Prisbasbeloppet – En lömsk komplott för att göra de fattiga fattigare

monogatari-21-3
Om du har oturen att inte kunna sälja din arbetskraft för att exploateras i den kapitalistiska produktionen och därför är beroende av pengar från försäkringskassan för din försörjning, känner du kanske till att ersättningen har minskat. Du kanske har fått ett besked med information, som liknar denna nyhet från Statistiska centralbyrån:

Prisbasbeloppet enligt socialförsäkringsbalken (2010:110) har för år 2016 beräknats till 44 300 kronor. Det innebär att prisbasbeloppet för år 2016 är 200 kronor lägre än prisbasbeloppet för år 2015 (SCB).

Det låter inte så spännande, men den som inte har mycket att leva på är detta ett dystert besked. Prisbasbeloppet ligger till grund för hur mycket du får i sjukpenning eller liknande, så vad detta säger är helt enkelt att du kommer få mindre pengar i år. När en har lite pengar till att börja med känns det ju inte så kul att plötsligt få ännu mindre.

Enligt en privatekonom som intervjuas i en artikel i SvD, behöver de fattiga inte oroa sig eftersom:

Beloppet bygger på konsumentprisindex och följer det allmänna prisläget. Därför behåller de som berörs av sänkningen sin köpkraft, enligt Jens Magnusson.

Nu kanske du invänder att detta alls inte kan stämma. Dina utgifter har inte alls sjunkit. Tvärtom verkar det bara bli dyrare att leva. För den som är fattig låter det absurt att påstå att priserna skulle sjunka. Det måste vara politikerna som ljuger.

Men att priserna sjunker är inte en lögn. Det är värre än så. Det är sant, tekniskt sett.

Konsumentprisindex har sjunkit. För en genomsnittlig konsument är priserna lägre. Problemet som Jens Magnusson inte verkar förstå, är att det inte är genomsnittliga konsumenter som berörs av sänkningen. Om du behöver oroa dig för prisbasbelopp är du inte en genomsnittlig konsument. Och prisutvecklingen är olika för olika grupper i landet. För att illustrera hur detta fungerar, kommer jag här att använda ett enkelt räkneexempel.

Vi tänker oss att det finns två sorters matvaror att köpa: Lax och potatis. Lax är ganska dyrt så ett genomsnittligt hushåll spenderar tre fjärdedelar av sin matbudget på lax och en fjärdedel på potatis.Det betyder att av 100 kr köper de lax för 75 kr och potatis för 25 kr.

Den fattiga har inte råd med lax, utan lever helt och hållet på potatis. Av 100 kr går 100 kr till potatis.

Tänk er nu att lax plötsligt blir 50 procent billigare. Samtidigt blir potatis 50 procent dyrare. Vad händer med den ”allmänna prisnivån”?

Svaret är att för ett genomsnittligt hushåll sjunker priserna. Samma mängd lax och potatis som tidigare kostade 100 kr, kostar nu endast 75 kr. Den allmänna prisnivån har sjunkit med 25 procent.

Men hur går det för det fattiga hushållet? Lax är fortfarande för dyrt, så vår fattige konsument fortsätter att leva på enbart potatis, som nu har blivit 50 procent dyrare. Hen betalar alltså 150 kr för så mycket potatis, som tidigare kostade 100 kr.

Den allmänna prisförändringen pekar neråt, men för den fattige potatisätaren har priserna chockhöjts. Och om den fattiges inkomst dessutom är knuten till det allmänna prisläget, kommer dessa samtidigt att chocksänkas. Resultatet kommer bli att hen endast har råd med hälften så mycket potatis som tidigare.

Där har ni prisbasbeloppet i ett nötskal. Prisbasbeloppet följer den allmänna prisutvecklingen, men den allmänna prisutvecklingen säger inget om vilka priser just du betalar. Det är väldigt slugt av politikerna att använda sig av prisbasbeloppet på det sättet. De kan helt sanningsenligt säga att priserna blir lägre och att de därför sänker din inkomst. Den där detaljen att det inte är dina priser som blir lägre. Du blir fattigare för att medelinkomsttagare har fått billigare lax.

För att inte tala om sånt som höjningar av högkostnadsskyddet och andra förändringar som ökar dina kostnader utan att priserna i sig stiger.

Inget är lömskare än en lögn som tekniskt sett är en sanning.

Advertisements

Om Anarkoautism

Jag är autist, transperson, anarkist, funkisfeminist (egentligen transfunkisfeminist men det är så långt att säga) och tycker att alla ska leva i fred och harmoni och vara snälla mot varandra men så länge vi inte lever i den världen måste vi kämpa mot förtryck och orättvisor.
Det här inlägget postades i Politisk ekonomi och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s