Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Bristande förmåga till social ömsesidighet”.

projektk

Diagnosmanualer är inte rekommenderad läsning.

Diagnoskriterierna för autism är missvisande. Och med ”missvisande” menar jag ”baserade på ableistiska stereotyper och värdelösa observationer från så kallade experter, och har nästan inget med verkligheten att göra”. Men vi kan hålla God Ton och kalla dem missvisande. Jag har skrivit om diagnoskriterierna tidigare, i olika sammahang, men jag har nog inte gjort någon genomgående analys av dem. Jag tänkte att jag nu ska gå igenom dem ett och ett och analysera alla aspekter av dem, så att det blir tydligt just hur… missvisande… de faktiskt är. Jag utgår ifrån kriterierna för autism enligt DSM-5, så som de återges av Habiliteringen (citat är hämtade därifrån). Diagnoskriterierna börjar med att lista tre kriterier för vad som beskrivs som ”Varaktiga brister i förmågan till social kommunikation och social interaktion”. Jag kommer ta dem i ordning, och i detta inlägg analyseras därför det första kriteriet, som kallas för ”bristande förmåga till social ömsesidighet”.

1. Bristande förmåga till social ömsesidighet, alltifrån t ex att personen avviker från det normalt förväntade i sitt sätt att närma sig andra och ger bristande gensvar i samtalet, till att personen endast i begränsad utsträckning delar intressen eller känslor med andra, till att personen inte alls tar initiativ till eller ger gensvar vid sociala interaktioner.

Att autister ”avviker från det normalt förväntade i sitt sätt att närma sig andra” ju visserligen sant. Fast det är väldigt orimligt att kalla det för ”bristande förmåga”. Det handlar ju om en diskrepans mellan ”normala förväntningar” och hur autister fungerar. Om det uppfattningar om det ”normalt förväntade” ändrades så att det innefattar autistisk socialisering, skulle vi inte avvika. Det är klart, att en avviker från ”det normalt förväntade” kan ju vara en konsekvens av en ”bristande förmåga”, såsom förmågan att anpassa sig efter det normalt förväntade. För det är ju sant att många autister försöker men misslyckas att anpassa sig efter omgivningens krav och förväntningar, och det är ju då en fråga om att sakna förmågan. Men att avvika från det normalt förväntade är inte en bristande förmåga i sig. Och bristande förmåga att anpassa sig efter omgivningens förväntningar och krav, är något helt annat än ”bristande förmåga till social ömsesidighet”, som denna avvikelse sägs vara exempel på.

Formuleringen om att autister ger ”bristande gensvar i samtalet” är vag, men jag antar att det handlar om att autister ofta inte klarar av att delta i samtal på det sätt som förväntas. Avvikelse från det normalt förväntade igen. Saker som att inte veta när en förväntas tala och när en förväntas vara tyst och så vidare. Eller att en inte klarar av att bearbeta all information och behöver mer tid för att kunna förstå konversationen och svara på den. Eller att en är för överväldigad av intryck för att kunna delta. Kanske behöver en använda skrift för att kommunicera men omgivningen tillåter inte det. Det finns många förklaringar till det ”bristande gensvaret”. Att beskriva detta som ”bristande förmåga till social ömsesidighet” är helt orimligt, särskilt när så mycket handlar om hur det sociala livet organiseras. Jag tycker att NT-folk generellt sätt har jättedåligt ”gensvar”. Ofta förstår de inte alls vad en säger, och om en frågar något blir de arga eller svarar på något helt annat. Och de är värdelösa på att ta hänsyn till varierande kommunikationsbehov. Men eftersom de saknar självinsikt lägger de problemet hos autister.

Vi kan också läsa att autister ”endast i begränsad utsträckning delar intressen eller känslor med andra”. Det här är verkligen bara… jag kan inte fatta hur någon alls kan säga detta med allvarlig min. Finns det något som är typiskt autistiskt så  är det att vilja dela sina intressen med andra. I mitt inlägg om autistisk kultur nämnde jag ”infodumping” som en viktigt Autistisk kulturell praktik. Autister uppmuntrar och stöttar varandra att berätta om sina intressen. Anledningen till att Autister behöver uppmuntra och stötta varandra är att omgivningen ofta säger till autister att sluta prata om sina intressen. De visar tydligt att de inte vill höra, att de inte är intresserade, att autister som berättar om sina intressen bara är irriterande. Så påstår de att det är ett ”autismsymptom” att ”endast i begränsad utsträckning dela intressen”. Eh nej, vi begränsar oss medvetet för att vi vet vad som händer om vi delar våra intressen med fel personer. Autister som delar sina intressen blir straffade för det, så många lär sig att det är fel att göra det.

