Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Hyper- eller hyporeaktiv vid sensorisk stimulering, eller säreget intresse för sensoriska aspekter av omgivningen”.

I det här inlägget diskuterar jag igenom det sista av punkterna i DSM-5 manualen, som beskriver autistiska ”symtom”. Därefter beskriver diagnosmanualen saker som att ”symtomen” ska ha funnits i barndomen, att ”störningen” inte förklaras bättre med en annan diagnos osv. Jag kommer inte skriva något nu om dessa punkter, även om det säkert går att säga något om det också. Men det jag har velat visa är, hur diagnosmanualen beskriver autister.

Det sista Diagnoskriterium vi ska titta på handlar om hur autister är överkänsliga för intryck. Sensorisk överkänslighet är en väldigt viktig del av att vara autistisk för många autister, men trots det får det relativt lite uppmärksamhet när Experter diskuterar autism. Anledningen är att de inte är intresserade av våra upplevelser, eller vårt mående, utan endast vilka avvikande beteenden som allt resulterar i. Så om en autist blir överbelastad eller upplever smärta av sensorisk stimulering är detta inte så intressant, utan det enda som egentligen betyder något är vilka eventuella ”avvikande problembeteenden” som uppstår som resultat av detta. Och då tittar man hellre på dessa beteenden för sig utan att fundera över vad de kan bero på.

Hyper- eller hyporeaktiv vid sensorisk stimulering, eller säreget intresse för sensoriska aspekter av omgivningen  (t ex verkar vara okänslig för smärta/värme/kyla, reagerar starkt på specifika ljud eller ytstrukturer, vidrör eller luktar påfallande överdrivet på föremål, visuellt fascinerad av ljus eller rörelse).

Att autister kan vara både extremt känsliga, och ibland även väldigt okänsliga, för olika sinnesintryck, är väl känt. Åtminstone bland autister. Professionella ”experter” verkar inte förstå vad det innebär, och jag tror inte de som skrivit diagnosmanualen förstår det heller. Att autister ofta kan ha ett ”säreget intresse för sensoriska aspekter av omgivningen” är också sant. Autistisk sensorisk känslighet innebär att många sensoriska upplevelser är extremt påfrestande, medan andra är väldigt behagliga. Och positiva sensoriska upplevelser kan ibland hjälpa till att hantera det negativa.

Att autister ”verkar vara okänslig för smärta/värme/kyla” är ju lite intressant formulering. Den säger alltså inget om ifall autister är okänsliga, bara att autister verkar vara det. Det skulle i och för sig kunna tolkas som ett väldigt ovanligt exempel på ärlighet och ödmjukhet. Men det är ju också ganska talande att de inte bryr sig om att säga något om hur det faktiskt står till med den känsligheten, utan det enda som spelar någon roll är hur det verkar utåt. Det är ju i alla fall pinsamt uppenbart att de som skriver diagnosmanualer är värdelösa på att läsa av autister. Så hur de tycker att något verkar säger ju egentligen inte så mycket. Det är sant att somliga autister är okänsliga för smärta och temperatur. Det finns också de som har svårt att tolka dessa kroppsliga signaler eller veta hur de ska reagera på dem, men det betyder inte att en faktiskt inte påverkas av det. Det är också ganska vanligt att autister blir handlingsförlamade i påfrestande situationer, och många NT gillar att tolka detta som att allt är okej. Och överlag är NT som sagt värdelösa på att läsa av autister (mest för att de inte bryr sig). Så det finns mycket som kan bidra till att vi ”verkar vara okänsliga”. Faktisk okänslighet kan vara en del av det.

Att autister ”reagerar starkt på specifika ljud eller ytstrukturer” stämmer ju ganska bra, fast samtidigt är det också lite missvisande. Det får det lite att låta som att det viktiga är just vilka reaktioner som manifesteras utåt, snarare än vad upplevelsen av det specifika sinnesintrycket innebär för oss. Jag antar att upplevelser av smärta, obehag och överbelastning också är ”reaktioner” men det är en stor skillnad på detta och reaktioner som i, hur en agerar som reaktion på den upplevelsen. Vad diagnosbeskrivningen borde vara tydlig med är just hur mycket sensorisk hyperkänslighet påverkar oss. Att vissa ljud kan orsaka stor smärta eller att överbelastning av sinnesintryck bidrar till konstant utmattning. Men autisters upplevelser av smärta, obehag och utmattning har ingen plats i en diagnosbeskrivning, som helt handlar om hur konstiga vi ser ut för omgivningen.

