Gåvor som maktmedel

Team_Rocket_Delibird.png

Det var ett par veckor sedan jag skrev något här senast. Har varit distraherad av vinterhögtider och andra saker. Innan jul började jag skriva ett inlägg om gåvor, för jag tänkte att det var ett passande ämne i juletid. Nu är ju julen över men låt oss ändå tala om ämnet gåvor.

Gåvor kan vara trevliga, eller farliga. De kan vara ett sätt att visa uppskattning och omtanke, ett sätt att hjälpa någon, ett socialt tvång, eller ett maktmedel.

För väldigt länge sedan, innan vi hade pengar eller centraliserad makt, skedde mycket av det ekonomiska utbytet genom gåvor. Man hjälpte andra och förväntade sig att få hjälp tillbaka. Det är inte helt olikt hur pengar fungerar, fast mer småskaligt och valutan är samvete och sociala förväntningar. Någon som får mycket men inte ger något tillbaka kommer betraktas som skuldsatt.

När samhällen börjar bli mer skiktade och ojämlika, blir gåvan till ett maktmedel. Den som är rik binder andra till sig genom att ge gåvor som aldrig kommer kunna återbetalas. Den som får en gåva hen inte kan återgälda, får i stället betala med sin lojalitet.

I det moderna samhället har mycket av detta ersatts med skuldförhållanden betecknade i pengar, och mycket av det sköts av banker och kreditföretag. Du kan få pengar av banken men i gengäld blir du skuldsatt och om du inte betalar din skuld kommer samhället att straffa dig, med statligt sanktionerat våld i värsta fall.

Men användningen av gåvor som maktmedel lever kvar än. Ett stereotypt exempel är Snälla Mannen som ”uppvaktar” en kvinna och ger gåvor eller hjälp och förväntar sig Något i utbyte.

Och inom familjer är det vanligt att kontrollerande föräldrar använder gåvor och tjänster för att binda sina barn till sig, även när de blir vuxna. Detta är vanligt. Syftet är att få andra att känna att de har förpliktelser och står i skuld för det som de fått.

De kan säga: ”Jag har gjort all detta för dig, du kan inte avvisa mig nu, du har skyldigheter mot mig nu”.

Och andra håller med: ”hen är ju snäll, ger dig presenter och hjälper dig och allt, personen behandlar dig bra”.

Så det finns social press som gör att en ofta känner sig mer bunden till personen som get gåvan, och kanske känner att en själv är dålig för att en inte uppskattar personen. Även om det är någon som misshandlar eller utnyttjar en, så säger ju alla att hen är snäll och generös och om en ändå mår dåligt av personen så måste det vara fel på en själv och så vidare. Sociala krav innebär också att du förväntas ta emot presenter även om du inte vill, och vara tacksam även om presenten inte är något som är till glädje för dig över huvud taget.

Trots att du inte har någon juridisk skyldighet att ”återgälda” gåvor, så finns det många sociala påtryckningar som är väldigt farliga, och gåvor används som ett maktmedel för att kontrollera och manipulera. Det är maktutövning förklätt till osjälviskhet. Och när omgivningen spelar med blir det en sorts gaslighting av det hela. De säger att hen är ju snäll, ger dig det där eller hjälper dig med det där.

Det är inte mer snällhet än när banker försätter människor i skuld. Ja, de ger dig pengar men det är inte av snällhet. Målet är att äga dig. Men till skillnad från banker som har lagen och våldsmonopolet på sin sida, kan inte kontrollerande familjemedlemmar eller partners vända sig till staten för att kräva att du återgäldar ”skulden”. Så deras användning av gåvor för att binda dig till sig är ofta endast effektivt i kombination med psykologisk misshandel, gaslighting osv, och på att ingen förstår helt vad det är som händer.

När en väl förstår detta, blir det möjligt att också inse att oavsett vilken gåva någon ger dig, så är det fortfarande din fulla rätt att hata dem eller ta avstånd från dem, om det är en person som inte är bra för dig.

Det finns ingen tacksamhetsskuld till någon som försöker köpa en. Om någon är ”snäll” för att de väntar sig något i utbyte så är det inte snällhet alls, och oavsett om en tar emot gåvan eller inte så är en inte skyldig någon någonting alls.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Samhälle och politik, Sociala relationer och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gåvor som maktmedel

  1. Ping: Alternativa budord från någon som inte är en Duktig Flicka och inte tycker att någon annan behöver vara det heller | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s