Varför autism underdiagnosticeras hos flickor

x4w5tfw

Som bekant är jag autismforskningens ärkefiende.

Autism underdiagnosticeras hos flickor, heter det. Visserligen underdiagnosticeras det även hos pojkar men det underdiagnosticeras i ännu högre grad hos flickor. Sen är det ju visserligen så att många autister är trans och varje diskussion kring autism och kön som ignorerar detta är helt förvirrad och meningslös. Men underdiagnosticering är ett ämne som diskuteras ganska ofta ändå, även om jag inte hittat så mycket om det på svenska.

Jag försökte hitta någon information på svenska om aktuell ”forskning” kring autism och kön, men det var dåligt med det. Hos Habiliteringen hittar jag länk till en artikel från 2004, med titeln ”Kön och autism – Med fokus på flickor med någon form av autism-spektrumstörning” (Kopp, 2004). Ett problem är att författaren inte har någon aning om vad autism är. Eller för den delen vad kön är. Att inte veta något om vare sig autism eller kön verkar visserligen vara någon sorts obligatoriskt krav för att få uttala sig som ”expert” på de här frågorna.

Ett problem med alla studier och all statistik kring autism och kön är just det, att inga forskare vet någonting alls om vare sig kön eller autism. När de säger att någon studie visar att autism ”yttrar sig” på det ena eller andra sättet beroende på kön, är det helt värdelös information. De definierar vem som är autistisk utifrån sina stereotypa föreställningar om vad autism innebär, och de gör sedan sina egna ableistiska van-tolkningar av autisters beteenden.

Forskningen är värdelös och neurotypiska experter är pissdåliga. Och bland alla deras olika förklaringar om skillnaden i diagnosticering av pojkar och flickor, brukar en viktig förklaring utelämnas. Nämligen att det finns en utbredd föreställning om att flickor inte kan vara autistiska och att inskränkta ”experter” påverkas av sina egna fördomar när de sätter diagnoser. I stället försöker man sig på en mängd olika förklaringar. Jag tänkte nu lista några av de som så vitt jag kunnat hitta verkar vara bland de vanligaste.

Flickor är mer sällan autistiska än pojkar

Denna hypotes säger att det helt enkelt är vanligare att ”pojkar” är autister än att ”flickor” är det (min användning av citattecken har att göra med att autismforskare är så odrägligt cissexistiska och utgår ifrån att ingen är trans vilket är ett särskilt stort problem när vi talar om autister) . Man anger olika förklaringar till varför det skulle vara så, men alla statistik bygger på ableistisk och sexistisk forskning och är därför inte värd att ta på allvar. Forskningen visar att ”experter” oftare sätter autismdiagnos på pojkar, och samma experter ”upptäcker” i forskningen att autism är vanligast hos pojkar. Det är självfallet omöjligt att säga med säkerhet hur könsfördelningen ser ut. Vi kan undersöka könsfördelningen bland de som får autismdiagnos eller bland de som identifierar sig som autister. Det är däremot omöjligt att ta reda på hur många som är autistiska utan att veta om det. Det är vaga begrepp och det finns inget objektivt sätt att bedöma vem som är autistisk. Ett annat problem med de där studierna är att de inte tar hänsyn till att väldigt många autister är trans och/eller ickebinära. Det går inte att säga mycket om fördelningen mellan pojkar och flickor, men vi kan ju konstatera att autism är relativt sett ovanligare hos båda de binära könen. Jag utgår dock ifrån att det är lika vanligt att vara autistisk oavsett tilldelat kön, eftersom jag inte känner till någon relevant orsak att tro något annat.

Diagnoskriterierna är utformade efter hur autism ser ut hos pojkar

En vanlig teori om varför fler ”pojkar” än ”flickor” får autismdiagnos, är att diagnoskriterierna är diagnoskriterierna beskriver autism som det brukar yttra sig hos pojkar snarare än hos flickor. Denna teori har ett allvarligt problem i att diagnoskriterierna i själva verket inte stämmer på någon alls. Om ni har läst min serie texter om DSM-kriterierna för autism (börjar här) vet ni att de fördomsfulla diagnoskriterierna inte har någonting med hur autister faktiskt fungerar att göra. Inga autister uppfyller dem, oavsett kön. De har så lite med verkligheten att göra att det är ungefär lika långsökt att tolka någon person utifrån dem, oavsett vem det är. Att man av någon anledning oftare väljer att tolka pojkar utifrån dessa verklighetsfrånvända diagnoskriterier har inget med kriteriernas utformning att göra, eftersom de stämmer lika dåligt på alla. Om professionella uppfattar det som att de passar mycket bättre på pojkar måste det bero på deras egna fördomar.

Flickor utsätts för hårdare sociala krav och därför märks inte deras avvikelser lika tydligt.

Ett vanligt påstående är att autistiska flickor är svårare att upptäcka eftersom det ställs högre sociala krav på flickor och därför lär sig autistiska flickor att anpassa sig. Den hypotesen säger alltså att flickor automatiskt utsätts för behandling som fyller samma syfte som habiliteringens rekommenderade beteendeterapi: De får höga krav på sig och lär sig därför att dölja att de är autistiska. Men hypotesen är väldigt orimligt. Om de sociala kraven är högre på flickor än på pojkar, borde flickor ha svårare att leva upp till dem.

Resonemanget går ju ut på att vi ställer mycket högre krav på flickor än på pojkar. Således borde pojkar ha det mycket lättare att anpassa sig efter de krav som ställs på dem, än vad flickor har. Om de ställs inför högre krav borde också svårigheter med att leva upp till de kraven märkas mycket tydligare.

