ‘behandlas’ och ‘normaliseras'” verkar han glömma att det inte bara är ”begreppet” som utmanat det ableistiska perspektivet på autism, utan det är autister som har ägnat årtionden åt att föra fram neurodiversitets-perspektivet innan det till sist nådde neurotypiska ”experter” som SBC. Och samtidigt som Baron-Cohen nu ställer sig positivt till att inte se autism som något som måste ”behandlas” så poängterar han samtidigt att föräldrar självklart ”förtjänar friheten att välja att ge sina barn tidiga interventioner” (i syfte att normalisera och korrigera autistiskt beteende).

Baron-Cohen fortsätter att missförstå neurodiversitet då han bemöter ”kritik”. Han säger som exempel, att ”somliga kommer att invända mot att ett barn med autism som har epilepsi inte är ett exempel på neurodiversitet utan att han eller hon snarare har en störning”. Vidare menar han att denna kritiker har rätt, epilepsi är en tecken på dysfunktion och störning, och inte neurodiversitet. Men detta är inte var neurodiversitet betyder. Begreppet neurodiversitet i sig syftar bara på det okontroversiella faktum att hjärnor är olika. Neurodiversitetsrörelsen säger att inga hjärnor är objektivt sämre än några andra, och att samhället inte har någon rätt att definiera vissa hjärnor som sämre eller inte önskvärda. Det betyder inte att vi måste uppskatta allting som följer av att ha en neurologi som avviker från normen, men det är inte för forskare som Simon Baron-Cohen att avgöra vilken neurodivergens som är ”rätt” eller ”fel”.

När Baron-Cohen säger att autism inte är en störning eftersom en autistisk person i en ”autismvänlig miljö” kan fungera ”inte bara bra, utan ibland på en ännu högre nivå än en typisk individ” så går han emot hela poängen med det neurodiversitets-perspektiv som han säger sig anamma. För han värderar autister utifrån hur han bedömer att vi ”fungerar”, och tillskriver autister värde enbart på grund av att vi ibland kan överträffa neurotypiska personer (klart vi kan men det är inte därför vi har ett värde).

SBC säger att begreppet ”störning” bör användas ”när det inte finns någonting positivt med tillståndet”. Och det är inte autister som avgör om det finns något positivt med autism, utan det är upp till Simon Baron-Cohen. Han avslutar med att lista fyra ”budskap om neurodiversitet”: (1) att det finns flera sätt för en hjärna att vara normal på, och att hjärnor kan utvecklas på många sätt, (2) forskningen behöver ”mer etiskt, icke-stigmatiserande språk och begrepp för att tänka om personer som är annorlunda och/eller som har funktionsnedsättningar”, (3) att det är viktigt att ha ett mer ”balanserat synsätt” som inte ”fokuserar oproportionerligt på vad en person har svårt med” utan i stället fokuserar lika mycket på vad en person kan göra, och (4) att biologiska variationer är en viktig del av människors identitet och självförståelse, och bör respekteras på samma sätt om ”andra former av mångfald, såsom kön”.

Så låt mig då avsluta detta inlägg genom att kommentera dessa fyra ”budskap”. Den första punkten är korrekt, om än väldigt intetsägande (ja hjärnor är olika), och det finns inte så mycket att säga om det. Baron-Cohen har också rätt i att forskningen behöver språk och begrepp som inte stigmatiserar. Vi kan inte anklaga SBC för att leva som han lär, men han har rätt i sak. Den tredje punkten handlar om att det är viktigt att inte fokusera för mycket på vad en person inte kan göra (att fokusera på vad folk inte klarar av beskrivs som stigmatiserande). Men detta visar bara på forskarens egna värderingar. För om en anser att det är dåligt att inte klara av vissa saker, så verkar det såklart negativt och stigmatiserande att tala om vad en person har svårt för. Men det handlar ju om att man ser det som fel och dåligt att ha svårigheter. Och så länge man har ett ableistiskt synsätt på autism så blir inget bättre av att fokusera på ”de positiva sidorna”. Vad gäller det fjärde budskapet så är det nära en sanning (även om det är ironiskt att en person som gör karriär på sexism talar om vikten att respektera människor oavsett kön). Autistisk är en identitet. Autister ska ha mänskliga rättigheter. Och av detta följer att vi har rätt att definiera oss själva.

Slutsatsen är att Simon Baron-Cohen bör hålla käften.

Han låtsas som att han har upptäckt en revolutionerande ny idé men det han gör är att stjäla begreppet och omvandla det till något som inte utmanar den rådande ordningen.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, forskning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s