Icke-binär är inte en politisk ideologi

För att fortsätta på vad jag började skriva om igår, om vad folk tror att icke-binär betyder, vill jag nu tala om den här idén om att icke-binära kön är någon sorts politisk manifestation. Många verkar tro att vara icke-binär är typ att vara trans fast lite mer cool och edgy genom att välja en mer alternativ könsidentitet (för transpersoner väljer ju sitt kön, det är så det funkar). Folk tror att icke-binär identitet är en politisk ideologi. Och med detta följer krav på att ha en renlärig könsidentitet samt att folk tror att det är rimligt att diskutera icke-binära personer som om vi var en viss politisk teori.

Det finns de som kallar sig icke-binära av typ ”politiska skäl”, och de kan rentav vara direkt TERF-iga. Men det har ju inte andra icke-binära något ansvar för, lika lite som att alla kvinnor skulle vara ansvariga för att det finns TERFs liksom. Att det finns små grupper av ”politiskt icke-binära” som har dåliga åsikter har liksom inget med mig att göra. Dock vill jag säga att jag inte direkt bryr mig om någon vill kalla sig icke-binär av politiska skäl, så länge deras åsikter inte är kassa. Men jag vill inte att folk ska tala om det som att icke-binär skulle vara en politisk ideologi.

Men jag avskyr den här idén om att vara icke-binär är ett politiskt ställningstagande. Jag är inte enby för att jag vill typ ”ta ställning” mot binära kön. Och det kanske är svårt att tro när det kommer från någon som använder ”Anarkoautist” som pseudonym, men min identitet är inte en politisk ideologi. Att jag är autistisk är inte ett politiskt ställningstagande mot systematisk ableism. Jag är autistisk för att jag föddes så (eller för att jag drack för mycket mjölk som liten, enligt somliga, fast jag var allergisk mot mjölk så det var nog inte därför). Att jag är autistisk är ett faktum, det är en del av mig. Att jag bejakar mina autistiska sidor, att jag kallar mig autist och bloggar om att autism är bra, det är politiskt. Men jag blev inte autistisk för att jag som bebis bestämde mig för att göra någon politisk poäng.

Att jag är icke-binär är också ett faktum om mig. Exakt vad det beror på vet jag ju inte, förutom att min autistiska neurologi är en viktig komponent. Det är inte alls ovanligt att autister har svårt att förstå eller anpassa sig till könsroller, och även innan jag kände till begreppet icke-binär, så tänkte jag ofta att ”autistisk” var mitt kön. Och det tänker jag i och för sig fortfarande. När jag använder etiketten agender tänker jag att a:et står för autistisk. Att jag är icke-binär har mycket att göra med att jag är autistisk, och sen beror det väl på omständigheter att det är så jag tolkar mina upplevelser. Hur jag förhåller mig till denna del av min identitet är nödvändigtvis ett politiskt val, men att jag är vad jag är har aldrig varit ett politiskt ställningstagande. Det är bara ett faktum om mig.

Jag är inte icke-binär för att jag aktivt vill ta avstånd från de binära könen. Jag är icke-binär för att jag inte är ett av de binära könen. Men det finns många som anser att transpersoner i allmänhet (binära eller inte) har en skyldighet att vara trans på ”rätt” sätt i syfte att typ göra den ena eller andra politiska poängen. Och det finns även många transpersoner (binära eller inte) som har denna uppfattning. Det finns många som anser att ickebinära personer som tilldelats könet flicka måste anamma någon sorts ”maskulint könsuttryck” eller vad de nu kallar det, för annars har de inte tagit ställning mot sitt tilldelade kön ordentligt. Och motsvarande för de som tilldelats kön pojke, antar jag, fast då anser väl många att en inte kan vara icke-binär, utan då måste en vara kvinna annars gills det inte. Ett problem med allt detta är att det bygger på uppfattningen att kön är ett spektrum mellan två extrempunkter (man och kvinna), och att icke-binära då måste röra sig mellan dessa två punkter, och ju längre bort en är från det ena könet ju närmare är en det andra. Detta är felaktigt. Jag har tidigare skrivit om min enkla triangelmodell för könsidentitet. Det är inte alls någon fullständig teori om kön, utan endast en tankemodell som jag och en del andra finner användbar för att visualisera kön. För den visar att kön inte är motsatser, och det går att röra sig bort från det ena binära könet utan att närma sig det andra.  Detta är väldigt relevant för många autister vars upplevelse av kön formas just av upplevelsen att inte känna samhörighet eller kunna anpassa sig till någon av de binära alternativen.

