Problemen med att mäta skallar och hjärnor

brain.png

SR Klartext publicerade igår en nyhet med rubriken ”Hjärnan är mindre hos personer med ADHD”. Texten illustrerades av en bild på en konserverad hjärna i en glasburk. Det för tankarna till rashygien och eugenik. Fram med måttbanden, fast i stället för att mäta pannben mäter vi nu det som finns därunder. Den vetenskapliga relevansen är väl ungefär densamma.

Jag försökte förklara varför rubriken och rapporteringen var problematisk. SR förklarade att de endast återgav vad forskningen kommit fram till. Andra som hade läst forskningen menade att det inte alls var ett korrekt återgivande av forskningsresultaten. Jag har själv inte sätt forskningen så jag vet inte vad som stämmer. Men att man ”bara återger vad forskningen säger” är inget försvar för någonting. Det finns en mängd forskning att rapportera om, och man väljer att rapportera om just forskning som handlar om att mäta hjärnor. Och inte försöker man få till någon balans genom att lyfta fram kritik mot hjärnmätarforskning, även om det såklart finns mycket av det. Ingen neurodiversitet här inte. SR är ”neutral” genom att välja att endast lyfta fram ett perspektiv.

Som en samhällstjänst tänkte jag nu mer utförligt försöka förklara varför ivern att mäta hjärnor hos olika grupper är problematisk. Det första vi bör fråga oss är, varför forska på att jämföra hjärnor mellan olika grupper? Vilken nytta gör det? Vilka problem finns det? För det finns problem. Ett problem med att jämföra hjärnstorlek mellan olika grupper är att resultatet av sådan forskning bidrar till att befästa olika förtryckande ideologier. Enligt google har män i genomsnitt större hjärnor än kvinnor har. Jag orkar inte försöka ta reda på om detta stämmer, men säg att det stämmer (män är ju i genomsnitt större än kvinnor så varför inte). Okej, då vet vi att det finns en statistisk skillnad mellan män och kvinnor när det gäller storleken på ett organ. Det är inte information som vi kan göra särskilt mycket med. Jag kan faktiskt inte komma på alls hur vi ska gå vidare för att ha nån användning för den informationen.

Däremot kommer sådan information förutsägbart användas för att ”bevisa” olika sexistiska idéer om skillnader mellan män och kvinnor. Saker som, män är mer rationella och kvinnor är mer känslomässiga för logik tar mycket större plats i hjärnan än känslor gör. Det spelar ingen roll att det inte har någon grund i forskningen, det kommer att ses som bevis för diverse sexistiska antaganden. Själva frågeställningen i sig bekräftar sexistiska antaganden. För forskningen bygger ju på uppfattningen att män och kvinnor är relevanta grupper att jämföra. Av alla variabler som vi hade kunnat jämföra hjärnstorlek (kroppsvikt, öronform, ringfingrets längd etc.) väljer man att göra jämförelser utifrån just den väldigt vaga och politiskt laddade kategorin kön. Att undersöka biologiska skillnader mellan män och kvinnor är över huvud taget inte möjligt utan att utgå ifrån sexistiska antaganden.

Samma sak gäller all forskning som syftar till att hitta biologiska eller mentala skillnader på gruppnivå mellan olika folkgrupper. Forskning som jämför IQ mellan svarta och vita är ett tydligt exempel. Det finns inget sätt att göra sådan forskning på som inte är extremt rasistiskt. Det spelar ingen roll vilket resultat man kommer fram till, för frågeställningen är fortfarande rasistisk. På liknande sätt blir det automatiskt habilistiskt att jämföra grupper som definieras utifrån neuropsykiatriska diagnoskategorier. Och kommer man fram till resultat om ”personer med ADHD har mindre hjärna” är det inte så svårt att se hur det kommer tolkas. Men det viktigaste är inte vilket resultat man kommer fram till, men att man anser det relevant att jämföra fysiska skillnader mellan olika grupper.

Av dessa skäl bör man vara väldigt försiktig med att bedriva forskning av det här slaget. Frågan är då, finns det någonting som gör det värt att forska i detta trots problemen? Är dessa upptäckter på något sätt till nytta för personer med ADHD? Jag har svårt att se hur det skulle vara det. Om jag nu vet att det är statistiskt sannolikt att min hjärna är mindre än en genomsnittlig NT-hjärna, vad har jag för nytta av det? Även om jag visste att min hjärna var mindre, vilket jag ju inte vet (allt forskningen här påstås säga är ju att jag befinner mig i en godtyckligt definierad kategori vars medlemmar statistiskt sett har något mindre hjärna än medlemmarna i en annan godtyckligt definierad kategori, om forskningen ens säger det). Men om jag tolkar det som att jag antagligen har mindre hjärna en genomsnittet, okej vad gör jag med den informationen? Det säger mig ingenting och det hjälper mig inte på något sätt.

