En social teori om funktionshinder

Det finns en mängd olika teoretiska synsätt inom det breda område som här betecknas som det sociala perspektivet på funktionshinder. Samtidigt är detta område relativt nytt jämfört med andra kritiska samhällsteorier, och det de teorier som finns är långt ifrån lika genomarbetade eller omfattande som inom andra områden som feminism. Jag ska i resten av kapitlet ändå försöka att presentera en grundläggande kritisk social funktions-hinderteori. Rocco och Delgado (2011) beskriver en teori om socialt förtryck av personer med funktionsnedsättning, bestående av fyra element:

1. Politisk ekonomi
2. Kultur och trosuppfattning
3. Falskt medvetande och alienering
4. Makt och ideologi.

Den första punkten relaterar funktionshinder till det ekonomiska och politiska systemet. Under den globala kapitalismen inordnas Individer ett system där ett fåtal kontrollerar produktions- och tvångsmedel. Det globala ekonomiska systemet håller funktions-nedsatta i fattigdom, arbetslöshet, och upprätthåller en industri som tjänar på förtrycket mot personer med funktionsnedsättningar. Funktionsnedsatta blir utslagna, överskotts-arbetskraft och klasslösa, då de saknar en plats i det kapitalistiska ekonomiska systemet (Rocco & Delgado, 2011). Tillgången till ekonomiska resurser och politiskt deltagande begränsas även av de barriärer som uppstår då samhället är utformat utan hänsyn till personer med funktionsnedsättningar.

Den andra punkten handlar om hur vår kultur upprätthåller negativa och diskriminerande attityder till funktionsnedsättning. Kulturell ableism befäster negativa attityder om att funktionsnedsättning som en tragedi och ett mindre värdigt tillstånd av varande. Dessa föreställningar legitimerar underordning av funktionsnedsatta. Den tredje punkten, falsk medvetenhet och alienering, innebär att funktionsnedsatta lär sig att acceptera sin underordnade plats i samhället. Personer med funktionsnedsättningar lär sig ta för givet att deras utsatta situation är en naturlig och rättvis konsekvens av att deras inneboende dålighet. Därmed hindras individen från att se det sociala sammanhanget, i vilket funktionsnedsatta systematiskt underordnas.

Den fjärde punkten handlar om hur den överordnade gruppen använder makt och ideologi för att upprätthålla status quo. De som har makten använder olika maktmedel för att bevara den. Ideologin är samtidigt viktig för att rättfärdiga makten eller rentav dölja den. Här tjänar utbildning en viktig roll, som verktyg för att upprätthålla maktstrukturer genom att lära ut eftergivenhet och samtycket till maktordningen. Ideologi som rättfärdigar systematiskt förtryck av personer med funktionsnedsättningar kallas för ableism. Jag använde mig av denna uppdelning för att strukturera upp resten av teorikapitlet i uppsatsen. Intressant nog tyckte examinatorn att just denna del var väldigt bra. ”Teoretiskt stark” sa han. Det är intressant eftersom jag annars inte brukar vara så bra på det där med imponerande akademiska teorier. Annars tillhör jag ju Team Akademikerförakt och provocerar somliga andra med min bristande respekt och vördnad för akademisk visdom och avancerade teorier. Men ibland lyckas jag tydligen Producera Teori, vad det nu innebär.