Att förklara autistisk perception med dåliga jämförelser som helt kretsar kring neurotypiska upplevelser

5jREOKk.jpg

NT-tillvänd informationsfilm om autism tillhör de mest värdelösa filmgenrer. Tyvärr är NT-personer alldeles för förtjusta i dem. Nyligen såg jag folk dela En film om annorlunda perception som Habiliteringen publicerat. Eftersom Habiliteringen inte bryr sig om tillgänglighet så finns det varken undertexter eller transkribering av filmen. Men eftersom den bara är ett par minuter lång valde jag att transkribera, så att jag kan skriva om filmen.

Det är en film om autistic perception, eller egentligen om hur icke-autister tolkar sensorisk överkänslighet, och den är extremt provocerande.

För det första utgår filmen ifrån att tittaren inte är autistisk. Detta uttrycka aldrig, utan det tas helt enkelt för givet, utifrån synsättet att autister inte är relevanta att tala till,

Filmen är en monolog av någon som ska tolkas som autistisk, fast om personen som talar verkligen är autistisk har jag ingen aning om. Berättaren säger inget om sig själv, och utifrån sammanhanget verkar det som att hen ska tolkas som en representant för autister i allmänhet. Filmen inleds med följande meningar:

Jag känner inte samma saker som du. Jag ser inte samma saker som du. Hör inte samma saker som du. Och upplever inte samma saker som du. ”Självklart”, tänker säkert du, för du är inte jag. ”Självklart”, tänker jag, jag är inte du. Men jag tror även att det inte bara beror på det. Jag lever i en annorlunda värld jämfört med dig. Jag ska försöka få dig att förstå och jag hoppas att du gör det.

Här får jag veta att jag inte upplever världen på samma sätt som den autistiska berättaren. Detta beror inte på att vi är olika individer, utanför att hen ”lever i en annorlunda värld”. Ni vet, så som autister gör. Min första tanke är att om min upplevelse av världen inte har något gemensamt med denna persons, kan det inte vara någon vidare bra information om autistisk perception. Fast jag förstår ju att det såklart handlar om att ingen autist förväntas se videon. Vilket iofs kanske inte är ett helt orimligt antagande, med tanke på hur extremt provocerande filmen är.

Filmen fortsätter med olika beskrivningar av hur den ”autistisk” berättaren upplever olika svåra situationer. Hur jobbigt det är illustreras med olika jämförelser där berättaren påstår att hen har det lika jobbigt som tittaren hade haft i en hypotetisk situation som vore uppenbart jobbigt. Först beskrivs svårigheter med synintryck:

Jag har svårt att sortera bort alla synintryck som kommer emot mig. Att gå in på ett fik vid lunchtid är jobbigt för ögat. Lika jobbigt som om alla på detta fik skulle komma och ställa sig framför dig och göra gester med händerna, upp och ner med kaffekoppar, servetter runt munnar, och alla regnbågens färger flyger runtom dig. Så jobbigt är det för mig.

Detta citat visar i sig att filmen inte är baserad på autistiska erfarenheter. Sådana här jämförelser är typiskt för när icke-autister försöker sätta sig in i vad autistisk perception innebär. De brukar fråga: ”det där som du tycker är jobb, känns det som *beskrivning av något annat jobbigt*”.  Men om du är autistisk och har dessa svårigheter med perceptionshantering kan du inte veta hur en person utan de svårigheterna skulle uppleva ”gester med händerna och alla regnbågens färger flyger omkring”. Jag menar, JAG hade ju tyckt att det vore skitjobbigt. Men jag är autistisk. Det hade säkert varit jobbigt för någon som är NT också, men för mig vore det mycket värre. Jag har ingen aning om vilken grad av jobbighet den situationen skulle innebära för någon annan, och jag kan inte heller säga att det motsvarar nivån av jobbighet som en annan situation skulle innebära för mig.

Kort sagt, berättaren i videon hittar bara på och vet inte vad hen talar om, för detta kan hen inte veta. Problemet är att hen talar om för tittaren hur jobbigt något vore för denne, i stället för att berätta hur svårt det är för hen själv. Intrycket av att det inte är en faktisk person utan en påhittad exempel-autist stärks av att hen talar om svårigheter att vistas vid ett fik vid lunchtid utan att nämna hörselintryck. Detta trots att hen direkt efter berättar att hen är ljudkänslig och ger exempel på det. Men allt är hypotetiska exempel, inte faktiska upplevelser, och därför talar man bara om en sorts intryck i taget trots att detta betyder att vi inte alls får hela bilden.

