Inledningen, om varför jag skriver om ableism inom högre utbildning

Detta inlägg är en lite omgjord version av inledningen till min masteruppsats om ableism inom högskolan.

19dwga3undiz6jpg

Det här är en uppsats om makt och ideologi. Det är också en uppsats om funktionshinder inom högre utbildning. Eftersom statsvetenskaplig forskning om funktionshinder över huvud taget inte är en grej i Sverige, försöker jag i den här inledningen att pedagogiskt förklara varför funktionshinder bör relateras till frågor om politik och makt. Den vanliga uppfattningen är ju annars att funktionsnedsatta missgynnas av sin funktions-nedsättning, dvs i den mån vi har det svårare än andra är det en naturlig följd av hur vi som individer avviker från normen. Att funktionsnedsatta som grupp skulle missgynnas av sociala, politiska och ekonomiska strukturer, är en tanke som vi inte ofta konfronteras med. Jag hoppas att denna uppsats kan bidra till att öka medvetenheten om att maktperspektivet kan och bör appliceras även på forskning om funktionshinder.

Uppsatsen handlar om funktionshinder och högre utbildning. Jag skulle kunna rättfärdiga detta med att högskolan är en viktig samhällsinstitution och därför viktig att undersöka och så vidare. Detta vore inte fel, fast den egentliga anledningen till att jag forskar om högskolan är att högskolestudier är det jag ägnat de senaste sex åren av mitt liv åt. Som student med flera funktionsnedsättningar har jag ofta upplevt frustration i kontakt med högskolan. Det är en återkommande upplevelse av att bli motarbetad som kan vara hemskt frustrerande. Det var när jag uttryckte mitt missnöje över hur jag blev behandlad i en dylik situation som en lärare gav mig rådet att söka en ”institutionell förklaring” till min situation. I stället för att vara frustrerad över en enskild händelse borde jag lyfta blicken och försöka se hur mina erfarenheter kan relateras till en institutionell kontext. Detta lät som en intressant idé, och jag började fundera på hur jag kunde använda det i en uppsats.

Det var så jag beskrev det i uppsatsen. Och det är helt sant, men det är också missvisande. Jag är ganska säker på att det läraren egentligen menade var att jag inte skulle gnälla på de som saboterar mina studier säkert bara följer reglerna. Fast han använde statsvetenskapliga termer som ”institutionell analys”. Men jag valde att ta det som en utmaning.

Vilka som välkomnas och vilka som exkluderas från universiteten, har också konsekvenser för hur viktiga politiska frågor formuleras och beskrivs. Akademiker har större möjlighet än många andra att göra sina röster hörda. Om en viss grupp exkluderas eller marginaliseras inom högre utbildning, leder detta också till att viktiga perspektiv går förlorade och att frågor som berör denna grupp osynliggörs. Om personer med funktionsnedsättningar utestängs från högre utbildning, betyder det också att våra perspektiv utesluts ur forskning och så vidare.

Eftersom uppsatsen ska vara statsvetenskaplig blev jag påmind flera gånger om att jag borde framhäva den statsvetenskapliga relevansen mer. Själv tycker jag ju att det borde räcka att uppsatsens politiska och samhälleliga relevans är tydlig. Om gränserna mellan olika forskningsfält bevakas alltför snävt kan det ju leda till att viktig forskning inte kan bedrivas, för att rätt ämne så att säga inte existerar. Eftersom jag skriver om strukturellt förtryck och politisk ideologi borde det räcka, tänkte jag. Men eftersom lärarna ville att jag skulle betona det Statsvetenskapliga väljer jag att särskilt påminna om att högskolorna i sig är statliga myndigheter vars roll hela tiden förändras med nya politiska beslut och direktiv. Som statlig myndighet har högskolor ansvar för att implementera nationella utbildnings- och funktionshinderspolitiska mål. De är också myndigheter som kommer i kontakt med hundratusentals medborgare varje år.

Mycket mer kan sägas om detta. Och mycket mer kommer att sägas. Men detta är nu bara inledningen. Kommer posta fler inlägg inom det närmaste. Har förberett utkast men behöver titta igenom och göra om vissa saker för att det ska passa som blogginlägg. Och vill ju inte posta allt precis på en gång heller.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i masteruppsatsen och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s