En kamp för frihet och rättvisa där alla behövs

autism-and-trans-symbol

Kombinerade symboler för neurodiversitet och trans, för alla behövs.

Det är mycket obehagligt som händer nu. USA har fått en läskig fascistpresident, nazister marscherar på gatorna, och människor blir skadade. Och politikerna fortsätter att skära ner och förstöra livet för funkisar och sjuka. Det finns mycket som är fel i världen, och för tillfället verkar det som att saker bara blir värre. Och som alltid är det viktigt att fortsätta kämpa.

Det är fel att säga åt människor att inte sörja när de drabbas av hemskheter, men jag hoppas att folk inte ger upp i förtvivlan. Om vi ger upp är allt förlorat. Det är bättre att kämpa, även om det verkar hopplöst. Att det finns människor som kämpar för frihet och jämlikhet och rättvisa gör världen till en bättre plats, än den annars hade varit. Även när allt verkar gå åt helvete, är världen en bättre plats för att det under århundraden har kämpat för det som är rätt. Kamper mot förtryck och orättvisor, mot rasism och kolonialism, mot patriarkatet, mot kapitalismen, och mot ableism, har räddat livet på otaliga människor, och har gjort den här världen till en mindre hemsk plats än den annars hade varit. Och så länge kampen fortsätter, skänker den hopp och mening till människor som är marginaliserade och förtryckta. Det är värdefullt. Människor som är mycket mer utsatta än vad jag gör lyckas göra mycket mer än jag någonsin skulle kunna göra. Jag beundrar det, även om jag inte tänker skämmas över mina egna begränsningar.

Det är många som anser att jag borde skämmas. Den som inte är ute på gatorna och deltar i kampen bör skämmas, är ett budskap som hörs gång på gång. Men jag kan inte delta i Kampen På Gatorna, oavsett om det gäller att delta i protester eller slåss mot nazister eller vad det är. Att gå ut och protestera är väldigt bra och viktigt, även om de grupper som hyllar våld och hånar de som fruktar våld skrämmer mig, oavsett vilken sida de står på. Med detta menar jag inte ”högervåld och vänstervåld är lika illa”, och jag blir inte ledsen när organiserade nazister får stryk men jag kan inte heller glädjas över att det pågår omfattande våldsamheter där människor skadas.

Och ja, det stora problemet som vi borde fokusera på är att hundratals nazister tillåts marschera på Stockholms gator.

Men de som hyllar våld och fördömer de som fruktar våld, och som uttrycker förakt för de som är svaga och rädda, de skrämmer mig även om de slåss på rätt sida. Jag håller mig helt så långt borta från dem som möjligt. Jag litar inte på dem och de bryr sig inte om vad som händer med mig.

Jag kan inte delta i någon kamp ute på gator eller marschera i demonstrationer, och det finns gott om människor som anser att jag är en ynkrygg som borde skämmas, och antagligen råka ut för värre saker, som straff för att jag inte deltar. Nu är den främsta anledningen att jag aldrig kommer att vara där ute och kämpa inte rädsla, utan jag saknar helt enkelt förmågan. Men visst, jag är också svag och rädd. Jag önskar att det var okej. Att alla inte behövde vara starka och modiga hela tiden. Jag önskar att svaghet inte var något att skämmas för. Det finns många som inte gör någonting alls för att de helt enkelt inte bryr sig. Ändå vill ni skuldbelägga de som inte gör en viss sak, för att de är rädda, svaga eller helt saknar förmågan. Jag ser inte hur det är jag som borde skämmas här.

Det finns många som säger att om du inte kan marschera på gatorna finns det inget du kan göra, men det är inte sant. Det finns mycket att göra. Det finns många sätt att hjälpa. Och alla har en plats. Det viktiga är att använda de resurser och förmågor en har så gott en kan. Och om allt du kan göra är att ta hand om dig själv, är det tillräckligt. Om en rättighetskamp tvingar de svagaste att offra sig, och om kampen överger dem som mest behöver den, är den inget att ha. Vi måste skydda och hjälpa varandra så gott vi kan, låta alla bidra på de sätt de kan, och erkänna att alla behövs.

Jag vill göra vad jag kan, även om det inte är mycket. Och det finns saker jag kan göra, trots mina begränsningar. Att skriva och analysera är ungefär det enda jag är bra på. Så jag använder de förmågorna så gott jag kan. Jag försöker att informera, utbilda, och bidra till att bygga en gemenskap som behövs och som borde existera. Även om jag inte når ut till så många, så är det inte värdelöst. Det gör skillnad för människor, och om det så bara hjälper en person så är det alltid något. Så jag vägrar acceptera uppfattningen om att det skulle vara meningslöst. Det finns mycket jag inte kan göra, och det finns många som inte kan göra det jag gör, så det är bra att vi gör olika saker.

Att kämpa för frihet och rättvisa är viktigt, och alla behövs i den kampen. Det betyder inte att alla behöver kunna samma sak. Det betyder motsatsen. Även den som är svag och rädd, som inte har en viss förmåga eller kompetens, eller som har fullt upp med att överleva, är viktig och värdefull.

