Fyra skäl till varför det är fel att förkasta självdiagnos

tsukimonogatari-2.png

Låt oss tala om självdiagnos. Det finns autistiska personer som säger att endast autister som har en professionellt fastställd diagnos räknas som autister, och att de är de enda som har rätt att uttala sig i frågor som rör autister. Och samma fenomen gäller även för andra funktionsnedsättningar. Jag använder autism som exempel eftersom det alltid ligger närmast till hands för mig. Det finns grupper för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, där endast personer med formell NPF-diagnos är välkomna.

Det finns fyra starka skäl till att krav på formell diagnos är dåligt. För det första, att möjligheterna att få diagnos varierar mycket beroende på faktorer som bakgrund, kön, hudfärg, andra funktionsnedsättningar, samhällsklass och så vidare. För det andra, att krav på formell diagnos per definition förutsätter att professionella experter har större rätt att definiera vem som är funkis, än vad funkisar själva har. Krav på formell diagnos innebär per definition att ge den medicinska modellen företräde, och förkasta de perspektiv som bygger på funkisars kritik mot ableism. För det tredje (relaterat till det andra), att diagnoskrav inte alls (till skillnad från vad som ofta påstås) stärker funkisars röster utan tvärtom underminerar dem. För det fjärde, att självdiagnos ofta bygger på djup kunskap om funktionsnedsättningar och om en person bedömer sig ha en viss funktionsnedsättning så är hen bättre lämpad att avgöra detta än någon utomstående.

1. Diagnosprocessen är diskriminerande

Bland de som förespråkar diagnoskrav finns det en stor överrepresentation av vita cismän. Det råkar även vara så att vita cismän har en stor fördel när det kommer till att få en professionellt fastställd diagnos. Enligt alla stereotyper är autister vita cismän, och detta påverkar diagnosprocessen. Diagnosprocessen är väldigt sexistisk, och det är väl känt att autism är underdiagnosticerat hos flickor. Psykiatrin är också liksom resten av samhället djupt rasistiskt, vilket missgynnar den som inte är vit. Ableism innebär att möjligheten att få en NPF-diagnos kan variera, beroende på vilka andra diagnoser en redan har fått. Många blir feldiagnosticerade. Och eftersom vården är otillgänglig kan det vara så att en del funkisar inte klarar av att ta sig igenom en utredning på grund av andra funktionsnedsättningar, eller till och med på grund av just den funktions-nedsättning som ska utredas. Många funkisar har tidigare trauman kopplade till psykiatrin och vården, och har alla anledningar att hålla sig undan utredningar.

Det kan också finnas många skäl att inte vilja ha en formell diagnos, även om en skulle kunna få det. En autistisk förälder kanske inte vill ha en diagnos på papper, då de är rädda att hamna i problem med myndigheter som anser att autister inte kan vara föräldrar.  En autistisk transperson kanske inte vill att transvården ska veta att hen är autistisk, då transvården har en historia av att diskriminera mot autister. Jag har för mig att det inom vissa yrken förekommer officiellt sanktionerad diskriminering, och den som har NPF-diagnos får inte ta körkort utan särskilt intyg från vården. Jag har tidigare talat om att det i de flesta sammanhang är bättre att ha en formell diagnos än att inte ha det, men det betyder inte att det alltid är en fördel.

Att kräva att autister har formell diagnos innan de får uttala sig är att säga att vi bör i första hand bör lyssna på vita cismän, då det är vita cismän som i störst utsträckning har möjlighet att få en formell diagnos. Det är att säga att vi inte bör lyssna på autister som tillhör andra marginaliserade grupper. Ett krav på formell diagnos är ett krav på att inte bli utsatt för diskriminering i vården. Det är lätt att se varför vita cismän är entusiastiska över tanken på att endast autister med formell diagnos ska få uttala sig. Det betyder att de själva får tala mer och alla andra mindre.

2. Diagnoskrav ger tolkningsföreträde till de som förtrycker funkisar

Krav på professionell diagnos bygger nödvändigtvis på uppfattningen om att funkisar inte har rätt att definiera sig själva. Det säger att autister inte har rätt att definiera vem som är autistisk eller vad autism innebär, men däremot har professionella experter definiera vem som är autistisk och vad det innebär att vara autistisk. Samma människor som sedan århundraden tillbaka har kontrollerat funkisar och berövat oss värdighet och självbestämmande och för den delen våra liv, har rätt att definiera vilka vi är. Att ge tolkningsföreträde åt professionella ”experter” är att säga att de extremt ableistiska diagnoskriterierna är mer giltiga än allt vad autister själva säger om vad autism innebär.

Förespråkare för diagnoskrav säger att de som verkligen har funktionsnedsättningen ska ha tolkningsföreträde. Men det är väldigt motsägelsefullt att påstå att funkisars röster ska få mer utrymme, och samtidigt säga att professionella experter vet mer om våra liv än vi själva gör. Krav på formell diagnos går inte att förena med ett samhällskritiskt funkisperspektiv. För uppfattningen om den formella diagnosens unika legitimitet bygger nödvändigtvis på att vi erkänner de institutioner som förtrycker funkisar som legitima.