Det är liknande när det kommer till känslor. Autister får tidigt lära sig att det är fel och dåligt att vara öppen med sina känslor. Autistiska känslouttryck bestraffas. Dessutom utsätts många av oss för intensiv gaslighting under hela uppväxten. Vi får höra att vi inte alls känner så som vi påstår att vi känner. Att omgivningen vet bättre än vi själva vad vi tänker och känner. Om en autist säger att hen blir ledsen av något, kan hen få höra att det är inte sant. Det förklarar att en är arg när en inte tror att en är arg, och om en faktiskt är arg så är det fel att vara arg för ingen annan har någonsin gjort något fel. En får höra att en uppskattar saker som en inte alls uppskattar, att det som gör ont inte alls gör ont, och att allt en känner är något helt annat än vad en tror. Och ofta när en berättar vad en känner så ignoreras det helt, och omgivningen låtsas som att en inte uttryckt några känslor alls.

Det är då inte alls konstigt att en ”endast i begränsad utsträckning delar intressen eller känslor med andra”. För ja, vi får lära oss att vara på vår vakt. För båda delarna riskerar att bli stulna av NT-världen, att förvrängas eller slängas bort. Men när Autister inte behöver vara rädda, och får chansen att kommunicera med människor som uppskattar och förstår Autistiska intressen och känslor (dvs främst andra Autister), blir vi ofta ivriga att dela våra egna intressen och känslor, och även ta del av andras. Så ni som tror att det är en specifik autistisk grej att inte vilja dela intressen och känslor, jag är rädd att problemet helt och hållet ligger hos er.

Den sista delen av det citerade kriteriet är att den bristande sociala förmågan kan yttra sig som att autisten ”inte alls tar initiativ till eller ger gensvar vid sociala interaktioner”. En fråga här är ju om det alls kan kallas för ”social interaktion” när den ena parten inte alls ger något gensvar. Det låter ju mer som trakasserier där offret av någon anledning inte kan reagera. Och det är väldigt vanligt att autister i olika situationer inte klarar av att ”ge gensvar”. Men det är ju samma sak som det som beskrevs som ”bristande gensvar” längre upp i texten. Det är heller inte alls svårt att förstå autistiska personer som ”inte alls tar initiativ till sociala interaktioner”. För visst är det många som har all anledning att undvika de sociala interaktion som finns att tillgå. På grund av att om en försöker blir en avvisad, förlöjligad och bestraffad. Om alla tillfällen för social interaktion en känner till är så värdelösa och skadliga, då är det inte alls konstigt att en inte tar initiativ till det. Sen kan ju förmågan att ta initiativ till allt möjligt också påverkas av svårigheter med exekutiva funktioner, men det är ju inte en specifik social förmåga.

Det blev mycket text om bara ett kriterium. Mycket kan ju egentligen sammanfattas med att ableistiska neurotyper är helt outhärdliga, men jag hoppas att detta gör det tydligare. Nästa gång fortsätter vi med diagnoskriterium 2, ”bristande förmåga till icke-verbalt kommunikativt beteende vid sociala interaktioner”.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, NT-professionella, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Bristande förmåga till social ömsesidighet”.

  1. Ping: Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Bristande förmåga till icke-verbalt kommunikativt beteende vid sociala interaktioner”. | anarkoautism

  2. Ping: Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Bristande förmåga att utveckla, bevara och förstå relationer”. | anarkoautism

  3. Ping: Kriterier för Autism enligt DSM-5. ”Starkt begränsade, fixerade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering”. | anarkoautism

  4. Ping: Forskare som bryr sig väldigt mycket vad vi tittar på | anarkoautism

  5. Ping: Om Helles studie om pojkar med aspergerdiagnos | anarkoautism

  6. Ping: Om diagnoskriterierna för autism | anarkoautism

  7. Ping: Det här med särbegåvning och autism | anarkoautism

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s