Beckmans krönika är också direkt antifeministisk

aoihana

Det är i många fall möjligt, och jag tror alltid önskvärt, för icke-män att välja bort sociala relationer med män (och när det inte är möjligt är det desto mer angeläget). Inte varje enskild men… nä jag ska ju inte behöva lägga in en ”inte alla män” här. Ni fattar nog. Hur som helst, detta har med gårdagens blogginlägg att göra.

Igår skrev jag om en väldigt ableistisk krönika. Att många som läst den inte uppfattar ableismen är väl inte så förvånande, för de flesta har verkligen ingen uppfattning om ableism. Så jag fokuserade på den biten, men faktum är att den där krönikan även är väldigt antifeministisk. Det är inte en feministisk text som råkar vara ableistisk. Det är en ableistisk och antifeministisk text som låtsas vara feministisk.

Som jag sa tidigare så menar jag att krönikan egentligen inte handlar om kvinnor och män, utan om att Beckman uttrycker sitt förakt mot människor som inte har väldigt specifika förmågor och preferenser för kommunikation i sociala sammanhang. Det är det som är det centrala. Och ur det perspektivet är krönikan i första hand extremt ableistisk.

Men även om krönikan inte främst handlade om relationer om kvinnor och män, så är det onekligen sant att Beckman i krönikan skriver om relationer mellan kvinnor och män. I syfte att vara Nyanserad, och att Se Båda Sidor, kommer jag nu att analysera texten utifrån den aspekten. Och ur det perspektivet framstår krönikan som extremt antifeministisk.

Dels är det hur hennes beskrivningar av kvinnor är rätt misogyna, men viktigare ändå är hur hela utgångspunkten för hennes text är skriven med utgångspunkten att relationer med män är en naturlig och ofrånkomlig del av en kvinnas liv. 

Hennes beskrivningar är misogyna, eftersom hon framställer kvinnor som oärliga och manipulativa i relationer med män. I hennes första tjuvlyssnings tolkar hon situationen på följande vis: Kvinnan ställer frågor och låtsas vara intresserad av vad mannen säger, men det är bara ett spel. Den patetiska mannen förstår inte att han blir manipulerad utan fortsätter att prata på (Beckman tycks verkligen förakta honom för detta). Och detta framställs som typiskt för interaktion mellan kvinnor och män.

Som tidigare sagt menar jag ju egentligen att detta främst handlar om ableism, men om vi tolkar texten utifrån utgångspunkten att det verkligen är relationer mellan män och kvinnor som är det centrala (och jag utgår ifrån det i detta blogginlägg) då är skildringen av kvinnor också extremt misogyn. Sen att Beckman är benägen att hålla med den främmande killen som Berättar Om Sitt Jobbiga Ex om att exet verkligen verkade skitjobbigt förstärker ju också bilden av att texten bygger på en misogyn kvinnosyn. En hade ju annars kunnat påpeka att det är en jävligt stor varningsklocka när en snubbe berättar om sina Jobbiga Ex.

Minns ni förresten, att Beckman anser att det hade varit bra om snubben hade ”förhört sig om tidigare pojkvänner” (hela natten, samtidigt som han skulle ligga på hennes arm). Hon framställer det som ett problem att han antagligen inte gjort det. Det är ju lagom feministiskt att framställa det som okej och bra att snubbar förhör kvinnor om deras ex.

Krönikan innehåller även en hel del klassiska antifeministiska tankesätt. Som att Beckman kritiserar människor för att vara oattraktiva. De som gör det som hon kritiserar är dåliga eftersom de inte är attraktiva. Hon säger att hon riktar sig till personer ”oavsett kön” men även om hon uttryckligen riktade det till enbart män hade det varit antifeministiskt. För hon säger då att ”det är dåligt att vara oattraktiv, och det är rätt att kritisera personer för att de inte är, eller anstränger sig för att vara, attraktiva”.

Hon kunde ju lika gärna säga ”ingen kommer vilja ligga med dig”.

Det hon säger antyder även att kvinnor är skyldiga män sin uppmärksamhet. Nu talar hon ju visserligen om hur män inte uppmärksammar kvinnor på rätt sätt och bör straffas för detta. Men det hon säger är att om någon visar dig intresse genom att ställa ”intresserade frågor”, då ska du visa intresse tillbaka, annars är du dålig och gör fel.

Jag kan tänka mig att många antifeministiska män som inte respekterar kvinnors gränser gärna skulle skriva upp på detta.

Det kanske kan invändas, att Beckman inte talar om situationer där män tränger sig på hos kvinnor de inte alls känner, utan att hon talar om sociala situationer mellan människor som är bekanta med varandra. Men mot den invändningen kan invändas, att misogyna män som inte respekterar kvinnors gränser finns gott om i bekantskapskretsar. Det är ju inte som att de männen är en pytteliten minoritet som inte umgås med andra människor förutom när de antastar främmande kvinnor med hörlurar.

