Säg inte att lokalen är tillgänglig

Kinpa_palace.png

Vet ni vad som inte gör det lättare att navigera en allmänt otillgänglig värld som funkis? Att höra någon berätta att en viss plats eller tillställning ”är tillgänglig”. Till exempel om ett visst politiskt parti påstår att deras lokal är anpassad för funktionsvariationer. Eller ”lokalen är tillgänglig”, en variant som de också använder. Det finns två problem med att bara säga att ”lokalen är tillgänglig”. För det första, det är ingen information. Ni har inte gett någon värdefull information. Utan tillgänglig information är det inte tillgängligt alls. Att ni bara påstår att det är tillgängligt hjälper ingen. För det andra, det är inte upp till er att avgöra.

Tillgänglighet är inte antingen eller. Alla platser är tillgängliga för någon. Ingen plats är tillgänglig för alla. Det jag vill veta innan jag kommer till ert evenemang är, är lokalen tillgänglig för mig. Om du bara säger till mig att ”javisst, lokalen är tillgänglig”, men det visar sig att jag faktiskt inte klarar av att vistas där eftersom den inte är tillgänglig för mig, då har du inte gjort något annat än att förneka att mina behov existerar.

Vad betyder det att säga att något är tillgängligt? Allt är tillgängligt för någon, så det är meningslöst att säga det. Ingenting är tillgängligt för alla, så det är en lögn att påstå det. Tillgänglighet är inte ett tillstånd, tillgänglighet är ett mål och ett ideal. Att arbeta med tillgänglighet betyder att medvetet arbeta för att något ska vara tillgängligt för fler, och att nedmontera hinder och barriärer. Att arbeta mot det målet är viktigt. Men att påstå att fullt tillgänglighet är uppnått är detsamma som att erkänna att man inte tycker att mer behöver göras.

I stället för att påstå att det är tillgängligt, beskriv vad ni gör för tillgänglighet. På vilka sätt är lokalen tillgänglig. Säg inte ”lokalen är tillgänglig för grupp x”. Berätta relevant information om lokalen så att en själv kan avgöra om den är tillgänglig. Ge så mycket relevant information som möjligt, och berätta även vem en kan vända sig till om en behöver veta mer. Finns det någon som kan hjälpa om det är något som saknas?

Att bara säga att ”det är tillgängligt” är jämförbart med att påstå att ”sexism förekommer inte”. Det en vill veta är ju hur man aktivt arbetar mot sexism, vilka åtgärder som vidtas, vart en kan vända sig om en utsätts för sexism osv. ”Sexism förekommer inte” säger bara någon som väljer att blunda för att sexism är verklighet. ”Otillgänglighet förekommer inte”, säger endast den som väljer att blunda för att otillgänglighet är verklighet. Och därmed förnekar man verkligheten för de som drabbas av det.

Säg inte att något är tillgängligt. Sträva efter att göra det tillgängligt. Ge relevant information för att jag ska kunna avgöra om det är tillgängligt för mig. Fråga vad som skulle kunna förbättra tillgängligheten. Den som tar tillgänglighet på allvar tror inte att full tillgänglighet är uppnådd. Även om tillgängligheten mot förmodan skulle vara perfekt så att ingen utestängs är det inte upp till dig att avgöra (oavsett vem du är). Säg inte att något är tillgängligt, för att göra det är ingen annat än att förneka problem och blunda för att människor utestängs.

Detta inlägg publicerades i Funkispolitik, Okategoriserade, tillgänglighet och märktes . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Säg inte att lokalen är tillgänglig

  1. Anna-Karin skriver:

    Den senaste veckan har jag läst igenom väldigt många av inläggen på din blogg. Jag vill bara säga oändligt stort tack för att du skriver om det du gör. Har under ett antal år lidit av svår psykisk ohälsa och reagerat med flera psykosperioder. Din blogg har verkligen blivit en ögonöppnare för mig. Jag tror att mycket av det du skriver är relevant även för många människor med olika typer av psykosdiagnoser.

    Gillad av 1 person

    • Anarkoautism skriver:

      Tack för din kommentar! Jag är glad att det jag gör kan vara till hjälp.

      Jag vet väldigt lite om pyskos men tänker mig att det är mycket samma sorts dåliga attityder och behandling från omgivningen som när en är autistisk etc.

      Gilla

  2. Anna-Karin skriver:

    Den likhet jag ser mellan det du beskriver och mina egna upplevelser är att jag till skillnad från de som har makten att definiera vad psykoser är, inte ser psykosen som en sjukdom utan som ett sunt reaktionssätt när saker i det verkliga livet blir för övermäktiga att hantera. T.ex. när svåra livshändelser skapar starka outhärdliga känslor eller osynliga normer ställer krav som gör att en person reagerar med svår stress och ångest. När känslorna inuti blir för starka och svåra att hantera reagerar personen genom att gå in i en psykos. De dominerande beskrivningarna av vad psykoser är ges ifrån ett utifrånperspektiv av personer som inte själva upplevt en psykos. Då en person som befinner sig i en psykos av olika anledningar kan ha svårt att kommunicera sitt behov av stöd och förmedla att det kan finnas en skillnad i de egna normerna och de normer som personen bedöms utifrån, tolkas varje försök till motstånd som ett tecken på bristande sjukdomsinsikt och bristande verklighetsuppfattning och tas som en bekräftelse på att personen är sjuk. Även om jag förstår att de flesta anhöriga eller personer som i sitt yrke möter personer med psykoser vill väl och gör sitt allra bästa, ser jag det som att omgivningens missbedömningar och misstolkningar av personen och dennes behov av stöd kan göra att denne får svårt att komma ur psykosen. Det är min syn på vad psykoser är. Jag vet inte om den delas av de flesta andra som varit inne i den här typen av tillstånd eftersom jag bara känner några enstaka och det inte verkar finnas någon direkt forskning gjord från ett inifrånperspektiv.

    Gillad av 3 personer

    • Anarkoautism skriver:

      Intressant, tack för att du delar med dig! Parallellerna med autism framgår väldigt tydligt. Beteenden och reaktioner på svåra situationer tolkas utifrån hur de framstår för omgivningen, snarare än var de betyder för personen själv.

      Gilla

  3. Konst & Politik skriver:

    Om tillgänglighet.

    ”Studentombudet vid Lunds universitets studentkårer släpper idag studentombudets ärenderapport. Den visar att samma problem som studenter fann sig i tidigare kvarstår. Studentombudet har även lagt märke till ett samband mellan funktionsnedsättningar och studenter som tar kontakt, och lyfter därför vad som kan göras för att motverka bristande tillgänglighet”.

    http://lundagard.se/2017/01/25/fortfarande-samma-problem-for-studenter/

    Gilla

  4. Pingback: Krönika 27-28/1 2017. Vår apokalyptiska tid. | Konst & Politik

Kommentera (kommentarer granskas)