Min autism har blivit bättre!

tumblr_m4spl2aqlv1qklcmoo1_500

Många personer med anknytning till autistiska barn undrar saker som ”kan mitt barns autism bli bättre”? Och om jag får utgå ifrån min egen erfarenhet, kan jag ge ett glädjande besked, för det har verkligen blivit bättre för mig. Okej jag har inte autism, jag är autistisk, men det är något jag blivit bättre på. Jag är mycket bättre på att vara autistisk nu jämfört med hur jag har varit. Jag beter mig mer autistiskt och jag har lärt mig autistiska strategier för att hantera autistiska svårigheter.

Jag har lärt mig att stimma offentligt. Förut var jag för nervös för vad folk skulle tycka, så jag ansträngde mig för att tränga bort sådant. Inte längre. Går omkring och nynnar och pratar för mig själv och gör ändamålsenliga rörelser för att reglera intryck. Och för den delen har jag blivit bättre på att göra det när jag är ensam också. Min färdighet i detta har absolut förbättrats.

Det är väldigt jobbigt om främmande människor kommer fram och försöker prata med mig. Lyckligtvis har jag strategier för att hantera detta. Om jag är på väg någonstans kan jag titta ner i marken och gå snabbt och sjunga för mig själv. Om jag sitter ner, på bussen eller på tågstationen eller nåt, och jag är rädd att någon ska prata med mig, kan jag krypa ihop till en boll, titta ner, gunga eller skaka lite och prata för mig själv. Detta är bara baserat på mina personliga erfarenheter men det verkar som att främlingar är mycket mindre benägna att söka kontakt när en använder den strategin. Ett mycket bra autistiskt beteende som jag har lärt mig att använda på senare tid. Och det blir lättare med träning!

Att krypa ihop till en boll är också en försvarsstrategi som jag kan använda när jag måste vara någonstans men det är för mycket intryck eller allt är jobbigt av andra skäl. Ofta i kombination med att hålla för öronen och/eller dra huvan (om jag har en sådan, vilket jag ofta har) så långt över huvudet jag kan. När jag var yngre vågade jag inte göra det, försökte sitta rakt och se normal ut och andra dysfunktionella beteenden.

Jag har lärt mig att inte titta människor i ögonen. Eller titta på människor alls mer än nödvändigt. Tidigare hade jag ett problembeteende som var, att jag fått för mig att jag borde försöka ha ögonkontakt med människor, eller åtminstone titta på deras ansikten, fast det bara var genomjobbigt. Men det har blivit bättre. Nu bryr jag mig inte alls om att försöka titta någon i ögonen. Nu tittar jag nästan inte alls på folk när jag pratar med dem. Ännu ett tidigare dysfunktionellt beteende som nu vänts till ett sunt autistiskt beteende.

En annan förbättring är att jag är öppet autistisk i sociala sammanhang. Nu är jag inte alls i många sociala sammanhang till att börja med men om jag är det så försöker jag visa så tydligt som möjligt att jag är autistisk, så folk fattar grejen och inte får för sig att jag är normal. Detta är ett effektivt sätt att sortera bort dryga människor som jag ändå inte vill ha något att göra med. Om en försöker passa in genom att anpassa sig till ”det normalt förväntade i sitt sätt att närma sig andra”, som det heter i diagnosmanualen, riskerar en att hamna i en situation där ableistiska, autisthatande NT-personer förväntar sig att en ska vilja umgås mer med dem. Att bete sig 100 procent synbart autistiskt är ofta ett sätt att ”ändamålsenligt anpassa sitt beteende till olika sociala sammanhang”, som det också står i DSM. Det finns de som säger som ”var dig själv så kommer folk att tycka om dig” men det är skitsnack. Om du är autistisk och du är dig själv så kommer de flesta hata dig. Men om du inte är dig själv finns risken att någon som egentligen hatar dig uppskattar personen du låtsas vara, och då måste du hålla uppe skådespelet för att den ska fortsätta tycka om dig. Dessutom blir det svårt eller omöjligt att hitta de få personerna som accepterar den du är och de är i slutänden de enda som är värda att lära känna. Att vara öppet autistisk är en värdefull social färdighet.

