Otillgänglighet i högre utbildning

gatet.png

Detta inlägg handlar om tillgänglighet i högskoleutbildning, och bygger på det jag skrev om i min masteruppsats om ableism inom högre utbildning. Jag hade ganska mycket text som jag inte kunde ta med i den färdiga uppsatsen, så använder mig av det nu. Och jag tar bort det mesta av referenser, för jag orkar verkligen inte göra en korrekt litteratur-förteckning för varje blogginlägg. Sen vill jag tipsa om en text av Livets bilder om betydelser av bristande tillgänglighet. Det är både en bra förklaring av begreppet, och väldigt relevant för det jag skriver om här.

Att något är tillgängligt betyder att alla kan ta del av det. Tillgänglighet kan bland annat innefatta tillgänglighet i fysisk miljö, information och kommunikation, men även bemötande är viktigt. Tillgänglighet berör alla men ordet får en särskilt viktig betydelse när det gäller möjligheter för personer med funktionsnedsättningar. Tillgänglighet inom utbildning innebär att hela utbildningssammanhanget är utformat så att studenter har möjlighet att tillgodogöra sig den oavsett eventuella funktionsnedsättningar. Det finns flera viktiga aspekter av tillgänglighet, till exempel:

  • Fysisk tillgänglighet. Att den fysiska miljön är utformad för att inte utestänga någon. Om det saknas anordningar som hissar, ramper och dörröppnare blir byggnader otillgängliga för personer med nedsatt rörlighet. Om lokaler är bullriga och saknar ljuddämpning, eller om belysningen är dålig, blir de otillgängliga för personer med sensorisk överkänslighet. Fysisk tillgänglighet betyder att personer med funktionsnedsättningar både kan ta sig in i lokalen, och att de kan vistas där utan att utsättas för svåra påfrestningar.
  • Tillgänglig information och kommunikation. Att hemsidor är tillgängliga, att information presenteras på ett sätt som inte försvårar för studenter med funktionsnedsättningar eller att tillgång till väsentlig information inte förutsätter fysisk närvaro vid ett visst undervisningstillfälle, är exempel på vad som påverkar tillgängligheten i information och kommunikation.
  • Pedagogisk tillgänglighet. Att undervisningen och examination inte skapar hinder för studenter med funktionsnedsättningar. Den pedagogiska tillgängligheten påverkas av upplägg på föreläsningar, uppgifter och examinationer med mera.

När något är utformat för att vara tillgängligt för alla kallas detta för universell design. Punktinsatser som fokuserar på att hjälpa den enskilda individen har olika beteckningar, men inom högre studier i Sverige kallas det för särskilt pedagogiskt stöd. Jag kommer att återkomma till detta begrepp senare, men det ”särskilda stödet” betyder ibland inte annat än att högskolan går med på att avstå från att aktivt sabotera för studenten. Det är viktigt att inte underskatta betydelsen av hur man väljer att utforma utbildningen och allt däromkring. Det är val som leder till att personer med funktionsnedsättningar antingen välkomnas eller utestängs. Detta betyder att man väljer att antingen välkomna eller utestänga personer med funktionsnedsättningar, och vi bör inte se valet att utestänga som det neutrala eller som ett naturligt tillstånd.

Det är även viktigt att påpeka att högre utbildning handlar om mer än enbart själva undervisningen. Om högskolevärlden ska vara inkluderande för personer med funktionsnedsättning räcker det inte att undervisningen i sig görs tillgänglig, men att andra delar av studentutbudet, som sociala mötesplatser och aktiviteter, görs tillgängliga för alla. I annat fall bidrar man till social utestängning av vissa studenter.

Fysisk tillgänglighet betyder att den fysiska miljön är utformad för att inte utestänga någon. Den konstruerade miljön ställer vissa krav på individens förmåga, och straffar de som avviker från normen. Några uppenbara exempel är hur avsaknad av hissar, ramper och dörröppnare utestänger personer med nedsatt rörelseförmåga. I dessa fall är utestängningen väldigt tydlig. Den funktionsnedsatta individen kan bokstavligen inte ta sig in. Byggnader kan dock vara otillgängliga även på andra sätt. Till exempel kan undermålig ljud- och ljusmiljö vara extremt påfrestande för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Exempel på detta ges av en studie om autistiska studenters erfarenheter. Madriga (2010, fullständig referens finns i uppsatsen) beskriver hur autistiska studenter blir effektivt utestängda från sociala mötesplatser, som caféer och pubar. Det är viktigt att autistiska studenter kan vara i universitetens olika utrymmen utan att konfronteras med barriärer som utlöser ångest eller hyperkänslighet. Författaren intervjuar flera autistiska studenter som beskriver hur de saknar möjlighet att delta i sociala aktiviteter på grund av otillgängliga miljöer, och upplever ofrivillig social isolering som en följd av detta. Social isolering bidrar till psykisk ohälsa. Hälften av intervjupersonerna i studien hade någon gång diagnosticerats med depression. Alternativa sociala utrymmen där studenter kan samlas utan att behöva hantera höga ljud, stora folkmassor och alkoholkonsumtion, skulle kunna vara ett sätt att bryta social isolering och minska risken för psykisk ohälsa. Men studentledda sociala aktiviteter utformas utifrån vissa antaganden om hur alla fungerar, och medan de skapar gemenskap och samhörighet för vissa så exkluderar de samtidigt andra.

