När skolundervisningen gör funkisars människovärde till en diskussionsfråga

Det sägs att skolan ska lära ut ”demokratiska värderingar” eller något i den stilen, men mycket av undervisningen handlar tvärtom om att lära ut lydnad och respekt för auktoriteter. Hela skolsystemet är väldigt auktoritärt, och mycket av undervisningen lär elever att acceptera lydnad mot staten som norm. Vi får lära oss att acceptera den rådande ordningen, och vi får lära oss att avhumanisera utsatta grupper.

När jag gick i skolan fick vi diskutera intressanta moraliska frågor som ”är det fel att delta i folkmord om du bara lyder order och implementerar statens beslut att begå folkmord?”

Detta ses alltså som ett moraliskt dilemma värt att diskutera. Å ena sidan är folkmord fel, men å andra sidan är statens befallningar heliga och bör alltid efterföljas. Kan någon hållas ansvarig för att göra något som staten har befallt? Det är en svår avvägning.

Även om vi kommer fram till att folkmord är så fel att det rättfärdigar att inte lyda staten, så har vi samtidigt fått lära oss att lydnad mot staten är en så viktig princip att vi endast bör överväga att frångå den i de mest extrema fall. Vi lär oss att ”jag lydde bara order” är ett väldigt starkt försvar, eftersom det är naturligt att lyda order.

Jag minns även hur vi diskuterade fördelar och nackdelar med diktatur, utifrån diverse antaganden om fördelarna med att ha en stark ledare som ingen säger emot. Och olika perspektiv i all ära, men jag kan inte minnas att vi någonsin diskuterade fördelar och nackdelar med anarkism. Så vi fick öva oss i att se fördelarna med att ha någon som bestämmer över oss, men inte i att se fördelar med att inte ha någon som bestämmer över oss. Ingen kan påstå att det handlade om att få ”balans” mellan motsatta perspektiv.

Vi diskuterade om västvärlden har moralisk skyldighet att hjälpa fattiga länder att ta sig ur fattigdom. För och emot. Vi diskuterade inte om det var fel av väst att plundra resten av världen under århundraden, och bygga sitt eget välstånd på andras misär och förtryck. Som jag ser det nu borde frågan ha varit: ”vad borde vi göra för att ta ansvar för de skador vi har orsakat”. Vi borde inte diskutera bistånd utan skadestånd. Men genom att föra diskussionen på dessa premisser får vi lära oss att de globala klyftorna mellan rika och fattiga inte är vårt fel, och frågan är hur generösa vi borde vara mot alla dessa stackars länder som råkat göra sämre val än vi.

Men den mest obehagliga varianten på att lära oss acceptera förtryck och orättvisor, är den filosofiska debatten om huruvida funkisars liv har ett värde. För detta är en fråga som vi skulle diskutera i skolan. Jag minns detta från gymnasiet. Någon elev berättade en anekdot om någon flicka som var så väldigt funktionsnedsatt, för hon behövde sitta i rullstol och hon kände ingen smärta så hon skadade sig hela tiden. Och man kan ju fråga sig, sa den här eleven, om det verkligen är ett liv. Kan man verkligen kalla det ett liv att vara så handikappad? Och detta debatterades. Det var ju en intressant filosofisk fråga om någon som är allvarligt funktionsnedsatt kan räknas som en levande varelse. Och om det inte räknas som ett liv kan vi lika gärna döda dem? Läraren såg ingen anledning att ingripa eller föreslå att det kanske är olämpligt att debattera huruvida funkisars liv har värde. Inte som att frågan har några obehagliga implikationer eller nåt.

Om du är funkis är en del av den obligatoriska skolgången att delta i debatter om huruvida människor som du har ett värde. Om det spelar någon roll om du lever eller är död. Om det vore moraliskt fel att mörda dig.

Dehumanisering av funkisar är i praktiken en del av läroplanen.

Det är ideologisk uppvärmning inför nästa folkmord.

Andra spännande debattfrågor var sådant som: Bör abort tillåtas, är dödsstraff bra eller dåligt, och är det okej att döda otaliga människor i fattiga länder om vi kallar det krig mot terrorism?

För balans kunde vi ju ha någon diskussionsfråga om lämpligheten i att brutalt avrätta överklassen i en blodig kommunistisk revolution. Men det är bara vissa liv som lämpar sig för debatt.

Inte för att det vore okej att avhumanisera funkisar om vi även övade oss på att hata överklassen, men ingen låtsas att de försöker sträva efter någon sorts ”balans” i vem som ska avhumaniseras i de intressanta skoldebatterna. Vi bryr oss endast om att avhumanisera grupper som redan har stora skäl att frukta för sina liv.

Om du är funkis får du leva med att ditt människovärde görs till ett debattämne. Regeln för att få bra betyg är som alltid att en ska kunna vara nyanserad och se frågor ur olika perspektiv. Du får alltså plusbetyg om du kan argumentera för att du inte borde existera.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Samhälle och politik, utbildning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s