Omvänd plagiering

kaiki-on-real-vs-fake-2

Nu återstår endast några dagar tills uppsatsen ska vara färdig. Arbetet med uppsatsen har gått bra. Detta trots att jag har begränsad energi som gör att jag vissa dagar upptäcker att jag inte orkar jobba på den alls. Men jag har samtidigt lätt för att skriva, så när jag väl har energi är jag ganska produktiv. Eftersom jag under hela den här terminen aldrig tänkte på att kolla upp instruktionerna för uppsatsskrivandet, råkade jag av misstag skriva en text som var mer än dubbelt så lång som den tillåtna maxgränsen. Men det är åtgärdat nu så det är okej.

Även om jag har lätt för uppsatsskrivandet i allmänhet finns det ett par saker som är svåra för mig. En sak är att lärare alltid tycker att jag skriver vinklat, det vill säga att det märks att jag inte har samma åsikter som de har. En annan sak jag har svårt för är att veta när jag ska ange referenser.

Det är inte så att jag råkar plagiera. Jag har inga problem alls med att veta när jag ska ange referenser till källor jag använder mig av. Det är annars något som många studenter verkar ha svårt för, åtminstone att döma efter hur vi igen och igen får instruktioner om hur en undviker att plagiera. De är väldigt noga med detta.

Däremot får vi inte lära oss att det finns omvänd plagiering.

Att plagiera innebär i akademiska sammanhang, innebär att en tar något som någon annan sagt men framställer det som det är en själv som kommit på det. Mitt problem är det motsatta. Jag har kommit på något själv, men jag blir tillsagd att ange referenser. Så jag får börja leta efter någon Seriös Akademiker som har sagt något som liknar det jag säger. Jag kommer på saker själv, men måste framställa det som att jag tagit det från någon annan. Omvänt plagiering, med andra ord.

Jag har fortfarande inte lyckats förstå principen bakom detta. Om jag för något resonemang och kommer till någon slutsats så är det inte riktigt giltigt. Det blir mycket mer giltigt om jag någon annan har sagt exakt samma sak, och jag kan hänvisa till den personen. Denna logik innebär att om någon annan skriver ett blogginlägg som säger:

Anarkoautism skriver att en utsaga betraktas som mer trovärdigt, om man hänvisar till någon annan som har sagt samma sak.

Så skulle det blogginlägget bli mer trovärdigt än mitt inlägg som det hänvisas till.

Trots att vi alltså säger exakt samma sak.

Det finns antagligen någon sorts akademisk princip bakom detta. Men efter sex år i högskolan är det fortfarande ingen som har förklarat för mig vad den är. Jag önskar verkligen att de kunde berätta om sånt här. Det är inte så lätt att förstå.

Annonser

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Personligt och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Omvänd plagiering

  1. Kristina skriver:

    Som jag minns det hade jag också svårt att greppa detta i uppsatsskrivandet så jag känner igen mig lite. Kanske en ledtråd: Det kan handla om teori och praktik. D.v.s om du observerar något i verkligheten så kan det stärkas av teorier som förutsägelser detta utfall. Eller om andra gjort liknande observationer. Detta kanske inte gäller din situation alls dock.

    Liked by 1 person

  2. NeuroX skriver:

    Jag antar det förhåller sig så här; om du har kommit på något helt själv som du skriver i din uppsats och någon annan person X har kommit på det där redan och skrivit om det så ska du referera den personen just därför att det inte ska framstå som att du var först med det? Risken är ju annars att någon annan hittar just din artikel eller uppsats och refererar dig istället för X. Det borde vara en orsak i alla fall. Det finns säkert fler.

    Gilla

  3. Nu vet jag inte precis vad du studerar, så det jag säger passar kanske inte helt exakt. Men generellt gäller på universitetskurser att man inte bara studerar det ämne man valt utan även s.k. ”vetenskaplig metod”. Häri ingår att lära sig eller iaf visa att man kan sådant som källkritik och att kritiskt värdera sin egen ståndpunkt/fakta mot andras. Detta senare är svårt och görs inte alltid bra ens av etablerade forskare, men akademiskt sett är vissa verkligen mer trovärdiga än andra, precis som du säger. För den akademiska världen är det som skillnaden mellan en riktig läkare och en person vem som helst som kanske kan något om medicin men troligen inte.

    Så det är för att det ingår i kursen att lära sig akademisk metod som din lärare kräver att du ska referera. Det är absolut inte förbjudet att dra egna slutsatser och lägga fram egna hypoteser – det är tvärtom bra och det ska man också göra – men vetenskap är inte bara hypoteser utan det behövs bevis också. Annars får man bli författare istället för akademiker. Men olika akademiska discipliner varierar i vad de betraktar som ”bevis”, det är stor skillnad på de flesta naturvetenskaper i det fallet om man jämför med sånt som t.ex. sociologi eller språk.