Jag har svårt att sortera bort hörselintryck. Att vara i en affär ger mig huvudvärk. Som om du skulle gå in i en affär för tekniska saker och allt är på samtidigt. Alla TV-apparater, radios och förstärkare, och du råkar bli inlåst där över lunchtid. Så ont i huvudet gör det för mig.

Även ljudkänsligheten ska såklart skildras med påhittade extrema exempel för hur skulle en icke-autist annars kunna förstå. Inte för att de förstår nu heller. Inte ens jag förstår, och jag borde ju ha lättare att relatera till det. Det är också väldigt märkligt att tala om det som att det handlar om ”huvudvärk”.

Jag är extremt ljudkänslig, och det är på en nivå som tycks vara extremt även bland intryckskänsliga autister. Men det handlar inte om att jag får huvudvärk. Jag kan visserligen få huvudvärk av det, i synnerhet efteråt. Jag kan få huvudvärk av att ha utsatts för en påfrestande situation. Men det är inte alltid jag får det, och det är inte en omedelbar effekt av själva ljudkänsligheten. Mitt problem är att mycket ljud är påfrestande, överväldigande, och vissa ljud är även direkt smärtsamma. Och även småljud kan stjäla energi och göra mig trött och helt förstöra min koncentration. Det finns vissa ljud som jag skulle kunna jämföra med att få en kniv i örat eller att bli slagen i magen, men för det mesta kan jag bara säga att det är som att bli överväldigad av alldeles för mycket ljudintryck. Och att bli distraherad av små ljud är jämförbart med att bli distraherad precis hela tiden.

Berättaren i videon talar endast om huvudvärk. Jag gissar att detta beror på att det är NT som NT-gissar igen. För min egen erfarenhet är att de alltid tror att ljudkänslighet har att göra med huvudvärk. De får ofta för sig att jag har migrän, fast jag inte alls har migrän. De vet nog inte heller vad migrän är men de tänker att det betyder ”får ont i huvudet av för mycket ljud”. Och när jag förklarar att det inte är huvudvärk som är problemet kan de inte förstå alls. De kan inte tänka sig vad det annars skulle vara. Men när autister talar om intryckskänslighet brukar det inte kretsa kring huvudvärk, utan handla mer om sådant som jag gav exempel på ovan.

Videon fortsätter med fler enastående jämförelser, nu om klädesmaterial:

Jag har svårt med vissa klädesmaterial. Tvättlappar i kläder gör ont på mig, lika ont som om du skulle få flera mjuka men sträva vassa bollar, kastade i sidan, varje gång du rör dig så att lappen känns. Så ont gör det på mig.

Hur kommer de på dessa jämförelser? Sträva vassa bollar kastade i sidan varje gång? Jag har ingen aning, det kanske är precis så det är. Hur många har varit med om att få ”sträva vassa bollar” kastade på sig hela tiden? Det är klart, även om berättaren nu har varit med om det kan hen knappast veta hur det skulle kännas för någon annan, eftersom hen ju har de svårigheter som skulle göra, att de sträva bollarna blir mycket mer smärtsamma för någon annan.

Lägg märke till att vi än så länge, genom tre olika exempel på perceptionssvårigheter, inte har hört ett enda ord om hur det faktiskt känns för den autistiska berättaren. Hen berättar bara vilka absurda situationer som hen tror vore lika jobbiga för den NT-person, som antas titta på videon. Hen har faktiskt inte sagt något om hur hen själv upplever det. Inte heller får vi höra något om vilka konsekvenser det får för den autistiska personen. Vilket annars kanske vore det mest relevanta för målgruppen. Det är ju inte nödvändigt att veta hur någon upplever det, men desto viktigare att förstå hur påfrestande det kan vara och vilka konsekvenser det har i personens vardag. Men det är klart, målgruppen förväntas inte heller vara intresserad av detta. De ska bara serveras med spännande metaforer så de kan säga ”åh jag förstår, det känns som att någon kastar sträva bollar på dig nu!”