Jag har blivit bättre på att säga nej, och säga ifrån när något inte funkar för mig. Detta är något som fortfarande känns svårt dock. Det sitter så djupt rotat att folk tycker att jag är besvärlig och krävande och fånig om jag säger att jag inte klarar av att till exempel vistas i någon miljö. Men jag har blivit bättre på det. Förut blev jag gång på gång lurad att delta i tillställningar hos en släkting. Hen visste att jag var väldigt ljudkänslig, och gång på gång tvingades jag åka hem för att jag inte klarade av att vara där. Och mina släktingar visade ingen hänsyn över huvud taget. Gjorde inget för att det skulle bli lättare för mig. Men gång på gång lovade denna släkting, att den här gången kommer det inte vara så farligt, och jag borde komma det blir nog inga problem. Och jag lät mig övertalas, mycket för att jag kände att jag borde umgås med släkten. Men till sist lärde jag mig att nej jag har faktiskt ingen skyldighet att göra det, och om de inte anstränger sig för att ta hänsyn till mina behov, då vill de inte ha mig där. Så jag kan säga nej.

Apropå det, jag har blivit bättre på att förstå ickeverbal kommunikation. Till exempel om folk gör saker som jag mår dålig av, men de påstår att de vill väl. Okej, men genom att de fortsätter göra saker som jag mår dåligt av, kommunicerar de att de inte respekterar mig. Beteende är kommunikation. Det är viktigt att inte ta någons ord för att de vill väl, när de inte uppvisar några försök att respektera ens behov eller gränser.

Jag har blivit mycket bättre på att acceptera att jag saknar förmågor som andra tar för givna. Jag vet att jag inte har någon arbetsförmåga och jag vet att det inte är något fel med det. Jag önskar inte att jag kunde arbeta heller. I vårt kapitalistiska samhälle är vi vana vid att ta för givet att en människas värde är kopplats till hens förmåga att bidra till den kapitalistiska produktionen, men det är fel. En människas värde är att hen finns, och därför har ett värde som människa. Det är ett viktigt ideologiskt och värderingsmässigt ställningstagande, men förutom det är det något som gör det betydligt lättare att acceptera att en inte har arbetsförmåga. Att jag är autistisk och inte kan arbeta är helt okej, och därför inget som behöver må dåligt över (förutom att jag kommer ha mindre pengar vilket är en väldigt stor grej, men det är ju inget att göra åt och jag blir inte rikare av att känna mig dålig över det).

Jag är autistisk. Autism är inte något jag har, men om vi ska prata om autism som något jag har, då har min autism blivit bättre. För jag har blivit mycket bättre på att vara autistisk. Jag har lärt mig att bete mig autistiskt, och jag har tränat bort många problemskapande beteenden som att försöka anpassa mig efter NT-världens krav och förväntningar (att göra det skapar jättemycket problem). Jag har lärt mig att bejaka autistiska beteenden, att stimma, att använda mitt kroppsspråk, att kommunicera på mitt sätt, och så vidare. Jag accepterar och är nöjd med mitt autistiska sätt att fungera och vara på, och därför har jag också blivit bättre på det. Jag var aldrig särskilt bra på att spela NT, men jag gjorde ändå försök att dölja mina avvikande autistiska drag och det mådde jag inte bra av. Men numera är risken att någon ska råka missta mig för NT betydligt lägre än den någonsin har varit. Det är inte lätt att träna upp dessa färdigheter. Men det är inte heller omöjligt. Jag är autistisk och jag har blivit bättre på det.

