Minnen från förskolan (jag var autistisk redan då)

autistisk erin

Det återstår drygt en vecka av Autismmånaden april, och jag tänkte att resten av veckan kan jag ägna mig åt att länka till andras texter och dela mina tankar om vad folk skriver. Även om den här bloggen inte är så värst stor, så vet jag att jag har lite mer trafik än en del andra autister som bloggar, så jag vill använda försöka hjälpa att sprida andras röster. Autistiska Manifestet publicerade en väldigt läsvärd berättelse om sina erfarenheter av att vara autistisk på förskolan.  Det börjar så här:

Mina tidigaste minnen är från när jag var 4 eller 5 år. Jag gick på en Montessoriförskola. Jag tyckte om att vara där. Det fanns olika stationer där man kunde bygga med kaplastavar, göra pärlplattor, rita, forma saker av lera, träna på att hälla vatten från en kanna till två glas, räkna till tusen (eller försöka) på tusen-kedjan, stänga och öppna en dragkedja, träna på att knyta knutar, leka med dockor, gosedjur och andra leksaker, plocka torra ärtor med en pincett från en skål till en annan osv. Om det var någon som ville höra så läste en förskolepedagog högt en viss tid då det var sagostund.

Jag rekommenderar att ni går in och läser resten, för det är väldigt bra berättat. Jag försöker minnas hur min egen upplevelse av förskolan var, fast jag har begränsade minnen från den tiden. Jag tror att jag började där lite senare än en del andra barn. Ett av de första minnen jag har är att jag spikade fast saker på någon bräda. Så det måste ha funnits ett snickerirum av något slag. Jag gick nog på en vanlig förskola. Jag minns inte så väl men jag tror inte att jag hatade det. Jag hade tre kompisar som jag lekte mycket med, och jag minns namnet på dem även om jag inte minns något annat. På den här tiden hade jag ännu inte några svårigheter att anpassa mig till krav på att leva upp till könsroller, som de nu såg ut. Att jag var autistisk var det väl inte heller något som andra barn lade alltför mycket märke till. Krav på konformitet blev högre när jag började skolan. Det kan nog ha varit så att jag var märkbart autistisk redan då, men jag har inga minnen av att ha råkat ut för några problem i och med detta.

Jag minns att jag redan då blev överbelastad av intryck. Vissa dagar blev jag kvar längre på förskolan än vanligt, när de flesta andra barn hade gått hem, och det tyckte jag var trevligt. Jag förstod kanske inte riktigt varför, men det var så mycket lugnare och behagligare då. Jag gillade att rita och att bygga med lego. Jag brukade rita labyrinter fyllda med olika monster och faror. Ibland funderade jag över filosofiska frågor som ”är noll en siffra?” och ”varför blir man snurrig av att snurra runt runt och har detta någon kosmisk innebörd?” När vi skulle leka utomhus var jag ofta och lekte i vad jag minns som en skog, fast det var nog bara ett litet område med jord och träd. Allt var så mycket större när jag var så liten. Enligt mina föräldrar ägnade jag mig ibland åt att göra modeller av blodomloppet i sandlådan, men om de var anatomiskt korrekta vet jag inte.

En i förskolepersonalen lärde mig spela schack. Det tyckte jag var roligt även om han alltid vann. Jag var lite ledsen att ingen annan ville spela med mig. Till skillnad från många andra autister ska jag visst ha varit väldigt verbal på den tiden. Tydligen satt jag och hade diskussioner med mina kompisar, diskussioner som enligt utsago (jag minns inte själv) ska ha varit ovanligt avancerade för barn i den åldern. Någon personal ska ha beskrivit oss som ”små professorer”, vilket jag i efterhand inte vet riktigt vad jag ska tänka om. Var väl något sådant Hans Asperger sa om sina patienter också? Jag hade inte någon autismdiagnos än men jag antar att jag det redan märktes att jag inte var NT. Jag minns inte exakt hur väl jag trivdes på förskolan, men jag tror att jag klarade mig hyfsat. Inte som när jag började skolan och allt blev ett helvete.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Autistisk, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Minnen från förskolan (jag var autistisk redan då)

  1. skadedjur skriver:

    Hej! Hittade inga kontaktuppgifter till dig, så jag skriver här. Vi blev inspirerade av din blogg, så nu ska vi ha ett anarkoautistiskt läger! Kolla in eventet här —> https://m.facebook.com/profile.php?id=458233007853002

    Liked by 1 person

  2. Ping: När vuxna hanterar mobbning genom att straffa barn som utsätts för mobbning | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s