Även platser som ofta föreställs som lugna och tysta kan upplevas helt annorlunda av hyperkänsliga personer. Universitetsbibliotek är exempel på detta, där stora folkmängder och hög ljudnivå kan utestänga intryckskänsliga personer. Detta har även negativa ekonomiska konsekvenser för studenter, då det begränsar studenternas möjligheter att låna kurslitteratur. Kurslitteratur är en dyr historia, och många böcker går inte att låna på vanliga bibliotek. På grund av dessa problem väljer många att söka skydd i hemmet, men sensoriska svårigheter kan göra att typiska studentbostäder inte fungerar (jag har högst personliga erfarenheter av detta: de månader då jag bodde i studentlägenhet var bland den värsta tiden i mitt liv mycket p.g.a. ljudnivån). När vanliga studentbostäder inte fungerar måste studenten hitta en bostad på egen hand, vilket ofta förutsätter resurser eller kontakter. Möjligheten att studera blir då ännu mer en klassfråga.

Tillgänglighet i kommunikation och information innebär att studenten inte hindras i kommunikationen med högskolan och att viktig information är lättillgänglig. Det handlar bland annat om hur man utformar hemsidor och tillhandahåller samt presenterar information. Studenter med exempelvis kognitiva funktionsnedsättningar eller nedsatt syn kan stöta på hinder om hemsidor och studentwebb inte är utformat med detta i åtanke. Om väsentlig information endast tillhandahålls i samband med föreläsningar drabbas studenter som har begränsad möjlighet att närvara vid sådana tillfällen. Den som behöver få litteratur inläst drabbas hårdare om kurslitteraturen inte finns tillgänglig på förhand. Att få tillgång till föreläsningsanteckningar eller presentationer innan föreläsningen kan spela väldigt stor roll för studenter med vissa funktionsnedsättningar, och om läraren är ovillig att tillhandahålla sådan information drabbas dessa studenter. Att i förväg få veta vad en föreläsning kommer handla om kan också hjälpa studenter att prioritera, men lärare är inte alltid villiga att delge sådan information.

Pedagogisk tillgänglighet innebär att alla har möjlighet att ta del av undervisningen på samma villkor. Det finns potentiellt väldigt många saker som påverkar undervisningens tillgänglighet, beroende på studenternas behov, vilket ämne det är osv. Tillgänglighet i undervisningen handlar både om hur föreläsningar och andra aktiviteter är utformade, och om att studenter har möjlighet att få tillgång till olika former av anpassningar vid behov, exempelvis talböcker, anpassad examination, och så vidare. Hur man väljer att reglera tillgången till stöd och anpassningar är en mycket viktig fråga, som jag nu kommer att gå närmare in på under nästa rubrik. Forskning visar att studenter med funktionsnedsättningar upplever just otillgänglig undervisningsmiljö som det största hindret i studierna. Samtidigt säger forskningen i fråga (jag orkar inte göra referenser i bloggposten, så ni får läsa uppsatsen om ni är ute efter sånt) att högskolan är allra mest ovillig att göra anpassningar just när det kommer till undervisningen.

Tillgänglighet betyder i många fall skillnaden mellan att kunna genomföra utbildningen eller inte. En otillgänglig utbildning innebär att vissa studenter inte kan slutföra sina studier, eller att de inte kan tillgodogöra sig innehållet på samma villkor som andra. Priset för att klara studierna kan också bli högre, då studenten måste arbeta för att klara studierna trots hinder. Att hela tiden behöva lösa funktionshinderrelaterade problem samtidigt som man försöker klara studierna kan leda till ökad stress för studenter med funktions-nedsättningar. Många studenter med funktionsnedsättning upplever att högskolan är ovillig att göra verksamheten tillgänglig för dem. Detta orsakar inte enbart praktiska problem för studenten som inte får en fungerande studiegång, utan det påverkar även studentens självkänsla negativt då budskapet blir att de varken är välkomna eller önskvärda inom högre utbildning.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i masteruppsatsen och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s