Det är alltså högst oklart vad det skulle finnas för relevanta skäl att mäta skillnader i hjärnstorlek mellan olika grupper. Det är inte mer relevant än att mäta pannben eller något annat. Vi vet redan att ADHD beror på något i hjärnan. Det säger sig själv. På något sätt är neurodivergenta hjärnor annorlunda jämfört med andra hjärnor, för det är just vad det betyder. Enligt artikeln på SR är forskningen intressant för att den ”bevisar” att ADHD beror på skillnader i hjärnan. Det är väldigt märkligt, för det är ju redan omöjligt att det inte beror på skillnader i hjärnan. Den enda frågan är vad för sorts skillnader mer specifikt, och den frågan är inte särskilt intressant att besvara. Det enda som kan komma av det är att oavsett vilka resultat vi får kommer man tolka det som bevis för vilka fördomar om ADHD man nu redan har. Och den här forskningen är ungefär lika legitim som mätning av skallar.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Samhälle och politik, Samhällsanalys och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Problemen med att mäta skallar och hjärnor

  1. Valtrois skriver:

    Jag är så trött på att se de här artiklarna / forskningsrapporterna delade i sociala medier utan att granskas närmare. Jag undrar om du tagit del av studien gjord av Adam Helles? Den får mig att känna mig olustig, men många autister (och andra med npf) delar alla dessa på Facebook med glädjerop.

    Alltså, jag är jätteglad att din blogg finns, jag tycker den är jätteviktig!

    Liked by 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Tack. Nej jag har inte tagit del av den studien, och vet inte heller vad det är för studie. Jag har inte så jättebra koll på vad som delas på facebook. Har du någon länk eller så får du gärna dela

      Gilla

      • Valtrois skriver:

        Jag ber lite halvt om ursäkt eftersom du får läsa den nu, men här är den:
        http://www.autism.se/20170221_spannande_langtidsuppfoljning_av_pojkar_med_aspergerdiagnos

        Det är en massa ställen i den som får mig att reagera negativt, men annars verkar alla andra positivt inställda till artikeln så jag har börjat gaslighta mig själv. Men att forskaren blir överraskad av att autister kan vara nöjda med sina liv trots att vi är autister kan jag inte se som något annat en problematiskt.

        Liked by 1 person

        • Anarkoautism skriver:

          Aha, det där. Tror jag har läst om den studien tidigare, eller om det var något liknande. Läser det du länkar till och mycket i beskrivningen visar verkligen på extremt obehagliga värderingar. Jag kanske tar mig tid att läsa den där avhandlingen och skriver något om det för sånt där borde inte få stå oemotsagt

          Gilla

          • Valtrois skriver:

            Det verkar som han disputerade redan i juni, så du kan mycket väl ha hört om studien tidigare. Tyvärr verkar den fått uppsving nu genom Autism och Aspergerförbundet och kanske på grund av alla andra cirkulerande studier. Jag kanske gör ett försök jag med, för jag gillar inte alls att se de här äckliga värderingarna spridas och hyllas.

            Liked by 1 person

  2. Kajsa skriver:

    Håller helt med dig. Min första reaktion var att utbrista ”jaha, har vi börjat med att mäta skallar igen nu?” till min partner. Jag trodde det blev ute efter andra världskriget men det är visst poppis igen. Vilka dumheter. Det kom man väll på för evigheter sedan att storleken på hjärnan inte är av någon betydelse.

    Liked by 2 people

  3. per skriver:

    Jätteintressant läsning. Stort tack.

    Du skriver ”Det finns inget sätt att göra sådan forskning på som inte är extremt rasistiskt. Det spelar ingen roll vilket resultat man kommer fram till, för frågeställningen är fortfarande rasistisk.” Skulle du kunna förklara lite mer om hur du ser på det?

    Jag tänker att det är syftet och användningen av forskningen som är det kritiska, inte frågeställningen i sig. Som ditt exempel, att beskriva hur svarta respektive vita människor svarar på ett IQ test, kan ju ge viktig information om att IQ testets upplägg gynnar vissa människor. Förövrigt, mental begåvning är summan av många miljöfaktorer och eventuella ojämnlikheter kan indikera mot behov av bättre kost, undervisning, saker som systematiskt missgynnas i samhället. Givetvis är detta lätt att misstolkas och det enormt viktigt forskning sker med största respekt.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Att jämföra IQ mellan svarta och vita är rasistiskt eftersom det endast kan ses som relevant att jämföra vitas begåvning med svartas begåvning om vi utgår ifrån rasistiska föreställningar. Om en nu vill ta reda på hur miljöfaktorer inverkar på IQ så får en ju jämföra med vad det nu är för miljöfaktorer i stället. Men oavsett hur en gör detta, så har jag svårt att se någon poäng med att jämföra IQ i de syften du beskriver. Om vi vill se hur vissa grupper missgynnas är det enklare att bara kolla på skillnader i inkomst, hälsa, utbildning, risk att utsättas för brott osv. Om vi ser att någon samhällsgrupp saknar tillgång till bra mat, sjukvård osv, så ger det mer relevant information än att jämföra IQ, ett mått som är väldigt godtyckligt och inte helt klart på vad det ens mäter. Och så fort en upptäcker att en utsatt grupp har lägre IQ än genomsnittet används det för att rättfärdiga förtryck.

      Jag menar inte att forskning om IQ inte kan ge någon som helst relevant information. Jag kan bara inte se att den skulle ge några fördelar som kan väga upp allt det som gör samma forskning problematisk och skadlig.

      Gilla

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s