Ableism och autismhat inom högkänslighetsgrupper

1a0rl3

Någon undrade om jag kunde skriva något om högkänslighet, och det är något jag funderat på att skriva om ett tag så jag tänkte att visst, kan ju ta och göra det nu. Minns ni när jag skrev ett antal inlägg om särbegåvning? Väldigt mycket av det jag skrev där gäller även för högkänslighet. Det liknar varandra väldigt mycket. De fyller mer eller mindre samma funktion. Det är pseudodiagnoser som innefattar så många typiska autistiska egenskaper att det knappt går att se skillnad, och används främst av personer som vill distansera sig från autister eftersom de hatar oss.

För att läsa på lite kollade jag runt på Sveriges förening för högkänsliga och HSP Sverige. Enligt SFH finns ”högkänslighet” hos 15-20 procent av befolkningen vilket är ”tillräckligt många för att betraktas som normalt men inte tillräckligt många för att omgivningen alltid ska förstå” och detta leder till att många känner sig ”konstiga” och ”utanför”. Detta är ganska talande för den mentalitet som kännetecknar mycket av attityderna kring högkänslighet (och särbegvåning): man är missförstådd men absolut inte onormal. Inte som de där med ”bokstavsdiagnoser”. I stort sett i varje artikel om ämnet jag hittat är man noga med att förklara att högkänslighet absolut ”inte är en diagnos”, utan en ”personlighetstyp”, och det är väldigt viktigt att inte missförstå detta. För någon som ”är en diagnos” (dvs är en funktionsnedsättning) vill man ju inte förknippas med.

Nu får ju folk beskriva sig som de vill, men problemet med HSP-litteraturen är att de är fulla av extremt ableistiska värderingar, och i synnerhet autister tycks vara hatade. Men innan jag går in på detta ska jag försöka beskriva vad HSP (”högkänslig personlighet”) är. På HSP Sveriges ”vanliga frågor”- sida förklarar man först att HSP inte är ”någon psykiatrisk ‘bokstavsdiagnos'” utan ”i stället är det en beskrivning” av hur vissa människor fungerar annorlunda. Vilket ju är precis vad en ”psykiatrisk bokstavsdiagnos” också är. Det finns också en länk till något suspekt självtest för högkänslighet, och jag kan ju avslöja att jag fick ett närmast ”perfekt” resultat, så jag torde vara mer högkänslig än de flesta. Vilket jag antar innebär att jag nu ägnar mig åt s.k. ”internkritik”?

Eller nä, jag är inte alls högkänslig. Enligt HSP Sverige är personer med HSP inte autistiska, vilket enligt enkel logik betyder att autister inte kan vara högkänsliga. Så jag uppfyller alla kriterierna men jag är inte högkänslig. Och det är väl okej, jag vill verkligen inte kalla mig högkänslig heller, det är ju värre än ”högfungerande asperger light”.

Informationssidan innehåller mycket suspekta utläggningar om psykologi och biologi och historia. Men en del av beskrivningarna av vad HSP faktiskt är, är rätt intressanta. För det mesta beskriver typ autism. Jag menar, läs det här:

”Man har också funnit att hjärnan hos högkänsliga personer fungerar lite annorlunda än hos icke-känsliga. Känsliga personer är ofta mer medvetna om subtila nyansskillnader och detaljer, vilket främst beror på att deras hjärnor bearbetar informationen annorlunda och reflekterar över den på ett djupare plan. Inte sällan leder det till att man som känslig individ känner sig överväldigad, överbelastad, av intryck. Man blir helt enkelt lättare överstimulerad när saker och ting blir för intensivt, komplext eller kaotiskt under en tid.”

Okej de tar ju inte i så de spricker direkt, men visst låter det som autism?

Svar: Ja det låter som autism.

Jag tänker inte lägga så mycket vikt vid deras förklaringar, för deras analys är inte direkt bättre än den som används i särbegåvnings-litteraturen, eller diagnosmanualerna. Men svårigheterna och egenskaperna som beskrivs, är nästan bara sådant som väldigt många autister kan känna igen sig i. Detta blir ännu tydligare i avsnittet där de listar ”typiska kännetecken för HSP”. Här kan vi bland annat läsa att personer med HSP bland annat ofta är väldigt försiktiga i nya miljöer och sociala situationer, är bra på att uppfatta ”detaljer, nyanser och små kontraster” (alltså en av de vanligaste grejer folk brukar säga om autister) och fattar beslut långsamt och är perfektionister. Så det är ju några autismstereotyper bara där. Det berättas även att personer med HSP ofta far illa och utsätts för lidande p.g.a. ”dåliga uppväxtförhållanden”. Att säga att det stämmer för nära nog alla autister är ju nästan en underdrift.