För att vara tydlig: Jag är helt med på att det ställs hårdare krav på flickor än på pojkar. Det gäller i sociala sammanhang och det gäller på andra områden. Och detta gör att autistiska flickor får det ännu svårare än autistiska pojkar. Men just därför borde autism märkas ännu tydligare hos flickor, som ju kommer vara ännu mer överbelastade och utbrända av att försöka leva upp till olika krav. Det är orimligt att påstå att flickor skulle bli mindre synliga på grund av detta. Jag tror mer på förklaringen att det finns en föreställning om att flickor inte kan vara autistiska och att detta påverkar diagnosprocessen.

Flickor får andra diagnoser

En ”förklaring” som helt säkert stämmer, även om det egentligen inte förklarar så mycket, är att flickors svårigheter visst upptäcks men att flickor ofta får andra diagnoser än autism. Enligt Kopp är vanliga sådana diagnoser bland annat ”störd språklig och pragmatisk förmåga, selektiv mutism, ADHD, tvångssyndrom och anorexia nervosa”. Det finns också en del andra diagnoser som autistiska tjejer oftare verkar få istället för autism (jag har för mig att borderline är en sådan diagnos). Detta svarar dock inte alls på frågan om varför flickor mer sällan får autismdiagnos. Däremot visar det på att teorin om att flickor skulle vara bättre på att maskera sina svårigheter inte verkar stämma. Att de får diagnoser visar ju att omgivningen ofta upptäcker att de avviker och har det svårt, men  av någon anledning tolkas det inte som autism. Kanske för att, jag vet inte, DET FINNS EN FÖRESTÄLLNING OM ATT FLICKOR INTE KAN HA AUTISM?

Pojkar är mer utåtagerande

En sista förklaring som både Kopp och andra tar upp, är att pojkar är mer utåtagerande i skolan och att deras problem därför oftare upptäcks. Kopp förklarar att ”Flickor och pojkar är i vissa hänseenden olika av naturen och de beter sig på olika sätt”, och detta innefattar bland annat att pojkar är mer aggressiva och utåtagerande. Pojkar är av naturen med aggressiva och utåtagerande, medan flickor av naturen är snälla och lydiga. Kopp menar att detta kan ”göra det värre för föräldrarna att handskas med autistiska pojkar” och därför sätter man in insatser tidigare. Vad Kopp säger är alltså att flickor är snälla och lydiga (av naturen!) och därför bryr man sig inte omgivningen om att de har svårigheter. Detta låter som en trovärdig förklaring på sitt sätt. Vi vet ju alla att omgivningen för det mesta inte bryr sig ett skit om hur autister mår, så länge vi är snälla och lydiga, och att göra oss snälla och lydiga är också målet med ”insatser”. Så om det stämmer att flickor av någon anledning lär sig att vara lydigare även utan insatser, är ju det en förklaring till varför man inte bryr sig om att utreda dem.

Det låter ju som att detta skulle kunna bidra till att pojkar oftare får diagnos. Men jag vill tillägga en sak till det. En kan ju också tänka sig att om någon som antas vara pojke, inte är utåtagerande, utan tvärtom är ovanligt tyst och inåtvänd, är detta också något som man antagligen lägger märke till snabbare, än när barn som antas vara flickor uppvisar samma beteende. För om man nu tänker att flickor ”av naturen” är tysta och stillsamma, är det inget anmärkningsvärt, men om pojkar är på samma sätt är detta onaturligt och oroväckande.

Jag har ingen aning om hur mycket dessa faktorer påverkar att ”pojkar” oftare får diagnos”. Det är ju i alla fall en möjlig förklaring till att pojkar utreds tidigare. Sen är det ju som vi redan konstaterat så att ”flickor” ofta får andra diagnoser även när de utreds. Därför tror jag fortfarande att den viktigaste förklaringen är att de som sätter diagnos tror att flickor inte kan vara autistiska och därför tolkar verkligheten utifrån detta.

Och det säger en del att denna förklaring inte dyker upp alls i de vanliga diskussionerna om den skeva fördelningen av autismdiagnoser. Man talar mycket om skillnader i beteende mellan ”pojkar” och ”flickor” och en del om diagnoskiterier, men inget om att det kanske kan vara så att det finns en utbredd föreställning om att flickor inte kan vara autistiska och sådana fördomar påverkar utredning och diagnosticering.

Till sist är det viktigt att påminna om hur extremt skadliga de här diskussionerna är för transpersoner. Det är väldigt vanligt att autister inte är cis. Men det är ingenting som den pseudovetenskapliga forskningen tar hänsyn till. Samtidigt som de säger att autism är vanligare hos ”pojkar” är antagligen hälften av deras ”pojkar” i själva verket flickor och/eller ickebinära. Att alltid framställa det som att autism är en ”pojkgrej” skadar dessa autister. Värsta exemplet på detta är nog ”extreme male brain”-hypotesen. Det finns få saker jag avskyr mer än den. Det hade också kunnat vara en punkt här men jag tror att det får bli ett eget inlägg.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Autism och kön och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Varför autism underdiagnosticeras hos flickor

  1. Calle skriver:

    Tack för att Du skriver om det här. Det är ett mycket angeläget ämne. Jag har träffat jättemånga biologiska tjejer i tonåren som, när man tar sig tid att lära känna dem ordentligt, har jättetydligt autistiska hjärnor/personligheter, men som ingen någonsin förstått tidigare…
    Hoppas att vi är några neurotypiska som inte är pissdåliga, utan verkligen försöker och lyckas förstå tillräckligt mycket för att hjälpa!
    Mvh / Calle, psykolog

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s