Forskare som bryr sig väldigt mycket vad vi tittar på

homon.jpg

NT har en enorm fixering vid autisters blickar. Vad tittar autister på? Denna fråga sysselsätter forskarna. Slutsatsen brukar vara att autister riktar blicken fel genom att inte stirra på andra människors ansikten. Att autister undviker ögonkontakt anses vara ett stort problem och avvikande ögonkontakt står med bland diagnoskriterierna för autism. Häromdagen rapporterade Special Nest, som specialiserar sig på att skriva jättedåliga artiklar om NPF, om en studie som visar på att blicken visar skillnader mellan autism och social fobi.

Special Nest skriver att personer med social fobi ”delar många symptom” med personer som har autismdiagnos, till exempel ”tenderar de att titta andra i ögonen i lägre utsträckning”. Men genom att undersöka skillnader i ögonrörelser kan man visa att autister och personer med social fobi undviker ögonkontakt på olika sätt.

Att autism och social fobi ”delar många symptom” är visserligen en Sanning Med Modifikation (lögn). Dels finns det problem med definitionerna. Autistiska drag och autistiska beteenden är inte symptom, och eftersom de inte är symptom kan de inte vara gemensamma symptom. Dessutom vet alla som är det minsta insatta i frågan att autism och social fobi är helt olika saker. Många autister feldiagnosticeras med social fobi eftersom en ofta undviker sociala situationer där en kan förvänta sig att bli bestraffad för att en är autistisk (vilket innefattar de flesta sociala situationer). Men alla som vet något alls, vet att det är helt olika saker, och feldiagnosticeringen visar inte på något annat än den oerhörda inkompetens som finns inom professionen. Trots detta skriver man att det är en ”stor utmaning för forskarna är att göra en distinkt gränsdragning mellan autismspektrumtillstånd och social ångest.” Men denna studie ska alltså hjälpa till att tydliggöra skillnaden.

Forskarna har i undersökningen låtit 25 tonåringar med diagnosen social fobi orientera blicken mot bilden av mänskliga ögon som presenterades tillsammans med ett antal andra mer ickesociala objekt. Samtidigt mättes deltagarnas ögonrörelser med hjälp av infrarött ljus för att registrera blickskiften. Resultatet visar att graden av socialt ångest varierar trots att samtliga personer hade social fobi. Den fanns också en variation med koppling till graden av individernas autistiska symptom.

Personerna med höga drag av autistiska symptom tog längre tid på sig att titta mot ögonen på skärmen, vilket tyder på att andras ögon inte fångar deras uppmärksamhet lika snabbt. Personerna med hög grad av social ångest utmärkte sig istället genom att de tittade bort från ögonen efter att de hade fäst blicken på dem.

Skillnaden mellan autism och social fobi är alltså på vilket sätt en undviker ögonkontakt. Det är i alla fall den tolkning som görs i artikeln, där detta resultat beskrivs som att man nu tagit reda på ”skillnaden mellan autism och social ångest”. Det är en intressant tolkning. För om det verkligen var så att skillnaden mellan autism och social fobi var hur en rörde ögonen så kunde en fråga sig, vad är poängen? Varför göra en gränsdragning alls? Nu är det ju inte sant att detta är skillnaden. Skillnaden är att det är två helt olika saker utan kopplingar alls, förutom kopplingen att autister feldiagnosticeras. Men OM en nu tror att skillnaden är hur en rör ögonen så skulle det betyda att social fobi och autism borde vara samma diagnos. För det finns ingen rimlig anledning att ha två olika diagnoser om enda skillnaden mellan de två är hur en rör på ögonen. Det är inte ens relevant.

Fast det är inte heller riktigt sant att forskarna själva såg detta som ett sätt att ”ta reda på skillnaden” mellan social fobi och autism. De anser sig redan veta skillnaderna mellan autism och social fobi. De ser autistiska drag som något väldigt distinkt och även vetenskapligt mätbart. Hela studien bygger trots allt på att de kan definiera vem som är autistisk för att sedan kunna jämföra ögonrörelser hos de som är och de som inte är autister. Själva syftet med studien är alltså bara att jämföra skillnader i ögonrörelser. Och en kan fråga sig vad det skulle vara bra för, men det är en fråga som kan (och bör) ställas om det mesta inom Autismforskning. När det gäller den här studien handlar det nog mest om deras irrationella fixering vid autisters ögon.