Högkänsliga tenderar även att ”handla mer sametsgrannt” och ”vara ovanligt bekymrade över sociala orättvisor” egenskaper som också tycks vara vanliga hos autister.

Andra högkänslighetskriterier innefattar även: starka känsloreaktioner, svårigheter att hantera förändringar, blir lätt överstimulerad, är sensoriskt känsliga, och att vara väldigt förtjust i djur. Och så ska en ha haft dessa ”särdrag” redan som barn.

Alltså, de flesta av dessa kännetecken står till och med i DSM-kriterierna för autism. Inte för att jag har någon som helst respekt för diagnosmanualer, men det är ju lite fascinerande ändå att de lyckas pricka in så mycket. Särskilt som de är så väldigt måna om att ingen ska sammanblanda högkänslighet med såna där läskiga ”bokstavsdiagnoser”.

Det finns också en rad kännetecken som inte är så relevanta, eftersom de varken talar för eller emot autism. Däremot är det intressant att den listan har väldigt mycket gemensamt med liknande listor för drag hos ”särbegåvade”, eller de där ableistiska listorna på ”positiva egenskaper” hos autister.

Sen är det ett kriterium som går tvärt emot de vanliga uppfattningarna om hur autister är, då högkänsliga sägs vara bra på att uppfatta andras tankar och känslor, och tolka icke-verbala sociala signaler. Och är det något autister sägs vara dåliga på så är det detta. Sen har ju stereotypen inte mycket med verkligheten att göra, men det är en annan fråga. Och det är en komplicerad fråga så jag vill inte diskutera den nu.

”Aha, du undviker frågan! Bevisar inte detta ändå att autism och högkänslighet inte går ihop?”

Eh, nej?

Det bevisar ingenting. Även om vi accepterar att autister verkligen är helt värdelösa på det där (vilket inte är riktigt sant), och därmed inte har detta ”kännetecken” för HSP, så är det ju heller inte som att en måste uppfylla alla kriterier. Tvärtom, det står uttryckligen på hemsidan att ”ingen individ har alla [kännetecken) men bör [… ] uppfylla en majoritet av dem”. Och autister passar ju in på nästan alla andra kännetecken, så det gör absolut ingen skillnad om just detta gör det eller inte.

Slutsats: Om vi utgår ifrån deras egna definitioner, att någon som uppfyller en stor del av de kriterier som sägs utgöra ”högkänslighet”, då är de flesta autister högkänsliga

 Vilket betyder att många högkänsliga är autister.

För att ingen ska göra misstaget att nå denna skrämmande slutsats avslutar man därför ”vanliga frågor”-artikeln med frågan ”Vad är inte HSP”. Svaret är en lista på diverse ”störningar” och sjukdomar och funktionsnedsättningar. Bland annat är det ”inte en form av autism eller Aspergers syndrom”.

Nej vilken hemsk tanke…

Motståndet mot autism är så extremt att man inte bara förnekar kopplingar mellan autism och HSP, utan man förnekar även att det alls är möjligt för en person med HSP att vara autistisk. Man erkänner visserligen att många personer med HSP har autistiska drag (vilket ju inte är så förvånande med tanke på att nästan alla HSP-kriterier är vanliga autistiska egenskaper), detta säger alltså ingenting om eventuella kopplingar till autism.

”HSP gör oss inte följsamma eller normativa i vårt beteende. Tvärtom, högkänsliga får ofta ett medelhögt resultat på ett autismspektrum. Men högkänsliga har inte aspergers eller autism. Däremot är autistiska personer ofta oerhört högkänsliga, och har svårt att hantera och förhålla sig till alla intryck och normer omkring dem. Detta kan även HSP’s uppleva när de är överväldigade av intryck och inte ger sig själva pauser och tid till eftertanke.”

Inte nog med att HSP inte är autism, men tydligen är det också per definition omöjligt för en högkänslig person att vara autistisk.

Enligt citatet har alltså personer med HSP ”medelhögt resultat på autismspektrum”, de har samma svårigheter som autister, och de har gemensamma upplevelser. Och autister är ”oerhört högkänsliga”.

Men ingen högkänslig person har autism.

Det är inte ens logiskt sammanhängande. Om autister är högkänsliga så måste det finnas, som en logisk följd av detta, högkänsliga personer som är autistiska.

Jag antar att autisters högkänslighet är en annan högkänslighet än den som personer med HSP har? Jag vet inte, det blir så konstigt hur en än vänder på det. Ännu mer bisarrt blir det om vi minns att ”högkänslighet” är ett drag som sägs finnas hos både människor och djur. Människor och djur kan ha det, men inte autister. Vad är vi då? Svamp?

