Autism är inte en osynlig funktionsnedsättning

fXGcYBt

Det talas ibland om autism/asperger syndrom som en ”osynlig funktionsnedsättning”. När jag gick i sjätte klass berättade min lärare att hon hade talat med de andra eleverna om min funktionsnedsättning. För de skulle visst förstå mig bättre om läraren förklarade pedagogiskt hur konstig jag var. Läraren visade en bild. Den visade en person som satt i rullstol och en person som gick med en käpp och kanske något annat också. Sen var det en bild på en person som såg ”normal” ut, dvs inga hjälpmedel. Och läraren förklarade att det finns de som har synliga funktionsnedsättningar, till exempel en personen i rullstolen. Och sen finns det de som har ”osynliga funktionsnedsättningar” och det syns inte utanpå, och det var det jag hade. Detta förklarade läraren för de andra eleverna. Och det sägs ju också att autism är en ”osynlig funktionsnedsättning”. Fast det är inte sant. Det är ju därför autistiska barn i tidig ålder tvingas genomgå människorättsvidriga ”behandlingar” i syfte att träna dem att inte visa att de är autistiska.

Folk märker hela tiden att en är autistisk. Autistiska manifestet skrev en text om muntliga redovisningar som tar upp hur typiskt autistiskt kroppsspråk och tal ses som fel och dåligt vid redovisningar:

Vi fick veta att det var viktigt att tala på rätt sätt och ha rätt sorts kroppsspråk. Hur är det nu man brukar säga om autister, om man är ableistisk? Att vi har fel kroppsspråk. Vi gör rörelser som man inte ska göra (stimmar) eller har svårt att vara still. Vi har fel ansiktsuttryck. Vi gör för lite rörelser/är för stela. Vi pratar för snabbt eller med för lite melodi så att det blir monotont. Vi är obekväma med ögonkontakt. Flera av de här sakerna säger folk även om oss med ADHD. Jag är både och, så har lite svårt att dra en gräns vad som är vad. Lärare sa i alla fall uttryckligen till mig att jag gjorde alla dessa saker fel när jag redovisade. Lärarna tyckte att jag måste träna mer på det här så att jag gör rätt och bättre redovisning. Det var viktigt att jag skulle få publiken att gilla min redovisning och utstråla ett ”trevligt kroppsspråk”. Det är ett omöjligt mål om vi inte byter ut publiken mot folk som förstår och uppskattar autistiskt kroppsspråk.

Detta är ett exempel på hur lärare lägger märke till att en autistisk elev uppför sig autistiskt, och säger åt eleven att det är fel. Och jag känner mycket väl igen detta, det var samma sak för mig. Sen kanske läraren säger ”jag visste inte att hen hade autism, det märks inte på hen att hen har autism”. Men vadå inte märks? Du lade ju visst märke till det. Du noterade det, dömde det och bestraffade det. Hur kan du påstå att det är osynligt?

De där eleverna som fick en pedagogisk illustrerad förklaring om min ”osynliga funktionsnedsättning” kunde också se att jag var autistisk. Det var därför jag blev mobbad för det under hela skolgången. Jag var märkbart autistisk. Jag kunde inte dölja det även om jag ville.

Min funktionsnedsättning var inte osynlig då och är det inte nu. Endast under väldigt avgränsade förutsättningar kan jag möjligen dölja att jag är autistisk för en stund. Men detsamma gäller ju för funktionsnedsättningar som beskrivs som ”synliga”.

Och kom ihåg att autismdiagnosen definieras utifrån observerade beteenden vilket betyder vad omgivningen ser. 

Min funktionsnedsättning är inte ”osynlig”. Den ser ut på många sätt. Ibland syns det genom att jag har ett ovanligt kroppsspråk och uttrycker känslor på ett typiskt autistiskt vis. Att jag stimmar. Att jag undviker all ögonkontakt. Ibland syns det på hur jag sitter ihopkrupen som en autistisk boll och skakar och håller för öronen för att omvärlden väsnas för mycket och jag har ingenstans att fly. Under min uppväxt syntes det ofta på hur jag blev förlamad i panik när jag blev utskälld för att jag varit märkbart autistisk igen. Ibland har det synts på hur jag desperat försökt visa rätt ansiktsuttryck och kroppsspråk, och varit så upptagen av detta att jag inte haft någon aning om vad folk har talat om. Det syns när jag blir handlingsförlamad av att det händer för mycket och saker går för snabbt. Och om det inte syns så hörs det på hur jag talar, eller hur jag inte talar för att jag är i en situation där jag förlorar förmågan att uttrycka mig. Det syns om jag håller en muntlig redovisning och man ser allt det där som är ”fel” med hur jag står och hur jag rör mig och hur jag talar. När jag växte upp syntes det tillräckligt bra för att det skulle räcka med en blick på mig för att någon skulle bli provocerad, och jag blev utskälld och mobbad för det.

Hur är detta en osynlig funktionsnedsättning?

Någon kanske svarar att okej, vi ser alla de där sakerna men vi kan ju inte se att det är för att du är autistisk.

Men det gäller ju för alla funktionsnedsättningar. Du kan se att någon sitter i rullstol eller använder något hjälpmedel, men du kan inte se varför. Och det är ju vanligt att personer som sitter i rullstol anklagas för att vara fuskare och bedragare så det är ju inte ens sant att alla utgår ifrån att rullstol = funktionsnedsättning. Att kalla det för ”synlig funktionsnedsättning” att befinna sig i en rullstol antyder visserligen just detta, att rullstolen är funktionsnedsättningen. Och det är tyvärr många som ser det så. Därför pressas personer som egentligen skulle behöva en rullstol, att i stället gå så länge som möjligt (även om de tar allvarlig skada av det) eftersom en rullstol skulle göra dem ”mer funktionsnedsatta”. Funkisar nekas tillgång till hjälpmedel eftersom hjälpmedel förknippas med funktionsnedsättning, och funktionsnedsättning anses vara en dålig grej.

Det finns alltså många problem med det här sättet att tala om synliga och osynliga funktionsnedsättningar. Och det känns väldigt märkligt att höra folk tala om autism som en ”osynlig funktionsnedsättning” när jag vet så väl att folk lägger märke till hur autistisk jag är ungefär hela tiden. Om det finns något som heter ”synliga funktionsnedsättningar” så är autism i hög grad en synlig funktionsnedsättning. Jag kan inte dölja min även om jag skulle försöka.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Autistisk och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s