Jag vill i alla fall tro att det även i den här kaotiska och hänsynslösa världen finns plats för en solidarisk kamp där även de svagaste av oss är välkomna, och ses som viktiga och värdefulla.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i aktivism, Samhälle och politik och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till En kamp för frihet och rättvisa där alla behövs

  1. neurodiversiv skriver:

    Jag vill och måste tro för att orka att allt handlar om kärlek och solidaritet i slutändan och att alla kan vara med på sitt eget sätt. Att alla är viktiga och värdefulla både i sig själva och i sitt motstånd mot ”mörker”. Att yttre förmåga är inte särskilt relevant alls.

    Liked by 2 people

  2. Pina skriver:

    Du gör väldigt mycket bara genom att skriva här! Jag är väldigt förtjust i dina inlägg, blir inspirerad och full av idéer som jag pratar med andra om. Inläggen har en politisk dimension som på många sätt föreslår möjligheten till en bättre värld. Det du skrev om skattesystemet för några månader sen (liknelsen med badkaret) sen var ju genialt och borde publiceras i alla dagstidningar. Du är extremt skicklig på att analysera och uttrycka klart i text, inget överdrivet krångel – det finns inga logiska glapp eller intryck av förljugenhet och samtidigt är du medmänsklig. Jag kan se dig inom många yrken. Lite nyfiken, har du läst ”Prekariatet”? Vad tycker du om ett eventuellt införande av medborgarlön/grundinkomst? (Ursäkta ifall du skrivit om detta förut, har inte läst alla dina texter).

    Apropå yrken, svårigheten är väl mest att nästla sig in, hitta kontakter, våga/kunna i detta myller av hopplöshet. Det där med att vara ”anställningsbar” känns som ett stort skämt egentligen. Vad innebär det? Att vara lagom social, lojal, lyda och icke ifrågasätta. (Kan se paralleller till det där du skrev om KBT och dess människosyn, att få/tvinga fram ”rätt” slags beteende genom yttre stimuli). Allt är så extremt likriktat nu! Vi skulle tjäna mycket på att vara öppna för människors olikheter. Introverta människor har det väl inte särskilt lätt i denna hets av att vara ”socialt kompetent” och allt det där. Kan faktiskt se en hel del beröringspunkter mellan autism (de introverta?) och den introverta personligheten (ogillandet av ögonkontakt, grubblerier, analys, ”osocial”, att vilja vara ifred, högkänslighet, känslig för ljud och folksamlingar etc). Eller är det bara att vissa autister är introverta? Är de introverta NT då egentligen autister??

    Blev ett långt inlägg det här

    Liked by 1 person

  3. Anarkoautism skriver:

    Tack för din kommentar, och för att du läser bloggen. Alltid roligt att höra att någon gillar det jag skriver. Är dock rädd att om du ser mig inom många yrken så är det en synvilla. Jag har funktionsnedsättningar som innebär att jag inte kan göra mycket mer än att sitta hemma och skriva i min egen takt, om ämnen som intresserar mig. Så länge ingen vill betala mig för att göra det så är mina möjligheter till arbete obefintliga. Så, nu ska jag försöka besvara dina frågor.

    Jag har inte läst Prekariatet. Jag är positiv till basinkomst. Det måste göras på rätt sätt och kan inte ersätta hela välfärdssystemet (personer som inte har valet att arbeta borde fortfarande kompenseras extra för det, till exempel). Men grunden i systemet bör vara en basinkomst så att alla kan klara sina behov utan att behöva leva i rädsla eller utsättas för förnedrande kontroller, som dagens så kallade trygghetssystem innebär. Jag har skrivit ett par inlägg om basinkomst som du kan se här:

    https://anarkoautism.wordpress.com/2016/09/01/basinkomst/

    https://anarkoautism.wordpress.com/2016/09/06/ett-samhalle-dar-arbete-inte-ar-ett-tvang/

    Apropå det om högkänslighet och att vara introvert: Jag har skrivit om kopplingar mellan högkänslighet och autism tidigare (se: https://anarkoautism.wordpress.com/2016/09/04/ableism-och-autismhat-inom-hogkanslighets-grupper). Begreppet högkänslighet används ofta av personer som anser att det är dåligt att vara autistisk och därför vill ha ett annat begrepp att använda för att beskriva ungefär samma svårigheter som autister har. Så det är ett ableistiskt koncept.

    Jag tror att det delvis finns likheter med hur folk använder ”introvert”. Att vara autistisk är inte detsamma som att vara introvert, och det går att vara autistisk utan att vara introvert (hur vanligt det nu är). Men det som folk beskriver som att vara introvert låter ofta mycket som autistiska drag, och jag kan tänka mig att det är lite som med högkänslighet att det används av personer som vill ha ett ord för en avvikelse från normen, men inte vill tänka på det i termer av stigmatiserade begrepp som autism. Åtminstone en del av de som bara ser sig som introverta är nog mer eller mindre autistiska. Hur stor överlappningen är vet jag inte, men jag är säker på att det finns en sådan tendens. Och om någon upplever att de får stora problem i samhället pga hur de fungerar, då är det säkert något mer än att enbart vara ”introvert”. Autism är då åtminstone en tänkbar förklaring

    Liked by 1 person

  4. Konst & Politik skriver:

    Suveränt inlägg, AA. Och du må vara ”svag och rädd”; dn blogg gör antagligen många starkare.

    Liked by 1 person

  5. Konst & Politik skriver:

    ”…”din blogg” etc. ska det vara, slant på tangenten. 🙂

    Gilla

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s