Ett samhälle där arbete inte är ett tvång

Basinkomst – Så du inte måste ägna dig åt själsdödande arbeten längre.

Jag tänkte prata lite mer om basinkomst. Och med ”prata om” menar jag ”propagera för”. Häromdagen postade jag ett inlägg om varför jag anser att basinkomst vore bra. När en förespråkar basinkomst, eller någon annan omfattande samhällsekonomisk reform, finns det oundvikligen tråkmånsar som kräver att en ska i detalj förklara hur det ska genomföras. ”Hur ska det finansieras?”, är klassikern, ”hur exakt ska det fungera i praktiken? Om du inte kan presentera ett detaljerat förslag finns det inget att diskutera.”

Skitsnack. Jag är ingen professionell utredare. Om det blir dags att införa basinkomst, så har staten omfattande resurser och tillgång till den expertis som kan utreda frågan och lägga fram en detaljerad och genomarbetad plan. Jag kan inte göra det arbetet, och det finns ingen anledning till att jag skulle behöva göra det. För övrigt är det ju aldrig som att de där tråkmånsarna själva brukar kunna presentera någon liknande djup detaljanalys av det praktiska genomförandet av deras favoritförslag.

Sådana krav kan vi med fördel ignorera.

Det finns pengar, men det är uppenbarligen inte bara en fråga om att omfördela befintliga offentliga utgifter. Så staten får överge sin irrationella idé om att staten ska gå med vinst, men det vore ju bara bra. Och sen lär de väl få höja skatterna för de som har mycket pengar, vilket också bara vore bra. Basinkomsten ska delas ut till alla, men de som är rika bör få betala tillbaka den flera gånger om via skatten. Om det sen dyker upp problem får en väl ta det som det kommer, tänker jag. Det är ju inte som att vårt nuvarande system fungerar felfritt heller. Och basinkomst är något som är mer eller mindre nödvändigt om vi strävar efter att vara ett humant samhälle. Så det är något vi borde införa om det alls är möjligt. Och det är genomförbart, inga tvivel på den punkten.

Tråkmånsen lär invända, att om vi införde basinkomst så skulle folk sluta jobba och det vore katastrof. Detta låter väldigt orimligt. Om det bara handlar om att många slutar arbeta, okej vad är problemet? Det är ju varje individs fria val, leve valfriheten! Den som väljer att inte jobba kommer fortfarande ha mindre pengar än den som jobbar, så hen avstår ju fortfarande från inkomst, och kommer inte kunna konsumera lika mycket, som om hen jobbade.

Vilket ju bara är bra, vi producerar redan massa skit vi inte behöver. Om en stor del av befolkningen väljer att skriva poesi eller ha tebjudningar eller spela pokémon i soffan, så mycket bättre för oss alla. Vi behöver inte producera massa grejer för konsumtion, i synnerhet inte när folk själva bedömer att de hellre ägnar sig åt poesi och pokémon. Sen är detta inte i närheten av tillräckligt för att rädda planeten, vi behöver mer än ändrade konsumtionsvanor för det.

Att folk slutar arbeta vore bara ett problem om i stort sett ALLA gör det. Okej, då stannar samhället upp. Men det skulle ju betyda att samtliga arbetsföra individer hellre svälter ihjäl än att arbeta, vilket är helt orimligt. I så fall har de redan det valet.

Så det kommer inte att hända. Men förhoppningsvis kommer folk att arbeta mycket mindre. Det vore bara bra. Det finns verkligen inget samhälleligt behov av att alla ska jobba.

Vissa experter hävdar till och med, att det inom en nära framtid kommer bli omöjligt att förse alla med jobb, hur mycket vi än vill. De menar att den teknologiska utvecklingen mot allt högre grad av automatisering, kommer att leda till att det inte finns jobb till alla. Basinkomst löser då problemet eftersom ingen kommer vara beroende av att hitta ett arbete. Mot detta kan invändas att så har man sagt under hela 1900-talet. Man har gång på gång varnat för att den teknologiska utvecklingen kommer att leda till massarbetslöshet. Men även om det är sant att många jobb har försvunnit som en följd av denna utveckling, så har dessa jobb alltid ersättas med nya. Så det finns ingenting som säger att teknologin kommer göra alla arbetslösa nu heller. På detta svarar många (bland annat Varoufakis som jag länkar till i förra inlägget om basinkomst) att det är sant, men nu är det annorlunda, nu kommer teknologin ta bort fler jobb än de skapar nya.