    Men om man går på ett universitet och skriver en uppsats som ingår i en akademisk kurs, så ska man för att bli godkänd inte bara behandla ämnet utan även visa att man kan det här med hur man värderar bevis. Hur rätt du än har i dina slutsatser måste du alltså redovisa vad andra akademiker har sagt i ämnet, både sådana som håller med dig och sådana som inte gör det. Säg vem du håller med och vem du inte håller med och varför. Icke-akademiker har ingen talan i den akademiska världen, så alla andra kan du hoppa över. Och om det inte finns någon som har kommit på det före dig, så ska man kolla upp om det finns någon som har sysslat med något liknande, så att man får en bakgrund. Då kan man sedan t.ex. skriva något om hur det här är ”ett förbisett område där ingen ännu tycks ha haft något att tillföra fast XX närmade sig frågeställningen i artikeln Y” eller någon annan omskrivning för ”jag kom på det först och det har jag kollat”. Det är det här med ”det har jag kollat” som är den akademiska signaturen, liksom.

    Ber om ursäkt för att det blev långt. Hoppas att det var svar på det du frågade om.

    Gilla

    • Anarkoautism skriver:

      Det förklarar ju en del faktiskt. Som detta: ”Icke-akademiker har ingen talan i den akademiska världen, så alla andra kan du hoppa över.” Säger en del om varför jag har svårt för detta. Jag klarar verkligen inte av att anpassa mig till den name-dropping-och-inbördes-beundran-grejen som akademiker håller på med. Och alla dessa akademiska skrå-strukturer känns hemskt kontraproduktiva för ett vetenskapligt förhållningssätt. Just när det gäller att kolla upp om någon annan sysslat med något liknande kan jag se poängen men det är inte alltid saker som är så lätta att kolla upp och lärarna ger aldrig någon vägledning i hur man ska hitta det.

      Gilla

      • Jag hade inte heller lätt för att lära mig det här, det tar tid att vänja sig vid och det är ännu ett skäl till att det lärs ut redan på grundkurserna. Och visst kan det kännas som enbart inbördes beundran, men det finns ju det här med ”vetenskaplig trovärdighet” och det är det som är det viktiga, inte bara namnet i sig som det är annars i NT-världen. Detta är vad som skiljer akademisk vetenskap från pseudovetenskap.

        Wakefield är ett bra exempel – de enda som numera tror att autism orsakas av vaccin är sådana som inte vetenskapligt kan bedöma det han gjort, utan hellre vill tro att det är en ”konspiration” av ”big pharma”. Men i den akademiska världen ”tror” man inte bara saker, så alla hederliga forskare vet att han fuskade och ljög. Ett annat exempel är Obokata. Och en akademiker som numera försökte referera till dem skulle inte tas på allvar eftersom det är bevisat fusk i deras fall:
        http://www.medicaldiscoverynews.com/shows/237_wakefieldAutism.html
        https://www.theguardian.com/science/2015/feb/18/haruko-obokata-stap-cells-controversy-scientists-lie

        Så det här med källkritik har sina poänger också. Det är klart att det är viktigare för forskare att hålla sig till reglerna än för studenter, men själva metoden ingår i alla akademiska kurser oavsett ämne och nivå. Jag medger att jag som naturvetare har lite svårt med ämnen där man inte använder hard facts på samma sätt (exemplen jag länkade här är ju naturvetenskap), men vetenskaplig metod gäller alla akademiska discipliner så vad du än läser så finns där de här reglerna att hålla sig till – hela den här processen med hur man utvärderar både sina egna och andras fakta. Men som sagt, det brukar ta lite tid innan man vänjer sig vid det.

        Vad skråsystem osv beträffar har du helt rätt, men det beror inte på den akademiska inställningen i sig utan på att allting i NT-världen fungerar så. Tyvärr.

        Ursäkta längden nu igen. Jag kan inte hålla det kort. Nu får det räcka. Jag önskar dig lycka till med din uppsats!

        Gilla

  4. Jag håller helt med ditt resonemang här. Hur och vad man värderar och analyserar på ett visst område beror ju till stor del på det egna perspektivet, och det är troligen inte möjligt att hitta EN sanning. Den akademiska världen är alls inte fri från fördomar och felaktigheter, konkurrens, karriärism och ren hybris, för att inte tala om hur beroende den är av ekonomiska resurser (alltså att hålla sig väl med kapitalet). Den ekonomiska påverkan – ja, jag skulle rentav vilja kalla det för ekonomisk styrning – är nog ännu mer märkbar inom just naturvetenskaperna förresten fast jag medger att jag själv bara har erfarenhet från det området, så det kan hända att det är samma eller ännu värre på andra områden.

    Och det här ska man förstås vara medveten om ifall man alls vill lägga tid på en akademisk kurs i vilket ämne som helst, annars slösar man bara med sin tid där. Orkar man inte med den biten (vilket jag inte själv gjorde btw) så är det ju inget som hindrar att man sysslar med vad man själv vill privat istället. Man behöver inget universitet för att göra det man själv vill, om det bara är det man vill. Men de flesta som blir akademiker vill försörja sig på det också och bryr sig inte om vad som ”behövs” utan tar det som erbjuder en ”karriär”.

    Ja, det är min erfarenhet iaf.

    Gilla

Kommentera (kommentarer granskas)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s