3. Diagnoskrav hindrar inte icke-funkisar från att tala över huvudet på oss

Ett argument för diagnoskrav är att endast den som verkligen har en funktionsnedsättning ska få uttala sig. Ingen icke-funkis ska kunna komma och bara utge sig för att ha en funktionsnedsättning för att stjäla vårt utrymme. Det finns flera problem med detta argument. För det första, som jag förklarat ovan så innebär diagnoskrav just att vi erkänner icke-funkisars rätt att tala över huvudet på oss. Det är att säga att professionella experter har rätt att bestämma vem som har rät att uttala sig i funkisfrågor. För det andra så hindrar inte diagnoskrav någon illvillig abled att utge sig för att vara funkis. Det är nämligen inte alls svårt att säga att en har en formell diagnos. Även om vi för sakens skull accepterar att alla som har professionell diagnos också har funktionsnedsättningen som diagnosticeras (som om fel diagnos aldrig satts) så måste en ju ändå ta personens ord på att hen har diagnosen. Om en icke-autist ljuger om att hen är autistisk så kan hen ju lika lätt ljuga om att hen har en formell diagnos.

För övrigt är det i flesta sammanhang en väldigt dålig strategi för NT-personer som vill att folk ska lyssna på dem, att utge sig för att vara autister. Autister är nämligen de sista personer som någon lyssnar på. Då är det en bättre taktik att låtsas vara förälder till ett autistiskt barn. Eller typ säga att en har en syssling med autism.

4. Ingen är mer lämpad att avgöra än individen själv

Någon kanske invänder att, okej men någon kanske verkligen tror att hen är autistisk fast hen inte är det? Så vi måste ha krav på formell diagnos för att förhindra att en förvirrad NT får för sig att hen är autist och råkar uttala en åsikt. Problemet med detta är dels att det inte finns någon anledning att tro att ”experter” skulle veta bättre om en person är autistisk, än personen själv gör. Dessutom, om någon enstaka icke-autist råkar få för sig att hen är autistisk, varför skulle det vara ett problem? Autister är väldigt olika. Jag kan lova att vad en hypotetisk förvirrad icke-autist skulle få för sig att säga, det har någon autist någonstans också sagt. Och många autister säger dåliga saker, så det är ju inte som att vi bara ska tro på allt någon säger för att hen är autistisk.

Men glöm allt om hypotetiska förvirrade icke-autister. Det är inte relevant. För det viktiga är, ingen är mer kvalificerad att avgöra om huruvida en viss person är autistisk än personen själv. ”Självdiagnos” betyder inte att en bara får en magkänsla och sen bestämmer att en är autist. Den som är självdiagnosticerad har ofta satt sig väldigt mycket in i vad funktionsnedsättningen innebär. Någon som har en formell diagnos kan säga självsäkert att hen har en viss funktionsnedsättning, utan att nödvändigtvis ha någon djupare kunskap om vad funktionsnedsättningen innebär. Autister som inte har någon formell diagnos är ofta väldigt försiktiga och vågar inte kalla sig autister innan de verkligen satt sig in i vad det innebär (och även då är det många som är oroliga att de inte är på riktigt, just för att den allmänna uppfattningen är att endast formell diagnos räknas). Och detsamma gäller för andra diagnoser. Funkisar som själva hittat sin diagnos är inte sällan mer kunniga än de flesta ”experter”. Att avfärda funkisars kunskaper om sig själva, och kräva att deras liv ska granskas och godkännas av någon upphöjd expert, är inget annat än ableistiskt förtryck.

Slutsats

Det är dåligt att kräva att folk ska ha formella diagnoser. Skitdåligt rentav. Sluta vara så dåliga.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i ableism, Autism, Funkispolitik, NT-professionella, Vården och läkarvetenskap och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Fyra skäl till varför det är fel att förkasta självdiagnos

  1. Marre all day skriver:

    Det finns mycket tråkigt motstånd du skriver om. Rasismen och sexismen inom vården tex. Det ska inte vara så. Jag vill inte tro att det är så. Men om det förhåller sig verkligen så , vad går det att göra åt det?