Forskarnas slutsatser är också extremt dåliga:

– Vår studie tyder alltså på att autistiska drag och social ångest är kopplade till olika processer i hjärnan. Medan autism är relaterat till problem med att rikta uppmärksamheten snabbt mot viktiga sociala stimuli, verkar social ångest vara relaterat specifikt till socialt undvikande, säger Johan Lundin Kleberg, doktorand vid institutionen för psykologi vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.

För det första upprepar de bara att autism och social fobi är två olika saker, vilket alla redan visste även om det i själva verket inte bevisas i den här studien. För det andra låter det väldigt mycket som en slutsats som var bestämd på förhand. För säg att de fått det omvända resultatet. Säg att de upptäckt att det var personer med social fobi som ”tog längre tid på sig att titta mot ögonen på skärmen” och att autister ”utmärkte sig istället genom att de tittade bort från ögonen efter att de hade fäst blicken på dem.” Hade forskarna då dragit slutsatsen att social fobi ”är relaterat till problem med att rikta uppmärksamheten snabbt mot viktiga sociala stimuli” medan autism verkar ”vara relaterat specifikt till socialt undvikande”. Det är svårt att tänka sig att ett omvänt resultat hade lett till den tolkningen. De hade antagligen kommit fram till något i stil med ”personer med social fobi tog längre tid på sig att titta på ögonen vilket visar på att de undviker sociala stimuli, medan personer med autism tittar bort från ögonen eftersom de snabbt förlorar intresset för viktiga sociala stimuli”. Jag kan så klart inte veta men baserat på hur dålig Autismforskning brukar se ut är detta väldigt sannolikt.

För det tredje är deras beskrivning av varför autister undviker ögonkontakt extremt missvisande. Det är uppenbart att det kommer från någon som inte har ens någon grundläggande kunskap om autism. Att autistiskt undvikande av ögonkontakt tyder på ”problem med att rikta uppmärksamheten snabbt mot viktiga sociala stimuli” är mest bara bisarrt. Det får det att låta som att det bara handlar om att autister inte tittar andra i ögonen eftersom  de inte är intresserade av ögon utan tänker på något annat. Vilket ju visserligen kan vara sant för en del autister i en del situationer, men det har inget att göra med varför så många autister avskyr ögonkontakt. Dessutom låter det som att vi skulle ha lika svårt med alla ”viktiga sociala stimuli” oavsett vad det handlar om. Men i själva verket handlar det ju om att ögonkontakt är skitjobbigt för många autister och inget en utsätter sig för om en kan undvika det. Handlar inte om att en bara är ointresserad av allt som är socialt. Dessutom är ögonkontakt inte så jäkla viktigt, eller vore i alla fall inte det om det inte var för den neurotypiska fixeringen vid det.

Om forskare eller någon annan verkligen vill veta varför autister undviker ögonkontakt finns det ett bra sätt att ta reda på detta.

Fråga en autist.

Ännu bättre: Fråga flera.

Nähä, inte det? Ni föredrar att utgå ifrån era egna spekulationer som är helt tagna ur luften? Okej, uppfattat. Ha det så roligt. Säg till om ni ändrar er.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, forskning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Forskare som bryr sig väldigt mycket vad vi tittar på

  1. Sara skriver:

    Varför undviker en del autister ögonkontakt?
    De autister jag har tillgängliga att fråga avviker inte direkt från andra när det kommer till ögonkontakt.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Ja då kan de självklart inte svara på den frågan. Tur att det finns så många autister som har den svårigheten och som berättar om den. Och jag tänkte att jag ska följa upp med ett inlägg där jag beskriver det ur mitt perspektiv. Det kanske kommer idag eller i morgon eller någon annan dag.

      Gilla

  2. Ping: Det här med autism och ögonkontakt | anarkoautism

  3. Sara skriver:

    Tack, då ser jag fram emot det inlägget!

    Gilla

  4. Valtrois skriver:

    Jag såg en artikel om den här studien på Facebook och några dagar senare förstår jag fortfarande inte vad den här studien ska ”bevisa” eller varför någon slösat tid och pengar på det här. Jag blev glad när jag såg att du tagit upp den här och också kommit fram till hur värdelös studien är.

    Jag vill förresten tacka för en fantastisk blogg. Den har snabbt blivit min en av mina svenska favoritbloggar om autism (jag har letat febrilt på nätet sedan jag fick min diagnos för lite mer än ett år sedan) just för att den är politisk och ifrågasättande t ex jämfört med hur den här studien har spridits på FB utan kritik. Så tack!

    Liked by 2 people

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s