När folk talar som om min könsidentitet var till för att typ provocera och sätta mig på tvären mot omgivningen, blir jag påminns om typ hela mitt liv som autist. För exakt detta har folk alltid sagt om mig när de känt sig provocerade över att jag är autistisk, och blivit arga för att jag inte förmått anpassa mig efter samhällets krav. Men oavsett om jag var ”trotsig” eller inte (och okej, visst vägrade jag också underordna mig av princip) men det som provocerade andra var inte något jag valt, och det var inte heller mitt val att inte kunna anpassa mig efter omgivningens krav.  Jag vill inte att folk ska säga att min oförmåga att anpassa mig till NT-samhällets krav i sig skulle vara någon sorts politisk aktion. Och det är ju samma sak med att jag är icke-binär.

Och jag vill inte heller höra några krav på att jag i egenskap av icke-binär, har skyldighet att vara trans på rätt sätt för att göra motstånd mot patriarkatet. Alltså, jag är ju absolut för att störta patriarkatet osv, men jag vill inte att andra ska använda min könsidentitet som en ursäkt för att dumpa allt ansvar på mig. Det finns ju även de transpersoner som tycker att icke-binära som inte ”tar avstånd” från sitt tilldelade kön tydligt nog är typ förrädare och inte har rätt att kalla sig trans, fast grejer är egentligen att samhället inte erkänner icke-binära kön så det finns liksom inget sätt att vinna.

Nyligen såg jag en transperson som sa att hen inte förstod afab-personer som kallar sig trans fast de fortsätter att typ ha feminina kläder. ”Hur är det att utmana det kön som de säger att de inte är. Som att transpersoner har en särskild skyldighet att ”utmana könsroller” och annars kan de inte vara det kön de säger (samtidigt som samhället anser att vi har en särskild skyldighet att anpassa oss till könsroller så en kan liksom inte vinna). Cispersoner utsätts inte alls för dessa krav. En ciskvinna kan ha feminina eller maskulina kläder, och ha smink eller inte, och erkänns fortfarande som kvinna. Sen är det ju så i patriarkatet, att kvinnor blir straffade för att vara kvinnor, men de blir som regel inte straffade genom att få sin könstillhörighet indragen.

Och folk får gärna ”utmana det kön de inte är” om de vill, men jag har två binära kön som jag inte är och jag känner inte för att utmana någon av dem. Det ena binära könet är jag tillräckligt traumatiserad av att associeras med, att jag bara vill hålla mig så långt bort ifrån som möjligt. Jag har ingen lust att vandra tillbaka för att ”utmana” det. Det andra binära könet har jag verkligen inget otalt med. Det är bara inte jag. Jag vill helst samexistera i fred och harmoni. Är inte ute efter att utmana någons könsidentitet.

Neurodiversitet och transkamp må vara del av min politiska ideologi, men min existens som icke-binära autistisk transperson är inte ett politiskt val. Att påstå något annat är både att förminska min identitet, och att förminska det som verkligen är mina politiska uppfattningar och val.

autism-and-trans-symbol

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism och kön, Autistisk identitet, Feminism, funkisfeminism, Teorier om kön och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Icke-binär är inte en politisk ideologi

  1. Hej Toredal skriver:

    Du sätter fingret på varför jag inte känner att jag kan kalla mig trans (är icke-binär och inte dysforisk). Det var förmodligen inte så ”det personliga är politiskt” formulerades, men det är så jag observerar det utövas.

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      På det vill jag bara säga att jag min text inte var menad som att säga vem som bör kalla sig trans eller inte. Men det går absolut att vara icke-binär utan att vara trans, och hur du resonerar är nog ganska vanligt. Dock tycker jag att den som är icke-binär har all rätt att kalla sig trans om den vill, och ingen utomstående har rätt att bestämma vem som får vara trans och inte. Så det är du som avgör det.

      Liked by 1 person

  2. Ping: Icke-binär betyder mer än pronomen, och att inte felköna är mer än att använda rätt pronomen | anarkoautism

  3. Ping: Det är transpersoners egna erfarenheter, inte cispersoners objektifiering av oss, som definierar vad trans betyder | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s