Det säger sig själv att om det finns högkänsliga personer så finns det högkänsliga autister. Det behöver inte ens finnas några kopplingar mellan autism och högkänslighet för att det ska vara sant. Det räcker att högkänsliga inte är ”immuna” mot autism. Hur det nu skulle gå till.

Och som vi redan sett så är ju ”symptomen” eller ”kännetecknen” för HSP i princip bara en lista på autistiska drag. Och att uppfylla kriterier för autism… det är exakt det som är autism. Visserligen är det ju mycket lättare att uppfylla kriterierna för högkänslighet än för autism. Det måste det vara, om det omfattar upp till  20 procent av befolkningen. Men det är väldigt svårt att vara autistisk utan att också med råge uppfylla kriterierna för högkänslighet (inte omöjligt men nära nog).

Det finns ingen grund för att hävda att HSP och autism är ömsesidigt uteslutande kategorier, och starka skäl att se det som att HSP på många sätt beskriver autism.

Men det hört till det värsta man kan säga, enligt HSP-gruppen. Jag menar allvar, HSP Sverige har en artikel där de uttryckligen förklarar att en av de värsta sakerna du kan göra är att föreslå att en högkänslig person skulle vara autistisk. Det är den sista punken i en artikel om ”felaktiga sätt att bemöta högkänsliga/introverta personer”. Budskapet kan sammanfattas som: ”vi hatar autister så kom inte och antyd att vi, eller våra barn, skulle ha något gemensamt med er”. Eller bara ”vi hatar autister”. Det kan sammanfattas så, men för att ingen ska tro att jag hittar på kommer jag nu att citera ur artikeln.

Men först vill jag varna för obscen ableism och autismhat.

Ta gärna ett djupt andetag, sätt er när, ha en söt kattunge redo. Eller läs inte alls, ni måste inte läsa, ni vet hur visan går.

Okej, då kör vi:

”Såvida du inte vill skada någon annan, kanske för resten av livet, så bör du kanske undvika att kommentera andras tystnad som om det vore ett sjukdomstillstånd. Många slag av känslomässiga sår och knäckta självkänslor uppstår när folk använder diagnosetiketter på varandra — av det enda skälet att man inte kan acceptera hur andra är.”

Det är verkligen… vilket fruktansvärt hat. Att föreslå att någon kan vara autistisk är att skada den för resten av livet. De säger att vi är sjuka, att det är omöjligt att acceptera oss, och att bli förknippad med oss kan förstöra en människa.

Vad var det om att inte säga saker som kan skada människor och knäcka någons självkänsla? Way to föregå med gott exempel…

Och det fortsätter:

”Förvisso finns det aspekter av inåtvändhet och högkänslighet som kan likna autism- eller aspergeraspekter, så som t.ex. att vilja gå in i sin egen värld eller att lätt störas av yttre stimuli. Men det är ändå inte samma sak. Om ditt barn är introvert eller högkänsligt finns det absolut inget fel på det som måste åtgärdas! I stället är barnet helt normalt, och låt aldrig någonsin det tro något annat.”

”Ditt barn kanske verkar autistiskt men var inte orolig, det är inte fel på det. För det är inte autistiskt. Autistiska barn är det nämligen fel på, de har fel som måste åtgärdas!”

Ja, det är verkligen ett extremt hat mot autister. ”Det är ändå inte samma sak”. Det förklarar inte vad skillnaden är, men det är tydligt vad skillnaden är. Skillnaden är att autister är dåliga, och det är inte dem. Det är fel på oss, och det är inte fel på dem. Det är skillnaden. Och ovanpå allt uppmanar man till våld mot autister. För de säger att autister har ”fel som måste åtgärdas”. Och vi vet alla vad det betyder…

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Autism och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ableism och autismhat inom högkänslighetsgrupper

  1. En del som du skrev försökte jag berätta för min mamma om hur ableistiskt den delen du citerade var. Bra text!

    Liked by 1 person

  2. JonnaCecilia skriver:

    Herre… Alltså Wow. De säger ju emot sig själva till max?! ”Det finns autister som är högkänsliga men inte högkänsliga som är autister”… Vänta va? Vad var skillnaden?
    Så extremt… Gaah! Finner inga ord för denna ableism.

    Liked by 3 people

  3. netza skriver:

    Tack för att du sätter ord på alla känslor jag själv haft om HSP. Varje gång jag har läst om det har jag inte fattat vad skillnaden är mot valfri NPF-diagnos.

    Liked by 2 people

  4. Ping: Den som har pengar kan alltid göra sin värld tillgänglig | anarkoautism

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s