Tyvärr är det svårt att få hjälp. Habiliteringen erbjuder ingen träning i det här, utan de har tvärtom träningsprogram vars uttalade syfte är att försämra. Psykiatrin är inte heller till någon hjälp. Av någon outgrundlig anledning finns det inga (så vitt jag vet) psykologiska behandlingsmetoder som hjälper främja hälsosamma autistiska beteenden. Den enda metoden som kan fungera som jag känner till, är för autister att lära av varandra och stötta varandra. För en får räkna med motstånd från omgivningen, när en försöker bli bättre. Så det är inte lätt att lära sig vara autistisk, och det är inget en klarar av på egen hand. Men det är ett bra mål att sträva efter. Även små framsteg har betydelse. Det är inget som suddar ut de negativa effekterna av att leva i ett ableistiskt samhälle som hatar autister. Det är inget som botar psykisk ohälsa som är resultat av åratal av trauma och misshandel. Men det gör det lättare att fungera trots allt detta.

Så visst kan det bli bättre. Jag kommer inte bara att vara autistisk hela livet, jag kommer dessutom att bli ännu bättre på det.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Min autism har blivit bättre!

  1. Mikusagi skriver:

    Asbra inlägg!

    Liked by 1 person

  2. Det här gör mig så otroligt glad att läsa.

    Liked by 1 person

  3. neurodiversiv skriver:

    Jag är glad för din skull!

    Liked by 1 person

  4. stellawainwright skriver:

    Tack! Du hjälper mig.Så mycket.

    Liked by 1 person

  5. Tycker det finns en gråzon mellan autistiskt och normalt beteende. Gränsen är inte alltid så skarp som man kan tro. Många NT-personer uppvisar autistiska drag. Som relativt autistisk själv kan jag uppskatta att anpassa mig efter NT-beteende inom en speciell kontext. Det är också så att jag ibland får ut mer i vissa sammanhang av att umgås med NT-personer. Ett exempel är onlinespel. Där är NT och autister ofta blandade och accepterar varandra. Händer t.o.m att NT-folk ser upp till autistiska egenskaper.

    Nördighet och specialintressen i allmänhet är områden där gränserna suddas ut och det faktiskt går att samexistera. I takt med att folk lever mer av sina liv online och i virtuella världar kommer denna interaktion öka. Autister har alltid fyllt en viktig roll som kulturell motor om man ser till hur många genier (särbegåvade som Mozart etc) som kan antas ha varit autister men i framtiden kan möjligheterna för autister i allmänhet att få använda sina medfödda egenskaper komma att öka och gränsen mellan NT och autister minska. Saker som onlinespel är bara en försmak av var civilisationen är på väg.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Som någon som har helt andra erfarenheter av onlinespel och nördkultur är jag inte lika positiv till en sådan utveckling. Men jag kan absolut se fördelarna med onlinespelande som social aktivitet. Det är ju ett av flera sätt som en kan socialisera med människor via internet, och på det sättet passar det nog många autister. Hur som helst, kul att du har rolig med onlinespelande.

      Gilla

  6. Franz-Julie skriver:

    Magnifikt!

    Liked by 1 person

  7. Ping: Vem är jag att tänka att min dotter är alltför udda? | millington.se

  8. Ping: Autistisk kultur | anarkoautism

  9. Ines Uran Isotopia 222 skriver:

    Så befriande att läsa för en som ägnat hela livet, så långt, att försöka passa in. Imiterat systrar, vänner och skådespelare så till den milda grad att jag till slut inte hade en aning om vad som var jag och vad som var ihopplockat från andra människor. När jag tvingades in i sociala sammanhang i sexårsverksamhet insåg jag att jag inte var som de andra barnen och att jag inte fixade att interagera med dem på samma sätt de gjorde med varandra. Kanske min oförmåga att förutsäga andra människors handlingar och uppsåt ledde till att ett av mina starkaste specialintresse blev just människan, dess psykologi och fysiska funktioner.

    Det här inlägget måste jag läsa fler gånger och öva på att få vara den jag är fullt ut, även bland andra människor. Tack.

    Liked by 3 people

  10. Ping: Om Helles studie om pojkar med aspergerdiagnos | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s