    Om hen får misstankar från BUP att ha autismen, och dom vill därför göra en utredning- men hen själv är ledsen över denna misstanke och säger att hen inte har autismen- det är ingen lätt sak att förhålla sig till för nån.
    jag tycker att utredningen ska få ta tid så det inte blir nåt hafsverk. Och den tar tid att komna till. Lång väntan. Adekvat vård är att följa vetenskapligt belagd vård . Allt annat är kvacksalveri. Men sedan tycker jag inte man ska stirra sig blind på diagnosen. Utan gå vidare. Ta emot all hjälp som följer efteråt. Tex finns saker man kan träna på . Lära sig leva med det som är. Stöd och hjälp på vägen.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Vad kan man göra åt att sexism och rasism finns inom vården? Detsamma som vi måste göra åt att sexistiska och rasistiska strukturer genomsyrar resten av det samhälle som vården är en del av. Vi måste bekämpa alla former av förtryck och diskriminering. Det är ingen liten sak, och jag kan inte ge någon manual i global frigörelse. Men det första steget är att förstå hur samhället ser ut, och inte blunda för det förtryck som förekommer. Särskilt viktigt är att se de strukturer som vi själva bidrar till att upprätthålla.

      Du frågar vad som ska göras om ”hen säger att hen inte har autismen”. Jag vet inte vem du talar om eller hur en ska förhålla sig till det. Men om Hen nu ”blir ledsen över misstanken” så visar det ju att Hen redan har blivit fostrad i den ableistiska ideologi som säger att autism är något dåligt. Det är inte alls svårt att förstå varför någon känner så. Vad du kan göra beror ju på vad din relation till Hen är.

      Vad gäller ”vetenskapligt belagd vård” så finns det dessvärre inte mycket sådant när det kommer till autism. Det finns vad som kallas för ”evidensbaserade metoder” som betyder att man har forskat på det. Problemet är att denna forskning inte alls handlar om vad autister mår bäst av, utan hur en ska få autister att lära sig uppföra sig ”normalt”. Och så har det varit sedan långt tillbaka. Du förklarar att du har stor respekt för vården och vetenskapen i dessa frågor. Detta betyder antingen att du inte vet hur de behandlar funkisar och hur de förhåller sig till funktionsnedsättningar, eller att du vet det och tycker att det är rätt och bra. Jag är tydlig med var jag står i den här frågan (bland annat i just detta inlägg) och jag kommer inte delta i några ytterligare diskussioner om huruvida det är rätt eller fel att professionella experter tar sig rätten att definiera funkisars liv och bestämma vad som är rätt för oss.

      Liked by 2 people

  2. Ping: Reducerad kränkning av mänskliga rättigheter | agenderautist

  3. Fabia skriver:

    Pratade nyss med mina föräldrar om självdiagnostisering, vilket de själva var djupt skeptiska till. De har jättestora problem med icke-autister som får för sig om att de är autister; dels för att det tydligen skulle underminera riktiga autisters behov, men också för att det skulle ge folk en ursäkt till att vara lata eller t.o.m. parasitiska.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Så väldigt obehagligt. ”Icke-autister som får för sig att de är autister”? Finns ingen anledning att alls tro att det är en grej. En är inte mer ”riktig” för att en läkare håller med om att en är autistisk. Sen blir ju autister hela tiden anklagade för att vara ”lata parasiter” så inte fan funkar det som en ”ursäkt” heller. Även om en har diagnos så är alla övertygade om att vi är lata fuskare, så det är jättesvårt att få rätt till någon hjälp ändå.

      Gilla

  4. Rollo skriver:

    Uppskattar verkligen den här posten. Jag tror att det är en viktig del i att man måste sluta se autism som en funktionsstörning, det är ju bara det i relation till en norm som man like gärna kan kalla störd. Om det är så att det inte är en störning så borde man ju inte heller behöva ha en diagnos för att kunna säga att man är autistisk. Då kan man också sluta oroa sig för att vi över-diagnostiserar och börja tänka på hur olika vi faktiskt kan vara och hur man ska anpassa ett stört samhälle att ta till vara på dessa olikheter.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Autism är dock en funktionsnedsättning. Det är bara att funktionsnedsättningar definieras utifrån avvikelse från normen. Har skrivit om detta tidigare. Funktionsnedsättning är inte en medicinsk kategori.

      Gilla

  5. Camilla1509 skriver:

    Jag är självdiagnosticerad autist och mamma till en diagnosticerad pojke. En anledning till att jag förstod att jag är autistisk är alla likheter jag har med min son, vilket i sin tur är en anledning till att jag länge motsatte mig utredning av honom; han var/är ju precis som jag och då är han inte autistisk. När jag insåg att det är precis tvärtom; att vi är ”likadana” på grund av att vi båda är autistiska så var det mycket från min barndom och uppväxt som kom i helt nytt ljus och plötsligt blev begripligt. Jag har mycket kontakter med internationella autistiska sammanslutningar på nätet (Facebook inte minst) och där har jag mottagits med öppna armar. Många är självdiagnosticerade, inte minst för att det utomlands kan vara oerhört dyrt att som vuxen genomgå en utredning. Jag kommer inte att försöka få formell diagnos, mycket för att som jag en gång såg någon uttrycka det ”Jag har lärt mig imitera icke-autistiskt beteende” och fungerar rätt bra i mitt yrke mm. Men det är viktigt för mig att veta och förstå mig själv. Jag har gjort R-dos-testet som bekräftar min autism.

    Gilla

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s