Jag vet inte om det stämmer att det är annorlunda den här gången. Kanske, kanske inte. Men även om det stämmer att detta är något man varnat om många gånger förut, så vill jag dra en annan slutsats av detta. För faktiskt, är det inte lite märkligt att hur många nya bättre maskiner vi än uppfinner och hur mycket produktionen än effektiviseras, så måste vi fortfarande arbeta lika mycket? Så min slutsats är inte att arbetena inte kommer försvinna nu heller, men att vi kunde ha låtit jobben börjat försvinna sen länge. Tiden är så att säga övermogen. Jag vet inte om det stämmer att den teknologiska utvecklingen oundvikligen kommer leda till att arbeten försvinner. Det finns väldigt smarta och insatta personer som tror det, så jag vill inte utesluta möjligheten men… jag är verkligen väldigt skeptisk mot sådan teknologisk determinism. Jag tror att det beror på politiska beslut. Om vi vill kan vi ha ett samhälle där efterfrågan på arbetskraft fortsätter vara lika stor som nu (eller större, för arbetslösheten är ganska hög nu).

Men varför skulle vi vilja det?

Om den teknologiska utvecklingen gör det möjligt att automatisera produktionen så att vi inte behöver göra så lite som möjligt själva, då är det ju bara bra. Det enda problemet är att vårt samhälle idag bygger på att alla har arbete. Vi har inga svårigheter med att producera allt vad vi behöver. Det politiska problemet med arbetslöshet handlar om att skapa tillräckligt många ansträngande uppgifter som folk tvingas genomföra innan de får ta del av det vi producerar. Den som inte jobbar blir marginaliserad, ekonomiskt och socialt. Men det måste inte vara så. Att införa basinkomst skulle bidra till ett samhälle där det inte längre är ett problem om det inte finns jobb åt alla. Ett sådant samhälle vore mycket trevligare än ett där politiker försöker göra allt (okej de gör faktiskt långt ifrån allt men ändå) för att uppmuntra välbärgade människor att anställa underbetald städhjälp.

Basinkomst skulle förbättra livet både för de som arbetar och de som inte gör det. En trevlig effekt vore att arbetsköpare blir tvungna att anstränga sig för att locka till sig villig arbetskraft. Endast de som kan erbjuda meningsfull sysselsättning under bra arbetsförhållanden kommer att klara sig. Det borde ju marknadsliberalerna uppskatta, om de verkligen trodde på den fria konkurrensens förtjänster. Om en alltid har möjligheten att tacka nej till ett arbete utan att behöva oroa sig för morgondagen, då ökar också möjligheten att jobba med det en vill. Och när arbete inte är nödvändigt för ens överlevnad, behöver en inte planera sitt liv efter vad som kommer ge det bästa jobbet. Den som vill utbilda sig kan göra det utan att behöva Tänka På Sin Framtid (läs 300 poäng teoretisk historia om det är det du vill).

Den som är mer marknadsliberal kan ju gotta sig åt tanken på hur det skulle främja Entreprenörskap när fler kan våga Ta Risker för att följa sin dröm (eftersom alla drömmer om att driva ett företag).

Eller att man kan slippa löneslaveriet och testa att driva ett alternativt kooperativt bokkafé.

Till och med jag som i princip helt saknar arbetsförmåga, hade inte haft något emot att ha en ovillkorad inkomst så att jag kunde testa på att ägna mig åt något om möjligheten dök upp. Om det var något som verkade intressant och givande alltså. Nu är det ju så tråkigt att om jag i teorin testade på en sysselsättning så finns det en stor risk att försäkringskassan bedömer att jag därför har arbetsförmåga. Så det är en stor risk jag inte skulle våga ta.

Och när jag nu inte kan arbeta, och aldrig kommer kunna det, så hade det ju varit trevligt att inte behöva oroa mig för att jag ska förlora min inkomst om någon felaktigt gör en annan bedömning.

Och även om en har arbetsförmåga, så är det nog många som skulle må bättre av göra något annat, eller bara ta det lugnt, och då kan vi gott stödja det.

Annan bra sak: Den som har viljan och förmågan kan bli aktivist på heltid. Ägna ditt liv åt att förändra världen, kämpa för frihet, jämlikhet och rättvisa, och gör förberedelser inför den stora Revolutionen! Det om något vore väl använd tid!

Så basinkomst vore bättre för nästan alla, oavsett vår position på arbetsmarknaden. Det vore inte bra för de rika, så klart, och i synnerhet inte för de som äger företag, men för alla andra vore det bra.