Videon innehåller ännu ett exempel som är ännu mer förvirrande än de andra, eftersom det inte alls har något med perception att göra:

Jag får lågt självförtroende av att vara med många människor samtidigt på en liten yta, lika lågt som om du skulle stå mitt på plattan i bara underkläder med ett plakat över dig: ”negativ kritik uppskattas”, så negativ effekt blir det för mig.

När ämnet är ”annorlunda perception” och exemplet är ”vara med många människor samtidigt på en liten yta”, kanske en väntar sig beskrivningar av hur en sådan situation är påfrestande av sensoriska skäl. Men av någon anledning talar vi om självförtroende. Att tvingas in i omöjliga situationer och förväntas klara av dem är självklart inte bra för självförtroendet men det är ju inte alls vad exemplet handlar om. Det är ett obegripligt exempel och ännu mer obegriplig jämförelser och så många frågor lämnas obesvarade.

Frågor som, varför blir självförtroendet bättre av att vistas med många människor på en större yta?

Vad har detta att göra med att stå i bara underkläderna?

Menar du att autister bär på ett plakat som säger ”var taskig mot mig”? Ärligt talat verkar det ju ofta så, med tanke på hur folk gillar att behandla oss. Men det är ju inte heller vad det här exemplet handlar om. Jag vet inte ens vad det handlar om? Perception, om vi ska tro titeln? Enda förklaringen jag kan komma på är att de som gjorde videon bara fortsatte med att tänka ut olika situationer som autister ofta har svårt för, och komma på sina egna dåliga tolkningar och förklaringar, och så märkte de inte ens att de rört sig bort från perceptionsspåret.

Den drygt två minuter långa filmen avslutas med följande ord:

”Självklart att jag förstår”, tänker du. ”Det är aldrig självklart”, tänker jag. Det är inte så lätt att vara jag, och ännu svårare med aspergers syndrom. Jag kan inte bevisa det för dig. Du får helt enkelt lita på mig.

Självklart får vi inte glömma att nämna hur svårt det är att vara autistisk (eller förlåt att ha Aspergers syndrom), och självklart utifrån en individualiserad medicinsk tolkning av svårigheterna. ”Du får helt enkelt lita på mig”, säger hen, och jag känner mig tyvärr tvungen att säga emot på den punkten. I vanliga fall gäller det att när en autist berättar om sina personliga upplevelser av att vara autistisk, så ska en ta hens ord för det och aldrig ifrågasätta. Detta gäller oavsett om det är erfarenheter av sensoriska påfrestningar eller andra svårigheter, eller erfarenheter av diskriminering och förtryck. Men den här autistiska berättaren berättar inte om sina egna upplevelser. Hen berättar vad hen tror att hens upplevelser skulle motsvara hos tittaren, som antas vara inte autistisk. Om jag litade på berättaren skulle jag först behöva acceptera att jag inte är autistisk. Sen måste jag även tro på att hen har det lika jobbigt i en matbutik, som jag skulle ha det om jag blev inlåst i en elektronikaffär där alla apparater är på. Och så vidare, exempel efter exempel. Jag tänker inte acceptera det.

Om berättaren i stället hade berättat om sina upplevelser hade vi inte behövt ha några exempel om ”hur det hade känts för dig, tittare som inte är autistisk för autister finns inte”. Men det är svårt att producera en film som fokuserar på autisters upplevelser, när en utgår ifrån att autistiska upplevelser inte är relevanta. Så även en film som påstås handla om en autist som berättar som sina upplevelser, kretsar helt och hållet kring neurotypiska upplevelser, för endast dessa anses ha ett värde.

Autister antas inte alls vara intresserade av att lära sig om autistisk perception, eftersom man bara utgår ifrån att tittaren inte är autistisk. Det är bara absurt. Autister har större skäl än någon annan att vilja lära sig mer om autistiska erfarenheter. Men visst, den här videon lär vi oss inget av. NT lär sig inte heller något av det men de får känslan av att ha lärt sig något, och av att ha lyssnat på en autist, utan att behöva intressera sig det minsta för autisters faktiska upplevelser.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Att förklara autistisk perception med dåliga jämförelser som helt kretsar kring neurotypiska upplevelser

  1. Ping: Era autismfilmer är värdelösa | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s