Så jag tycker verkligen att Beckmans skildringar av kvinnor, och relationer mellan män och kvinnor, är riktigt misogyna och antifeministiska. Men ännu viktigare ändå är kanske hur hon framställer det som naturligt och ofrånkomligt att kvinnor umgås och har relationer med män.Hon talar om kvinnor som umgås med och lyssnar på män som talar som saker som de alls inte är intresserad av. Men inte en enda gång föreslår hon att dessa kvinnor ska sluta umgås med män.

I berättelsen om pojkvännen med det Jobbiga Exet var det ju ovanpå allt annat värt att anmärka på hur Bekcman tar för givet att (1) kvinnan har haft tidigare relationer och (2) dessa har varit med män. För att hon skulle ha levt ett liv utan flera kärleksrelationer med män är ju otänkbart? Bisexuella finns inte och alla har relationer i plural (känns också som något ableistiskt över detta men nu skulle jag ju fokusera på det antifeministiska).

Detta är rätt viktigt. Om en ska skriva en feministisk krönika om relationer mellan kvinnor och män bör en inte ta för givet att kvinnor måste vara med män.

Enligt krönikan framstår det som att Beckman genom åren har umgåtts med många män som hon föraktat och vars sällskap hon vantrivts med. Men hon säger aldrig, ”okej tjejer, vi behöver inte dessa män i våra liv, vi kan prata med varandra”, vilket annars vore en rimlig slutsats. Det verkar ju som att hon vet många kvinnor som pratar på det sätt som hon uppskattar, med många frågor och motfrågor. Den bästa lösningen vore väl då, att de talar med varandra. Vad ska de med männen till?

Ja, enligt Beckman verkar det som att en kvinna endast är något när hon blir bekräftad av en man.

Jag vill nu påminna igen att jag i detta inlägg utgår ifrån att texten faktiskt handlar om relationer mellan kvinnor och män (i mitt förra inlägg gjorde jag en annan tolkning). Utifrån denna tolkning handlar texten om problemet som Beckman ser med att män inte ställer frågor och visar intresse eller lyssnar på kvinnor.

Och när män inte visar intresse för kvinnor genom att ställa frågor, och när kvinnor då inte får möjlighet att berätta om sina liv för dessa män, då leder det till att kvinnans liv ”passerar förbi som om det nästan aldrig varit.”

Så, du behöver bekräftelse från män annars är ditt liv ingenting. En kvinna som inte får besvara en mans uppvisade intresse är ingenting.

Alltså, hon säger ju inte rakt ut att det måste vara en man som lyssnar. Men jag tycker att detta framgår av sammanhanget. Sammanhanget är följande: (1) texten handlar om att män inte visar intresse för kvinnor, (2) det tas för givet att kvinnor ska umgås med män och (3) Beckmans ”lösning” på detta problem är att kvinnor ska ändra på sig för att få män att visa intresse för dem.

Ja, det (3) är slutsatsen. Kvinnor måste påverka män så att de börjar lyssna och ställa frågor. Det är detta som ska lösa det sorgliga scenario som Beckman beskriver tidigare, där kvinnors liv inte är någonting alls.

Inte bara är kvinnor beroende av bekräftelse från män, men lösningen är att kvinnor ska ändra på sig. Beckman ger kvinnor instruktioner i hur de ska anpassa sitt beteende för att få män att behandla dem bättre. Det är det som är ”frågestrejken”, kvinnor ska fortsätta att umgås med män, men de ska uppföra sig annorlunda.

Och vilken förändring sen… När de är med män ska kvinnor vara tysta tills de blir tillfrågade.

Det är verkligen en urusel slutsats. Det förutsätter att kvinnor ska fortsätta umgås med män och det lägger allt ansvar på kvinnan att förändra mannen i rätt riktning. Det är antifeministiskt som något kan vara.

Det finns en mycket bättre slutsats, och det är något som många feminister förespråkar. Och det är en mycket bättre strejk, att vägra relationer med män. Nu har ju inte alla den möjligheten, men alla har inte möjlighet att ”frågestrejka” heller (och i en väldigt utsatt position är det knappast någon bra idé att försöka). Men när en som Beckman observerar att umgänge med män är krävande, ofördelaktigt och ej givande för kvinnor, då finns det en slutsats som bör dras före allt annat. Slutsatsen i krönikan hade kunnat vara: ”sluta umgås med män, de behövs inte. Kvinnor kan umgås med kvinnor, tala med kvinnor, ha kärleksrelationer med kvinnor (eller inte ha kärleksrelationer alls för en måste inte ha det).” Något i den stilen.

Sen kan en ju gärna erkänna att det finns mer än två kön och att även personer som inte är kvinnor kan vara i samma utsatta position i förhållande till män och dessa är värda samma solidaritet och omtanke.

Så nu har jag ägnat två blogginlägg åt att analysera den där krönikan. Den är ableistisk, antifeministisk, och hetero/cissexistisk. Och ableistisk. Det fyllde mig med obehag att läsa den, och att se andra hylla den. Därför kände jag behov av att kritisera den. Men nu tror jag att jag tömt ut nästan allt det dåliga i den, så det blir nog ingen trilogi av det.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Feminism och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s