Min favoritformulering i diagnosmanualen är kanske ändå detta om att autister ”vidrör eller luktar påfallande överdrivet på föremål”. Det handlar inte bara om att vi vidrör eller luktar på föremål. Inte heller stannar det vid att vi vidrör eller luktar överdrivet på föremål. Det går så långt att vi vidrör eller luktar påfallande överdrivet på föremål. Vi tar överdrivet luktande och vidrörande till nya extrema höjder!

Eftersom jag inte kan se hur eventuellt överdrivet luktande skulle vara det minsta relevant, väljer jag att nu vidare till det sista exemplet, som säger att en autistisk person ofta är ”visuellt fascinerad av ljus eller rörelse”.

Detta är faktiskt helt sant, och kanske första gången hittills under denna bloggserie som jag hittat sex ord på följd som jag inte ser någon anledning att kritisera. Eller ja, bortsett från att det inte är förstklassigt elegant språkanvändning, men vad det än betyder att vara ”visuellt fascinerad av ljus eller rörelse”… Det låter ju rätt typiskt autistiskt ändå. Att gilla att titta på saker med intressanta ljus och färger i rörelse, såna saker. Så ja, det är ju inte osant.

Fast vi bör komma ihåg att all detta som exempel på det som i manualen definieras som ”begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter”. Att vara fascinerad av ljus och rörelse ses alltså som ett problem. Dessutom, att vara hyperkänslig för sensorisk stimulering definieras som en begränsning  i ”beteende, intresse eller aktiviteter” vilket ju bara är bisarrt. Sensorisk överkänslighet kan vara en stor svårighet och det kan vara väldigt begränsande. Men svårigheten i sig är ju att en inte klarar av att hantera sinnesintryck, och att en mår dåligt och blir utmattad och överväldigad. Det kan sen ha konsekvensen att att en begränsas avsevärt i sina aktiviteter, men så som det framställs är det ju som att känsligheten i sig är ”begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter”. Som att själva problemet är vilka eventuella beteenden som uppstår när en blir överbelastad av intryck. Som att problemet är att en uppvisar reaktioner på att en plågas av omgivningen, eller att en försöker undvika påfrestande situationer, snarare än att situationerna är plågsamma och påfrestande.

Allt som allt kan diagnosmanualens beskrivning av autism sammanfattas som ensidigt fokus på hur autister framstår för omgivningen, total frånvaro av intresse för autisters upplevelser och mående, bristande förmåga att tolka autistiskt beteende, patologisering av autistiska beteenden, känslor och intressen, överdrivet fokus på icke-problem och lite eller inget fokus på viktiga autistiska svårigheter. Även mycket victim blaming, oavsiktlig ironi och fullständig brist på självinsikt.

Det finns de som säger att diagnosmanualen fokuserar för mycket på svårigheter. De har fel. Den fokuseras alldeles för lite på riktiga svårigheter. Den framställer saker som inte är problem alls som svårigheter, samtidigt som den nästan inte alls tar upp sådana svårigheter som autister ofta har. En vettig diagnosmanual ska fokusera på svårigheter, diagnoser är till för att fastställa vad som är svårt och vad en behöver hjälp med. Men i stället för att beskriva vad som innebär svårigheter för autistiska personer, fokuserar man helt på hur konstiga omgivningen tycker att vi är.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i NT-professionella och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Hyper- eller hyporeaktiv vid sensorisk stimulering, eller säreget intresse för sensoriska aspekter av omgivningen”.

  1. ”Att autister ”verkar vara okänslig för smärta/värme/kyla” är ju lite intressant formulering.”
    Jag tycker den formuleringen visar på hur de avhumaniserar autister. Och det låter som de har testat att utsätta oss för smärta/värme/kyla och sen skriver ”verkar vara okänslig för smärta/värme/kyla”. Så skriver man ju inte om människor om man faktiskt tycker att de ÄR människor.

    Liked by 3 people

  2. Ping: Om diagnoskriterierna för autism | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s